Den kristna synen på myndighet

”Det finns ingen myndighet annat än av Gud.” — ROMARNA 13:1.

1. Varför kan det sägas att Jehova är den högsta myndigheten?

MYNDIGHET är förknippad med makten och förmågan att skapa. Jehova Gud, den Högste, är den som har gett all skapelse — både den levande och den livlösa — tillvaro. Han är onekligen den högsta myndigheten. De sanna kristna delar de himmelska skapelsernas känslor, deras som förkunnar: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” — Uppenbarelseboken 4:11.

2. Hur medgav de första mänskliga härskarna på sätt och vis att de inte hade någon naturlig rätt att ha makt över sina medmänniskor, och vad sade Jesus till Pontius Pilatus?

² Den omständigheten att många av de första mänskliga härskarna försökte legitimera sin myndighet genom att göra anspråk på att de var en gud eller att de representerade en gud var bara det ett tyst medgivande av att ingen människa har medfödd rätt att härska över andra människor.a (Jeremia 10:23) Den enda legitima källan till myndighet är Jehova Gud. Så här sade Kristus till Pontius Pilatus, den romerske ståthållaren över Judeen: ”Du skulle inte ha någon myndighet alls över mig, om den inte hade getts dig från ovan.” — Johannes 19:11.

”Ingen myndighet annat än av Gud”

3. Vad förklarade aposteln Paulus om ”de överordnade myndigheterna”, och vilka frågor väcker Jesu och Paulus’ ord?

³ Aposteln Paulus skrev följande till kristna som levde under romarrikets herravälde: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” (Romarna 13:1) Vad menade Jesus, när han sade att Pilatus’ myndighet hade getts honom ”från ovan”? Och hur menade Paulus att de politiska myndigheterna på hans tid var inordnade i sina ställningar av Gud? Menade de att Jehova personligen är ansvarig för förordnandet av varje enskild politisk härskare i den här världen?

4. Vad kallade Jesus och Paulus Satan, och vilket anspråk av Satan förnekade inte Jesus?

⁴ Så kan det inte vara, då ju Jesus kallade Satan ”den här världens härskare” och Paulus kallade honom ”denna tingens ordnings gud”. (Johannes 12:31; 16:11; 2 Korinthierna 4:4) Och när Satan frestade Jesus genom att erbjuda honom ”myndighet” över ”den bebodda jordens alla kungariken”, påstod Satan att den här myndigheten hade överlämnats åt honom. Jesus avvisade Satans erbjudande, men han bestred inte att Satan kunde ge sådan myndighet. — Lukas 4:5—8.

5. a) Hur skall vi förstå Jesu och Paulus’ ord om mänsklig myndighet? b) Hur är de överordnade myndigheterna ”av Gud inordnade i sina relativa ställningar”?

⁵ Jehova hade överlämnat herraväldet över den här världen till Satan genom att han lät Satan få fortsätta att leva efter det att denne hade gjort uppror och hade frestat Adam och Eva och fått dem att också göra uppror mot Jehovas suveränitet. (1 Moseboken 3:1—6; jämför 2 Moseboken 9:15, 16.) Jesu och Paulus’ ord måste därför betyda att Jehova, efter det att det första människoparet i Eden hade förkastat teokratin eller Gudsstyret, tillät de människor som gjorts främmande för honom att skapa myndighetsstrukturer som skulle göra det möjligt för dem att leva i ett ordnat samhälle. För att genomföra sitt uppsåt har Jehova ibland fått vissa härskare eller regeringar att falla. (Daniel 2:19—21) Andra har han låtit vara kvar vid makten. Det kan sägas att de härskare, vars tillvaro Jehova tolererar, är ”av Gud inordnade i sina relativa ställningar”.

De första kristna och de romerska myndigheterna

6. Hur betraktade de första kristna de romerska myndigheterna, och varför det?

⁶ De första kristna gjorde inte gemensam sak med de judiska sekterna, vilka konspirerade och kämpade mot romarna, som ockuperade Israel. I den mån som de romerska myndigheterna med sina gällande lagar upprätthöll ordningen på land och till havs, byggde akvedukter, vägar och broar och i huvudsak verkade för det allmänna bästa, betraktade de kristna dem som ”Guds tjänare” till deras ”nytta”. (Romarna 13:3, 4) Lag och ordning skapade en miljö som gjorde det möjligt för de kristna att, precis som Jesus hade befallt, predika de goda nyheterna vida omkring. (Matteus 28:19, 20) De kunde med gott samvete betala de skatter som romarna krävde, även om en del av pengarna användes till ändamål som inte var godkända av Gud. — Romarna 13:5—7.

