Gör lärjungar och döp dem

”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (MATTEUS 28:19, 20)

1. Vilket beslut fattade Israels nation vid foten av berget Sinai?

FÖR omkring 3 500 år sedan gav en hel nation ett löfte åt Gud. Israeliterna var församlade vid foten av berget Sinai och förklarade offentligt: ”Allt vad Jehova har sagt vill vi göra.” Från och med då var Israel ett folk som var överlämnat åt Gud, hans ”särskilda egendom”. (2 Moseboken 19:5, 8; 24:3) Israeliterna såg fram emot att få hans beskydd och att i generation efter generation bo i ett land som ”flödar av mjölk och honung”. (3 Moseboken 20:24)

2. Vilket förhållande till Gud kan människor i våra dagar få?

² Men som psalmisten Asaf erkände ”höll [israeliterna] inte Guds förbund”, utan ”vägrade att vandra efter hans lag”. (Psalm 78:10) De höll inte det löfte som deras förfäder hade gett Jehova. Till sist förlorade nationen sitt unika förhållande till Gud. (Predikaren 5:4; Matteus 23:37, 38) Gud vände därför ”sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn”. (Apostlagärningarna 15:14) Och i dessa sista dagar församlar han ”en stor skara, som ingen ... [kan] räkna, ur alla nationer och stammar och folk och språk”, och de ropar glädjefullt: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9, 10)

3. Vilka steg måste man ta för att få ett personligt förhållande till Gud?

³ För att få vara bland dem som kan glädja sig åt detta dyrbara förhållande till Gud måste man överlämna sig åt honom och genom dop i vatten visa att man har gjort det. Detta sker i enlighet med Jesu uttryckliga befallning till sina lärjungar: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Israeliterna lyssnade när ”förbundsboken” lästes upp för dem. (2 Moseboken 24:3, 7, 8) De förstod därför vilka förpliktelser de hade mot Jehova. Det är på motsvarande sätt i våra dagar. Det är viktigt att man har exakt kunskap i Guds ord, Bibeln, angående Guds vilja innan man låter döpa sig.

4. Vad måste man göra för att bli kvalificerad för dop? (Ta med ovanstående ruta.)

⁴ Det är tydligt att Jesus menade att hans lärjungar måste ha en fast grund för sin tro innan de kunde bli döpta. Han gav inte bara sina efterföljare anvisningar om att göra lärjungar, utan han sade också att de skulle lära dem att ”hålla allt” som han hade befallt dem. (Matteus 7:24, 25; Efesierna 3:17–19) De som är kvalificerade för att bli döpta har därför i allmänhet studerat Bibeln i flera månader, kanske till och med i ett eller ett par år, för att deras beslut varken skall vara förhastat eller dåligt underbyggt. Vid själva dopet svarar dopkandidaterna ja på två viktiga frågor. Eftersom Jesus betonade att vårt ja skall betyda ja och vårt nej, nej, är det till nytta för oss alla att vi noga tänker igenom innebörden i dessa båda dopfrågor. (Matteus 5:37)

Sinnesändring och överlämnande

5. Vilka två grundläggande steg lyfts fram i den första dopfrågan?

⁵ Den första dopfrågan gäller om dopkandidaten har ångrat det han tidigare gjort och överlämnat sitt liv åt Jehova för att göra hans vilja. Frågan lyfter fram två viktiga steg som måste tas före dopet, nämligen sinnesändring och överlämnande.

6, 7. a) Varför måste alla dopkandidater ha ändrat sinne? b) Vilka förändringar måste göras efter sinnesändringen?

⁶ Varför måste man ändra sinne innan man framställer sig för dop? Som aposteln Paulus förklarar ”uppförde vi oss alla en gång enligt begären hos vårt kött”. (Efesierna 2:3) Innan vi fick exakt kunskap om Guds vilja levde vi enligt den här världens värderingar och normer. Vårt liv var under påverkan av denna tingens ordnings gud, Satan. (2 Korinthierna 4:4) Men när vi lärde känna Guds vilja bestämde vi oss för att ”inte mer ... leva för människors lustar utan för Guds vilja”. (1 Petrus 4:2)

