LATIN

Ett språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen och som de romanska språken (italienska, spanska, franska, portugisiska och rumänska m.fl.) utvecklats ur. Under senare hälften av 100-talet v.t. sökte religiösa krafter i Rom ersätta grekiskan med latinet som det romerska biskopsdömets officiella språk. Ett resultat av detta var bland annat den översättning av Bibeln till latin som Hieronymus utarbetade på 300- och 400-talet och som kallades Vulgata. Den var, näst efter den grekiska Septuaginta, den mest betydelsefulla bibelöversättningen i forntiden.

Latin var det språk som talades i det romerska riket och därför det officiella språket i Palestina på Jesu tid, även om det inte talades av folk i allmänhet. Det är därför inte överraskande att man finner en del latinismer i Bibelns kristna grekiska skrifter. Själva ordet ”latin” förekommer bara en gång i Bibeln, i Johannes 19:20, där det sägs att den inskrift som sattes på tortyrpålen ovanför Jesu huvud var skriven på hebreiska, grekiska och latin.

Det finns olika former av latinska uttryck i de kristna grekiska skrifterna i Bibeln. De innehåller över 40 latinska namn på personer och platser, t.ex. Aquila, Lukas, Markus, Paulus, Caesarea och Tiberias. Dessutom finns det i den delen av Bibeln omkring 30 latinska lånord. Det är ord som har anknytning till det romerska militär- och rättsväsendet och beteckningar för mynt och bruksföremål. Några sådana latinska ord som inlånats i grekiskan är centurio (Mk 15:39, officer), denarius (Mt 20:2, denar) och speculator (Mk 6:27, livvakt). Det förekommer också en del latinska ordvändningar, t.ex. ”vilja göra folket till lags” (Mk 15:15) och ”avkräva ... tillräcklig säkerhet” (Apg 17:9). Satsbyggnaden tyder ibland också på inflytande från latinet. Men det råder oenighet bland forskarna om hur stort detta inflytande har varit.

Latinismer finns framför allt hos Matteus och Markus, och Markus använder fler än någon annan bibelskribent. Detta stöder uppfattningen att han skrev sitt evangelium i Rom och främst för icke-judar, i synnerhet romare. Paulus använder få latinismer; i Septuaginta förekommer det ingen.

Att det förekommer latinismer i Bibeln är inte bara av akademiskt intresse för dem som älskar Bibeln. Det stämmer med det Bibeln säger om att Palestina var ockuperat av romarna då Jesus Kristus levde på jorden. Att grekiska författare från samma period använder samma latinismer talar också för att de kristna grekiska skrifterna i Bibeln skrevs under den tidsperiod de berättar om. Detta är därför ytterligare ett vittnesbörd om äktheten i de kristna grekiska skrifterna.