Att lära känna ”Kristi sinne”

”’Vem har lärt känna Jehovas sinne, så att han kan undervisa honom?’ Men vi, vi har Kristi sinne.” — 1 KORINTHIERNA 2:16.

1, 2. Vad fann Jehova det lämpligt att i sitt ord uppenbara om Jesus?

HUR såg Jesus ut? Vilken färg hade han på håret, huden och ögonen? Hur lång var han, och hur mycket vägde han? Jesus har under århundradenas gång avbildats på en mängd olika sätt, från det sannolika till det osannolika. Några har avbildat honom som manlig och vital, medan andra har avbildat honom som blek och svag.

² Men Bibeln koncentrerar inte uppmärksamheten på Jesu utseende. Jehova fann det i stället lämpligt att uppenbara något långt viktigare, nämligen vad slags person Jesus var. I de fyra evangelierna berättas det inte bara om vad Jesus sade och gjorde, utan vi får också veta vilka djupa känslor och vilket tankemönster som låg bakom hans ord och handlingar. Genom dessa inspirerade redogörelser kan vi få en inblick i det som aposteln Paulus kallade ”Kristi sinne”. (1 Korinthierna 2:16) Vi skall nu se på två skäl till att vi bör lära känna Jesu tankar, känslor och personlighet.

3. Vilken insikt kan vi få av att lära känna Kristi sinne?

³ För det första får vi genom Kristi sinne en inblick i Jehova Guds sinne. Jesus kände sin Fader så väl att han kunde säga: ”Ingen vet vem Sonen är utom Fadern och vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen är villig att uppenbara honom för.” (Lukas 10:22) Det är som om Jesus ville ha sagt: Om ni vill veta hurdan Jehova är, se på mig. (Johannes 14:9) När vi studerar vad evangelierna uppenbarar om hur Jesus tänkte och kände, får vi i själva verket veta hur Jehova tänker och känner. En sådan insikt hjälper oss att komma närmare Gud. — Jakob 4:8.

4. Vad måste vi först lära oss, om vi skall kunna handla likt Kristus, och varför det?

⁴ För det andra hjälper oss kunskap om Kristi sinne att ”tätt följa i hans fotspår”. (1 Petrus 2:21) Att följa Jesus Kristus innebär inte bara att upprepa det han sade eller efterlikna hans gärningar. Då ju tal och handlingar påverkas av tankar och känslor, måste vi i stället uppodla samma ”sinnesinställning” som han hade. (Filipperna 2:5) Vi måste med andra ord först lära oss att tänka och känna som Kristus gjorde för att kunna handla som han gjorde, dvs. så gott vi som ofullkomliga människor nu kan göra detta. Låt oss därför med hjälp av evangelieskribenterna blicka in i Kristi sinne. Vi skall börja med att se på vilka faktorer som påverkade hur Jesus tänkte och kände.

Hans föremänskliga tillvaro

5, 6. a) Hur kan vårt umgänge påverka oss? b) Vilket umgänge hade Guds förstfödde Son i himlarna innan han kom hit till jorden, och hur påverkade detta honom?

⁵ Våra tankar, känslor och handlingar kan påverkas, i antingen god eller dålig riktning, av dem vi umgås med.a (Ordspråken 13:20) Tänk då på det umgänge som Jesus hade i himlarna innan han kom hit till jorden. I sitt evangelium riktar Johannes uppmärksamheten på Jesu föremänskliga tillvaro som ”Ordet” eller Guds talesman och skriver: ”I början var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud. Denne var i början hos Gud.” (Johannes 1:1, 2) Eftersom Jehova inte har någon början, måste detta att Ordet från ”början” var hos Gud åsyfta från början av Guds skaparverk. (Psalm 90:2) Då Jesus är ”den förstfödde av all skapelse”, fanns han till innan alla andra andeskapelser och det fysiska universum skapades. — Kolosserna 1:15; Uppenbarelseboken 3:14.

⁶ Enligt vissa vetenskapliga beräkningar har det fysiska universum funnits till i åtminstone 12 miljarder år. Om dessa beräkningar är någorlunda korrekta, hade Guds förstfödde Son nära umgänge med sin Fader långt innan Adam skapades. (Jämför Mika 5:2.) Därigenom utvecklades ett band av djup kärlek mellan dem. Som visheten personifierad säger denne förstfödde Son i sin föremänskliga tillvaro: ”Jag kom att vara den som han [Jehova] höll särskilt kär dag efter dag, medan jag gladdes inför honom hela tiden.” (Ordspråken 8:30) Att Guds Son under oräkneliga tidsåldrar hade ett sådant nära umgänge med kärlekens källa hade helt visst en djup inverkan på honom! (1 Johannes 4:8) Denne Son kom att lära känna och återspegla sin Faders tankar, känslor och handlingssätt på ett sätt som ingen annan skulle kunna göra. — Matteus 11:27.

Livet på jorden och påverkan där

7. Bland annat varför måste Guds förstfödde Son komma till jorden?

⁷ Men denne Jehova Guds Son hade mer att lära, då ju Jehova hade för avsikt att han skulle bli en medlidsam överstepräst, som skulle kunna ”hysa medkänsla med våra svagheter”. (Hebréerna 4:15) Det var bland annat därför som Sonen kom till jorden som en människa av kött och blod. Nu, när han fick leva under förhållanden och utsattes för en påverkan som han tidigare endast hade kunnat iaktta från himlen, kunde han själv uppleva hur det är att vara människa. Han kunde känna sig trött, törstig och hungrig. (Matteus 4:2; Johannes 4:6, 7) Och dessutom fick han utstå svårigheter och lidanden av alla slag. På så sätt ”lärde han lydnad” och blev fullt rustad för sin uppgift som överstepräst. — Hebréerna 5:8–10.

8. Vad vet vi om den första tiden av Jesu liv på jorden?

⁸ Vad fick då Jesus uppleva under sitt liv här på jorden? Berättelsen om hans barndom är mycket knapphändig. Det är faktiskt bara Matteus och Lukas som berättar om vad som hände i samband med hans födelse. Evangelieskribenterna visste att Jesus hade levt i himlen innan han kom hit till jorden. Det är denna föremänskliga tillvaro som mer än något annat förklarar att Jesus blev den människa han blev. Han var dock helt och fullt människa, och även om han var fullkomlig, måste han växa upp och utvecklas från spädbarn till vuxen man och hela tiden lära. (Lukas 2:51, 52) Bibeln uppenbarar vissa ting om Jesu tidiga liv som utan tvivel påverkade honom.

