18. Vilka viktiga slutsatser kan man dra av tabellen över tidiga förteckningar över de kristna grekiska skrifterna?

¹⁸ Vad tidiga förteckningar vittnar om. En blick på tabellen på sidan 303 visar att ett antal förteckningar eller kataloger från 300-talet över de kristna skrifterna — förteckningar som alla var uppgjorda före det ovannämnda kyrkomötet — exakt stämmer överens med vår nuvarande kanon och att några andra bara utelämnar Uppenbarelseboken. Före slutet av 100-talet var de fyra evangelierna, Apostlagärningarna och tolv av aposteln Paulus’ brev allmänt erkända. Bara några av de mindre skrifterna ifrågasattes i vissa områden. Troligen berodde det på att dessa skrifter av en eller annan anledning hade en begränsad spridning i början och att det därför dröjde längre innan de blev erkända som kanoniska.

19. a) Vilket framträdande dokument har påträffats i Milano, och från vilken tid härstammar det? b) Vad bestod dåtidens erkända kanon av, enligt det här dokumentet?

¹⁹ En av de intressantaste tidiga förteckningarna är det fragment som L. A. Muratori upptäckte i Ambrosianska biblioteket i Milano och som han offentliggjorde år 1740. Början fattas visserligen, men det förhållandet att Lukasevangeliet omtalas som det tredje evangeliet tyder på att Matteusevangeliet och Markusevangeliet har nämnts först. Det muratoriska fragmentet (Kanon Muratori eller Muratoris kanon) är skrivet på latin, och det härstammar från senare delen av 100-talet v.t. Det är ett högst intressant dokument, vilket framgår av följande utdrag: ”Tredje evangelieboken är den enligt Lukas. Lukas, den välkände läkaren, skrev den i sitt eget namn. ... Den fjärde evangelieboken är den av Johannes, en av lärjungarna. ... Och därför är det ingen oöverensstämmelse i de troendes tro, även om olika urval av fakta framläggs i de enskilda evangelieberättelserna, ty i [dem] alla har under en enda vägledande Ande allt blivit nämnt som har att göra med hans födelse, lidande, uppståndelse, hans samtal med sina lärjungar och hans första och andra ankomst — den första i förnedring till följd av förakt, vilket har skett, och den andra i kungamaktens härlighet, vilket ännu skall ske. Det är då inte så märkligt att Johannes i sina brev så konsekvent framhåller dessa olika ting och själv säger: ’Vad vi har sett med våra ögon och hört med våra öron och vad våra händer har vidrört, det har vi skrivit om.’ Ty på det sättet bekänner han att han inte bara har varit ett ögonvittne, utan att han också har hört och i ordningsföljd berättat om alla de underbara tingen i samband med Herren. Dessutom finns alla apostlarnas gärningar upptecknade i en bok. Lukas sammanfattade dem [så] för den ädle Theofilos. ... När det gäller Paulus’ brev, klargör de själva, för den som vill förstå, vad de är och varifrån eller av vilken orsak de blev sända. Allra först skrev han utförligt till korinthierna för att förbjuda söndring på grund av kätteri, sedan till galaterna [mot] omskärelsen och till romarna om skrifternas ordning, varvid han samtidigt framhöll att Kristus intar den förnämsta platsen i dem — och vart och ett av dessa är det nödvändigt för oss att avhandla, eftersom den välsignade aposteln Paulus själv följer sin föregångare Johannes’ exempel och bara skriver till sju namngivna församlingar i följande ordning: till korinthierna (det första), till efesierna (det andra), till filipperna (det tredje), till kolosserna (det fjärde), till galaterna (det femte), till thessalonikerna (det sjätte), till romarna (det sjunde). Men fastän han skriver två gånger till korinthierna och thessalonikerna för att ge dem tillrättavisning, framgår det [? dvs. av att han skriver till sju] att det finns bara en församling utspridd över hela jorden; och det är också så att Johannes i Uppenbarelseboken, fastän han skriver till sju församlingar, likväl talar till alla. Men [han skrev] av tillgivenhet och kärlek ett till Filemon och ett till Titus och två till Timoteus; [och dessa] hålls i ära som heliga av församlingen. ... Vidare medräknas ett brev av Judas och två som bär Johannes’ namn. ... Vi erkänner bara Johannes’ och Petrus’ apokalypser, som [när det gäller den senare] några av oss inte önskar skall uppläsas i församlingen.” — The New Schaff-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge, 1956, band 8, sidan 56.

