Guds frid för dem som blir undervisade av Jehova

”Alla dina söner skall vara personer som blir lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.” — JESAJA 54:13, NW.

1, 2. På vad beror åtnjutandet av frid?

FRID! Hur åtråvärt är inte det! Och ändå har mänsklighetens historia varit allt annat än fridfull. Varför är det så?

² Åtnjutandet av frid är nära förbundet med respekt för myndighet. Och vem är den högsta myndigheten i universum? Skaparen, Jehova Gud. Ett godkänt förhållande till honom är därför en grundförutsättning för frid. (Psalm 29:11; 119:165) Om detta, det viktigaste av alla förhållanden, förstörs är det omöjligt att äga sann frid med Gud och sin medmänniska och inom sig själv. — Jesaja 57:21.

Orsaken till att världen inte har någon frid

3. Hur fördärvades mänsklighetens förhållande till Gud?

³ Det var, som vi väl känner till, alldeles i början av den mänskliga historien som en andlig son till Gud gjorde uppror mot Jehova. Uppror är ett krigstillstånd. Denne fridstörare, som kom att bli känd som Satan, djävulen, uppmanade Eva att inte låta Guds lag hindra henne från att göra något, om hon trodde att det skulle vara till fördel för henne själv. Djävulen förvrängde fakta för att få henne att tro att hon genom att bry sig om Gud blev berövad något gott. Han vädjade till själviskheten, en inställning att sätta jaget först. Snart förenade sig hennes man med henne i ett laglöst uppförande, och detta har fått till följd att alla deras avkomlingar har smittats av den andan. — 1 Moseboken 3:1—6, 23, 24; Romarna 5:12.

4, 5. a) I vilken utsträckning har Satan lyckats påverka mänsklighetens tänkesätt? b) Vilken verkan har detta haft på människans ansträngningar att uppnå frid?

⁴ Det är inte bara en liten del av mänskligheten som skjuter Guds lag åt sidan. Bibeln talar om för oss att Satan ”vilseleder hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 12:9) Somliga människor är grovt laglösa och visar fullständigt förakt för Gud och för sina medmänniskor; andra går inte lika långt. Men Satan har varit så framgångsrik när det gällt att påverka mänsklighetens tänkesätt att aposteln Johannes kunde säga: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” (1 Johannes 5:19) Antingen människor bekänner sig tro på att djävulen existerar eller ej, så gör de ändå det han önskar. De lyder honom; och han är således deras härskare. Detta har fått till följd att mänskligheten har gjorts främmande för Gud, att den har utestängts från honom och lever i fiendskap med honom. I en sådan miljö är det inte konstigt att mänskliga ansträngningar att uppnå fred och frid har misslyckats! — Kolosserna 1:21.

⁵ Trots detta upplever ett växande antal människor ur alla nationer Guds frid, en frid som har sitt ursprung hos Gud. Hur har detta gått till?

Den tillfredsställande frid som Gud ger

6. a) Vilket eftertryck lägger bibeln vid frid och fred? b) Genom vem är det möjligt för oss att få åtnjuta den frid som Gud ger?

⁶ I Romarna 15:33 beskrivs Jehova mycket passande som ”den Gud som ger frid”. Det har från allra första början varit Guds uppsåt att alla hans skapelser skall åtnjuta frid. Hans inspirerade ord, bibeln, nämner ordet frid eller fred mer än 300 gånger. Bibeln gör klart att Jesus Kristus är ”Fridsfurste”. (Jesaja 9:6, 7) Han är den som av Gud har fått i uppdrag att göra ände på den förnämste fridstörarens, Satans, djävulens, gärningar. (1 Johannes 3:8) Och genom denne ”Fridsfurste” kan vi alla få åtnjuta den tillfredsställande frid som Gud ger.

7. a) Vad inbegriper den frid som Gud ger? b) Varför är detta inte något som vi måste vänta på tills den gamla ordningen är borta och vi till slut har uppnått fullkomlighet?