9. a) Vad tyder på att Jesus föddes i en fattig familj? b) Under vilka förhållanden växte Jesus sannolikt upp?

⁹ Jesus föddes av allt att döma i en fattig familj. Detta förstår man av det offer som Josef och Maria förde fram till templet omkring 40 dagar efter hans födelse. I stället för att föra fram en ungbagge som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer förde de fram antingen ”ett par turturduvor eller två unga duvor”. (Lukas 2:24) Enligt den mosaiska lagen var ett sådant offer en möjlighet som stod öppen för de fattiga. (3 Moseboken 12:6–8) Med tiden växte denna enkla familj. Efter det att Josef och Maria på övernaturligt sätt hade fått Jesus fick de åtminstone sex barn till på naturligt sätt. (Matteus 13:55, 56) Jesus växte således upp i en stor familj och antagligen under enkla förhållanden.

10. Vad visar att Maria och Josef var gudfruktiga människor?

¹⁰ Jesus uppfostrades av gudfruktiga föräldrar som tog väl hand om honom. Hans mor, Maria, var en enastående kvinna. Kom ihåg att ängeln Gabriel, när han hälsade på henne, sade: ”Var hälsad, du högt gynnade, Jehova är med dig.” (Lukas 1:28) Josef var också en gudfruktig man. Varje år färdades han troget de 15 milen till Jerusalem för att fira påsken. Maria var också med, trots att det endast var män som var befallda att vara med. (2 Moseboken 23:17; Lukas 2:41) Det var vid ett sådant tillfälle som Josef och Maria efter ihärdigt letande fann den då 12-årige Jesus sittande mitt ibland lärarna i templet. Han sade då till sina oroliga föräldrar: ”Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” (Lukas 2:49) ”Fader” — det ordet måste ha haft en varm och positiv klang för den unge Jesus, som tydligen hade fått veta att Jehova var hans riktige Fader. Josef måste också ha varit en god adoptivfar för Jesus. Jehova skulle säkert inte ha valt en hård eller grym man till att uppfostra sin käre Son!

11. Vilket hantverk lärde sig Jesus, och vad innebar det att arbeta med det på Bibelns tid?

¹¹ Under sina år i Nasaret fick Jesus lära sig att bli timmerman, antagligen av sin adoptivfar, Josef. Jesus kom att behärska hantverket så bra att han själv kom att kallas ”timmermannen”. (Markus 6:3) På Bibelns tid anlitades timmermän till att bygga hus, tillverka möbler (exempelvis bord, stolar och bänkar) och jordbruksredskap. På 100-talet v.t. skrev Justinus Martyren i sin bok Dialog med juden Tryphon att Jesus, när han var bland människor, arbetade som timmerman och tillverkade plogar och ok. Detta var inget lätt arbete, eftersom en forntida timmerman förmodligen inte bara kunde köpa sitt virke, utan troligen fick gå och välja ut ett träd, hugga ner det och bära hem stocken. Jesus kan därför ha känt till utmaningarna i samband med att försörja sig och att ha med kunder att göra och att söka få det hela att gå ihop.

12. Vad är det som tyder på att Josef dog före Jesus, och vad kan detta ha inneburit för Jesus?

¹² Som den äldste sonen bidrog Jesus förmodligen till familjens försörjning, i synnerhet som det verkar som om Josef dog före Jesus.b I Zion’s Watch Tower för 1 januari 1900 hette det: ”Enligt traditionen dog Josef när Jesus inte var så gammal, och enligt den tog Jesus upp timmermansyrket och blev familjeförsörjare. Detta får ett visst stöd i Skriften, där Jesus kallas timmermannen och där endast hans mor och bröder omnämns, men inte Josef. (Markus 6:3) ... Det är därför rätt troligt att vår Herre ägnade den långa period på arton år mellan den händelsen [som finns nedtecknad i Lukas 2:41–49] och sitt dop åt ordinära plikter i livet.” Maria och hennes barn, också Jesus, hade troligen upplevt den sorg som uppstår då en älskad make och far dör.

13. Varför kunde Jesus börja sin tjänst med en kunskap, insikt och djup känsla som ingen annan människa skulle ha kunnat äga?

¹³ Det framgår klart att Jesus inte föddes till ett bekvämt liv. Han fick i stället uppleva de levnadsvillkor under vilka vanliga människor levde. På hösten år 29 v.t. blev Jesus så döpt i vatten och pånyttfödd som en andlig Son till Gud, och tiden var nu inne då han skulle börja utföra det uppdrag som Gud hade gett honom. ”Himlen” ”öppnades” för honom, vilket av allt att döma tyder på att han nu kunde erinra sig sitt föremänskliga liv i himlen, inbegripet de tankar och känslor som han då hade. (Lukas 3:21, 22) Jesus började därför sin tjänst med en kunskap, insikt och djup känsla som ingen annan människa skulle ha kunnat äga. Det är därför som evangelieskribenterna i huvudsak skriver om det som hände under Jesu tjänst. Och trots det kunde de inte skriva ner allt som han sade och gjorde. (Johannes 21:25) Men genom det som de blev inspirerade att skriva kan vi blicka in i sinnet på den största människa som någonsin levat.

Hur Jesus var som person

14. Hur skildrar evangelierna Jesus som en man med stor värme och djupa känslor?

¹⁴ Den bild av Jesu personlighet som man får av evangelierna är att han var en man med stor värme och djupa känslor. Han hade ett brett känsloregister: Han kunde känna medlidande med en spetälsk man (Markus 1:40, 41), sorg över ett oemottagligt folk (Lukas 19:41, 42) och rättfärdig harm över giriga penningväxlare (Johannes 2:13–17). Som en man med empati kunde Jesus röras till tårar, och han sökte inte heller dölja sina känslor. När Jesu käre vän Lasarus hade dött, blev Jesus så gripen över att se Lasarus syster Maria gråta att han själv öppet inför andra brast i gråt. — Johannes 11:32–36.