20. a) Hur kan det förklaras att ett av Johannes’ och ett av Petrus’ brev är utelämnade? b) I hur hög grad svarar alltså denna förteckning mot Bibelns innehåll i våra dagar?

²⁰ Vi lägger märke till att mot slutet av det muratoriska fragmentet nämns bara två brev av Johannes. Om detta heter det emellertid i den ovannämnda encyklopedin på sidan 55 att dessa två brev av Johannes ”endast kan vara det andra och tredje, vilkas skribent blott och bart omtalar sig själv som en ’äldste’. Eftersom författaren redan hade talat om det första, fastän endast i förbigående, i förbindelse med det fjärde evangeliet och där tillkännagett sin obetingade tro på att det härrör från Johannes, menade han att han här kunde nöja sig med att nämna de båda mindre breven.” Om det förhållandet att Petrus’ första brev uppenbarligen inte alls nämns heter det vidare i den här encyklopedin: ”Den mest sannolika hypotesen går ut på att några få ord, kanske en rad, har gått förlorade, där Första Petrusbrevet och Johannes’ uppenbarelse var omnämnda som erkända.” Med det muratoriska fragmentets ståndpunkt som grund drar man därför på sidan 56 i den här encyklopedin följande slutsats: ”Nya testamentet betraktas som definitivt bestående av de fyra evangelierna, Apostlagärningarna, tretton brev av Paulus, Johannes’ uppenbarelse, troligtvis tre brev av honom, Judas’ brev och troligtvis Första Petrusbrevet, medan motståndet mot en annan av Petrus’ skrifter ännu inte hade tystats.”

21. a) Av vilket intresse är Origenes’ kommentarer om vad som utgör inspirerade skrifter? b) Vad har senare skribenter bekräftat?

²¹ Omkring år 230 v.t. erkände Origenes Hebréerbrevet och Jakobs brev som inspirerade skrifter. Båda saknas i det muratoriska fragmentet. Han antyder visserligen att några tvivlade på att dessa var kanoniska, men han anger därmed också att de flesta av de grekiska skrifterna vid den tiden erkändes som kanoniska; det var bara några få som tvivlade på några av de mindre välkända breven. Senare bekräftade Athanasios, Hieronymus och Augustinus den slutgiltiga sammanställningen av skrifterna i de tidigare upprättade förteckningarna genom att beteckna samma 27 böcker som vi nu har som kanoniska.c

22, 23. a) Hur sammanställdes flera av förteckningarna i tabellen? b) Varför fanns det synbarligen inga sådana förteckningar före det muratoriska fragmentet?

²² De flesta av förteckningarna i tabellen är verkliga förteckningar, som visar vilka böcker som erkändes vara kanoniska. De förteckningar som tillskrivs Irenaeus, Klemens av Alexandria, Tertullianus och Origenes är sammanställda av de citat som man finner hos dem och som visar hur de betraktade de skrifter som de hänvisade till. Dessa kompletteras ytterligare av den tidige kyrkohistorikern Eusebios’ uppteckningar. Det förhållandet att dessa författare inte nämner vissa av de kanoniska skrifterna är emellertid inget bevis för att dessa skrifter inte är kanoniska. Det betyder helt enkelt att författarna inte hänvisade till dessa böcker i sina skrifter, antingen därför att de föredrog att inte göra det eller därför att de ämnen som de avhandlade inte gav dem anledning att göra det. Men varför finner vi inga egentliga förteckningar som är äldre än det muratoriska fragmentet?