⁷ Vilken underbar frid är inte detta! Det är mer än frånvaron av krig. Det hebreiska ordet sha·lohmʹ, som vanligtvis översätts med ”frid” eller ”fred”, inbegriper hälsa, välstånd och välgång. Den frid från Gud som sanna kristna äger är unik, eftersom den inte är beroende av deras omgivning. Detta betyder inte att en otrevlig miljö inte påverkar dem. Men de kommer att ha en inre styrka som gör att de kan låta bli att medverka till kaoset genom att hämnas, när det berör dem. (Romarna 12:17, 18) En människa kan vara fysiskt sjuk eller ha mycket lite i materiellt avseende, men från andlig ståndpunkt sett kan hon vara frisk och blomstrande och alltså åtnjuta den frid som Gud ger. Den frid som en sådan person erfar kommer självfallet att öka, när den nuvarande själviska världen är borta, och den kommer att fördjupas när hela mänskligheten har uppnått fullkomlighet. Men den Guds frid som vi kan uppleva just nu är ett lugnt tillstånd i hjärta och sinne, ett inre tillstånd av ro, oavsett vad som kan ske runt omkring oss. (Psalm 4:9) Denna frid har sitt ursprung i ett godkänt förhållande till Gud. Vilken ovärderlig ägodel!

Söner lärda av Jehova

8. Vilka var de första som fick åtnjuta denna frid med Gud genom Jesus Kristus?

⁸ Vilka har en sådan frid på grund av att de har blivit lärda av Jehova och har gett akt på hans bud? Som svar riktar bibeln först vår uppmärksamhet på dem som utgör det andliga Israel. De omtalas i Galaterna 6:16, där vi läser: ”Alla som vill vandra ordningsfullt efter detta rättesnöre, över dem vare frid och barmhärtighet, ja över Guds Israel.” Detta är de 144.000 som har utvalts av Gud till att få himmelskt liv tillsammans med Jesus Kristus. — Uppenbarelseboken 14:1.

9. Vad var det ”rättesnöre” som var förbundet med det andliga Israels åtnjutande av frid?

⁹ Under det första århundradet fick dessa andliga israeliter lära sig en grundläggande sanning, ett ”rättesnöre”, som var direkt förknippad med deras åtnjutande av frid. Det var livsviktigt för dem att förstå detta rättesnöre. Under mer än 15 århundraden hade Jehova använt den mosaiska lagen till att framställa skuggor av goda ting som skulle komma. Men efter Jesu Kristi offerdöd var den mosaiska lagens krav inte längre bindande. (Hebréerna 10:1; Romarna 6:14) Detta blev uppenbart genom det beslut som fattades av den kristna styrande kretsen i Jerusalem angående frågan om omskärelsen. (Apostlagärningarna 15:5, 28, 29) Det betonades återigen i det inspirerade brevet till galaterna. De goda ting som den mosaiska lagen förebildade hade trätt i kraft. Tålmodigt inskärpte Jehova i Kristi smorda efterföljares sinnen och hjärtan betydelsen av sin oförtjänta omtanke, som den kom till uttryck genom Kristus. Genom att utöva tro på denna anordning och genom att uppföra sig i enlighet med den kunde de åtnjuta en sådan frid som aldrig tidigare hade varit möjlig för syndiga människor. — Galaterna 3:24, 25; 6:16, 18.

10. a) Vilket löfte som finns nedtecknat i Jesaja 54:13 upplevde det andliga Israel uppfyllelsen av? b) Hur har Jehovas tuktande av dem varit en bidragande faktor till att de har fått uppleva frid?

¹⁰ Dessa andliga israeliter upplevde uppfyllelsen av det storslagna löfte som finns nedtecknat i Jesaja 54:13 (NW). Där sade Gud själv till sin hustrulika organisation av lojala andeskapelser: ”Alla dina söner skall vara personer som blir lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara överflödande.” Denna hustrus förnämste Son är naturligtvis Jesus Kristus själv, framfödd som Messias, när han smordes med helig ande år 29 v.t. Men Jehovas himmelska ”kvinna” har fler söner — 144.000 andra som blir andrahandsdelen av den säd som förutsades i 1 Moseboken 3:15. Jehova lovade att han skulle bli alla dessa söners store undervisare. Han har lärt dem sanningen om sig själv och sina uppsåt. Han har talat om för dem hur de skall tjäna honom. Ibland har han måst tukta dem. Detta har varit nödvändigt, när de har underlåtit att rätta sig efter hans ord. Det kan vara svårt att ta emot tuktan. Men de har ödmjukt erkänt sitt behov av den och har gjort de nödvändiga förändringarna, och denna tuktan har frambringat goda resultat — ”fridsam frukt, nämligen rättfärdighet”. — Hebréerna 12:7, 11; Psalm 85:9.