7, 8. a) Vad framgår av en noggrann läsning av Romarna 13:1—7, och vad visar sammanhanget? b) Under vilka omständigheter handlade de romerska myndigheterna inte som ”Guds tjänare”, och vilken hållning intog de första kristna, när så var fallet?

⁷ Av en noggrann läsning av de första sju verserna i Romarna, kapitel 13, framgår det att de politiska ”överordnade myndigheterna” var ”Guds tjänare” för att ge beröm åt dem som gjorde det goda och för att straffa dem som bedrev det som var ont. Sammanhanget visar att det är Gud, och inte de överordnade myndigheterna, som avgör vad som är gott och vad som är ont. Om den romerske kejsaren eller någon annan politisk myndighet krävde något som Gud förbjöd eller omvänt förbjöd något som Gud krävde, handlade han alltså inte längre som Guds tjänare. Jesus förklarade: ”Betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men till Gud de ting som är Guds.” (Matteus 22:21) Om den romerska staten krävde sådant som tillhörde Gud, till exempel en persons tillbedjan eller liv, följde de sanna kristna det apostoliska rådet: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apostlagärningarna 5:29.

⁸ De första kristna blev förföljda på grund av att de vägrade att utöva kejsartillbedjan och avgudadyrkan, att överge sina kristna möten och att sluta upp att predika de goda nyheterna. Man tror allmänt att aposteln Paulus blev avrättad på order av kejsar Nero. Andra kejsare, och i synnerhet då sådana som Domitianus, Marcus Aurelius, Septimius Severus, Decius och Diocletianus, förföljde också de första kristna. När dessa kejsare och de under dem lydande myndigheterna förföljde de kristna, handlade de sannerligen inte som ”Guds tjänare”.

9. a) Vad förblir sant om de politiska överordnade myndigheterna, och av vem får det politiska vilddjuret sin makt och sin myndighet? b) Vad kan man helt logiskt säga om kristen underdånighet under de överordnade myndigheterna?

⁹ Allt detta tjänar till att belysa att även om de politiska överordnade myndigheterna i vissa avseenden tjänar som ”Guds anordning” för att upprätthålla ett ordnat mänskligt samhälle, förblir de en del av den världsliga tingens ordning i vilken Satan är gud. (1 Johannes 5:19) De tillhör den världsomfattande politiska organisation som symboliseras av ”vilddjuret” i Uppenbarelseboken 13:1, 2. Det djuret får sin makt och myndighet av ”den store draken”, Satan, Djävulen. (Uppenbarelseboken 12:9) Kristen underdånighet under sådana myndigheter är därför helt logiskt relativ, inte absolut. — Jämför Daniel 3:16—18.

Tillbörlig respekt för myndighet

10, 11. a) Hur visade Paulus att vi bör vara respektfulla mot personer i ledande ställning? b) Hur och varför kan man be ”för kungar och alla personer i hög ställning”?

¹⁰ Men detta innebär inte att de kristna bör lägga sig till med en fräck och trotsig attityd mot de politiska överordnade myndigheterna. Det är sant att många av dessa personer inte är värda någon större respekt i sitt privatliv eller ens i sitt offentliga liv. Men apostlarna visade genom sitt exempel och sina råd att personer i ledande ställning bör behandlas med respekt. När Paulus trädde fram för den incestuöse kung Herodes Agrippa II, talade han till honom med tillbörlig respekt. — Apostlagärningarna 26:2, 3, 25.

¹¹ Paulus sade till och med att det är lämpligt att vi nämner de världsliga myndigheterna i våra böner, i synnerhet när de skall fatta beslut som påverkar vårt liv och vår kristna verksamhet. Han skrev: ”Därför förmanar jag, först av allt, till att ödmjuka vädjanden, böner, förböner, tacksägelser, blir framförda för alla slags människor, för kungar och alla personer i hög ställning, för att vi skall kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet och fullt allvar. Detta är utmärkt och välbehagligt i Guds, vår Räddares, ögon, vars vilja är att alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen.” (1 Timoteus 2:1—4) Vår respektfulla inställning till sådana myndigheter kan leda till att de låter oss få större frihet att fortsätta med vårt arbete att försöka rädda ”alla slags människor”.

12, 13. a) Vilka balanserade råd om myndighet gav Petrus? b) Hur kan vi motverka ”de oförnuftiga människornas okunniga tal”, som skapar fördomar mot Jehovas vittnen?