15. Hur kom Jesu ömma känslor till uttryck i hans sätt att betrakta och behandla andra?

¹⁵ Jesu ömma känslor kom särskilt till uttryck i hans sätt att betrakta och behandla andra. Han sökte nå de fattiga och förtryckta och hjälpa dem att ”finna vederkvickelse” för sina själar. (Matteus 11:4, 5, 28–30) Han tog sig tid till att hjälpa de behövande, antingen det var en kvinna med blödningar som stilla rörde vid hans ytterklädnad eller en blind tiggare som inte ville låta sig tystas. (Matteus 9:20–22; Markus 10:46–52) Jesus inriktade sig på det goda hos andra och berömde dem, men han drog sig inte heller för att tillrättavisa, när så behövdes. (Matteus 16:23; Johannes 1:47; 8:44) Under en tid då kvinnor inte hade så stora rättigheter behandlade Jesus dem med både värdighet och respekt. (Johannes 4:9, 27) Det är förståeligt att en grupp kvinnor villigt betjänade honom med sina tillhörigheter. — Lukas 8:3.

16. Vad är det som visar att Jesus hade en balanserad syn på livet och materiella ting?

¹⁶ Jesus hade en balanserad syn på livet. Materiella ting var inte det centrala för honom. Han verkade ha mycket lite i materiellt avseende. Han sade att han inte ens hade något ställe där han kunde ”luta sitt huvud till vila”. (Matteus 8:20) Trots detta bidrog Jesus till andras glädje. När han var med vid ett bröllop, en händelse som brukar kännetecknas av musik, sång och glädje, är det uppenbart att han inte var där för att lägga sordin på stämningen. Det var faktiskt där som han utförde sitt första underverk, då han, när vinet tog slut, förvandlade vatten till vin, en dryck som ”gläder den dödliga människans hjärta”. (Psalm 104:15; Johannes 2:1–11) Festen kunde således fortsätta, och bruden och brudgummen behövde inte hamna i en pinsam situation. Att Jesus hade en balanserad syn på livet framgår också av att det vid långt fler tillfällen nämns att han arbetade länge och hårt i förkunnartjänsten. — Johannes 4:34.

17. Varför är det inte överraskande att Jesus var en mästerlig lärare, och vad återspeglade hans undervisning?

¹⁷ Jesus var en mästerlig lärare. Mycket av hans undervisning återspeglade vardagslivets realiteter, som han väl kände till. (Matteus 13:33; Lukas 15:8) Hans sätt att undervisa var utan motstycke, alltid klart, enkelt och praktiskt. Ännu viktigare var det han lärde. Hans undervisning återspeglade hans innerliga önskan att hjälpa sina åhörare att förstå hur Jehova tänker, känner och handlar. — Johannes 17:6–8.

18, 19. a) Med hjälp av vilka talande och livfulla liknelser beskrev Jesus sin Fader? b) Vad skall vi behandla i följande artikel?

¹⁸ Jesus använde ofta talande liknelser, som på ett levande sätt beskrev hur hans Fader var och som hans åhörare mindes. Det är en sak att i allmänna ordalag tala om Guds barmhärtighet, men det är en helt annan sak att likna Jehova vid en förlåtande far, som blev så djupt rörd över att få se sin son återvända hem att han ”sprang och föll honom om halsen och kysste honom ömt”. (Lukas 15:11–24) Jesus, som ogillade den stränga kultur i vilken de religiösa ledarna såg ner på vanliga människor, visade att hans Fader var en tillgänglig Gud som föredrog vädjanden från en ödmjuk uppbördsman framför böner från en skrytsam farisé. (Lukas 18:9–14) Den bild av Jehova som Jesus gav visar en omtänksam Gud som vet när en liten sparv faller till marken. ”Hys ... ingen fruktan”, uppmuntrade Jesus sina lärjungar, ”ni är värda mer än många sparvar.” (Matteus 10:29, 31) Man kan förstå att människor häpnade över Jesu ”sätt att undervisa” och att de kände sig dragna till honom. (Matteus 7:28, 29) Ja, vid ett tillfälle stannade ”en stor folkskara” kvar i närheten av honom i tre dagar, och det trots att de inte hade något att äta! — Markus 8:1, 2.

¹⁹ Vi kan vara tacksamma över att Jehova i sitt ord har uppenbarat Kristi sinne! Men hur kan vi då uppodla och visa Kristi sinne i vårt umgänge med våra bröder? Detta skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Har du ”Kristi sinne”?

”Må nu den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att ... ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade.” — ROMARNA 15:5.

1. Hur framställs Jesus i många målningar i kristenheten, och varför ger detta inte någon rättvisande bild av honom?

”MAN såg honom aldrig skratta.” Så beskrivs Jesus i ett dokument som falskeligen påstås vara skrivet av en forntida romersk ämbetsman. Detta dokument, som i sin nuvarande form har varit känt sedan omkring 1000-talet, sägs ha påverkat många konstnärer.a På många målningar framställs Jesus som svårmodig, som en som sällan eller aldrig log. Men detta ger knappast en rättvisande bild av Jesus, som i evangelierna skildras som en varmhjärtad och omtänksam man med starka känslor.

2. Hur kan vi uppodla ”samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade”, och hur är detta till hjälp för oss?

² För att få en rätt uppfattning om hur Jesus var som person, då han var här på jorden, måste vi få exakt kunskap om honom i vårt sinne och hjärta. Låt oss därför studera några berättelser i evangelierna som ger oss en inblick i ”Kristi sinne”, dvs. i hans känslor, uppfattningar och tankar och i hans sätt att resonera. (1 Korinthierna 2:16) Och låt oss, medan vi gör det, begrunda hur vi själva skulle kunna uppodla ”samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade”. (Romarna 15:5) Därigenom kan vi följa Jesu exempel och bli bättre rustade för livet och för vårt umgänge med andra. — Johannes 13:15.

Tillgänglig

3, 4. a) Vad var bakgrunden till den berättelse som vi kan läsa i Markus 10:13–16? b) Hur reagerade Jesus när hans lärjungar försökte hindra de små barnen att komma till honom?