”En stor skara” undervisad i Guds vägar

11. a) Vilka andra blir lärda av Jehova i vår tid? b) Hur visar de att de motsvarar beskrivningen i Jesaja 2:2, 3, och hur har detta påverkat andra?

¹¹ Det andliga Israel är inte den enda grupp som Jehova undervisar i vår tid. Under det gångna halva århundradet har andra också blivit uppmärksammade. Jesaja inspirerades att skriva följande om dem i kapitel 2, verserna 2 och 3 (NW): ”Det skall ske i dagarnas slutskede att det berg där Jehovas hus är skall bli fast grundat ovan bergens topp, och det skall sannerligen bli upphöjt ovan höjderna; och till det skall alla nationer strömma.” Ja, de som omfattar tillbedjan av den ende sanne Guden ger den den mest upphöjda platsen i sitt liv. På så sätt framstår den som upphöjd över varje annat slag av tillbedjan som de tidigare tog del i och som världen runt omkring dem fortsätter att ta del i. Människor ur alla nationer har lagt märke till detta. De har sett att Jehovas tillbedjare — oavsett vad världsliga myndigheter kräver eller hur vanligt förekommande okristna sedvänjor är i världen — sätter sitt förhållande till honom över allting annat. Iakttagare har också sett den frukt som detta frambringar i sådana tillbedjares liv, och många önskar att själva få ta del i sann tillbedjan. Därför säger nu mer än tre miljoner människor till andra: ”Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.” — Se också Sakarja 8:23.

12. Vilket gagn får de som omnämns i Jesaja 2:2, 3 av att ha Gud som sin undervisare, och vad är en framträdande del av den undervisning han ger dem?

¹² Tänk bara på vad detta innebär — att ha Gud som sin undervisare! De som får sådan undervisning och verkligen inser vem som är upphovet till den plågas inte av ständiga inre konflikter. De slits inte ständigt mellan två skilda uppfattningar och är inte heller i valet och kvalet om vad som är rätt. Sanningen från Guds ord är kristallklar. Och vad visar Jesaja 2:4 skulle vara en framträdande del av den undervisning de får? Jo, i den undervisningen ingår kunskap om hur man kan få åtnjuta frid i en av strider splittrad värld. Oavsett vad andra väljer att göra tar således de som undervisas av Jehova initiativet till att smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. De lär sig inte mer att kriga.

13. Från vilka olika miljöer har den ”stora skarans” medlemmar kommit, men vad är det som har gjort dem till det slags människor de är?

¹³ Det är just denna grupp som i Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14 beskrivs som överlevande in på Guds fridfulla nya jord, som följer efter den kommande ”stora vedermödan”. Den överlevande ”stora skaran” kommer ut ur alla etniska grupper, stammar, folk och tungomål. Många av dem tillhörde förut grupper som låg i fejd med varandra. Andra följde helt enkelt en livskurs som i grunden var självisk; men detta inkräktade också på åtnjutandet av frid. Men nu är dessa människor, som har kommit ut ur alla nationer, personer som älskar och befrämjar frid. Och vad är det som har gjort dem sådana? De har blivit lärda av Jehova. — Jesaja 11:9.

Ett unikt slag av frid

14. På vad grundar sig Jehovas folks frid, och hur kan man säga det?

¹⁴ Den frid och fred som Jehova gynnar sitt folk med är verkligen unik. Det är inte en sådan fred som blir följden när två parter som inte litar på varandra gör en opålitlig överenskommelse. Den inbegriper inga kompromisser. Den är baserad på rättfärdighet. (Jesaja 32:17) Men hur kan detta gälla en frid som inbegriper ofullkomliga människor? Vilken rättfärdighet har någon av oss som syndare? Jo, genom tro kan vi åtnjuta en rättfärdighet som har gjorts möjlig genom Jesu offers syndförsonande värde.

