Hedniska läror tränger sig in

Kristi rena läror är ett dokumenterat faktum — de finns bevarade i Bibeln. Så till exempel lärde Jesus klart och tydligt att Jehova är ”den ende sanne Guden” och att människosjälen är dödlig. (Joh. 17:3; Matt. 10:28) Men i och med att apostlarna dog och den organisatoriska uppbyggnaden försvagades blev dessa klara och tydliga läror förvanskade, allteftersom hedniska läror infiltrerade kristendomen. Hur kunde detta ske?

En avgörande faktor var det försåtliga inflytandet från grekisk filosofi. The New Encyclopædia Britannica förklarar: ”Från mitten av 100-talet e.Kr. började kristna som hade fått viss utbildning i grekisk filosofi känna ett behov av att uttrycka sin tro i dess terminologi, både för att tillfredsställa sitt eget intellekt och för att kunna omvända bildade hedningar.” När filosofiskt sinnade personer väl hade blivit kristna, dröjde det inte länge förrän den grekiska filosofin och ”kristendomen” blev oskiljaktigt förbundna.

Som ett resultat av denna förening trängde hedniska läror som treenighetsläran och läran om den odödliga själen in i den besmittade kristendomen. Dessa läror sträcker sig emellertid mycket längre tillbaka i tiden än till de grekiska filosoferna. Grekerna hämtade dem egentligen från äldre kulturer, för det finns vittnesbörd om sådana läror i de forntida egyptiska och babyloniska religionerna.

Allteftersom hedniska läror fortsatte att infiltrera kristendomen, blev också andra bibliska läror förvanskade eller övergivna.

Hoppet om Guds kungarike förbleknar

Jesu lärjungar var väl medvetna om att de ständigt måste vara vaksamma vad beträffar Jesu utlovade ”närvaro” och hans kungarikes ankomst. Med tiden förstod man att detta kungarike skulle styra över jorden i tusen år och omvandla den till ett paradis. (Matt. 24:3; 2 Tim. 4:18; Upp. 20:4, 6) Bibelskribenterna förmanade de kristna vittnena i det första århundradet att hålla sig andligen vakna och att hålla sig avskilda från världen. (Jak. 1:27; 4:4; 5:7, 8; 1 Petr. 4:7) Men så snart apostlarna hade dött förbleknade de kristnas förväntningar kring Kristi närvaro och hans kungarikes ankomst. Varför det?

En faktor var den andliga besmittelse som orsakades av den grekiska läran om själens odödlighet. Allteftersom den fick grepp om de kristna, övergav man successivt hoppet om tusenårsriket. Varför det? The New International Dictionary of New Testament Theology förklarar: ”Läran om själens odödlighet kom att inta den plats som innehades av eskatologin [läran om de ”yttersta (eller: sista) tingen”] i NT [Nya testamentet] med dess hopp om de dödas uppståndelse och dess hopp om den nya skapelsen (Upp. 21 f.); därmed blir själen föremål för dom efter döden och uppnår ett paradis som nu uppfattas som överjordiskt.” Med andra ord: Avfälliga kristna trodde att själen överlevde kroppen vid döden och att välsignelserna i samband med Kristi tusenårsregering därför måste höra till andevärlden. De flyttade således paradiset från jorden till himlen, och de trodde att den räddade själen skulle uppnå detta efter döden. I och med det fanns det inget behov av att hålla utkik efter Kristi närvaro och hans kungarikes ankomst, eftersom de alla hoppades att få bli förenade med Kristus i himlen efter döden.g

[Ruta/Bild på sidan 36]

Platon och ”kristendomen”

Den grekiske filosofen Platon (född omkring år 428 f.v.t.) kunde inte veta att hans läror så småningom skulle söka sig in i den avfälliga kristendomen. Platons främsta bidrag till ”kristendomen” var det som gällde treenighetsläran och läran om själens odödlighet.

Platons uppfattningar om Gud och om naturen påverkade kristendomens treenighetslära. ”Nouveau Dictionnaire Universel” förklarar: ”Den platonska treenigheten, som i sig själv är blott och bart en omarbetning av äldre treenigheter daterade till tidigare folks tid, tycks vara den rationella filosofiska treenighet av attribut som födde de tre hypostaser eller gudomliga personer som de kristna kyrkorna lär om. ... Denna uppfattning som den grekiske filosofen hade om den gudomliga treenigheten ... kan man finna i alla gamla [hedniska] religioner.” — Band 2, sidan 1467.

Angående läran om en odödlig själ heter det i ”New Catholic Encyclopedia”: ”Den kristna föreställningen att Gud har skapat en andlig själ som han har ingjutit i kroppen vid avlelsen för att göra människan till en levande helhet är frukten av en lång utveckling inom kristen filosofi. Först med Origenes [död omkring år 254 v.t.] i Östern och S:t Augustinus [död år 430 v.t.] i Västern gjordes själen till ett andligt väsen och utformades det en filosofisk teori om dess natur. ... [Augustinus’] lära ... är till stor del (inbegripet några felaktigheter) hämtad från nyplatonismen.” — Band XIII, sidorna 452, 454.