Kapitel 15

Ett återvändande till den sanne Guden

”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:34, 35.

1, 2. Vilka verkningar bör kärleken bland sanna kristna få?

MED dessa ord fastställde Jesus en måttstock för dem som påstår sig vara hans sanna efterföljare. Den kristna kärleken skulle sträcka sig över alla gränser i fråga om ras-, stam- och nationstillhörighet. Detta skulle kräva att de sanna kristna inte fick vara ”någon del av världen”, alldeles som Jesus inte var ”någon del av världen”. — Johannes 17:14, 16; Romarna 12:17—21.

² Hur visar den kristne att han ”inte är någon del av världen”? Hur bör han till exempel handla med tanke på de politiska oroligheterna, revolutionerna och krigen i vår tid? Den kristne aposteln Johannes skrev i harmoni med Jesu ord här ovan: ”Var och en som inte utövar rättfärdighet, han härstammar inte från Gud, inte heller den som inte älskar sin broder. Detta är nämligen det budskap som ni har hört från början, att vi skall älska varandra.” Och Jesus själv förklarade varför hans lärjungar inte kämpade för att befria honom. Han sade: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat. ... Men nu är mitt rike inte härifrån.” Inte ens då Jesus hängdes upp på en påle löste dessa underlydande kontroversen med krigiska medel som man gör i världen. — 1 Johannes 3:10—12; Johannes 18:36.

3, 4. a) Vad profeterade Jesaja beträffande ”dagarnas slutskede”? b) Vilka frågor kräver ett svar?

³ Över 700 år före Kristus profeterade Jesaja om att människor ur alla nationer skulle församlas till Jehovas sanna tillbedjan och inte mer lära sig att strida. Han sade: ”Och det skall ske i dagarnas slutskede att Jehovas hus’ berg kommer att bli fast grundat ovan bergens topp, ... och till det skall alla nationerna strömma. Och många folk kommer sannerligen att gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ Ty från Sion kommer lag att utgå och Jehovas ord från Jerusalem. Och han kommer sannerligen att avkunna dom bland nationerna och rätta till förhållandena beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.”a — Jesaja 2:2—4, NW.

⁴ Vilken av världens alla religioner har på ett framträdande sätt uppfyllt dessa krav? Vilka har vägrat att lära sig att föra krig trots fängelsestraff, koncentrationsläger och dödsdomar?

Kristen kärlek och neutralitet

5. Vilka vitsord har Jehovas vittnen fått som individer i fråga om kristen neutralitet, och varför?

⁵ Jehovas vittnen är kända över hela världen för att de som enskilda individer samvetsgrant håller fast vid kristen neutralitet. De har fått uthärda fängelsestraff, koncentrationsläger, tortyr, deportationer och förföljelse under hela 1900-talet därför att de har vägrat att offra sin kärlek och endräkt som en världsomfattande organisation av kristna som tillhör Gud. I Nazisttyskland blev omkring ett tusen vittnen dödade och tusentals fängslade under åren 1933—1945 på grund av sin vägran att samarbeta med Hitlers krigsansträngning. Under Francos fasciststyre i Spanien dömdes likaså hundratals unga vittnen till fängelsestraff, och många tillbringade i genomsnitt tio år i militärfängelse hellre än att lära sig att föra krig. Ännu i dag får många unga Jehovas vittnen i ett flertal länder utstå försmäktande fängelsestraff på grund av sin kristna neutralitet. Jehovas vittnen blandar sig emellertid inte i regeringarnas militära projekt. Deras orubbliga kristna neutralitet i politiska frågor har kännetecknat deras trosuppfattningar under alla de konflikter och krig som utkämpats under 1900-talet. Den utmärker dem som Kristi sanna efterföljare och skiljer dem från kristenhetens religioner. — Johannes 17:16; 2 Korintierna 10:3—5.

6, 7. Vad har Jehovas vittnen kommit att inse när det gäller kristendom?

⁶ Genom att hålla fast vid bibeln och Kristi exempel visar Jehovas vittnen att de verkligen tillber den sanne Guden, Jehova. De känner igen Guds kärlek så som den kom till uttryck genom Jesu liv och offerdöd. De inser att sann kristen kärlek leder till ett oupplösligt världsomfattande brödraskap — ett som står över alla politiska, rasmässiga och nationella skiljemurar. Kristendomen är med andra ord inte bara internationell; den är övernationell, i det den sträcker sig över nationella gränser, maktbefogenheter och intressen. Den betraktar hela människosläktet som en enda familj med en gemensam stamfader och en gemensam Skapare, Jehova Gud. — Apostlagärningarna 17:24—28; Kolosserna 3:9—11.