15. Vad för något som var väsentligt för frid lärde Jehova sina blivande söner under Jesu jordiska tjänst?

¹⁵ Detta hjälper oss att förstå det som Jesus sade i Johannes 6:45—47. Här talade Jesus till judar som inte drogs till honom som Messias och som därför knorrade mot honom. Men det var med avseende på sina lärjungar som han sade: ”Det är skrivet hos profeterna [närmare bestämt i Jesaja 54:13]: ’Och de skall alla vara lärda av Jehova.’ Var och en som har hört ifrån Fadern och har lärt, han kommer till mig. Inte för att någon har sett Fadern, utom han som är från Gud; denne har sett Fadern. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror har evigt liv.” Dessa lärjungar tog emot den undervisning som Jehova gav dem. De drogs till Jesus. När andra förkastade det som Jesus lärde och övergav honom, stannade hans apostlar kvar. Som Petrus sade: ”Vi har trott och har lärt känna att du är Guds helige.” (Johannes 6:69) På grund av deras tro på Jesus Kristus skulle det bli möjligt för dem att komma in i ett fridfullt förhållande till Jehova Gud, ett förhållande som för med sig en försäkran om evigt liv.

16. a) Hur fick Jesu efterföljare från och med pingsten år 33 v.t. gagn av den anordning som gjordes genom Kristus? b) Vad krävdes det därefter av dem?

¹⁶ Från och med pingsten år 33 v.t. började gagnet av Kristi offer att tillämpas på dessa trogna efterföljare till Jesus. Det Paulus senare skrev i Romarna 5:1 kom att gälla dem: ”Må vi ..., då vi nu har förklarats rättfärdiga till följd av tro, åtnjuta frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” Genom födelsen var alla dessa Adams avkomlingar. Som syndare hade de gjorts främmande för Gud. Inga goda gärningar som de personligen kunde tänkas göra skulle ha kunnat upphäva deras nedärvda synd. Men genom sin oförtjänta omtanke tog Jehova emot offret av Jesu fullkomliga mänskliga liv, som Jesus frambar för Adams efterkommandes skull. För dem som utövade tro på denna anordning blev det nu möjligt att få rättfärdighet sig tillräknade och att bli adopterade av Gud som söner med himmelskt liv i sikte. (Efesierna 1:5—7) Men krävdes det något mer av dem? Ja, de måste vandra på Jehovas vägar. De fick inte längre göra det till en vana att synda. Men de inser att vilken rättfärdighet de än har, så är den ett resultat av Guds oförtjänta omtanke uttryckt genom Kristus. Som skriftstället säger åtnjuter de ”frid med Gud genom” Jesus Kristus.

17, 18. a) Åtnjuter de ”andra fåren” en sådan frid med Gud? b) Vilka ytterligare frågor förtjänar att tas upp?

¹⁷ Hur är det då med dem som Jesus omnämnde som sina ”andra får”? (Johannes 10:16) Åtnjuter de en sådan frid med Gud? Inte som Guds söner, men i Kolosserna 1:19, 20 inbegrips de i dem som får motta Guds frid. Det heter där att Gud fann för gott att genom Kristus ”försona alla andra ting med sig igen genom att stifta fred med hjälp av det blod han [Jesus] utgöt på tortyrpålen, vare sig det är fråga om tingen på jorden [dvs. de som skall bli gynnade med evigt liv på en paradisisk jord] eller tingen i himlarna”. Dessa människor med jordiska framtidsutsikter förklaras rättfärdiga och åtnjuter frid med Gud redan nu, inte som söner, utan som Guds vänner, likt Abraham. Vilken gynnad ställning är inte detta! — Jakob 2:23.

¹⁸ Åtnjuter du själv denna frid? Upplever du den så helt och fullt som det är möjligt för människor som lever under denna den mest betydelsefulla tiden i historien? I följande artikel skall vi begrunda några av de saker som kan bidra till att göra detta möjligt.