³ Människor kände sig dragna till Jesus, och oavsett sin ålder och bakgrund kände de sig fria att närma sig honom. Tänk på den händelse som beskrivs i Markus 10:13–16 och som inträffade i slutet av Jesu tjänst, då han för sista gången var på väg till Jerusalem, där han skulle möta en plågsam död. — Markus 10:32–34.

⁴ Föreställ dig scenen. Människor börjar komma till Jesus med barn, även mycket små barn, för att han skall välsigna dem.b Men lärjungarna försöker hindra barnen från att komma till Jesus. De kanske tror att Jesus inte vill bli störd av barn under dessa kritiska veckor. Men lärjungarna har fel, och Jesus ogillar det de gör. Han kallar på barnen och säger: ”Låt de små barnen komma till mig; sök inte hejda dem.” (Markus 10:14) Därefter gör han något som visar hans ömma medkänsla och kärlek. Berättelsen lyder: ”Han tog barnen i sin famn och började välsigna dem.” (Markus 10:16) Det är uppenbart att barnen kände sig väl till mods, när Jesus kärleksfullt tog dem i sin famn.

5. Vad säger oss berättelsen i Markus 10:13–16 om hur Jesus var som person?

⁵ Denna korta berättelse säger oss mycket om hur Jesus var som person. Den visar att han var tillgänglig. Fastän han hade haft en så hög ställning i himlen uppträdde han aldrig nedlåtande mot ofullkomliga människor, och de behövde inte heller känna sig rädda för honom. (Johannes 17:5) Är det inte också betecknande att till och med barn kände sig väl till mods i Jesu sällskap? De skulle säkert inte ha känt sig dragna till en kylig och dyster person som aldrig log eller skrattade! Människor i alla åldrar vågade närma sig Jesus, därför att de kände att han var en varm och omtänksam person, som inte skulle avvisa dem.

6. Hur kan äldste bli mer tillgängliga?

⁶ Vi kan med denna berättelse i tankarna fråga oss själva: ”Har jag Kristi sinne? Är jag tillgänglig?” I dessa kritiska tider behöver Guds får tillgängliga herdar, män som är som ”ett gömställe undan vinden”. (Jesaja 32:1, 2; 2 Timoteus 3:1) Äldste, om ni uppodlar ett uppriktigt intresse för era bröder och är villiga att ge av er själva för att hjälpa dem, så märks det genom ert ansiktsuttryck, tonfall och vänliga uppträdande att ni verkligen bryr er om dem. En sådan äkta värme och ett sådant intresse kan skapa en anda av tillit som gör det lättare också för barn att ta kontakt med er. Så här förklarar en kristen kvinna vad det var som fick henne att vilja öppna sig för en viss äldste: ”Om han inte hade talat med mig på ett så kärleksfullt och medkännande sätt, skulle jag säkert inte ha sagt ett ord, men nu fick han mig att känna mig trygg.”

Hänsynsfull och omtänksam mot andra

7. a) Hur visade Jesus att han var hänsynsfull mot andra? b) Varför kan Jesus ha återgett en viss blind man hans syn gradvis?

⁷ Jesus var hänsynsfull och omtänksam mot andra och lyhörd för deras känslor. Blotta åsynen av människor i en svår belägenhet kunde röra honom så djupt att han ville lindra deras lidande. (Matteus 14:14) Jesus tog också hänsyn till andras begränsningar och behov. (Johannes 16:12) Då man vid ett tillfälle förde en blind man till Jesus och bad honom bota denne, återgav han mannen hans syn, men inte på en gång, utan gradvis. Först såg mannen människor endast otydligt. Han sade att han såg vad som tycktes ”vara träd”, men som gick ”omkring”. Därefter botade Jesus hans syn fullständigt. Varför botade han mannen gradvis? Det kan mycket väl ha varit för att mannen skulle få vänja ögonen vid det skarpa solljuset, så att det inte skulle bli en för stor chock för honom, som var van vid mörker, att få se sin omgivning i ljus. — Markus 8:22–26.

8, 9. a) Vad hände strax efter det att Jesus och hans lärjungar hade kommit in i Dekapolis område? b) Beskriv hur Jesus botade den döve mannen.

⁸ Tänk också på det som hände efter påsken år 32 v.t., då Jesus och hans lärjungar hade kommit in i Dekapolis område, på östra sidan av Galileens hav. Stora folkskaror fann dem snart och förde många som var sjuka och handikappade till Jesus, och han botade dem alla. (Matteus 15:29, 30) Det är intressant att lägga märke till hur Jesus tog särskild hänsyn till en viss man. Det är endast evangelisten Markus som berättar om denna händelse. — Markus 7:31–35.

⁹ Den här mannen var döv och hade svårt för att tala. Jesus, som kan ha lagt märke till att han var särskilt nervös eller besvärad, gjorde nu något som var ganska ovanligt. Han tog mannen avsides undan folkskaran, så att de fick vara för sig själva. Därefter gjorde han vissa tecken för att låta mannen förstå vad det var han tänkte göra. Han ”stack sina fingrar i hans öron, och efter att ha spottat rörde han vid hans tunga”. (Markus 7:33) Därefter såg Jesus upp mot himlen och suckade bönfallande. Dessa talande handlingar skulle låta mannen förstå att det Jesus nu tänkte göra skulle han göra genom Guds kraft. Till slut sade Jesus: ”Öppna dig.” (Markus 7:34) Då återfick mannen sin hörsel, och han kunde tala normalt.

10, 11. Hur kan vi visa att vi tar hänsyn till andras känslor i församlingen och i familjen?

¹⁰ Jesus tog verkligen hänsyn till andra! Som kristna gör vi väl i att uppodla Kristi sinne och vara lyhörda för andras känslor och ta hänsyn till dessa. Bibeln förmanar oss: ”Ni [skall] alla vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma, ödmjuka i sinnet.” (1 Petrus 3:8) För att lyda denna förmaning måste vi tala och handla på ett sätt som tar hänsyn till andras känslor.