¹² Aposteln Petrus skrev: ”Underordna er för Herrens skull allting av människor skapat: vare sig en kung såsom den som är överordnad eller ståthållare såsom de som är sända av honom till att bestraffa ogärningsmän men prisa dem som gör gott. Ty så är Guds vilja, att ni genom att göra gott skall få de oförnuftiga människornas okunniga tal att tystna. Var såsom fria, och bruka ändå inte er frihet såsom täckmantel för uselhet, utan såsom Guds slavar. Ära människor av alla slag, älska hela brödraskaran, frukta Gud, bevisa kungen ära.” (1 Petrus 2:13—17) Vilka balanserade råd! Som Guds slavar är vi skyldiga honom fullständig underdånighet, och för de politiska myndigheter som sänts för att bestraffa ogärningsmän visar vi relativ och respektfull underdånighet.

¹³ Det har visat sig att många världsliga myndigheter har haft de besynnerligaste missuppfattningar om Jehovas vittnen. Detta har vanligtvis berott på att de har fått felaktig information av illvilliga fiender till Guds folk. Eller också kanske det är så att allt de vet om oss är sådant som de har inhämtat genom massmedierna, vilka inte alltid är så opartiska i sina reportage. Ibland kan vi bryta ner dessa fördomar genom vår respektfulla inställning och genom att, där så är möjligt, ge myndigheterna en korrekt bild av Jehovas vittnens arbete och trosuppfattningar. Broschyren Jehovas vittnen i det tjugonde århundradet ger upptagna befattningshavare en kort och koncis förklaring. För mer upplysningar kan de få boken Jehovas vittnen — förkunnare av Guds kungarike, ett fint redskap som förtjänar en plats i de lokala och nationella offentliga bibliotekens bokhyllor.

Myndighet i kristna hem

14, 15. a) Vad är grunden till myndighet i ett kristet hushåll? b) Vilken inställning bör kristna hustrur ha till sina män, och varför?

¹⁴ Det säger sig självt att om Gud kräver att de kristna skall visa tillbörlig respekt för världsliga myndigheter, bör de också respektera den myndighetsstruktur som Gud upprättat i kristna hushåll. Aposteln Paulus sammanfattade den princip om ledarskap som råder bland Jehovas folk. Han skrev: ”Jag vill att ni skall veta att varje mans huvud är Kristus; och en kvinnas huvud är mannen; och Kristi huvud är Gud.” (1 Korinthierna 11:3) Detta är teokratins eller Gudsstyrets princip. Vad innebär den?

¹⁵ Respekt för teokratin börjar i hemmet. En kristen hustru som inte visar tillbörlig respekt för sin mans myndighet — antingen han är en medtroende eller inte — är inte teokratisk. Paulus gav de kristna följande råd: ”Underordna er varandra i Kristi fruktan. Hustrurna må underordna sig sina män såsom Herren, eftersom en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud, då han ju är denna kropps räddare. Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så må hustrur också underordna sig sina män i allting.” (Efesierna 5:21—24) Precis som kristna män måste underordna sig Kristi ledarskap, bör kristna kvinnor inse visheten i att underordna sig den myndighet deras män fått av Gud. Detta kommer att skänka dem djup inre tillfredsställelse och, ännu viktigare, Jehovas välsignelse.

16, 17. a) Hur kan barn som uppfostras i kristna hem vara annorlunda än många av dagens ungdomar, och vilken motivation har de? b) Hur var Jesus ett fint föredöme för barn och ungdomar i våra dagar, och vad uppmuntras de att göra?

¹⁶ Teokratiska barn tycker om att visa sina föräldrar tillbörlig respekt. Guds inspirerade ord har förutsagt att i de sista dagarna skulle barn och ungdomar vara ”olydiga mot föräldrar”. (2 Timoteus 3:1, 2) Men till kristna barn säger Guds inspirerade ord: ”Ni barn, var lydiga mot era föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren.” (Kolosserna 3:20) Respekt för föräldramyndigheten behagar Jehova och skänker hans välsignelse.

¹⁷ Jesu exempel belyser detta. I Lukas’ berättelse heter det: ”Han gick ner med dem [sina föräldrar] och kom till Nasaret, och han förblev dem undergiven. ... Och Jesus fortsatte att göra framsteg i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor.” (Lukas 2:51, 52) Jesus var då 12 år, och den grekiska verbform som här används betonar att han ”förblev dem [sina föräldrar] undergiven”. Hans undergivenhet upphörde således inte, när han kom upp i tonåren. Om ni barn och ungdomar vill göra framsteg i andlighet och i ynnest hos Jehova och gudfruktiga människor, måste ni visa respekt för myndighet både i hemmet och utanför det.