⁷ Under det att nästan alla andra religioner har varit inblandade i krig — i nationell och internationell skala — har Jehovas vittnen visat att de tar till hjärtat den tidigare citerade profetian i Jesaja 2:4. Men du kanske undrar: Varifrån kommer egentligen Jehovas vittnen? Hur är de organiserade?

Guds långa rad av vittnen

8, 9. Vilken inbjudan har Gud låtit gå ut till människor?

⁸ För mer än 2.700 år sedan kom profeten Jesaja också med följande inbjudan: ”Sök Jehova, medan han står att finna. Ropa till honom, medan han visar sig vara nära. Må den ondskefulle överge sin väg och den man som gör vad skadligt är sina tankar; och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom, och till vår Gud, för han kommer att förlåta i rikt mått.” — Jesaja 55:6, 7, NW.

⁹ Många hundra år senare förklarade den kristne aposteln Paulus för de greker i Aten som var ”benägna ... att frukta [de mytologiska] gudomligheterna”: ”[Gud] har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta, och han har förordnat om de fastställda tiderna och de bestämda gränserna för deras boende, för att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss.” — Apostlagärningarna 17:22—28.

10. Hur vet vi att Gud inte var långt borta från Adam och Eva och deras barn?

¹⁰ Gud var sannerligen inte långt borta från sina mänskliga skapelser Adam och Eva. Han talade med dem och delgav dem sina befallningar och önskemål. Gud höll sig inte heller dold för deras söner Kain och Abel. Han varnade den hatiske Kain när denne visade avund i samband med sin brors offer åt Gud. Men i stället för att ändra sitt sätt att tillbe Gud visade Kain religiös intolerans och svartsjuka och mördade sin bror Abel. — 1 Moseboken 2:15—17; 3:8—24; 4:1—16.

11. a) Vad betyder ordet ”martyr”? b) Hur blev Abel den förste martyren?

¹¹ Genom att vara trogen mot Gud ända in i döden blev Abel den förste martyren.b Han var också det första vittnet för Jehova och den förste av en lång rad vittnen som under hela historiens gång bevarat sin ostrafflighet. Paulus kunde därför säga: ”Genom tro frambar Abel åt Gud ett värdefullare offer än Kain, genom vilken tro han fick det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud vittnade om hans offergåvor; och genom den talar han ännu, fastän han är död.” — Hebréerna 11:4.

12. Nämn några andra exempel på vittnen som varit trogna mot Jehova.

¹² I samma brev till hebréerna räknar Paulus upp en lång rad trogna män och kvinnor, till exempel Noa, Abraham, Sara och Mose, som genom sin ostraffliga livskurs kom att utgöra en ”stor sky av vittnen [grekiska: mar·tý·ron]” som har tjänat som exempel och uppmuntran för andra som vill lära känna och tjäna den sanne Guden. De var män och kvinnor som hade ett nära förhållande till Jehova Gud. De hade sökt honom och funnit honom. — Hebréerna 11:1—12:1.

13. a) Varför är Jesus ett så framträdande uttryck för Guds kärlek? b) På vilket speciellt sätt utgör Jesus ett exempel för sina efterföljare?

¹³ Det mest framträdande bland dessa vittnen var den person som beskrivs på följande sätt i Uppenbarelseboken: ”Jesus Kristus, ’det trogna vittnet’.” Jesus är ännu ett klart bevis på Guds kärlek, för som Johannes skrev: ”Vi själva har sett och vittnar om att Fadern har sänt ut sin Son som världens frälsare. Vemhelst som avger den bekännelsen att Jesus Kristus är Guds Son, med en sådan förblir Gud i gemenskap, och han förblir i gemenskap med Gud. Och vi själva har lärt känna och har trott på den kärlek som Gud har i vårt fall.” Jesus, som föddes som jude, var ett verkligt vittne och dog som martyr i trohet mot sin Fader, Jehova. Kristi verkliga efterföljare århundradena igenom skulle likaså vara vittnen om honom och om den sanne Guden, Jehova. — Uppenbarelseboken 1:5; 3:14; 1 Johannes 4:14—16; Jesaja 43:10—12; Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8.