²³ Det var först när en sådan kritiker som Markion uppträdde i mitten av 100-talet v.t. som frågan uppstod om vilka böcker de kristna skulle erkänna. Markion sammanställde sin egen kanon, som skulle passa hans läror. Han tog bara med vissa av aposteln Paulus’ brev och en ”rensad” utgåva av Lukasevangeliet. Det var detta, jämte den mängd apokryfiska skrifter som då spreds överallt i världen, som blev anledning till att en del personer uttalade sig om eller gjorde upp förteckningar över de böcker som de erkände som kanoniska.

[Tabell på sidan 303]

Viktiga tidiga förteckningar över de kristna grekiska skrifterna

B — Betvivlad på vissa håll

Namn och plats

Ungefärligt 170 180 190 207

årtal v.t.

Matteus A A A A

Markus A A A A

Lukas A A A A

Johannes A A A A

Apg A A A A

Romarna A A A A

1 Kor. A A A A

2 Kor. A A A A

Galaterna A A A A

Efesierna A A A A

Filipperna A A A A

Kolosserna A A A A

1 Thess. A A A A

2 Thess. A A A A

1 Timoteus A A A A

2 Timoteus A A A A

Titus A A A A

Filemon A A

Hebréerna D DA DA

Jakob ?

1 Petrus A? A A A

2 Petrus D? A

1 Johannes A A DA A

2 Johannes A A DA

3 Johannes A?

Judas A DA A

Upp. A A A A

Namn och plats

Ungefärligt 230 320 348 365

årtal v.t.

Matteus A A A A

Markus A A A A

Lukas A A A A

Johannes A A A A

Apg A A A A

Romarna A A A A

1 Kor. A A A A

2 Kor. A A A A

Galaterna A A A A

Efesierna A A A A

Filipperna A A A A

Kolosserna A A A A

1 Thess. A A A A

2 Thess. A A A A

1 Timoteus A A A A

2 Timoteus A A A A

Titus A A A A

Filemon A A

Hebréerna DA DA A

Jakob DA DA A

1 Petrus A A A A

2 Petrus DA DA A D

1 Johannes A A A A

2 Johannes DA DA A D

3 Johannes DA DA A D

Judas DA DA A

Upp. A DA A

Namn och plats

Ungefärligt 367 368 370 370

årtal v.t.

Matteus A A A A

Markus A A A A

Lukas A A A A

Johannes A A A A

1 Kor. A A A A

2 Kor. A A A A

Galaterna A A A A

Efesierna A A A A

Filipperna A A A A

Kolosserna A A A A

1 Thess. A A A A

2 Thess. A A A A

1 Timoteus A A A A

2 Timoteus A A A A

Titus A A A A

Filemon A A A A

Hebréerna A A A DA

Jakob A A A A

1 Petrus A A A A

2 Petrus A A A D

1 Johannes A A A A

2 Johannes A A A D

3 Johannes A A A D

Judas A A A D

Upp. A DA D

Namn och plats

Ungefärligt 383 394 397 397

årtal v.t.

Matteus A A A A

Markus A A A A

Lukas A A A A

Johannes A A A A

Apg A A A A

Romarna A A A A

1 Kor. A A A A

2 Kor. A A A A

Galaterna A A A A

Efesierna A A A A

Filipperna A A A A

Kolosserna A A A A

1 Thess. A A A A

2 Thess. A A A A

1 Timoteus A A A A

2 Timoteus A A A A

Titus A A A A

Filemon A A A A

Hebréerna DA DA A A

Jakob A DA A A

1 Petrus A A A A

2 Petrus A DA A A

1 Johannes A A A A

2 Johannes A DA A A

3 Johannes A DA A A

Judas A DA A A

Upp. DA DA A A