Myndighet i församlingen

18. Vem är huvudet för den kristna församlingen, och till vilka har han delegerat myndighet?

¹⁸ Paulus talade om behovet av ordning i den kristna församlingen, när han skrev: ”Gud är ... inte oordningens Gud, utan fridens. ... Låt allting ske anständigt och med ordning.” (1 Korinthierna 14:33, 40) För att allting skall kunna ske på ett ordnat sätt har Kristus, den kristna församlingens huvud, delegerat myndighet till trogna män. Vi läser: ”Han gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelieförkunnare, några som herdar och lärare, i avsikt att föra de heliga till rätta igen, för tjänsteverksamhet. ... Låt oss i stället, i det vi talar sanningen, genom kärlek växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus.” — Efesierna 4:11, 12, 15.

19. a) Vem har Kristus satt över alla sina jordiska tillhörigheter, och vilka har han gett särskild myndighet? b) Vilken delegering av myndighet görs i den kristna församlingen, och vad kräver detta av oss?

¹⁹ I denna ändens tid har Kristus satt den kollektive ”trogne och omdömesgille slaven” över ”alla sina tillhörigheter” eller Guds kungarikes intressen här på jorden. (Matteus 24:45—47) Precis som under det första århundradet representeras den här slaven av en styrande krets av smorda kristna män, som Kristus har gett myndigheten att fatta beslut och att förordna andra tillsyningsmän. (Apostlagärningarna 6:2, 3; 15:2) Den styrande kretsen delegerar i sin tur myndighet till avdelningskontorens kommittéer, områdes- och kretstillsyningsmännen och de äldste i de mer än 73.000 församlingarna av Jehovas vittnen jorden utöver. Alla dessa hängivna kristna män förtjänar vårt stöd och vår respekt. — 1 Timoteus 5:17.

20. Vilket exempel visar att det misshagar Jehova att man visar bristande respekt för medkristna som har myndighet?

²⁰ Man kan göra en intressant jämförelse mellan den respekt som vi är skyldiga dem som har myndighet i den kristna församlingen och den underdånighet som vi är skyldiga världsliga myndigheter. När en person överträder en mänsklig lag som Gud godkänner, är det straff som utmäts av ”de styrande” faktiskt ett indirekt uttryck för Guds vrede ”över den som bedriver det som är ont”. (Romarna 13:3, 4) Om Jehova är vred, när en person bryter mänskliga lagar och saknar tillbörlig respekt för världsliga myndigheter, hur mycket mer måste det då inte misshaga honom, om en överlämnad kristen visar förakt för bibliska principer och visar bristande respekt för medkristna som har myndighet!

21. Vilket råd från Bibeln vill vi gärna följa, och vad skall vi behandla i följande artikel?

²¹ I stället för att ådra oss Guds misshag genom att lägga oss till med en upprorisk och oberoende inställning vill vi följa Paulus’ råd till de kristna i Filippi: ”Fortsätt alltså, mina älskade, på det sätt som ni alltid har lytt, inte bara under min närvaro, utan nu mycket villigare under min frånvaro, att med fruktan och bävan arbeta på er egen räddning; ty det är Gud som för sitt goda behags skull verkar inom er, för att ni skall både vilja och verka. Fortsätt att göra allting utan knotanden och invändningar, för att ni skall komma att vara klanderfria och oskyldiga, Guds oklanderliga barn mitt i en förvriden och förvänd generation, i vilken ni lyser som ljusspridare i världen.” (Filipperna 2:12—15) Till skillnad från den nuvarande förvridna och förvända generationen, som har åsamkat sig en myndighetskris, underordnar sig Jehovas folk villigt myndighet. De skördar därigenom stora välsignelser, vilket vi skall se i följande artikel.

[Fotnoter]

Att med glädje underordna sig myndighet

”Ni har ... av hjärtat blivit lydiga.” — ROMARNA 6:17.

1, 2. a) Vilken ande är uppenbar i världen i våra dagar, vad är dess upphov, och vilka verkningar har den? b) Hur visar Jehovas överlämnade tjänare att de är annorlunda?

”DEN ande som ... är verksam i olydnadens söner” är på ett chockerande sätt uppenbar i våra dagar. Det är en ande av ohämmat oberoende, som härrör från Satan, ”härskaren över luftens myndighet”. Den här anden, den här ”luften” eller förhärskande inställningen av själviskhet och olydnad, utövar ”myndighet” eller makt över större delen av mänskligheten. Detta är ett av skälen till att världen genomgår vad som har kallats en myndighetskris. — Efesierna 2:2.