Hur man kan få åtnjuta Guds frid mera helt och fullt

”O, om du bara helt visst ville ge akt på mina bud! Då skulle din frid bli som en flod och din rättfärdighet som havets vågor.” — JESAJA 48:18, NW.

1. Vad krävs det om vi skall få erfara största möjliga frid?

DE SOM regelbundet tar del i församlingsstudium av bibeln med hjälp av denna tidskrift inser värdet av den frid som Gud ger, och de önskar äga den friden. Flertalet åtnjuter den säkert. Men alla upplever den inte så helt och fullt som de skulle kunna. Vad beror det på? Jehova sade följande om dem som skulle få Guds frid: ”Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som låter dig beträda den väg du bör vandra. O, om du bara helt visst ville ge akt på mina bud! Då skulle din frid bli som en flod och din rättfärdighet som havets vågor.” — Jesaja 48:17, 18, NW.

2. a) Vad ligger det i uttrycket ”ge akt”? b) Hur många av Guds bud måste vi ge akt på? (1 Johannes 5:3)

² Vem som helst kan naturligtvis få behållning av att vara med vid möten där vi dryftar bibeln. Men det är endast de som ger akt på Jehovas bud och tillämpar dem på sig själva och rättar sig efter dem som verkligen åtnjuter Guds frid. Finns det områden inom vilka du behöver göra detta mera helt och fullt? (2 Petrus 1:2) Det räcker inte med att vi rättar oss efter några av Guds krav och sedan kringgår dem som vi finner vara besvärliga eller svåra. När djävulen försökte locka Jesus Kristus över till sitt själviska tänkesätt, svarade Jesus bestämt: ”Det är skrivet: ’Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.’” — Matteus 4:4.

3. Vilka sidor av vårt liv måste bringas i överensstämmelse med Jehovas vägar, om vi verkligen skall få överflödande frid?

³ Guds bud berör varje sida av vårt liv. Först och främst berör de vårt förhållande till Jehova. Därefter påverkar de vår syn på hans synliga organisation och den kristna tjänsten, det sätt varpå vi behandlar familjemedlemmar och vårt uppträdande mot människor i världen. De som uppriktigt ger akt på Jehovas bud i alla dessa saker är de som blir välsignade med överflödande frid. Låt oss betrakta några saker som kan hjälpa oss att själva få uppleva detta.

Behöver du uppmärksamma några av dessa saker?

4. a) Varför är detta att vi studerar bibeln eller går till Rikets sal ingen garanti för att vi har frid med Gud? b) Vad är inbegripet i att utöva tro på Jesus Kristus? (Johannes 3:36)

⁴ Har du nyligen börjat studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen? Eller har du kanske under ett antal månader eller rentav år varit förbunden med församlingen på din ort? I så fall har du säkert funnit glädje i att kunskapen om Guds uppsåt har upplåtits för dig. Men det förhållandet att en person har ett bibelstudium i sitt hem eller tycker om att gå till Rikets sal bevisar inte att han har frid med Gud. Vi är alla födda i synd, och frid med Gud är möjlig för oss endast genom Jesus Kristus. (Jesaja 53:5; Apostlagärningarna 10:36) Enbart passiv tro på Jesus skänker inte den friden. Vi måste inse vårt eget behov av lösen, utöva tro på värdet av Jesu offer och därefter ge bevis på den tron genom att lyda hans bud. (Jakob 2:26) En av de befallningar som Jesus gav medan han var här på jorden var att de som skulle bli hans lärjungar skulle döpas i vatten. (Matteus 28:19, 20) Har du blivit nedsänkt i vatten som symbol av ditt överlämnande åt Jehova genom Jesus Kristus?

5. Varför är överlämnande och dop viktiga för att vi skall ha frid med Gud?

⁵ Finns det något i ditt liv som diskvalificerar dig för dop? Om du vet att det finns det, eller om du under ditt studium får reda på att så är fallet, dröj då inte med att rätta till saker och ting. Inse att varje inställning eller uppförande som skulle diskvalificera en person för dop också är ett hinder för att han skall ha frid med Gud. Handla snabbt medan det fortfarande finns tillfälle. De som Jehova Gud, enligt 1 Petrus 3:21, ger ett gott samvete är de som överlämnar sig själva åt honom på grundval av sin tro på Kristi offer, blir döpta som en symbol av detta överlämnande och utför Guds vilja. Därefter får de den frid som följer med ett gott samvete på grund av att man har en godkänd ställning inför Gud; den går inte att uppnå på något annat sätt. Detta är naturligtvis bara början.

