Är religionens dagar räknade?

”Jorden kommer sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten.”

JESAJA, EN ISRAELITISK PROFET SOM LEVDE PÅ 700-TALET F.V.T.

DEN hebreiske profeten Jesaja förutsade med dessa ord att alla människor på jorden en dag skall vara förenade i tillbedjan av den allsmäktige Guden. I dag kan emellertid ett sådant framtidsperspektiv verka mer avlägset än någonsin tidigare.

I början av det här seklet ansåg till exempel kommunistiska revolutionärer i Ryssland att religionen måste avskaffas för att proletariatet skulle kunna befrias. Enligt dem skulle ateismen frigöra arbetarklassen från ”det förflutnas börda av fördomar och vanföreställningar”. År 1939 hade Stalin minskat antalet öppna ortodoxa kyrkor i Sovjetunionen till 100, mot över 40.000 före år 1917.

Hitler betraktade också religionen som ett hinder på sin väg mot oinskränkt makt. ”Man är antingen kristen eller tysk. Man kan inte vara bådadera”, sade han vid ett tillfälle. Hans avsikt var att efter hand avskaffa alla former av religion som han inte kunde styra. I detta syfte utvecklade nazisterna sina egna kvasireligiösa böner, högtider, dopförrättningar och till och med begravningar. Hitler var deras messias och fäderneslandet deras gud. De kunde begå vilka skändligheter som helst, om det var Hitlers vilja.

Religionens ”sista dagar”?

Varken Stalin eller Hitler lyckades i sina försök att utrota religionen. Men nu tycks likgiltigheten ha tagit över tyranniets roll. För dem som studerar Bibeln kommer den här händelseutvecklingen inte som någon överraskning. Aposteln Paulus skrev till Timoteus att människor ”i de sista dagarna” skulle vara ”älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud”. — 2 Timoteus 3:1—4.

Lär Bibeln att dessa ”sista dagar”, som kännetecknas av religiös likgiltighet, skulle leda fram till slutet för all religion? Nej. Bibeln förklarar i stället att det är falsk religion — ”det stora Babylon” — som skall nå sitt slut.a Som det uttrycks i Uppenbarelseboken: ”En stark ängel lyfte upp en sten lik en stor kvarnsten och slungade den i havet och sade: ’Så skall Babylon, den stora staden, med ett snabbt kast slungas ner, och hon kommer aldrig mer att bli funnen.’” — Uppenbarelseboken 18:21.

Avlägsnandet av falsk religion kommer emellertid inte att resultera i en gudlös värld. Tvärtom sägs det profetiskt i Psalm 22:27: ”Alla jordens ändar skall komma ihåg och vända om till Jehova. Och alla nationernas familjer kommer att böja sig ner inför dig.” Försök föreställa dig en tid då ”alla nationernas familjer” är förenade i tillbedjan av en enda sann Gud! Under Guds kungarikes styre kommer detta fantastiska löfte att få en storslagen uppfyllelse. (Matteus 6:10) När den dagen är här kommer religionen — den sanna religionen — att ha ett oerhört stort inflytande på människors liv. Men hur är det nu?

Att fylla det andliga tomrummet

Det andliga tomrum som är så utbrett i Europa i våra dagar har en motsvarighet i den situation som rådde i romarriket under det första århundradet v.t. Historikern Will Durant beskriver hur kristendomen tillgodosåg människors andliga behov på den tiden: ”Till den döende hedendomens moraliska vakuum, till känslokalla stoiker och depraverade epikuréer, till en värld hemsökt av brutalitet, grymhet, förtryck och sexuell upplösning, till ett pacificerat rike som inte längre tycktes behöva sina krigsgudar eller de manliga dygderna skänkte den en ny moral präglad av broderskap, godhet, anständighet och frid.”

Det moraliska och andliga vakuum som präglar människors liv i vår tid kan fyllas av samma kraftfulla budskap som de första kristna predikade i det forntida romarriket. Och det finns hörande öron också i våra dagar. Många européer som inte betraktar sig som religiösa tycker ändå att Gud spelar en viktig roll i deras liv. De går inte längre i kyrkan, utan har fyllt det andliga tomrummet på annat håll.

Juan José, en ung man från Palma de Mallorca i Spanien, gick i en katolsk skola och tjänstgjorde som korgosse tills han var 13 år. Han gick i mässan varje söndag tillsammans med sin familj, men när han blev tonåring slutade han upp att gå i kyrkan. Varför det? ”För det första tyckte jag att det var tråkigt att gå i mässan”, förklarar Juan José. ”Jag kunde hela liturgin utantill. Allting var bara en upprepning av sådant som jag hade hört förut. Dessutom behandlade vår församlingspräst ofta oss korgossar på ett hårt och barskt sätt. Jag tyckte också att det var fel att fattiga människor skulle behöva betala prästen för att han skulle förrätta en begravning.

Jag trodde fortfarande på Gud, men jag tyckte att jag kunde tjäna honom på mitt eget sätt, utan att gå i kyrkan. Tillsammans med några kamrater försökte jag njuta av livet så mycket som möjligt. Man kan nog säga att nöjen blev det viktigaste i mitt liv.

