-
Ateismens rötterVakttornet – 1994 | 1 december
-
-
Rötterna hade funnits där och skjutit skott långt dessförinnan. Förvånande nog hade ateismens tillväxt i modern tid främjats av kristenhetens trossamfund! Hur då? Ruttenheten inom dessa religiösa institutioner hade gett upphov till en hel del besvikelse och protester.
Fröet sås
Under medeltiden höll katolska kyrkan sina underlydande i ett järngrepp. ”Hierarkin föreföll illa rustad att sörja för människors andliga behov”, förklarar The Encyclopedia Americana. ”De högre prästerna, i all synnerhet biskoparna, rekryterades från adeln och betraktade sitt ämbete mest som en källa till prestige och makt.”
Somliga, till exempel Johan Calvin och Martin Luther, försökte reformera kyrkan. Deras metoder var emellertid inte alltid Kristuslika, och reformationen präglades av intolerans och blodsutgjutelse. (Jämför Matteus 26:52.) Vissa av deras tillvägagångssätt var så brutala att Förenta staternas tredje president, Thomas Jefferson, tre hundra år senare skrev: ”Det skulle vara mer förlåtligt att inte tro på någon gud alls än att skymfa honom med Calvins skändliga attribut.”a
Reformationen innebar följaktligen inte någon återställelse av sann tillbedjan, men den försvagade katolska kyrkans makt. Vatikanen hade nu inte längre monopol på människors tro. Många slöt sig till de nybildade protestantiska samfunden, medan andra, som var besvikna på allt vad religion heter, började dyrka det mänskliga förnuftet. Med tiden utvecklades en liberal inställning, som lämnade fältet fritt för olika uppfattningar om Gud.
Växande skepticism
På 1700-talet betraktades rationellt tänkande av många som en universallösning på världens problem. Den tyske filosofen Immanuel Kant hävdade att människans förtröstan på religion och politik utgjorde ett hinder för hennes framåtskridande. ”Våga veta!” manade han. ”Ha mod att bruka ditt eget förnuft!”
Detta synsätt var betecknande för upplysningstiden, som också brukar kallas ”förnuftets tidsålder”. Den här perioden, som omfattade hela 1700-talet, kännetecknades av en intensiv kunskapstörst. ”Blind tro ersattes med skepticism”, förklarar boken Milestones of History. ”Alla gamla traditioner ifrågasattes.”
En ”gammal tradition” som började skärskådas var religionen. ”Människor ändrade inställning till religion”, uppger boken The Universal History of the World. ”De var inte längre nöjda med löftet om belöningar i himlen; de krävde ett bättre liv här på jorden. De började förlora tron på det övernaturliga.” De flesta upplysningsfilosofer hade i själva verket en mycket föraktfull inställning till religion. Framför allt anklagade de katolska kyrkans makthungriga ledare för att hålla folket i okunnighet.
Många av dessa filosofer som hade tröttnat på religionen blev deister — de trodde på Gud men hävdade att han inte var intresserad av människan.b Ett fåtal blev övertygade ateister, till exempel filosofen Paul Henri Thiry Holbach, som menade att religionen var ”en källa till splittring, dårskap och brottslighet”. Med åren var det allt fler som tröttnade på kristenheten och delade Holbachs åsikter.
Hur ironiskt var det inte att kristenheten blev en bidragande orsak till ateismens tillväxt! ”Kyrkorna var den jordmån som ateismen frodades i”, skriver teologiprofessorn Michael J. Buckley. ”Människor i västvärlden kände sig djupt indignerade och sårade i sitt innersta på grund av de traditionella trossamfundens agerande. Kyrkorna och sekterna hade ödelagt Europa, anstiftat massakrer, uppmanat till religiöst motstånd eller revolution och försökt exkommunicera eller avsätta monarker.”
-
-
Ateismens rötterVakttornet – 1994 | 1 december
-
-
a De protestantiska samfund som blev följden av reformationen behöll många oskriftenliga läror. Se Vakna! för 22 augusti 1989, sidorna 16—20, och 8 september 1989, sidorna 23—27.
b Deisterna hävdade att Gud, ungefär som en urmakare, hade satt i gång sin skapelse men sedan lämnat den åt sitt öde. Enligt boken The Modern Heritage ansåg de ”att ateismen var en ur desperation framsprungen villfarelse, men att katolska kyrkans diktatoriska struktur och stelbenta och intoleranta läror var ännu mer beklagansvärda”.
-
-
Gudsförnekelse på 1900-taletVakttornet – 1994 | 1 december
-
-
Kristenhetens förnekande av Gud
Det mest upprörande förnekandet av Guds myndighet kommer från kristenhetens präster, som har ersatt Bibelns rena sanningar med mänskliga traditioner. (Jämför Matteus 15:9.) Dessutom har de understött de blodigaste krigen under vårt århundrade och på så sätt ignorerat Bibelns befallning om att visa sann kärlek. — Johannes 13:35.
Prästerskapet har också förnekat Gud genom att vända ryggen åt hans moralnormer — något som framgår av bland annat en lång rad rättegångar mot präster som anklagats för sexuella övergrepp mot barn. Situationen i kristenheten påminner om den som rådde i det forntida Israel och Juda. ”Landet är uppfyllt av blodsutgjutelse och staden är full av lagvrängning”, fick profeten Hesekiel veta, ”ty de har sagt: ’Jehova har övergett landet, och Jehova ser inte.’” (Hesekiel 9:9; jämför Jesaja 29:15.)
-