⁷ Denna nya levnadsbana medför många välsignelser. Först och främst öppnar den vägen till ett dyrbart förhållande till Jehova, något som David liknade vid en inbjudan att komma in i Guds ”tält” och upp på hans ”heliga berg” – sannerligen en storslagen förmån. (Psalm 15:1) Det är logiskt att Jehova inte inbjuder vem som helst, utan bara dem som ”vandrar oklanderligt och utövar rättfärdighet och talar sanning i sitt hjärta”. (Psalm 15:2) Beroende på våra omständigheter innan vi lärde känna sanningen kan vi behöva göra vissa förändringar för att fylla dessa krav – både i vårt uppförande och i vår personlighet. (1 Korinthierna 6:9–11; Kolosserna 3:5–10) Det som motiverar oss att göra sådana förändringar är sinnesändring – att vi djupt ångrar vårt tidigare levnadssätt och är fast beslutna att behaga Jehova. Detta leder fram till att vi gör en helomvändning – vi överger en självisk och världslig levnadsbana och slår in på en bana som behagar Gud. (Apostlagärningarna 3:19)

8. Hur görs överlämnandet, och vilket samband har det med dopet?

⁸ I den andra delen av den första dopfrågan får dopkandidaterna frågan om de har överlämnat sig åt Jehova för att göra hans vilja. Överlämnandet är ett viktigt steg som måste tas före dopet. Det görs genom att vi i bön uttrycker vår önskan att ge vårt liv åt Jehova genom Kristus. (Romarna 14:7, 8; 2 Korinthierna 5:15) Jehova blir då vår Herre och ägare, och precis som Jesus finner vi behag i att göra hans vilja. (Psalm 40:8; Efesierna 6:6) Detta högtidliga löfte till Jehova avges bara en gång. Vårt överlämnande är något mellan oss och Jehova, men en offentlig bekännelse på dopdagen får alla att förstå att vi har gjort detta högtidliga överlämnande åt vår himmelske Fader. (Romarna 10:10)

9, 10. a) Vad innefattas i att göra Guds vilja? b) Hur insåg till och med vissa nazistledare innebörden i vårt överlämnande?

⁹ Vad innefattas i att följa Jesu exempel i att göra Guds vilja? Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matteus 16:24) Här nämnde han tre saker som vi måste göra. För det första måste vi ”förneka” oss själva. Vi säger med andra ord nej till våra själviska, ofullkomliga böjelser och ja till Guds råd och vägledning. För det andra lyfter vi upp vår ”tortyrpåle”. På Jesu tid var en tortyrpåle en symbol för skam och lidande. Som kristna inser vi att vi ibland får lida för de goda nyheternas skull. (2 Timoteus 1:8) Även om världen skulle förlöjliga oss eller kritisera oss, gör vi som Kristus: Vi bryr oss inte om skammen, i lycklig vetskap om att vi behagar Gud. (Hebréerna 12:2) Slutligen följer vi Jesus ”ständigt”. (Psalm 73:26; 119:44; 145:2)

¹⁰ Intressant nog har också somliga av våra motståndare insett innebörden i att Jehovas vittnen överlämnat sig åt Gud för att utan förbehåll tjäna honom. I koncentrationslägret Buchenwald under nazitiden uppmanades till exempel vittnen som vägrade att avsäga sig sin tro att underteckna ett dokument där det stod: ”Jag är fortfarande en övertygad bibelforskare och kommer aldrig att bryta den ed jag svurit Jehova.” Det här uttrycker mycket väl den inställning som alla överlämnade, trogna tjänare åt Gud har! (Apostlagärningarna 5:32)

Betraktas som ett Jehovas vittne

11. Vilken förmån får den som blir döpt?

¹¹ Den andra frågan som ställs till dopkandidaten gäller först och främst om han förstår att hans dop gör att han betraktas som ett Jehovas vittne. Efter sitt dop blir han en ordinerad Ordets förkunnare som bär Jehovas namn. Detta är både en förmån och ett stort ansvar. Det gör också att den som blivit döpt har utsikten att få evig räddning, förutsatt att han förblir trogen mot Jehova. (Matteus 24:13)