¹¹ Vi kan visa att vi tar hänsyn till känslorna hos andra i församlingen genom att vi behandlar dem med värdighet och så som vi själva skulle vilja bli behandlade. (Matteus 7:12) Detta inbegriper att vi är noga både med vad vi säger och med hur vi säger det. (Kolosserna 4:6) Kom ihåg att obetänksamma ord är som ”svärdsstötar”. (Ordspråken 12:18) Hur är det då i familjen? En man och en hustru som verkligen älskar varandra är lyhörda för varandras känslor. (Efesierna 5:33) De undviker hårda ord, ständig kritik och bitande sarkasm, vilket allt kan skapa känslomässiga sår som inte så lätt läks. Barn har också känslor, och kärleksfulla föräldrar tar hänsyn till dessa. När det är nödvändigt att ge tillrättavisning, ger sådana föräldrar den på ett sätt som visar respekt för barnens värdighet och inte i onödan får dem att bli förlägna.c (Kolosserna 3:21) När vi på så sätt visar hänsyn mot andra, visar vi att vi har Kristi sinne.

Villig att lita på andra

12. Vilken balanserad och realistisk syn hade Jesus på sina lärjungar?

¹² Jesus hade en balanserad och realistisk syn på sina lärjungar. Han kunde läsa människors hjärtan och var väl medveten om att de var ofullkomliga. (Johannes 2:24, 25) Ändå såg han inte bara deras ofullkomligheter, utan också deras goda egenskaper. Han såg också vilka möjligheter som dessa män, som blivit dragna av Jehova, hade. (Johannes 6:44) Jesu positiva syn på sina lärjungar var uppenbar i hans sätt att behandla dem. Han var bland annat villig att lita på dem.

13. Hur visade Jesus att han litade på sina lärjungar?

¹³ Hur visade Jesus att han litade på sina smorda lärjungar? Jo, när han lämnade jorden, gav han dem det ansvarsfulla uppdraget att ta hand om hans kungarikes intressen på jorden. (Matteus 25:14, 15; Lukas 12:42–44) Under sin tjänst visade han också, både indirekt och i mindre sammanhang, att han litade på dem. När han genom ett underverk förökade maten för att bespisa folkskarorna, gav han sina lärjungar i uppdrag att dela ut den. — Matteus 14:15–21; 15:32–37.

14. Hur skulle du vilja sammanfatta berättelsen i Markus 4:35–41?

¹⁴ Tänk också på det som sägs i Markus 4:35–41. Det berättas där att Jesus och hans lärjungar gick ombord på en båt för att fara över till östra sidan av Galileens hav. Kort efter det att de hade kommit ut på vattnet lade Jesus sig ner i aktern och somnade. Men det blev ”plötsligt ett mycket våldsamt stormväder”. Sådana stormar var inte ovanliga på Galileens hav. Eftersom det ligger så lågt (omkring 200 meter under havsytan), är luften mycket varmare där än i den omgivande trakten, och detta skapar störningar i atmosfären. Dessutom blåser det ner kraftiga vindar från berget Hermon i norr och ner genom Jordandalen. Från att ha varit lugnt ena stunden kan vädret förändras till en rasande storm i nästa. Tänk på detta: Trots att Jesus, som var uppväxt i Galileen, säkert kände till att det var vanligt med stormar här, kunde han sova lugnt, därför att han litade på sina lärjungars sjömanskap — några av dem var ju fiskare. — Matteus 4:18, 19.

15. Hur kan vi efterlikna Jesus i hans villighet att lita på sina lärjungar?

¹⁵ Kan vi efterlikna Jesus i hans villighet att lita på sina lärjungar? Några kan ha svårt att låta andra ta hand om olika uppgifter. De måste så att säga alltid sitta vid rodret. De kanske tänker: ”Om det här skall bli riktigt gjort, är det bäst att jag gör det själv!” Men om vi skall göra allting själva, riskerar vi att slita ut oss och kanske i onödan beröva vår familj tid och uppmärksamhet. Och om vi inte låter andra utföra vissa lämpliga uppgifter, får de inte heller den erfarenhet och träning de kan behöva. Det är förståndigt att lära sig att lita på andra och att överlåta åt dem att sköta vissa saker. Vi gör väl i att uppriktigt fråga oss själva: ”Har jag Kristi sinne när det gäller detta? Överlåter jag villigt vissa uppgifter åt andra och litar på att de gör sitt bästa?”

Han visade att han trodde på sina lärjungar

16, 17. Vilken uppmuntran gav Jesus sina apostlar den sista natten av sitt liv på jorden, trots att han visste att de skulle svika honom?

¹⁶ Jesus visade också på ett annat sätt att han litade på sina lärjungar. Detta ser vi av de uppmuntrande ord som han talade till sina apostlar den sista natten av sitt liv på jorden. Lägg märke till vad som hände.

¹⁷ Jesus hade mycket att göra den kvällen. Han tvättade sina apostlars fötter för att ge dem en lektion i ödmjukhet. Sedan instiftade han den kvällsmåltid som skulle firas till minne av hans död. Därefter blev apostlarna återigen invecklade i en hetsig dispyt om vem av dem som tycktes vara störst. Men i stället för att läxa upp dem resonerade Jesus tålmodigt med dem och berättade för dem vad som väntade: ”Ni skall alla förmås att snava och falla i förbindelse med mig i denna natt, för det är skrivet: ’Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall bli förskingrade.’” (Matteus 26:31; Sakarja 13:7) Han visste att hans närmaste följeslagare skulle svika honom under det eldprov som väntade honom. Men han fördömde dem ändå inte, utan han sade i stället: ”Men sedan jag har blivit uppväckt, skall jag gå före er till Galileen.” (Matteus 26:32) Ja, han försäkrade dem om att han inte skulle svika dem, även om de svek honom. När detta eldprov var över skulle han åter träffa dem.

18. Vilket viktigt uppdrag anförtrodde Jesus sina lärjungar i Galileen, och hur genomförde apostlarna det?

¹⁸ Jesus höll sitt ord, när han efter sin uppståndelse visade sig för de 11 trogna apostlarna i Galileen, vilka av allt att döma hade församlats där tillsammans med många andra. (Matteus 28:16, 17; 1 Korinthierna 15:6) Där gav Jesus dem ett viktigt uppdrag: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur apostlarna genomförde det uppdraget. De gick troget i spetsen för arbetet med att predika de goda nyheterna under det första århundradet. — Apostlagärningarna 2:41, 42; 4:33; 5:27–32.

