Vem sammanställde Bibelns kanon?

En del författare har hävdat att de kristna grekiska skrifternas kanon fastställdes flera hundra år efter apostlarnas död av en kyrka som var en etablerad maktfaktor under kejsar Konstantin. Men fakta visar något helt annat.

Lägg märke till vad Oskar Skarsaune, professor i kyrkohistoria, säger: ”Vilka skrifter som skulle vara med i Nya testamentet, och vilka som inte skulle vara det, blev aldrig fastslaget på något kyrkomöte eller av någon enskild individ ... Urvalskriterierna var helt öppna och i högsta grad förnuftiga: Skrifter från det första århundradet e.Kr. som ansågs vara skrivna av apostlarna eller deras medarbetare räknades som trovärdiga. Andra skrifter, brev eller ’evangelier’ som var skrivna senare blev inte upptagna ... Denna process var i huvudsak avslutad långt innan Konstantin och långt innan hans ’maktkyrka’ etablerades. Det var martyrkyrkan, inte maktkyrkan, som gav oss Nya testamentet.”

Docent Ken Berding, som har Nya testamentet som sitt forskningsområde, sade så här angående hur Bibelns kanon uppstod: ”Kyrkan fastslog inte en kanon efter eget tycke och smak; det var snarare så att kyrkan erkände de böcker som de kristna alltid har ansett vara en del av Guds ord.”

Men sammanställdes Bibelns kanon bara av några enkla kristna under det första århundradet? Bibeln visar att något mycket viktigare och kraftfullare påverkade utvecklingen.

Enligt Bibeln kunde församlingen av kristna under de första årtiondena efter Jesu död få del av mirakulösa gåvor från den heliga anden, och en av dem var ”förmåga att urskilja inspirerade uttalanden”. (1 Korinthierna 12:4, 10) Några kristna fick alltså en övernaturlig förmåga att urskilja vad som var inspirerade ord från Gud och vad som inte var det. Kristna i dag kan därför lita på att de skrifter som ingår i Bibeln verkligen är inspirerade.

Bibelns kanon blev alltså fastställd i ett tidigt skede under Guds andes ledning. Under senare delen av 100-talet kommenterade några författare vilka böcker som var kanoniska. Men det var inte de som fastslog Bibelns kanon; de intygade bara det som Gud redan hade godkänt genom sina representanter, som vägleddes av den heliga anden.

Forntida handskrifter är ett annat övertygande bevis för den bibliska kanon som är allmänt erkänd i dag. Det finns mer än 5 000 handskrifter till de grekiska skrifterna på grundspråket, bland annat några från 100-talet och 200-talet. Det var de här skrifterna, inte apokryferna, som ansågs vara heliga under de första århundradena efter Jesus, och därför skrevs de av och spreds vida omkring.

Men det viktigaste beviset för att en skrift är kanonisk är ändå själva innehållet. En sådan skrift harmonierar med ”mönstret av sunda ord”, som är genomgående i hela Bibeln. (2 Timoteus 1:13) Den får läsaren att vilja tillbe, älska och tjäna Jehova Gud, och den varnar för vidskepelse, demonism och dyrkan av änglar och människor. Den är historiskt korrekt och innehåller sanna profetior. Och den uppmuntrar läsaren att älska sina medmänniskor. Böckerna i de kristna grekiska skrifterna stämmer in på den beskrivningen. Men håller apokryferna måttet?