² Men lyckligtvis fyller inte Jehovas överlämnade tjänare sina lungor med den här förorenade ”luften” eller upproriska anden. De vet att ”Guds vrede [kommer] över olydnadens söner”. Aposteln Paulus tillägger: ”Bli därför inte sådana som har del med dem.” (Efesierna 5:6, 7) De sanna kristna vinnlägger sig i stället om att ”bli uppfyllda av [Jehovas] ande”, och de insuper ”visheten från ovan” som är ”kysk, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda”. — Efesierna 5:17, 18; Jakob 3:17.

Att villigt underordna sig Jehovas suveränitet

3. Vad är nyckeln till att man villigt underordnar sig, och vilken stor lärdom kan vi hämta från historien?

³ Att man erkänner legitim myndighet är nyckeln till att man villigt underordnar sig. Mänsklighetens historia visar att det inte skänker någon lycka att förkasta Jehovas suveränitet. Adam och Eva blev inte lyckliga av att göra detta, och det blev inte heller Satan, Djävulen, som var upphovsman till deras uppror. (1 Moseboken 3:16—19) I sitt nuvarande förnedrade tillstånd är Satan i ”stor förbittring”, eftersom han vet att hans tid är kort. (Uppenbarelseboken 12:12) Mänsklighetens, ja, hela universums, frid och lycka är beroende av ett universellt erkännande av Jehovas rättfärdiga suveränitet. — Psalm 103:19—22.

4. a) Hur vill Jehova att hans tjänare skall lyda och underordna sig? b) Vad bör vi vara övertygade om, och hur uttrycker psalmisten detta?

⁴ Men på grund av sina underbara egenskaper, vilka är i fullständig jämvikt, är Jehova inte nöjd med opersonlig lydnad. Han är mäktig, javisst! Men han är inte någon tyrann. Han är en kärlekens Gud, och han vill att hans förnuftsbegåvade skapelser skall lyda honom villigt och av kärlek. Han vill att de skall underordna sig hans suveränitet, därför att de helhjärtat har valt att ställa sig under hans rättfärdiga och rättmätiga myndighet, övertygade om att det inte skulle kunna finnas något bättre för dem än att lyda honom för evigt. Det slags personer som Jehova vill ha i sitt universum delar de känslor som psalmisten gav uttryck åt, när han skrev: ”Jehovas lag är fullkomlig, återställer själen. Jehovas påminnelse är tillförlitlig, gör den oerfarne vis. Jehovas befallningar är rättrådiga, får hjärtat att glädja sig; Jehovas bud är rent, får ögonen att lysa. Fruktan för Jehova är ren, består för evigt. Jehovas rättsliga beslut är sanna; de har visat sig rättfärdiga allesammans.” (Psalm 19:7—9) Om vi vill leva i Jehovas nya värld, måste vi obetingat lita på det rätta och rättfärdiga i Jehovas suveränitet.

Vi underordnar oss med glädje vår Kung

5. Hur blev Jesus belönad för sin lydnad, och vad erkänner vi villigt?

⁵ Kristus Jesus är själv ett enastående exempel på en som underordnade sig sin himmelske Fader. Vi läser att han ”ödmjukade ... sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle”. Paulus tillägger: ”Just av den orsaken upphöjde Gud honom också till en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skall böja sig, deras i himlen och deras på jorden och deras under jorden, och varje tunga öppet skall erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern.” (Filipperna 2:8—11) Ja, vi böjer med glädje knä inför vår ledare och regerande kung, Kristus Jesus. — Matteus 23:10.

6. Hur har Jesus visat sig vara ett vittne och en ledare för folkgrupper, och hur kommer hans ”furstliga herradöme” att fortsätta efter den stora vedermödan?

⁶ Så här profeterade Jehova om Kristus som vår ledare: ”Se! Som ett vittne för folkgrupperna har jag gett honom, som en ledare och befälhavare för folkgrupperna.” (Jesaja 55:4) Genom sin jordiska tjänst och genom att efter sin död och uppståndelse leda predikoverket från himlen har Jesus för folk av alla nationer visat sig vara ett ”troget och sant vittne” om sin Fader. (Uppenbarelseboken 3:14; Matteus 28:18—20) Sådana folkgrupper är nu i ökande antal representerade genom den ”stora skaran”, som under Kristi ledarskap skall överleva den ”stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 7:9, 14) Men Jesu ledarskap slutar inte där. Hans ”furstliga herradöme” kommer att bestå i tusen år. Han kommer att för lydiga människor leva upp till sitt namn som ”Underbar Rådgivare, Väldig Gud, Evig Fader, Fredsfurste”. — Jesaja 9:6, 7; Uppenbarelseboken 20:6.

