DE FÖRSTA kristna församlingarna skulle ha en viktig roll när det gäller att förverkliga Jehovas avsikter. Men det dröjde inte länge förrän de första kristna utsattes för angrepp. Skulle de förbli trogna mot Gud, både när de fick möta förföljelse utifrån och när de ställdes inför andra, mer försåtliga faror, inifrån församlingen? De kristna grekiska skrifterna innehåller 21 brev som gav råd och uppmuntran.

Fjorton av breven, från Romarbrevet till Hebréerbrevet, skrevs av Paulus. De här breven har fått namn efter den eller dem som breven riktades till – ibland en enskild person och ibland en viss församling. Vi ska se på några av de ämnen som tas upp i Paulus brev.

Råd om moral och uppförande. De som ägnar sig åt otukt, äktenskapsbrott och andra grova synder ”skall inte ärva Guds kungarike”. (Galaterna 5:19–21; 1 Korinthierna 6:9–11) De som tillber Gud måste vara förenade oavsett vilken nationalitet de har. (Romarna 2:11; Efesierna 4:1–6) De bör vara glada att få ge sina medkristna stöd och hjälp. (2 Korinthierna 9:7) ”Be oupphörligt”, säger Paulus. Ja, de som tillber Jehova uppmuntras att uttrycka sina innersta tankar i bön till honom. (1 Thessalonikerna 5:17; 2 Thessalonikerna 3:1; Filipperna 4:6, 7) För att Gud ska lyssna till böner måste man be i tro. (Hebréerna 11:6)

Hur kan familjer bli lyckliga? Männen ska älska sina hustrur som sina egna kroppar, och hustrurna bör ha djup respekt för sina män. Barnen ska lyda sina föräldrar, för det gläder Gud. Föräldrar behöver kärleksfullt vägleda och fostra sina barn med hjälp av de principer som Gud har gett i Bibeln. (Efesierna 5:22–6:4; Kolosserna 3:18–21)

Ökad kunskap om Guds avsikter. Lagen som gavs till Mose bidrog till att skydda och vägleda israeliterna fram till dess att Kristus skulle komma. (Galaterna 3:24) Men de kristna behöver inte hålla Moses lag för att tillbe Gud. När Paulus skrev till hebréerna, dvs. kristna som hade en judisk bakgrund, kastade han mycket ljus över lagen och den nyckelroll som Kristus har i samband med Guds vilja. Paulus förklarade att olika anordningar i lagen hade profetisk innebörd. Djuroffren förebildade till exempel Jesu offerdöd, som skulle göra det möjligt att få fullständig förlåtelse för synder. (Hebréerna 10:1–4) Gud upphävde lagen genom Jesu död. Lagen behövdes inte längre. (Kolosserna 2:13–17; Hebréerna 8:13)

Anvisningar till församlingarna. Män som är villiga att ta ansvar i församlingen måste ha höga moralnormer och fylla de kvalifikationer som nämns i Bibeln. (1 Timoteus 3:1–10, 12, 13; Titus 1:5–9) De som tillber Jehova Gud bör regelbundet komma tillsammans med medtroende för att uppmuntra varandra. (Hebréerna 10:24, 25) Möten för tillbedjan ska vara uppbyggande och lärorika. (1 Korinthierna 14:26, 31)

När Paulus skrev det andra av sina två brev till Timoteus var han tillbaka i Rom. Han satt fängslad och väntade på att bli dömd. Bara några få modiga personer vågade besöka honom. Paulus visste att han inte hade så lång tid kvar. ”Jag har kämpat den goda kampen”, skrev han. ”Jag har fullföljt loppet, jag har bevarat tron.” (2 Timoteus 4:7) Paulus dog förmodligen som martyr kort därefter. Men hans brev är till hjälp för de sanna kristna än i dag.

Baserat på Romarna; 1 Korinthierna; 2 Korinthierna; Galaterna; Efesierna; Filipperna; Kolosserna; 1 Thessalonikerna; 2 Thessalonikerna; 1 Timoteus; 2 Timoteus; Titus; Filemon och Hebréerna.

JAKOB och Judas var halvbröder till Jesus, och Petrus och Johannes var två av Jesu tolv apostlar. De här fyra männen skrev allt som allt sju brev som hör till de kristna grekiska skrifterna. Vart och ett av breven har fått namn efter skribenten. De här breven, som skrevs under inspiration från Jehova, skulle hjälpa de kristna att förbli trogna mot honom och att ha hans rike för ögonen.

Visa tro. Det räcker inte med att bara säga att man har tro. Sann tro motiverar till handlingar. Jakob skriver att ”tron utan gärningar [är] död”. (Jakob 2:26) Om man handlar i tro när man utsätts för prövningar bygger man upp sin uthållighet. Man måste be Gud om vishet och verkligen lita på att man kommer att få den. Om man håller ut under prövningar får man Guds godkännande. (Jakob 1:2–6, 12) När någon som tillber Jehova Gud är trogen och lojal mot honom rör det hans hjärta. Jakob skriver: ”Närma er Gud, så skall han närma sig er.” (Jakob 4:8)

En kristen måste ha en stark tro som hjälper honom att stå emot frestelser och omoraliskt inflytande. Det dåliga moraliska samhällsklimatet fick Judas att uppmana sina medtroende att ”kämpa hårt” för tron. (Judas, vers 3)

Bevara ett gott uppförande. Jehova förväntar att de som tillber honom ska vara heliga, dvs. rena i alla avseenden. Petrus skriver: ”Bli heliga i allt ert uppförande, eftersom det står skrivet: ’Ni skall vara heliga, ty jag [Jehova] är helig.’” (1 Petrus 1:15, 16) De kristna har ett bra exempel att följa. ”Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa tätt i hans fotspår”, säger Petrus. (1 Petrus 2:21) De kristna kanske får lida för att de följer Guds normer, men de bevarar ”ett gott samvete”. (1 Petrus 3:16, 17) Petrus uppmanar de kristna att vara upptagna med ”gärningar som hör ett heligt uppförande och gudhängivenhet till”, medan de väntar på Guds domsdag och den utlovade nya världen ”där rättfärdighet skall bo”. (2 Petrus 3:11–13)

Visa kärlek. ”Gud är kärlek”, skriver Johannes. Han framhåller att Gud visade oss stor kärlek genom att låta Jesus bli ett ”försoningsoffer för våra synder”. Hur bör de kristna reagera på det? Johannes förklarar: ”Ni älskade, om det är så Gud har älskat oss, då är vi själva skyldiga att älska varandra.” (1 Johannes 4:8–11) Ett sätt att visa kärlek är att vara gästfri mot medtroende. (3 Johannes, vers 5–8)

Men hur kan kristna visa att de älskar Jehova? Johannes svarar: ”Detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi håller hans bud; och hans bud är inte betungande.” (1 Johannes 5:3; 2 Johannes, vers 6) De som lyder Gud försäkras alltså om att han kommer att fortsätta att älska dem och att de har ”utsikt till evigt liv”. (Judas, vers 21)

Baserat på Jakob; 1 Petrus; 2 Petrus; 1 Johannes; 2 Johannes; 3 Johannes och Judas.