6. Varför har vår inställning till församlingsmötena ett samband med vårt åtnjutande av frid?

⁶ Begrunda därefter hur regelbundet du är närvarande vid församlingens möten och i vilken utsträckning du efter din förmåga tar del i dem. Intar dessa möten en plats i ditt liv som du inte låter världen eller några andra personliga strävanden inkräkta på? Förbereder du dig för mötena och räknar det som ett privilegium att ta del i dem? Dessa ting har också ett klart samband med ens åtnjutande av frid. Varför det? Därför att Guds ande är med hans församlade folk, och frid är en frukt av den anden. (Galaterna 5:22) Det är vid dessa möten som vi får hjälp att förstå Jehovas krav, och det behöver vi för att göra det som är välbehagligt i hans ögon. Här får vi också lära oss hur vi skall främja friden i våra relationer till medmänniskor — i församlingen, i hemmet, i skolan och i vårt förvärvsarbete. Våra möten är ett av de förnämsta sätten genom vilka vi blir lärda av Jehova, och det är som bibeln påpekar de som blir lärda av Jehova som åtnjuter överflödande frid. — Jesaja 54:13.

7. Hur måste man fullfölja de ting som dryftas vid våra möten?

⁷ En sak som är nära besläktad med detta och förtjänar uppmärksamhet är den fortskridande tillämpningen i vårt eget liv av det vi får lära oss. Vi önskar inte bli lika de israeliter om vilka Jehova sade att de hörde om och om igen utan att förstå. (Jesaja 6:9, NW) Eller önskar vi bli lika dem som Jehova beskrev för Hesekiel — människor som skulle lyssna på Jehovas profet men som inte skulle göra som han sade, eftersom de valde att tillfredsställa sina egna orena eller materialistiska begär? (Hesekiel 33:31, 32, NW) De som skulle församlas i Jehovas hus i vår tid och som skulle vinna hans godkännande beskrivs i stället säga följande: ”Låt oss gå upp till Jehovas berg och till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.” (Mika 4:2, NW) Om vi verkligen tar den undervisning som vi får vid mötena till hjärtat, om vi vid varje möte isolerar åtminstone en punkt som vi personligen behöver arbeta på och sedan gör det, kommer vi att få skörda fridsam frukt. Som Jesus sade i Lukas 11:28: ”Lyckliga är ... de som hör Guds ord och bevarar det!”

8. Vilket gagn kan vi själva få av att så långt våra omständigheter tillåter det ta del i tjänsten på fältet?

⁸ En av de saker som betonas vid våra möten är vikten av att delta helt och fullt i att förkunna om Guds rike och i att hjälpa andra att bli lärjungar. (Matteus 24:14; 28:19) Hur framträdande är detta i ditt liv? Om vi verkligen har gett akt på det Jehova säger till oss genom sitt ord och genom sin organisation, vet vi att detta är det viktigaste arbetet som utförs på jorden i våra dagar. (Uppenbarelseboken 14:6, 7) Och det är ett välkänt faktum att de som är i heltidstjänsten — och också de som är verkligt nitiska i tjänsten, även om de inte kan vara pionjärer — är de bland oss som är påfallande lyckliga. Den frid som de åtnjuter är inte bara lik en vattendroppe, utan den blir, som Jehova sade, ”som en flod”. (Jesaja 48:18, NW) Upplever du detta? Vi kan alla göra det.