7. Vad måste vi utan dröjsmål göra, om vi vill att Kristus Jesus skall leda oss till ”källor med livets vatten”, och vad kommer att få oss att bli älskade av Jesus och Jehova?

⁷ Om vi vill få nytta av de ”källor med livets vatten” till vilka Lammet, Jesus Kristus, vägleder människor med rätt hjärtelag, måste vi genom vårt handlingssätt utan dröjsmål visa att vi med glädje underordnar oss hans myndighet som kung. (Uppenbarelseboken 7:17; 22:1, 2; jämför Psalm 2:12.) Jesus förklarade: ”Om ni älskar mig, skall ni hålla mina bud. Den som har mina bud och håller dem, denne är den som älskar mig. Den i sin tur som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom.” (Johannes 14:15, 21) Vill du bli älskad av Jesus och av hans Fader? Underordna dig då deras myndighet.

Tillsyningsmän lyder med glädje

8, 9. a) För vad har Kristus sörjt för församlingens uppbyggande, och i vilket avseende bör dessa män vara föredömen för hjorden? b) Hur framställs de kristna tillsyningsmännens undergivenhet symboliskt i Uppenbarelseboken, och hur bör de söka ett ”lydigt hjärta”, när de medverkar i en dömande kommitté?

⁸ ”Församlingen underordnar sig Kristus.” För församlingens ”uppbyggande” har han som dess tillsyningsman sörjt för ”gåvor i form av människor”. (Efesierna 4:8, 11, 12; 5:24) Dessa i andligt avseende äldre män uppmanas att vara ”herdar för Guds hjord” som är i deras ”vård” och att inte spela ”herrar över dem som är Guds arv, utan ... bli exempel för hjorden”. (1 Petrus 5:1—3) Hjorden är Jehovas, och Kristus är dess ”rätte herde”. (Johannes 10:14) Eftersom tillsyningsmännen med rätta förväntar villigt samarbete från de får som Jehova och Kristus har anförtrott i deras vård, bör de själva vara goda föredömen i fråga om att underordna sig. — Apostlagärningarna 20:28.

⁹ Under det första århundradet framställdes smorda tillsyningsmän symboliskt som varande ”i” eller ”på” Kristi högra hand, vilket betecknade att de underordnade sig honom som församlingens huvud. (Uppenbarelseboken 1:16, 20; 2:1) I våra dagar bör tillsyningsmännen inom Jehovas vittnens församlingar likaså underordna sig Kristi ledning och ”ödmjuka [sig] ... under Guds mäktiga hand”. (1 Petrus 5:6) När de blir ombedda att medverka i en dömande kommitté, bör de be till Jehova som Salomo gjorde under sina trogna år: ”Du skall ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan döma ditt folk och skilja mellan gott och ont.” (1 Kungaboken 3:9) Ett lydigt hjärta kommer att få en äldste att söka se saker och ting som Jehova och Kristus Jesus ser dem, så att det beslut som fattas på jorden så nära som möjligt liknar det som är fattat i himlen. — Matteus 18:18—20.

10. Hur bör alla tillsyningsmän vinnlägga sig om att efterlikna Jesus i hans sätt att behandla fåren?

¹⁰ Resande tillsyningsmän och församlingsäldste kommer också att vinnlägga sig om att efterlikna Kristus i sitt sätt att behandla fåren. Till skillnad från fariséerna införde Jesus inte en massa regler som var svåra att följa. (Matteus 23:2—11) Så här sade han till fårlika människor: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:28—30) Även om det är sant att varje kristen måste ”bära sin egen ansvarsbörda”, bör tillsyningsmännen komma ihåg Jesu exempel och hjälpa sina bröder att känna att deras börda av kristet ansvar är ”skonsam” och ”lätt” och en glädje att bära. — Galaterna 6:5.

Teokratisk undergivenhet

11. a) Hur skulle en person kunna respektera ledarskap och ändå inte vara riktigt teokratisk? Belys saken. b) Vad innebär det att vara verkligt teokratisk?