12. Vilken förpliktelse är förbunden med äran att få bära Jehovas namn?

¹² Det är verkligen en stor ära att få bära den allsmäktige Gudens namn, Jehova. Profeten Mika sade: ”Alla andra folk vandrar vart och ett i sin guds namn, men vi skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till oöverskådlig tid, ja för evigt.” (Mika 4:5) Men det finns en förpliktelse som är förbunden med denna ära. Vi måste sträva efter att leva vårt liv så att det blir till ära för det namn vi bär. Paulus påminde de kristna i Rom om att Guds namn blir ”hädat”, kommer i vanrykte, om man inte lever som man lär. (Romarna 2:21–24)

13. Varför har överlämnade tjänare åt Jehova ansvaret att vittna om sin Gud?

¹³ När någon blir ett Jehovas vittne tar han också på sig ansvaret att vittna om sin Gud. Jehova uppmanade sin överlämnade nation, Israel, att vara hans vittnen och vittna om hans eviga gudomlighet. (Jesaja 43:10–12, 21) Men nationen levde inte upp till detta och förlorade till sist fullständigt Jehovas ynnest. I våra dagar är de sanna kristna stolta över förmånen att få vittna om Jehova. Vi gör detta därför att vi älskar honom och vill att hans namn skall helgas. Hur skulle vi kunna vara tysta när vi känner till sanningen om vår himmelske Fader och hans avsikter? Vi känner det på samma sätt som aposteln Paulus, som sade: ”Det är mig ... pålagt som ett tvång. Ja, ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” (1 Korinthierna 9:16)

14, 15. a) Vilken funktion fyller Jehovas organisation när det gäller vår andliga tillväxt? b) Vilka anordningar hjälper oss i andligt avseende?

¹⁴ Den andra frågan påminner också dopkandidaten om hans ansvar att samarbeta med Jehovas organisation, som leds av hans ande. Vi kan inte isolera oss när vi tjänar Gud, utan vi behöver hjälp, stöd och uppmuntran av ”hela brödraskaran”. (1 Petrus 2:17; 1 Korinthierna 12:12, 13) Guds organisation fyller en viktig funktion när det gäller vår andliga tillväxt. Den förser oss med ett överflöd av biblisk litteratur som hjälper oss att växa till i exakt kunskap, att handla förståndigt när vi stöter på olika problem och att uppodla ett nära förhållande till Gud. Alldeles som en mor förvissar sig om att hennes barn får mat och omvårdnad, förser ”den trogne och omdömesgille slaven” oss med ett överflöd av andlig mat i rätt tid för att vi skall göra andliga framsteg. (Matteus 24:45–47; 1 Thessalonikerna 2:7, 8)

¹⁵ Vid de möten som Jehovas vittnen håller varje vecka får de den övning och uppmuntran de behöver för att kunna vara trogna vittnen för Jehova. (Hebréerna 10:24, 25) I skolan i teokratisk tjänst får vi lära oss att tala inför publik, och på tjänstemötena får vi övning i att frambära vårt budskap. Både vid våra möten och vid vårt personliga studium av biblisk litteratur ser vi hur Jehovas ande är verksam och leder hans organisation. Genom dessa regelbundna anordningar varnar Gud oss för de faror som finns, övar oss att bli skickliga förkunnare och hjälper oss att hålla oss andligen vakna. (Psalm 19:7, 8, 11; 1 Thessalonikerna 5:6, 11; 1 Timoteus 4:13)

Motivet bakom beslutet

16. Vad är motivet till att vi överlämnar oss åt Jehova?

¹⁶ De två dopfrågorna påminner dopkandidaterna om dopets betydelse och det ansvar som följer med det. Vad är det då som bör vara motivet till att de vill bli döpta? Vi blir döpta lärjungar därför att Jehova ”drar” oss, inte därför att någon tvingar oss att bli det. (Johannes 6:44) Eftersom ”Gud är kärlek”, styr han universum med kärlek, inte genom att använda maktmedel. (1 Johannes 4:8) Det är Jehovas tilltalande egenskaper och hans sätt att handla med oss som gör att vi dras till honom. Jehova gav sin enfödde Son för vår skull, och han erbjuder oss den bästa framtid vi kan tänka oss. (Johannes 3:16) Vi i vår tur drivs till att ge honom vårt liv – att överlämna oss åt honom. (Ordspråksboken 3:9; 2 Korinthierna 5:14, 15)

17. Åt vad har vi inte överlämnat oss?

