Halloween har även kallats All Hallows’ Eve – alla helgons afton. Detta ”kristna” namn döljer dock ett ursprung som är långt ifrån heligt. Kännare menar faktiskt att halloweens rötter går tillbaka till en tid långt före kristendomen – en tid då de forntida kelterna befolkade de brittiska öarna. Med en månkalender delade kelterna upp året i två årstider – de mörka vintermånaderna och de ljusa sommarmånaderna. Vid fullmånen närmast 1 november firade kelterna högtiden Samhain som betyder ”sommarens slut”.a

Denna högtid markerade början på det nya keltiska året och inträffade vid sommarens slut, när skörden var inbärgad och kreaturen hade tagits hem från betesmarkerna. När dagarna blev kortare, trodde kelterna att det var nödvändigt att återuppliva solen med hjälp av olika riter och offer. Som en symbol av det döende gamla året släcktes alla eldar, och det nya året invigdes med heliga bål från vilka alla bybor tog kol för att tända en ny brasa i sitt hem. Dessa bål – som har gett upphov till de brasor som i dag tänds under firandet av Guy Fawkes Night i England och junifesten i Brasilien – trodde man också skrämde bort onda andar.

Man trodde att slöjan mellan människornas värld och andevärlden drogs bort under Samhain och att andar, både goda och onda, strövade omkring på jorden. De dödas själar antogs återvända till sina familjer, som brukade ställa ut mat och dryck till sina övernaturliga besökare i hopp om att kunna blidka dem och avvärja olycka. När barn i dag klär ut sig till spöken eller häxor och går från hus till hus och kräver att få godis för att inte hitta på något bus, för de alltså omedvetet vidare de gamla ritualerna från Samhain. Jean Markale säger i sin bok Halloween, histoire et traditions (Halloween – historia och traditioner): ”När barnen tar emot en gåva skapar de, utan att veta om det, ett slags symboliskt broderligt utbyte mellan den synliga och den osynliga världen. Därför är maskeraderna vid halloween ... egentligen religiösa ceremonier.”

Eftersom människor trodde att vägen mellan den fysiska och den övernaturliga världen var öppen, trodde man att människor lätt kunde träda in i den andliga världen. Samhain var därför ett ypperligt tillfälle att avslöja framtidens hemligheter. Äpplen eller hasselnötter, båda ansedda som frukter av heliga träd, användes för att erhålla övernaturliga upplysningar om bröllop, sjukdomar och död. Man märkte till exempel äpplen med olika personers namn och lade sedan äpplena i en balja med vatten. Genom att snappa åt sig ett äpple med munnen antogs en ung man eller kvinna kunna få veta vem som var hans eller hennes tillkommande. Denna spådomskonst lever vidare i dagens halloweenfirande, där man i en viss lek snappar åt sig äpplen med munnen.

Samhain kännetecknades också av fylleri och lössläppthet. ”Man vände upp och ner på traditionella värderingar”, säger Markale. ”Det förbjudna tilläts och det tillåtna förbjöds.” Denna inställning kan än i dag märkas i halloweenfirandet, och det förklarar till stor del högtidens ökade popularitet. The Encyclopedia of Religion beskriver våra dagars halloween som ”ett tillfälle då även vuxna kan överträda kulturella gränser och glömma vem de är genom att släppa lös alla hämningar. Sålunda har det ursprungliga keltiska draget av festivalen, som en årligt återkommande kväll då man flyr verklighet och förväntningar, bevarats in i 1900-talet.”