14. Vilken fråga kräver nu ett svar?

¹⁴ Jesajas profetia visade att ett återvändande till den sanne Guden, Jehova, skulle vara ett kännetecken på ”dagarnas slutskede” eller det som i andra delar av bibeln kallas ”de yttersta dagarna”.c Med tanke på den religiösa splittring och förvirring som har beskrivits i denna bok uppstår frågan: Vilka är det som i dessa yttersta dagar, som vi nu lever i, verkligen har sökt den sanne Guden för att tjäna honom ”med ande och sanning”? För att kunna besvara den frågan måste vi gå tillbaka till händelser som inträffade på 1800-talet. — Jesaja 2:2—4, NW; 2 Timoteus 3:1—5; Johannes 4:23, 24.

En ung man börjar söka Gud

15. a) Vem var Charles Taze Russell? b) Bland annat vilka religiösa läror tvivlade han på?

¹⁵ År 1870 började en nitisk ung man, Charles Taze Russell (1852—1916), ställa många frågor om kristenhetens traditionella läror. Som ung arbetade han i sin fars herrekiperingsaffär i den livliga industristaden Allegheny (nu en del av Pittsburgh) i Pennsylvania i USA. Hans religiösa bakgrund var presbyteriansk och kongregationalistisk. Han oroades emellertid av sådana läror som de om predestination och evig pina i ett brinnande helvete. Vad hade han för skäl att betvivla dessa för somliga av kristenhetens religioner så grundläggande läror? Han skrev: ”En Gud som skulle kunna använda sin makt till att skapa mänskliga varelser som han i förväg visste var predestinerade till att plågas för evigt skulle varken vara vis, rättvis eller kärleksfull. Hans normer skulle vara lägre än många människors.” — Jeremia 7:31; 19:5; 32:35; 1 Johannes 4:8, 9.

16, 17. a) Vilka lärofrågor intresserade särskilt Russells bibelstudiegrupp? b) Vilken allvarlig åsiktsbrytning uppstod, och vad svarade Russell?

¹⁶ Medan Russell ännu befann sig i övre tonåren startade han tillsammans med några andra unga män en bibelstudiegrupp som samlades en gång i veckan. De började systematiskt studera vad bibeln lär om andra ämnen, till exempel om själens odödlighet och också om Kristi lösenoffer och hans andra ankomst. År 1877, då Russell var 25 år, sålde han sin andel i sin fars blomstrande affärsrörelse och började ägna all sin tid åt att predika.

¹⁷ År 1878 uppstod en allvarlig åsiktsbrytning mellan Russell och en av hans medarbetare, sedan denne förkastat läran att Kristi död kan bringa försoning åt syndare. I sitt genmäle skrev Russell: ”Kristus åstadkom mycket gott för oss genom sin död och uppståndelse. Han var vår ställföreträdare i döden; han dog rättfärdig för de orättfärdiga — alla var orättfärdiga. Genom Guds nåd smakade Jesus Kristus döden för varje människa. ... Han blev upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom.” Han fortsatte: ”Att återlösa är att köpa tillbaka. Vad köpte Kristus tillbaka för alla människor? Livet. Vi förlorade det genom den förste Adams olydnad. Den andre Adam [Kristus] köpte det tillbaka med sitt eget liv.” — Markus 10:45; Romarna 5:7, 8; 1 Johannes 2:2; 4:9, 10.

18. a) Vad hände efter åsiktsbrytningen om lösenanordningen? b) Vilket mönster följde bibelforskarna när det gällde bidrag?

¹⁸ Eftersom Russell alltid och trofast försvarade läran om lösen, klippte han av alla band med denne tidigare medarbetare. I juli 1879 började Russell ge ut Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (på svenska från och med 1904: Zions Vakt-Torn och Förkunnare af Kristi närvaro), den tidskrift som i dag är känd över hela världen som The Watchtower—Announcing Jehovah’s Kingdom (Vakttornet förkunnar Jehovas rike). År 1881 bildade han tillsammans med andra överlämnade kristna ett icke-kommersiellt bibelsällskap. Det fick namnet Zion’s Watch Tower Tract Society — i dag känt som Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania, det juridiska organ som verkar till förmån för Jehovas vittnen. Ända från första början betonade Russell att man inte skulle ta upp någon kollekt vid församlingens möten och inte heller tigga ihop pengar genom Vakttornets publikationer. De människor som förenade sig med Russell i ett ingående studium av bibeln kallades helt enkelt ”bibelforskarna”.

