De äldsta latinska översättningarna

Latinet var det första språket i Rom. Men när aposteln Paulus skrev till de kristna i den staden skrev han på grekiska.a Det var inte något problem eftersom många där kunde båda språken. Många i Rom kom från det grekisktalande Mindre Asien, och det grekiska inflytandet var därför stort. Språksituationen skilde sig åt i de olika delarna av romarriket, men när riket växte blev latinet allt viktigare. Det ledde till att Bibeln översattes från grekiska till latin. Det arbetet påbörjades antagligen i Nordafrika på 100-talet v.t.

De texter som blev resultatet är kända som Vetus Latina eller den gammallatinska översättningen. I dag har vi inga forntida handskrifter med en fullständig latinsk översättning. De delar som finns i dag och de delar som citeras av forntida författare tycks visa att Vetus Latina inte var ett enda enhetligt verk. Det verkar i stället ha framställts av flera översättare som arbetade oberoende av varandra på olika platser och vid olika tidpunkter. Vetus Latina är alltså en samling översättningar från grekiskan.

Att Bibeln översattes till latin av olika översättare som arbetade oberoende av varandra ledde till viss förvirring. I slutet av 300-talet v.t. upplevde kyrkofadern Augustinus att ”vem som helst som råkade få tag på en grekisk handskrift och som trodde sig ha någon kunskap i de båda språken – om än bara liten – gav sig i kast med att översätta” till latin. Augustinus och andra ansåg att det fanns för många översättningar i omlopp och tvivlade på deras tillförlitlighet.

[Ruta på sidan 21]

UTTRYCK SOM LEVER KVAR

Vetus Latina, som översattes från grekiska, innehöll många uttryck som har levt kvar länge. Ett exempel är det grekiska ordet diathẹ̄kē, ”förbund”, som återgavs med testamentum, ”testamente”. (2 Korinthierna 3:14) Det är den återgivningen som gör att många fortfarande kallar Bibelns hebreiska och grekiska skrifter för Gamla och Nya testamentet.