¹⁷ Vi överlämnar oss inte åt en sak eller ett arbete, utan åt Jehova själv. Det uppdrag han ger sina tjänare kommer att ändras, men deras överlämnande åt honom förblir detsamma. Det han befallde Abraham att göra var till exempel något helt annat än det han befallde Jeremia att göra. (1 Moseboken 13:17, 18; Jeremia 1:6, 7) Men båda utförde den speciella uppgift som Jehova gav dem därför att de älskade honom och troget ville göra hans vilja. Under denna ändens tid strävar alla döpta efterföljare till Kristus efter att lyda hans befallning att predika de goda nyheterna om Guds kungarike och göra lärjungar. (Matteus 24:14; 28:19, 20) När vi utför det här arbetet av hela vårt hjärta visar vi att vi älskar vår himmelske Fader och att vi verkligen har överlämnat oss åt honom. (1 Johannes 5:3)

18, 19. a) Vilket offentligt tillkännagivande gör vi genom vårt dop? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?

¹⁸ Dopet öppnar utan tvivel vägen till många välsignelser, men det är inte ett steg vi bör ta lätt på. (Lukas 14:26–33) Det är ett uttryck för ett beslut som är viktigare än allt annat i livet. (Lukas 9:62) När vi blir döpta gör vi i själva verket detta offentliga tillkännagivande: ”Denne Gud är vår Gud till oöverskådlig tid, ja för evigt. Han skall leda oss till dess vi dör.” (Psalm 48:14)

¹⁹ I nästa artikel skall vi se på några andra frågor som kan uppstå i samband med dopet. Kan någon ha giltiga skäl till att inte bli döpt? Har åldern någon betydelse? Hur kan alla bidra till att doptillfället blir värdigt?

Kraven för det kristna dopet

”Vad hindrar att jag blir döpt?” (APOSTLAGÄRNINGARNA 8:36)

1, 2. Hur började Filippus samtala med en etiopisk ämbetsman, och vad är det som visar att den här mannen var andligt sinnad?

NÅGRA år efter Jesu död reste en hög ämbetsman söderut på vägen från Jerusalem till Gaza. Han hade en tröttsam resa på kanske 150 mil framför sig där han färdades i sin vagn. Den här gudfruktige mannen hade rest hela vägen från Etiopien till Jerusalem för att tillbe Jehova. Under den långa hemfärden använde han tiden förståndigt genom att läsa Guds ord – något som vittnade om hans tro. Jehova lade märke till den här uppriktige mannen, och genom en ängel uppmanade han lärjungen Filippus att predika för honom. (Apostlagärningarna 8:26–28)

² Det var lätt för Filippus att sätta i gång ett samtal, för den etiopiske ämbetsmannen läste högt, vilket var vanligt på den tiden. Filippus kunde därför höra att han läste från Jesajas skriftrulle. Filippus ställde en enkel fråga som väckte mannens intresse: ”Förstår du verkligen vad du läser?” Detta ledde till ett samtal om Jesaja 53:7, 8. Det slutade med att Filippus ”förkunnade ... för honom de goda nyheterna om Jesus”. (Apostlagärningarna 8:29–35)

3, 4. a) Varför döpte Filippus etiopiern utan dröjsmål? b) Vilka frågor skall vi nu se lite närmare på?

³ Snart förstod etiopiern Jesu uppgift i samband med Guds avsikter och insåg att han behövde bli en döpt lärjunge till Kristus. När han fick syn på en lämplig vattensamling frågade han Filippus: ”Vad hindrar att jag blir döpt?” Det rådde naturligtvis särskilda omständigheter vid det här tillfället. Här var en troende man som redan tillbad Jehova som judisk proselyt. Det skulle förmodligen dröja länge innan han fick ett nytt tillfälle att bli döpt. Men vad som var ännu viktigare var att mannen förstod vad Gud krävde av honom, och han ville av hela sitt hjärta uppfylla Guds krav. Filippus gick med på hans begäran, och när etiopiern hade blivit döpt ”fortsatte [han] sin resa, fylld av glädje”. Han blev utan tvivel en entusiastisk förkunnare av de goda nyheterna i sitt hemland. (Apostlagärningarna 8:36–39)

⁴ Överlämnande och dop är steg som inte bör tas lättvindigt eller förhastat, men exemplet med den etiopiske ämbetsmannen visar att det funnits tillfällen då individer blivit döpta kort tid efter det att de fått höra Guds ords sanning.a Därför är det lämpligt att vi ser lite närmare på följande frågor: Hur bör man förbereda sig för dopet? Hur stor betydelse har åldern? Vilka andliga framsteg måste en individ ha gjort innan han blir döpt? Och, framför allt, varför kräver Jehova att hans tjänare tar detta steg?