9. Vad kan hjälpa oss att bevara vår gudagivna frid också när vi upplever mycket allvarliga svårigheter?

⁹ Att vi rättar oss efter alla dessa råd gör oss dock inte okänsliga för den press som är förknippad med livet i den nuvarande tingens ordning. Men hur svåra förhållandena än kan vara, så försäkrar Gud oss om sin kärleksfulla hjälp, om vi vänder oss till honom. (1 Petrus 5:6, 7) Har vi lärt oss att söka Jehovas hjälp och vägledning i allt vad vi gör och att gärna vända oss till honom i bön och att, när vi har gjort vad vi kan åt svåra situationer, kasta våra bördor på honom och sedan med förtröstan lämna dem där? (Ordspråksboken 3:5, 6; Psalm 55:23) Vi får en innerlig uppmaning i Filipperna 4:6, 7: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” Vilken fantastisk anordning är inte detta! Har du lärt dig att helt och fullt dra nytta av den Guds frid som på så sätt har gjorts möjlig?

Trakta hela tiden efter frid

10. Vad krävs det av oss, när vi har sökt frid?

¹⁰ När vi väl har en sådan frid, kan vi inte tillåta oss att bli vårdslösa med den. Det krävs ihärdig ansträngning för att bevara den. Därför heter det i 1 Petrus 3:10, 11: ”Den som vill älska livet och se goda dagar, ... han skall söka friden och trakta efter den.” Det skulle vara dåraktigt av en person att ta lätt på ett mål som han har sökt och uppnått. När vi har sökt och uppnått frid, måste vi vara på vår vakt mot sådant som skulle kunna störa den. Mer än så; vi bör aktivt trakta efter de ting som bidrar till frid.

11. a) Vilken inställning skulle kunna sätta vårt förhållande till Jehova på spel? b) När bör vi egentligen be om Guds hjälp med avseende på frestelser? (Matteus 6:13)

¹¹ Om vi har uppnått frid med Gud genom de medel som han har sörjt för, måste vi akta oss för att störa det förhållandet genom att återgå till ett utövande av synd. Eftersom vi alla är ofullkomliga, syndar vi naturligtvis alla. Men det är en fara, när en person försvarar sådana attityder hos och handlingar av sig själv som Gud fördömer. Vi kan inte tillåta oss att bara rycka på axlarna och säga: ”Jag är bara sådan.” (Romarna 6:16, 17) Vi måste ångra ett orätt handlingssätt i stället för att försvara det, och därefter bör vi be Gud förlåta oss på grundval av vår tro på Jesu offer. Vi måste också lära oss att vända oss till Gud och be om hjälp innan vi handlar orätt i stället för att försöka kämpa kampen ensamma och så till slut ge upp striden och därefter be om förlåtelse. Med Guds hjälp kan vi lyckas med att ta på oss ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. — Efesierna 4:20—24.

12. a) Vilka andra förhållanden behöver uppmärksammas för att man skall kunna åtnjuta frid? b) Vad krävs det av oss i detta hänseende?

¹² Åtnjutandet av frid inbegriper naturligtvis också våra relationer till andra människor. Sanna kristna tjänar Gud som en del av en organisation; de utgör en ”brödraskara”. (1 Petrus 2:17) Dess medlemmar visar en enastående kärlek till varandra, vilket Jesus sade att hans efterföljare skulle göra. (Johannes 13:35) Men ingen av dem är fullkomlig. På grund av våra egna och andras ofullkomligheter kan det uppstå situationer angående vilka vi kan behöva be innerligt, och vi kan behöva arbeta hårt på att lösa problem. Hebréerna 12:14 uppmanar oss: ”Trakta efter frid med alla.” Och det är framför allt i våra relationer till våra kristna bröder och systrar som vi måste hålla i med att trakta efter friden. Första Tessalonikerna 5:13 säger uttryckligen: ”Håll frid med varandra.” Detta innebär inte att man bara låter bli att hämnas, utan att man är en som aktivt främjar friden och tar det första steget till att återställa friden och är villig att ge efter och foga sig för fridens skull. — Efesierna 4:1—3.

13. a) Vad kan vi göra för att främja frid med icke troende, men hur visar vi att frid med Gud kommer först? b) Hur kan vi ha frid, när det råder kaos runt omkring oss?