¹¹ Teokrati är ett styre av Gud. Det inbegriper den princip om ledarskap som vi läser om i 1 Korinthierna 11:3. Men det betyder mer än så. En person skulle kunna förefalla visa respekt för ledarskap och ändå inte vara teokratisk i ordets fulla bemärkelse. Hur kan man säga det? Låt oss belysa det hela: En demokrati är en styrelse av folket, och en demokrat har definierats som ”en person som tror på demokratins ideal”. En person skulle kunna göra anspråk på att vara demokratisk och kunna rösta och rentav vara en aktiv politiker. Men skulle det, om han i sitt allmänna uppträdande struntar i demokratins anda och alla de principer den inbegriper, kunna sägas att han är verkligt demokratisk? På liknande sätt måste en person för att vara verkligt teokratisk göra mer än att bara underordna sig ledarskap på ett formellt sätt. Han måste efterlikna Jehovas handlingssätt och egenskaper. Han måste verkligen på allt sätt styras av Jehova. Och att vara teokratisk innebär också att efterlikna Jesus, eftersom Jehova har utrustat sin Son med full myndighet.

12, 13. a) I synnerhet vad innebär det att vara teokratisk? b) Inbegriper teokratisk undergivenhet att man lyder en massa regler? Förklara.

¹² Kom ihåg att Jehova vill ha villig undergivenhet motiverad av kärlek. Det är så han styr universum. Han är kärleken personifierad. (1 Johannes 4:8) Kristus Jesus är ”återskenet av hans härlighet och den exakta bilden av själva hans väsen”. (Hebréerna 1:3) Han kräver att hans sanna lärjungar skall älska varandra. (Johannes 15:17) Att vara teokratisk innebär således inte bara att underordna sig, utan också att vara kärleksfull. Man kan sammanfatta det hela på följande sätt: Teokrati är ett styre av Gud, och Gud är kärlek, och därför är teokrati ett styre av kärlek.

¹³ En äldste skulle kunna mena att bröderna för att vara teokratiska bör lyda alla slags regler. En del äldste har gjort regler av förslag som emellanåt har getts av ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45) En gång gavs det till exempel ett förslag om att det för att man lättare skulle lära känna vännerna i församlingen kunde vara bra att inte alltid sitta på samma plats i Rikets sal. Detta var avsett att vara ett praktiskt förslag och inte någon benhård regel. Men somliga äldste kan vara benägna att förvandla ett sådant förslag till en regel och tycka att de som inte följer det inte är teokratiska. Men det kan finnas många goda skäl till att en broder eller syster kan föredra att sitta inom ett visst område. Är en äldste, om han inte kärleksfullt tar hänsyn till sådana saker, då själv verkligt teokratisk? För att vara teokratiska måste vi följa uppmaningen: ”Låt allting hos er ske i kärlek.” — 1 Korinthierna 16:14.

Att tjäna med glädje

14, 15. a) Hur skulle en äldste kunna beröva vissa bröder och systrar deras glädje i att tjäna Jehova, och varför skulle detta inte vara teokratiskt? b) Hur visade Jesus att han uppskattar den kärlek som kommer till uttryck i vår tjänst snarare än mängden av den? c) Vad bör de äldste ta hänsyn till?

¹⁴ Att vara teokratisk innebär också att tjäna Jehova med glädje. Jehova är ”den lycklige Guden”. (1 Timoteus 1:11) Han vill att hans tillbedjare skall tjäna honom med glädje. De som håller strängt på regler bör komma ihåg att bland de förordningar som israeliterna skulle vara ”noga med att fullgöra” var följande: ”Du skall glädja dig inför Jehova, din Gud, över allt vad du företar dig.” (5 Moseboken 12:1, 18) Allt vad vi företar oss i Jehovas tjänst bör vara en glädje och inte en börda. Tillsyningsmännen kan göra mycket för att få bröderna att känna sig glada över att göra det de kan i fråga om att tjäna Jehova. Och omvänt kan de äldste, om de inte är försiktiga, beröva en del av bröderna deras glädje. Om de till exempel gör jämförelser och berömmer dem som har nått eller överskridit församlingens medeltal i timmar med att vittna och underförstått kritiserar dem som inte har nått upp till detta, hur kommer då de att känna sig som kan ha haft giltiga skäl till att de har rapporterat mycket mindre tid? Skulle inte detta i onödan kunna ge dem dåligt samvete och beröva dem deras glädje?