Ett högtidligt löfte

5, 6. a) Hur visade Guds folk i forna tider att de uppskattade Guds kärlek? b) Vilket nära förhållande till Gud kan vi få när vi har blivit döpta?

⁵ När Jehova hade befriat israeliterna ur Egypten var han villig att betrakta dem som sin ”särskilda egendom”, älska och beskydda dem och göra dem till ”en helig nation”. Men för att folket skulle få sådana välsignelser måste de på ett påtagligt sätt visa att de uppskattade Guds kärlek. Det gjorde de också. De gick med på att göra allt vad Jehova hade sagt och trädde in i ett förbund med honom. (2 Moseboken 19:4–9) Under det första århundradet befallde Jesus sina efterföljare att göra lärjungar av människor av alla nationer, och de som tog emot hans undervisning blev döpta. Ett gott förhållande till Gud var beroende av att man hade tro på Jesus Kristus och lät döpa sig. (Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 2:38, 41)

⁶ Dessa skildringar i Bibeln visar att Jehova välsignar dem som högtidligt lovar att tjäna honom och sedan håller sitt löfte. För de kristna är överlämnande och dop nödvändiga steg som leder till Jehovas välsignelse. Vi är beslutna att vandra på hans vägar och söka hans vägledning. (Psalm 48:14) Jehova å sin sida tar oss bildligt talat i handen och leder oss på den väg vi bör vandra. (Psalm 73:23; Jesaja 30:21; 41:10, 13)

7. Varför måste överlämnande och dop vara ett personligt beslut?

⁷ Det som förmår oss att ta dessa steg bör vara kärlek till Jehova och en önskan att tjäna honom. Ingen bör bli döpt bara därför att någon säger till honom att han har studerat tillräckligt länge eller därför att hans vänner skall låta döpa sig. Naturligtvis kan föräldrar och andra mogna kristna uppmuntra någon att börja fundera på att överlämna sig och bli döpt. Aposteln Petrus uppmanade dem som lyssnade till honom vid pingsten att låta döpa sig. (Apostlagärningarna 2:38) Men vårt överlämnande är en personlig angelägenhet, och ingen annan kan göra detta överlämnande i vårt ställe. Beslutet att göra Guds vilja måste vara vårt eget. (Psalm 40:8)

Lämplig förberedelse för dopet

8, 9. a) Varför är det inte i överensstämmelse med Bibeln att döpa spädbarn? b) Vilka andliga framsteg måste en ung person ha gjort innan han kan bli döpt?

⁸ Kan barn fatta ett moget beslut att överlämna sig? I Bibeln finns inget ålderskrav när det gäller dop. Men spädbarn kan inte vara troende, fatta beslut som är grundade på tro eller överlämna sig åt Gud. (Apostlagärningarna 8:12) I ett verk av historikern August Neander sägs det om de kristna under det första århundradet: ”Till att börja med döptes endast vuxna, eftersom man betraktade dop och tro som oskiljaktigt förbundna med varandra.” (Allgemeine Geschichte der christlichen Religion und Kirche)

⁹ Somliga uppnår en viss andlig mogenhet redan i relativt tidig ålder, medan det för andra tar längre tid. Men innan en ung person blir döpt bör han ha ett personligt förhållande till Jehova, en god förståelse av Bibelns grundläggande sanningar och en klar förståelse av vad överlämnandet innebär, alldeles som det är med vuxna.