19. Vad lär vi om Kristi sinne av det som han gjorde efter sin uppståndelse?

¹⁹ Vad lär oss denna berättelse om Kristi sinne? Jesus, som hade sett sina apostlars sämsta sidor, älskade dem ändå ”intill slutet”. (Johannes 13:1) Trots deras tillkortakommanden lät han dem veta att han trodde på dem. Lägg märke till att Jesu tillit inte var missriktad. Hans tillit och tilltro till dem gjorde dem säkert än mer beslutna i sitt hjärta att utföra det arbete som han befallt dem att utföra.

20, 21. Hur kan vi visa att vi har en positiv syn på våra medtroende?

²⁰ Hur kan vi visa Kristi sinne i detta avseende? Genom att inte ha en pessimistisk syn på medtroende. Om vi tror det värsta, kommer det antagligen att avspeglas i det vi säger och gör. (Lukas 6:45) Men Bibeln säger att kärleken ”tror allting”. (1 Korinthierna 13:7) Kärleken är positiv, inte negativ. Den bygger upp i stället för att riva ner. Människor reagerar mycket mer positivt för kärlek och uppmuntran än för skrämseltaktik. Vi kan bygga upp och uppmuntra andra genom att visa att vi litar på dem. (1 Thessalonikerna 5:11) Om vi i likhet med Kristus har en positiv syn på våra bröder, kommer vi att behandla dem på ett sätt som bygger upp dem och lockar fram deras bästa sidor.

²¹ Att uppodla och visa Kristi sinne innebär mer än att bara efterlikna vissa saker som Jesus gjorde. Som vi såg i föregående artikel måste vi, för att kunna handla som Jesus gjorde, först lära oss att betrakta saker och ting på samma sätt som han. Evangelierna hjälper oss att se en annan sida av hans personlighet, hur han tänkte och kände för sitt uppdrag. Detta skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Drivs du att handla som Jesus gjorde?

”Han [fick] se en stor folkskara, och han greps av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” — MARKUS 6:34.

1. Vad är orsaken till att vissa människor visar beundransvärda egenskaper?

DET har historien igenom funnits människor som har visat sådana beundransvärda och uppskattade egenskaper som kärlek, omtänksamhet och generositet. Orsaken till att det är så, och även till att de flesta människor visar att de har ett samvete, är att Jehova Gud har skapat oss till sin avbild och med ett mått av de egenskaper som han själv besitter, däribland kärlek, omtänksamhet och generositet. (1 Moseboken 1:26; Romarna 2:14, 15) Men som du säkert har lagt märke till visar somliga dessa egenskaper i större utsträckning än andra.

2. Nämn några goda gärningar som människor kan utföra och då kanske mena att de efterliknar Kristus.

² Du känner säkert män och kvinnor som ofta besöker eller hjälper de sjuka, visar medkänsla med de handikappade eller ger frikostigt åt de fattiga. Tänk också på dem vars medkänsla får dem att använda sitt liv till att arbeta i spetälskekolonier eller på barnhem, arbeta ideellt på sjukhus eller på vårdhem för obotligt sjuka eller försöka hjälpa hemlösa eller flyktingar. Många av dessa menar säkert att de efterliknar Jesus, som är de kristnas föredöme. I evangelierna läser vi om hur Kristus botade sjuka och gav hungriga mat. (Markus 1:34; 8:1–9; Lukas 4:40) Jesu ”Kristi sinne” kom till uttryck i den kärlek, ömhet och medkänsla som han visade och som också var ett bevis på att han efterliknade sin himmelske Fader. — 1 Korinthierna 2:16.

3. Vad måste vi begrunda för att ha en balanserad syn på Jesu goda gärningar?

³ Men har du tänkt på att många av dem i våra dagar som har blivit rörda av Jesu kärlek och medkänsla förbiser en nyckelfaktor i Kristi sinne? Markus, kapitel 6, ger oss en inblick i detta. Vi läser där om hur man kom med sjuka människor till Jesus för att han skulle bota dem. Vi läser också om hur Jesus genom ett underverk gav mat åt de tusentals människor som hade församlats till honom, när han såg att de hade blivit hungriga. (Markus 6:35–44, 54–56) Att Jesus botade de sjuka och gav de hungriga mat var ett uttryck för hans stora, kärleksfulla medkänsla, men var det i första hand så som Jesus hjälpte andra? Och hur kan vi i likhet med hur Jesus efterliknade Jehova bäst efterlikna Jesu fullkomliga exempel i fråga om att visa kärlek, omtanke och medkänsla?

Rörd att reagera för andliga behov

4. Vad var bakgrunden till berättelsen i Markus 6:30–34?

⁴ Det var i första hand det andliga tillståndet hos människorna i omgivningen som fick Jesus att känna medlidande med dem. Deras andliga behov var viktigare än deras fysiska behov. Tänk på berättelsen i Markus 6:30–34. Den händelse som där omtalas ägde rum på stranden till Galileens hav strax före påsken år 32 v.t. Apostlarna hade just avslutat en omfattande predikofärd och kom nu hänförda tillbaka till Jesus, säkert ivriga att få berätta vad de hade varit med om, men då församlades en så stor folkskara att Jesus och hans apostlar inte fick tid att vare sig äta eller vila. Jesus sade då till apostlarna: ”Kom med, ni själva, till ett ensligt ställe där vi kan vara för oss själva och vila er litet.” (Markus 6:31) De steg så ombord på en båt, antagligen i närheten av Kapernaum, och for över till ett lugnt ställe på andra sidan av Galileens hav. Men folkskaran skyndade längs stranden och kom fram före båten. Hur reagerade Jesus? Blev han upprörd över att han inte fick vara i fred? Långt därifrån!

