Erkända bibelöversättare har använt Guds namn i Nya testamentet. En del av dem gjorde det långt innan Nya världens översättning utarbetades. Några sådana översättningar är: A Literal Translation of the New Testament ... From the Text of the Vatican Manuscript, Herman Heinfetter (1863); The Emphatic Diaglott, Benjamin Wilson (1864); The Epistles of Paul in Modern English, George Barker Stevens (1898); St. Paul’s Epistle to the Romans, W. G. Rutherford (1900) och The New Testament Letters, J. W. C. Wand, biskop av London (1946). I en spansk översättning från början av 1900-talet använde översättaren Pablo Besson ”Jehová” i Lukas 2:15 och i Judas brev, vers 14. Han anger dessutom över 100 gånger i fotnoter i sin översättning att Guds namn är en möjlig återgivning. Och långt tidigare, från 1500-talet och framåt, användes tetragrammet på många ställen i hebreiska översättningar av de grekiska skrifterna. På tyska använder åtminstone 11 översättningar ”Jehova” (eller ”Jahve”) i de grekiska skrifterna, och fyra översättare lägger till namnet i en parentes efter ”Herren”. I mer än 70 tyska översättningar förekommer Guds namn i fotnoter eller kommentarer.

Bibelöversättningar på över hundra olika språk använder Guds namn i Nya testamentet. I översättningar till många språk som talas i Afrika, Amerika, Asien, Europa och Stillahavsområdet används Guds namn flitigt. (Se listan på sidan 1678 och 1679.) Översättarna till dessa utgåvor använder Guds namn av liknande skäl som de vi just nämnt. Några av de här översättningarna av de grekiska skrifterna har getts ut på senare tid, till exempel en bibel på rotumanska (1999), som använder namnet ”Jihova” 51 gånger i 48 verser, och en indonesisk bibel på batak (toba) (1989), som använder namnet ”Jahowa” 110 gånger.