10. Vilka steg måste föregå överlämnandet och dopet?

¹⁰ Jesus lärde sina lärjungar att undervisa nya om allt som han hade befallt dem. (Matteus 28:20) De nya behöver först och främst exakt kunskap om sanningen, vilket i sin tur gör att de kan utveckla tro på Jehova och på hans ord. (Romarna 10:17; 1 Timoteus 2:4; Hebréerna 11:6) När så Bibelns sanning påverkar deras hjärta får det dem att ändra sinne och vända om från sin tidigare väg. (Apostlagärningarna 3:19) Slutligen når de den punkt där de önskar överlämna sig åt Jehova och bli döpta, som Jesus befallde.

11. Varför är det viktigt att vi före dopet regelbundet tar del i arbetet med att predika?

¹¹ Ett annat viktigt steg mot dop är att ta del i arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. Det är det viktigaste arbete som Jehova har gett sitt folk under dessa sista dagar. (Matteus 24:14) Odöpta förkunnare kan därför glädja sig åt att tala med andra om sin tro. Att de tar del i det här arbetet förbereder dem också för att regelbundet och med iver ta del i predikoverksamheten efter dopet. (Romarna 10:9, 10, 14, 15)

Är det något som hindrar att du blir döpt?

12. Vad kan hålla somliga tillbaka från att låta döpa sig?

¹² Somliga kan hålla sig tillbaka från att låta döpa sig därför att de inte gärna vill axla det ansvar som följer med dopet. De inser att de måste göra betydande förändringar i sitt liv för att nå upp till Jehovas normer. Eller också tycker de att det kommer att bli svårt att efter dopet klara av att leva enligt Guds krav. Någon kan rentav tänka: ”En dag kanske jag gör något som är orätt och blir utesluten ur församlingen.”

13. Vad fick somliga på Jesu tid att hålla sig tillbaka från att bli hans efterföljare?

¹³ På Jesu tid var det somliga som lät personliga intressen och familjeband hindra dem från att bli hans lärjungar. En skriftlärd förklarade att han skulle följa Jesus vart denne än gick. Men Jesus förklarade att han många gånger inte ens hade någonstans att sova. När Jesus inbjöd en annan man att bli hans efterföljare, svarade mannen att han först måste ”begrava” sin far. Förmodligen ville han hellre stanna hemma och vänta tills hans far dog än att följa Jesus och ta hand om uppgiften att begrava sin far när det blev aktuellt. Slutligen var det en tredje man som sade att han, innan han kunde följa Jesus, måste ”ta farväl” av dem som var i hans hushåll. Jesus liknade sådan förhalningstaktik vid att ”se sig tillbaka”. Det tycks därför som om de som vill skjuta upp saker och ting alltid kommer att finna ursäkter för att komma ifrån sitt kristna ansvar. (Lukas 9:57–62)

14. a) Hur reagerade Petrus, Andreas, Jakob och Johannes när Jesus inbjöd dem att bli människofiskare? b) Varför bör vi inte tveka att ta på oss Jesu ok?

¹⁴ Som en skarp kontrast till detta har vi exemplet med Petrus, Andreas, Jakob och Johannes. När Jesus inbjöd dem att följa honom och bli människofiskare sägs det i Bibeln: ”Genast övergav de näten och följde honom.” (Matteus 4:19–22) Genom att genast fatta detta beslut fick de personligen erfara det som Jesus senare sade till dem: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat, så skall ni finna ny styrka för er själ. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:29, 30) Ja, dopet medför att vi får bära ett ok av ansvar, men Jesus försäkrar oss att det är ett skonsamt och lätt ok som kommer att styrka oss oerhört mycket.

15. Hur visar exemplet med Mose och Jeremia att vi kan vara säkra på att få Guds stöd?

¹⁵ Det är naturligtvis normalt att ibland känna sig otillräcklig. Både Mose och Jeremia menade till en början att de inte skulle kunna klara av det uppdrag Jehova gav dem. (2 Moseboken 3:11; Jeremia 1:6) Hur uppmuntrade Jehova dem? ”Jag skall visa mig vara med dig”, sade han till Mose. ”Jag är med dig för att befria dig”, lovade han Jeremia. (2 Moseboken 3:12; Jeremia 1:8) Vi kan lita på att Gud kommer att ge också oss sitt stöd. Om vi tvivlar på att vi skall kunna leva upp till vårt överlämnande, kan kärlek till Gud och förtröstan på honom hjälpa oss att komma över sådana tvivel. ”Det finns ingen fruktan i kärleken”, skrev aposteln Johannes, ”utan den fullkomliga kärleken jagar bort fruktan.” (1 Johannes 4:18) En liten pojke är kanske rädd när han måste gå ensam, men han känner sig trygg när han går hand i hand med sin pappa. Om vi förtröstar på Jehova av hela vårt hjärta, lovar han att han på motsvarande sätt skall göra våra ”stigar raka” när vi vandrar vid hans sida. (Ordspråksboken 3:5, 6)