5. Hur kände Jesus det för de folkskaror som kom till honom, och vad gjorde han därför?

⁵ Jesus rördes i stället i sitt hjärta av åsynen av denna folkskara på flera tusen, däribland sjuka som ivrigt väntade på honom. (Matteus 14:14; Markus 6:44) Markus riktar uppmärksamheten på vad det var som väckte Jesu medkänsla och hur han reagerade, när han skriver: ”Han [fick] se en stor folkskara, och han greps av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” (Markus 6:34) Jesus såg mer än en folkmassa. Han såg individer som hade andliga behov. De var lika får som hjälplöst irrade omkring utan någon herde som vägledde dem till gröna betesmarker eller skyddade dem. Jesus visste att de hårdhjärtade religiösa ledarna som förutsattes vara omtänksamma herdar faktiskt föraktade vanliga människor och försummade deras andliga behov. (Hesekiel 34:2–4; Johannes 7:47–49) Jesus, som tänkte behandla dem annorlunda och göra dem mesta möjliga gott, började nu undervisa dem om Guds kungarike.

6, 7. a) Vad visar evangelierna att Jesus satte främst när det gällde människors behov? b) Vad var det som drev Jesus att predika och undervisa?

⁶ Lägg märke till ordningsföljden i den parallellskildring som skrevs av Lukas, som var läkare och som därför var intresserad av andras fysiska välbefinnande, och vad den antyder om vilket som var viktigast: ”Folkskarorna ... följde efter honom [Jesus]. Och han tog välvilligt emot dem och började tala till dem om Guds kungarike, och dem som behövde botas gjorde han friska.” (Lukas 9:11; Kolosserna 4:14) Till skillnad från hur det är i vissa andra inspirerade berättelser, där botandet nämns först, nämner Lukas först att Jesus undervisade folket.

⁷ Detta stämmer faktiskt med det som sägs i Markus 6:34 och som tydligt visar att det främst var människornas andliga behov som rörde Jesu medkänsla och fick honom att undervisa dem. Tidigare i sin tjänst hade Jesus sagt: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Lukas 4:43) Men det skulle vara fel av oss att tro att det bara var av pliktkänsla som Jesus förkunnade budskapet om Guds kungarike, som om han gjorde det slentrianmässigt. Nej, det var i stället Jesu kärleksfulla medkänsla med människor som fick honom att förkunna de goda nyheterna för dem. Det bästa Jesus kunde göra, även för de sjuka, dem som plågades av demoner, de fattiga och de hungriga, var att hjälpa dem att lära känna, ta emot och älska sanningen om Guds kungarike. Den sanningen var av stor betydelse på grund av detta kungarikes centrala roll i fråga om att hävda Jehovas suveränitet och skänka människor bestående välsignelser.

8. Hur kände Jesus det för sitt arbete med att predika och undervisa?

⁸ Ett huvudskäl till att Jesus kom hit till jorden var att han skulle predika om Guds kungarike. Mot slutet av sin jordiska tjänst sade Jesus till Pilatus: ”Till detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen. Var och en som är på sanningens sida, han lyssnar till min röst.” (Johannes 18:37) Som vi har sett i de båda föregående artiklarna var Jesus en varmhjärtad person — omtänksam, tillgänglig, hänsynsfull, tillitsfull och framför allt kärleksfull. För att förstå Kristi sinne måste vi förstå dessa sidor av hans personlighet, men också, vilket är lika viktigt, varför han lade så stor vikt vid arbetet med att predika och undervisa.

Han uppmanade andra att vittna

9. För vilka skulle predikandet och undervisandet komma i första hand?

⁹ Det var inte bara Jesus som skulle visa sin kärlek och medkänsla genom att ge företräde åt arbetet att predika och undervisa, utan han uppmanade också sina efterföljare att efterlikna hans motiv och handlingar och det som han satte främst. Vad skulle exempelvis de 12 apostlar göra som Jesus hade valt ut? I Markus 3:14, 15 läser vi: ”Han bildade en grupp på tolv, som han också kallade ’apostlar’, för att de skulle fortsätta att vara med honom och för att han skulle sända ut dem att predika och att ha myndighet att driva ut demoner.” Ser du vad apostlarna i första hand skulle göra?

10, 11. a) Vad sade Jesus till apostlarna att de skulle göra, när han sände ut dem? b) Vad skulle apostlarna inrikta sig på när de sändes ut?

¹⁰ Förutom att Jesus gav de 12 förmåga att driva ut demoner, gav han dem också förmåga att bota sjuka. (Matteus 10:1; Lukas 9:1) Därefter sände han ut dem på en predikofärd till ”de förlorade fåren av Israels hus” och gav dem anvisningen: ”Medan ni går, predika och säg: ’Himlarnas kungarike har kommit nära.’ Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena, driv ut demoner.” (Matteus 10:5–8; Lukas 9:2) Vad gjorde de? ”Så gav de sig av och [1] predikade för att folk måtte ändra sinne; och [2] de drev ut många demoner och smorde in många sjuka med olja och botade dem.” — Markus 6:12, 13.

¹¹ Även om undervisning inte nämns först vid varje tillfälle, är det väl ändå inte att läsa in för mycket i fråga om vad som var viktigast eller vilka motiv som var inbegripna att notera den ovan nämnda ordningen? (Lukas 10:1–9) Vi bör inte bagatellisera att undervisande ofta nämns före botande. Tänk på sammanhanget här. Strax innan Jesus sände ut de 12 apostlarna hade han rörts av folkskarornas tillstånd. Vi läser: ”Jesus begav sig ut för att gå runt till alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om kungariket och botade varje slags sjukdom och varje slags skröplighet. När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde. Därpå sade han till sina lärjungar: ’Ja, skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.’” — Matteus 9:35–38.

12. Vilket ytterligare syfte kunde de underverk som Jesus och apostlarna utförde tjäna?

¹² Genom att vara tillsammans med Jesus Kristus kunde apostlarna tillägna sig ett visst mått av Kristi sinne. De insåg att deras kärlek till och medkänsla med människor i första hand skulle komma till uttryck i att de predikade och undervisade om Guds kungarike. Som vi förstår var det många som tilltalades av att bli botade och av att få mat genom underverk, men en sådan fysisk hjälp skulle göra mer än att bara hjälpa de behövande. (Matteus 4:24, 25; 8:16; 9:32, 33; 14:35, 36; Johannes 6:26) Denna hjälp skulle också få dem som bevittnade den att inse att Jesus var Guds Son och ”den profet” som Mose hade förutsagt skulle komma. — Johannes 6:14; 5 Moseboken 18:15.