Men när jag var 18 år, började jag studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Vad hade de att erbjuda, som jag inte hade funnit i kyrkan? Klara trosuppfattningar grundade på Bibeln i stället för på traditioner och ’mysterier’ som jag aldrig kunde förstå. Min nya tro kom emellertid att innebära stora förändringar för mig. I stället för att tillbringa veckosluten med att ordna fester vid diskotek började jag gå från hus till hus för att tala med mina medmänniskor om min nyvunna tro. Att aktivt engagera mig i att hjälpa andra gav mitt liv verklig mening. De sju senaste åren har jag tjänat som heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen.”

Det är inte bara ungdomar som försöker fylla det andliga tomrummet. Antonia, en äldre kvinna från Extremadura i Spanien, tillbringade större delen av sitt liv med att ”söka efter Gud”, som hon uttrycker det. När hon var i tonåren gick hon i mässan varje dag, och så småningom sökte hon sig till ett katolskt kloster, eftersom hon tänkte: ”Om man inte kan finna Gud i ett kloster, så kan man inte finna honom någonstans.” Men tre år senare lämnade hon klostret, ännu mer desillusionerad och tom inombords än tidigare.

Till slut, när hon var över 50 år, blev hon ett Jehovas vittne. ”Jag var så lycklig när vittnena besökte mig och gav mig svar på alla mina frågor ur min egen bibel”, förklarar hon. ”Sedan jag blev ett Jehovas vittne har mitt liv fått verklig mening. Jag har naturligtvis mina problem, men jag kan klara av dem nu när jag har funnit den sanne Guden.”

Dessa två erfarenheter är inte några isolerade fall. Den allmänna religiösa trenden till trots sluter sig allt fler människor till Jehovas vittnen och finner att de genom att leva i harmoni med sin tro och predika om den för andra får ett verkligt uppsåt i livet.

Den sanna religionen har större inflytande än någonsin

Även om vi lever i en tid då många vänder religionen ryggen, skulle det vara oförståndigt att betrakta all religion som irrelevant. Det är sant att dagens människor i stor utsträckning överger tomma ritualer och gamla, obibliska religiösa läror och vägrar att gå i kyrkan bara för att ge sken av att vara religiösa. Men Bibeln råder oss faktiskt att hålla oss borta från skrymtaktig religion. Aposteln Paulus förutsade att i ”de sista dagarna” skulle somliga människor ha ”en yttre form av gudaktig hängivenhet” men visa sig ”falska när det gäller dess kraft”. Sådana personer ger sken av att vara gudfruktiga, men deras handlingar vittnar om motsatsen. Hur bör vi reagera för sådant religiöst skrymteri? ”Från dessa skall du vända dig bort”, rekommenderade Paulus. — 2 Timoteus 3:1, 5.

Men Paulus sade också att ”religionen [ger] god lön”. (1 Timoteus 6:6, 1981) Paulus talade emellertid inte om vilket slags religion som helst. Det grekiska ord som översatts med ”religion” i den här versen är eu·sẹ·bei·a, som betyder ”hängivenhet eller vördnad för Gud”. Sann religion, dvs. uppriktig gudaktig hängivenhet, ”har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma”. — 1 Timoteus 4:8.

Som framgår av de ovan nämnda exemplen kan sann religion ge vårt liv verklig mening och hjälpa oss att frimodigt ta itu med de problem som vi ställs inför. Och inte bara det — den sanna religionen borgar också för en evig framtid. Det är en form av gudsfruktan som verkligen är värd att ”jaga efter”, eftersom Bibeln försäkrar oss att den en dag kommer att uppfylla hela jorden.b (Jesaja 11:9; 1 Timoteus 6:11) Det är inget tvivel om saken: Den sanna religionen har större inflytande än någonsin.

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidan 10]

En berättelse om två byggnader

I Spanien vimlar det av religiösa byggnader, men den entusiasm varmed människor förr understödde byggandet av dyrbara katedraler tycks nu ha försvunnit. Ett exempel på detta finner vi i Mejorada del Campo, en förort till Madrid, där en stor katolsk kyrka håller på att uppföras. Justo Gallego Martínez, en före detta benediktinermunk, påbörjade projektet för omkring 20 år sedan, men byggnaden är fortfarande bara ett tomt skal. Martínez, den ende som bygger på kyrkan, är nu över 60 år, så det verkar osannolikt att den någonsin kommer att bli färdig. Omkring 30 mil längre söderut har emellertid en helt annan historia utspelat sig.

”Tron förflyttar berg”, löd rubriken i en lokaltidning, som beskrev hur Jehovas vittnen uppförde en Rikets sal i Martos i provinsen Jaén på bara två dagar. ”Hur är det möjligt i denna egoistiska värld”, skriver tidningen, ”att frivilliga från olika delar av landet osjälviskt ställer upp och beger sig till Martos för att uppföra en byggnad som har slagit alla rekord vad beträffar snabbhet, perfektion och organisation?” Som svar på frågan citerar artikeln en av de frivilliga arbetarna, som säger: ”Förklaringen är helt enkelt den att vi är ett folk som blir undervisat av Jehova.”

[Bilder på sidan 10]

Mejorada del Campo

Rikets sal i Martos