En återgång till bibelns sanning

19. Vilka av kristenhetens läror förkastade bibelforskarna?

¹⁹ Till följd av sitt studium av bibeln kom Russell och hans medförbundna att förkasta kristenhetens läror om den mystiska ”heliga treenigheten”, en i sig själv odödlig själ och evig pina i ett brinnande helvete. De tillbakavisade också behovet av en särskild, teologiskt utbildad, prästklass. De ville återgå till kristendomens ursprungliga enkelhet, med andligt kvalificerade äldste som tog ledningen i församlingarna utan tanke på lön eller ersättning. — 1 Timoteus 3:1—7; Titus 1:5—9.

20. Vad upptäckte bibelforskarna beträffande Kristi pa·rou·sí·a och året 1914?

²⁰ Vid sitt studium av Guds ord var dessa bibelforskare mycket intresserade av de profetior i de kristna grekiska skrifterna som hade att göra med ”världens ände” och Kristi ”tillkommelse”. (Matteus 24:3, 1878) Genom att gå tillbaka till den grekiska texten upptäckte de att Kristi ”tillkommelse” i själva verket var en ”pa·rou·sí·a”, dvs. osynlig närvaro. Kristus hade därför gett sina lärjungar upplysning om tecknet på hans osynliga närvaro under ändens tid, inte på en framtida synlig tillkommelse eller ankomst. Dessa bibelforskare hade också en stark önskan att förstå bibelns kronologi i samband med Kristi närvaro. Även om de inte förstod alla detaljer, kom Russell och hans medförbundna till insikt om att året 1914 skulle komma att bli ett märkesår i den mänskliga historien. — Matteus 24:3—22; Lukas 21:7—33, Int.

21. Vilket ansvar kände Russell och hans medtroende?

²¹ Russell visste att ett stort predikoverk måste utföras. Han var väl medveten om Jesu ord i Matteus’ evangelium: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14; Markus 13:10) En känsla av brådska präglade bibelforskarnas verksamhet åren före 1914. De trodde att deras predikoverksamhet skulle kulminera det året och kände sig därför förpliktade att lägga ner varje tänkbar ansträngning på att hjälpa andra att lära känna ”dessa goda nyheter om riket”. Slutligen kom C. T. Russells predikningar att publiceras i tusentals tidningar över hela världen.

[Ruta på sidan 347]

Kristen neutralitet i det hedniska Rom

I överensstämmelse med de principer om kärlek och frid som Jesus undervisade om och på grundval av sitt personliga studium av Guds ord tog de första kristna inte del i krig eller krigsövningar. Jesus hade sagt: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” — Johannes 18:36.

Så sent som år 295 v.t. blev Maximilianus från Theveste, son till en romersk veteran, inkallad till militärtjänst. När prokonsuln frågade honom om hans namn, svarade han: ”Varför vill du veta mitt namn? Mitt samvete förbjuder mig att göra militärtjänst: Jag är kristen. ... Jag kan inte göra krigstjänst; jag kan inte synda mot mitt samvete.” Prokonsuln varnade honom och sade att han skulle förlora livet om han inte lydde. ”Jag kommer inte att göra krigstjänst. Ni kan halshugga mig, men jag kommer inte att tjäna denna världens makter; jag kommer att tjäna min Gud.” — Arnold Toynbee: An Historian’s Approach to Religion (En historikers syn på religion).

I modern tid har personligt studium av bibeln lett till att enskilda Jehovas vittnen över hela världen följt samvetets röst och intagit en liknande ståndpunkt. I vissa länder har många fått plikta med livet, i synnerhet i Nazisttyskland, där de blev skjutna, hängda och halshuggna under andra världskriget. Men deras världsvida endräkt, som grundar sig på kristen kärlek, har aldrig brutits. Ingen människa har någonsin dödats i krig av ett kristet vittne för Jehova. Hur annorlunda skulle inte världshistorien ha sett ut om alla till bekännelsen kristna också hade levt enligt Kristi kärleksbud! — Romarna 13:8—10; 1 Petrus 5:8, 9.