Under den tiden började det dyka upp författare och tänkare som kände att det var nödvändigt att tolka ”kristna” läror med hjälp av filosofiska termer. För att tillgodose bildade hedningar som nyligen hade blivit omvända till ”kristendomen”, förlitade sig religiösa författare i stor utsträckning på tidig grekisk och judisk litteratur. Med början med Justinus Martyren (cirka 100–165 v.t.), som skrev på grekiska, blev bekännande kristna alltmer sofistikerade i sin assimilering av den grekiska kulturens filosofiska arv.

Den här trenden förverkligades i Origenes (cirka 185–254 v.t.) skrifter, en grekisk författare från Alexandria. Origenes avhandling, De Principiis, var det första metodiska försöket att förklara huvudlärorna i ”kristen” teologi med hjälp av grekisk filosofi.

Nyligen utkom boken The Hellenic Pedestal of Christianity, skriven av den grekisk-ortodoxe metropoliten Methodios av Pisidien, i syfte att visa att det är grekisk kultur och filosofi som har gett infrastrukturen till modernt ”kristet” tänkande. I sin bok medger han utan att tveka: ”Nästan alla framträdande kyrkofäder ansåg de grekiska inslagen vara de mest användbara, och de lånade dem från den grekiska klassiska antiken och använde dem som ett medel till att förstå och på rätt sätt uttrycka de kristna sanningarna.”