De kändes igen på sitt heliga uppförande och sin kärlek

Det vittnesmål som Jehovas vittnen i det första århundradet avgav var inte begränsat till ”frukten av läppar”. (Hebr. 13:15) Att de kristna vittnena var lärjungar präglade hela deras tillvaro. De nöjde sig därför inte med att förkunna om sin tro; de lät sin tro forma hela deras liv. De lade av den gamla personligheten med dess syndfulla förehavanden och strävade efter att klä sig i den nya personligheten som var skapad enligt Guds vilja. (Kol. 3:5—10) De var sannfärdiga och ärliga, arbetsamma och pålitliga. (Ef. 4:25, 28) De var moraliskt rena — att ägna sig åt sexuell omoraliskhet var strängt förbjudet. Så förhöll det sig också med dryckenskap och avgudadyrkan. (Gal. 5:19—21) Det var alltså av goda skäl som kristendomen blev känd som ”Vägen”, ett levnadssätt som kretsade kring tron på Jesus. De som följde ”Vägen” följde tätt i Jesu fotspår. — Apg. 9:1, 2; 1 Petr. 2:21, 22.

[Ruta på sidan 30]

Kristendomens triumf

Icke-bibliska källor bekräftar det utmärkta uppförande och den kärlek som kännetecknade de första kristna. Historikern John Lord skrev: ”Kristendomens sanna triumf framgick av att den gjorde goda människor av dem som bekände sig till dess läror. ... Vi har vittnesbörd om deras ostraffliga liv, deras oantastliga moral, deras goda uppförande som medborgare och deras kristliga dygder.” — ”The Old Roman World”.