¹³ Men utanför församlingen är inte alla lika villiga att vara fridsamma. Därför är det råd vi får i Romarna 12:18 mycket realistiskt: ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” Våra ansträngningar att främja friden innebär dock inte att vi skall kompromissa med avseende på Jehovas rättfärdiga krav. Vi kan kanske reglera de tider då vi gör vissa saker, men vi vet att det skulle vara oförståndigt att sluta upp med att vara med vid församlingsmöten eller att låta bli att ta del i tjänsten på fältet bara för att bevara friden med en äktenskapspartner eller med släktingar. Och vi vet att Jehova inte skulle godkänna att vi tog del i ogudaktiga sedvänjor tillsammans med arbetskamrater eller skolkamrater bara för att få deras godkännande. Vi inser att verklig frid endast tillhör dem som först och främst åtnjuter frid med Gud, dem som älskar Jehovas lag och vandrar på hans vägar. Det är denna frid som vi uppskattar mer än något annat. (Psalm 119:165) Det är sant att det kan vara kaos runt omkring oss. Icke troende kan bråka och slåss med varandra; de kan till och med överösa oss med ovett på grund av vår tro. Men vi vet hur Guds ord har lärt oss att vi skall uppföra oss. Genom att fortsätta att trakta efter en kurs som är i enlighet med Jehovas rättfärdiga vägar blir vi inte berövade den frid som betyder mest. — Jämför Psalm 46:2, 3.

14. Vad är det som gör att vi, även om vi personligen upplever prövningar, kan fortsätta att bevara ett inre lugn och en positiv inställning?

¹⁴ Under den sista natten före sin död sade Jesus följande till sina trogna apostlar: ”Jag har sagt er detta för att ni genom mig må ha frid. I världen har ni nu vedermöda, men fatta mod! Jag har segrat över världen.” (Johannes 16:33) Ja, vi upplever verkligen vedermöda. Som kristna utsätts vi för olika slag av förföljelse. Vi kanske upplever orättvisor, och många drabbas av allvarliga sjukdomar. Men Guds frid uppehåller oss genom allt detta. Vi har blivit lärda av Jehova, och därför vet vi varför de kristna blir förföljda. Vi känner oss inte villrådiga och undrar varför det finns orättvisor och varför vi drabbas av sjukdom. Vi vet också vad framtiden skall föra med sig. Vi vet att som ett resultat av Jesu trogna livskurs och hans offerdöd är befrielsen säker och viss. Dessutom vet vi att vi — oavsett vilka problem som nu möter oss — kan vända oss till Gud i bön med den tillförsikten att han kärleksfullt bryr sig om oss och kommer att uppehålla oss genom sin ande. — Romarna 8:38, 39.

15. På vad sätt skiljer sig den frid som Kristus gör möjlig från den som världen erbjuder?

¹⁵ Jesus sade mycket passande i Johannes 14:27: ”Frid lämnar jag åt er, min frid ger jag er. Jag ger den inte åt er på det sätt som världen ger den. Låt inte era hjärtan vare sig oroas eller dra ihop sig av fruktan.” Detta är verkligen sant — världen har inte något som på något sätt liknar den frid som Gud ger genom Jesus Kristus. Den gör det möjligt för oss att vara starka, när vi ställs inför situationer som skulle få andra att ge upp allt hopp.

16. a) Vilken framtidsutsikt har de som nu verkligen uppskattar den frid som Gud ger? b) Hur kan vi visa att vi verkligen värderar den friden?

¹⁶ Vilken fantastisk framtid ligger inte framför alla som nu tar emot den frid som kommer från Gud och som ger den den framträdande plats som den förtjänar i deras liv! Snart kommer den här världen, som är i fiendskap med Gud, att vara borta. Hela skapelsen kommer med tiden att bli fullständigt förenad i frid genom den universelle Suveränens rättfärdiga krav. Må vår tacksamhet för denna storslagna framtidsutsikt få oss att arbeta i full överensstämmelse med detta nu. Må vi alla lyssna noggrant på Jehovas undervisning och få hans bud orubbligt inskärpta i vårt hjärta, så att vi verkligen älskar hans vägar och gör vad han kräver. Som det heter i Ordspråksboken 3:1, 2 (NW): ”Min son, glöm inte min lag, och må ditt hjärta hålla mina bud, ty dagars längd och levnadsår och frid skall då bli din lott.”