¹⁵ De få timmar som somliga kan ägna åt offentligt vittnande kan representera en större insats än alla de timmar som andra på grund av lägre ålder, bättre hälsa och andra omständigheter kan använda till att predika. De äldste skall inte döma dem när det gäller detta. Jesus är faktiskt den som av Fadern har fått ”myndighet att hålla dom”. (Johannes 5:27) Kritiserade Jesus den fattiga änkan, därför att hennes offergåva var mindre än genomsnittet? Nej, han insåg vad dessa två små mynt verkligen kostade henne. De var ”allt vad hon hade, hela [hennes] ... försörjning”. Vilken djup kärlek till Jehova representerade inte dessa mynt! (Markus 12:41—44) Bör de äldste vara mindre känsliga för de av kärlek gjorda insatser som utförs av dem vars ”allt” siffermässigt är under ”medeltalet”? Sådana insatser skulle mycket väl kunna vara över medeltalet, när det gäller kärlek till Jehova!

16. a) Om tillsyningsmännen använder siffror i sina tal, varför måste de då visa urskillning och god jämvikt? b) Hur kan vännerna bäst bli hjälpta att öka sin tjänst?

¹⁶ Bör dessa anmärkningar nu förvandlas till en ny ”regel” om att siffror — också medeltal — aldrig bör nämnas? Inte alls! Den springande punkten är att tillsyningsmännen bör finna en medelväg mellan att uppmuntra vännerna att utöka sin tjänst och att hjälpa dem att göra det de kan med glädje. (Galaterna 6:4) När mannen i Jesu liknelse om talenterna anförtrodde sina tillhörigheter åt sina slavar, gav han ”åt var och en efter hans egen förmåga”. (Matteus 25:14, 15) De äldste bör också ta hänsyn till de möjligheter som varje förkunnare av Guds kungarike har. Detta kräver urskillning. Det kan mycket väl vara så att vissa faktiskt behöver uppmuntras att göra mer. De kanske skulle uppskatta lite hjälp att organisera sin verksamhet lite bättre. Men hur det än är — om de kan bli hjälpta att göra vad de kan med glädje, kommer den glädjen antagligen att stärka dem att, där så är möjligt, utöka sin kristna verksamhet. — Nehemja 8:10; Psalm 59:16; Jeremia 20:9.

Den frid som kommer av att man med glädje underordnar sig

17, 18. a) Hur kan det skänka oss frid och rättfärdighet att vi med glädje underordnar oss? b) Vad kan vi få, om vi verkligen ger akt på Guds bud?

¹⁷ Det skänker oss stor frid att vi med glädje underordnar oss Jehovas rättmätiga suveränitet. Så här sade psalmisten i bön till Jehova: ”Överflödande frid tillhör dem som älskar din lag, och för dem finns ingen sten att snava på.” (Psalm 119:165) Det är till nytta för oss själva att vi lyder Guds lag. Så här sade Jehova till israeliterna: ”Detta är vad Jehova har sagt, din Återköpare, Israels Helige: ’Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som låter dig beträda den väg du bör vandra. O, om du bara verkligen ville ge akt på mina bud! Då skulle din frid bli alldeles som en flod och din rättfärdighet som havets vågor.’” — Jesaja 48:17, 18.

¹⁸ Kristi lösenoffer skänker oss frid med Gud. (2 Korinthierna 5:18, 19) Om vi har tro på Kristi återlösande blod och samvetsgrant bemödar oss om att bekämpa våra svagheter och att göra Guds vilja, kommer vi att finna lindring från skuldkänslor. (1 Johannes 3:19—23) En sådan tro, understödd av gärningar, ger oss en rättfärdig ställning inför Jehova och det underbara hoppet om att få överleva ”den stora vedermödan” och få leva för evigt i Jehovas nya värld. (Uppenbarelseboken 7:14—17; Johannes 3:36; Jakob 2:22, 23) Allt detta kan bli vårt, om vi bara verkligen vill ”ge akt på” Guds ”bud”.

19. På vad beror vår lycka nu och vårt hopp om evigt liv, och hur gav David uttryck åt den övertygelse vi känner?

¹⁹ Ja, vår lycka nu och vårt hopp om evigt liv på en paradisisk jord är beroende av att vi med glädje underordnar oss Jehovas myndighet som universums suveräne Herre. Må vi alltid dela de känslor David gav uttryck åt, när han sade: ”Dig, o Jehova, tillhör storheten och väldigheten och skönheten och högheten och värdigheten; ty allt i himlarna och på jorden är ditt. Ditt är kungariket, o Jehova, du som är den som också upphöjer dig som huvud över allt. Och nu, o vår Gud, tackar vi dig och lovprisar ditt sköna namn.” — 1 Krönikeboken 29:11, 13.