13. Vilken uppgift för ”den profet” som skulle komma betonas i 5 Moseboken 18:18?

¹³ Vad var det som var betecknande för ”den profeten”? Vad skulle vara hans förnämsta uppgift? Skulle han bli känd för att genom underverk bota människor eller för att av medkänsla skaffa fram mat åt de hungriga? I 5 Moseboken 18:18 var det i stället förutsagt om honom: ”En profet kommer jag att resa upp åt dem ur deras bröders mitt, lik dig [Mose]; och jag kommer verkligen att lägga mina ord i hans mun, och han kommer sannerligen att tala till dem allt vad jag befaller honom.” Så precis som apostlarna fick lära sig att Kristi sinne skulle komma till uttryck i att de visade ömma känslor mot människor, kunde de också dra slutsatsen att det skulle komma till uttryck i att de predikade och undervisade. Det var det bästa de kunde göra för människor. Genom det skulle de sjuka och fattiga kunna få bestående välsignelser, inte bara sådana som var begränsade till ett kort människoliv eller till ett eller två mål mat. — Johannes 6:26–30.

Utveckla Kristi sinne i våra dagar

14. Hur är detta att ha Kristi sinne inbegripet i vårt predikande?

¹⁴ Ingen av oss skulle betrakta Kristi sinne som något som gällde enbart Jesus och lärjungarna under det första århundradet, dem om vilka aposteln Paulus skrev: ”Vi har Kristi sinne.” (1 Korinthierna 2:16) Vi medger villigt att vi är förpliktade att predika de goda nyheterna och göra lärjungar. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Men det är ändå bra att vi funderar över vad som är vårt motiv till att ta del i tjänsten. Det bör inte bara vara av pliktkänsla, utan det bör först och främst vara av kärlek till Gud. Att vara verkligt lik Jesus inbegriper att av medkänsla drivas att predika och undervisa. — Matteus 22:37–39.

15. Varför måste vi ha medkänsla i vår offentliga tjänst?

¹⁵ Det skall medges att det inte alltid är så lätt att ha medkänsla med dem som inte delar vår tro, i synnerhet inte om de är likgiltiga eller avvisar eller motstår oss. Men om vi skulle förlora vår kärlek till och medkänsla med människor, skulle vi förlora en viktig motivation till att ta del i den kristna tjänsten. Hur kan vi då uppodla en sådan medkänsla? Genom att försöka se människor så som Jesus såg dem, som ”skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. (Matteus 9:36) Stämmer inte den beskrivningen in på många människor i våra dagar? De har blivit försummade och andligen förblindade av den falska religionens herdar. Därför känner de inte till den sunda vägledning som finns i Bibeln och inte heller de paradisiska förhållanden som Guds kungarike snart skall införa på jorden. När de i det dagliga livet möter sådana problem som fattigdom, oenighet i familjen, sjukdom och död, gör de detta utan att ha hoppet om Guds kungarike. Vi har det som de behöver, nämligen de livräddande goda nyheterna om Guds kungarike som nu är upprättat i himlen!

16. Varför bör vi önska förkunna de goda nyheterna för andra?

¹⁶ När vi tänker på människors andliga situation, visst får vårt hjärta oss då att vilja göra allt vi kan för att berätta för dem om Guds kärleksfulla uppsåt? Ja, vårt arbete är ett arbete som drivs av medkänsla. När vi känner på samma sätt för människor som Jesus gjorde, då kommer det att märkas i vårt tonfall, ansiktsuttryck och sätt att undervisa. Allt detta kommer att göra vårt budskap mer tilltalande för dem som är ”inordnade rätt för evigt liv”. — Apostlagärningarna 13:48.

17. a) Bland annat hur kan vi visa vår kärlek till och medkänsla med andra? b) Varför är det inte fråga om att antingen utföra goda gärningar eller ta del i den offentliga tjänsten?

¹⁷ Kärlek och medkänsla bör naturligtvis komma till uttryck i allt vi gör i livet. Detta inbegriper att vi är omtänksamma mot de missgynnade, de sjuka och de fattiga och att vi gör vad vi kan för att i ord och handling söka skingra sorgen för dem som har mist någon kär anförvant i döden. (Lukas 7:11–15; Johannes 11:33–35) Men vår kärlek, omtanke och medkänsla bör i första hand motivera oss att ta del i det kristna förkunnar- och undervisningsarbetet. Det är av mycket större bestående värde än dessa andra goda gärningar, som också utförs av andra humanitärt inställda människor. Kom ihåg vad Jesus sade om de judiska religiösa ledarna: ”Ni ger tiondelen av myntan och dillen och spiskumminen men [ni har] inte ... brytt er om de viktigare tingen i Lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten. Dessa ting var det tvunget att göra men ändå inte lämna de andra därhän.” (Matteus 23:23) För Jesus var det inte en fråga om att antingen hjälpa människor med deras fysiska behov eller att undervisa dem om livgivande andliga ting, utan han gjorde bådadera. Men det är ändå uppenbart att undervisningsarbetet var det förnämsta för honom, då det goda som han därigenom utförde kunde bli till evig hjälp. — Johannes 20:16.

18. Till vad bör vår begrundan av Kristi sinne driva oss?

¹⁸ Vi kan verkligen vara tacksamma över att Jehova har uppenbarat Kristi sinne för oss! Genom evangelierna kan vi bättre lära känna hur den största människa som någonsin levat tänkte, kände och handlade och även vad det var som han satte främst i livet. Det ankommer på oss själva att läsa, meditera över och tillämpa det Bibeln uppenbarar om Jesus. Kom ihåg att om vi verkligen skall handla som Jesus, måste vi först lära oss att tänka, känna och värdera saker och ting på samma sätt som han gjorde, så gott vi som ofullkomliga människor nu kan göra detta. Må vi därför vara beslutna att uppodla och visa Kristi sinne. Det finns inget bättre sätt att leva, behandla andra på eller närma sig den som Kristus fullkomligt återspeglade, nämligen vår kärleksfulle Gud, Jehova. — 2 Korinthierna 1:3; Hebréerna 1:3.

[Helsidesbild på sidan 23]