Ett högtidligt tillfälle

16. Varför innebär dopet fullständig nedsänkning i vatten?

¹⁶ Själva dopet föregås vanligtvis av ett bibliskt tal som förklarar innebörden i det kristna dopet. I slutet av talet uppmanas dopkandidaterna att avge en offentlig bekännelse av sin tro genom att svara på två dopfrågor. (Romarna 10:10; se rutan på sidan 22.) Dopkandidaterna blir sedan nedsänkta i vatten enligt det mönster som Jesus själv gav. Bibeln visar att Jesus efter sitt dop ”steg upp ur vattnet”. (Markus 1:10; Matteus 3:16) Det är tydligt att Johannes döparen hade sänkt ner Jesus fullständigt i vatten.b Att vi helt och hållet sänks ner i vatten symboliserar den stora förändring vi har gjort i vårt liv – vi dör bildligt talat i förhållande till vårt tidigare levnadssätt och börjar ett nytt liv i tjänst för Gud.

17. Hur kan både dopkandidaterna och åskådarna bidra till att dopet blir värdigt?

¹⁷ Dopet är både ett allvarligt och ett glädjefyllt tillfälle. Bibeln visar att Jesus bad när Johannes sänkte ner honom i Jordan. (Lukas 3:21, 22) I enlighet med detta exempel bör de som skall låta döpa sig uppträda värdigt. Bibeln uppmanar oss att i det dagliga livet klä oss blygsamt, och detta bör i synnerhet gälla på dagen för vårt dop. (1 Timoteus 2:9) Åskådarna kan också visa tillbörlig respekt genom att uppmärksamt lyssna till doptalet och lugnt och stilla bevittna själva dopet. (1 Korinthierna 14:40)

De välsignelser som döpta lärjungar får

18, 19. Vilken förmån och vilka välsignelser följer med dopet?

¹⁸ När vi har överlämnat oss åt Gud och blivit döpta blir vi en del av en unik familj. Jehova blir vår Fader och vän. Före dopet var vi främmande för Gud, men i och med dopet blev vi försonade med honom. (2 Korinthierna 5:19; Kolosserna 1:20) Genom Kristi lösenoffer har vi närmat oss Gud, och han har närmat sig oss. (Jakob 4:8) Profeten Malaki säger att Jehova lägger märke till och lyssnar till dem som använder och bär hans namn och att han tar med deras namn i sin minnesbok. ”De skall bli mina”, säger Gud, ”och jag skall visa medömkan med dem, alldeles som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.” (Malaki 3:16–18)

¹⁹ Dopet medför också att vi blir en del av ett världsvitt brödraskap. När aposteln Petrus frågade vilka välsignelser Jesu lärjungar skulle få för de uppoffringar de hade gjort, lovade Jesus: ”Var och en som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller jordstycken för mitt namns skull skall få många gånger mer och skall ärva evigt liv.” (Matteus 19:29) Många år senare skrev Petrus om ”hela brödraskaran” som fanns ”i världen”. Petrus hade själv fått del av det stöd och de välsignelser som ett kärleksfullt brödraskap kan ge, och det kan vi också få. (1 Petrus 2:17; 5:9)

20. Vilken välsignad framtidsutsikt följer med dopet?

²⁰ Jesus visade också att de som blir hans efterföljare ”skall ärva evigt liv”. Ja, överlämnandet och dopet gör att vi kan hoppas på att ”kunna gripa fast tag om det verkliga livet” – evigt liv i Guds nya värld. (1 Timoteus 6:19) Vilken bättre grund för framtiden skulle vi kunna lägga för oss själva och för vår familj? Denna underbara framtidsutsikt kommer att göra det möjligt för oss att ”vandra i Jehovas, vår Guds, namn till oöverskådlig tid, ja för evigt”. (Mika 4:5)

[Fotnoter]