”Jag har ... gett er mönstret”

”Ni borde vara lärare med tanke på tiden.” (HEBRÉERNA 5:12)

1. Varför kan orden i Hebréerna 5:12 helt naturligt få en kristen att känna viss oro?

NÄR du läser de inspirerade orden i vår tematext, känner du då en viss oro för egen del? Om du gör det, är du inte ensam. Som Kristi efterföljare vet vi att vi måste vara lärare. (Matteus 28:19, 20) Vi vet att de tider vi lever i gör det angeläget att vi undervisar så bra vi någonsin kan. Och vi vet att vår undervisning till och med kan betyda skillnaden mellan liv och död för dem som vi undervisar! (1 Timoteus 4:16) Helt naturligt kan vi då fråga oss själva: ”Är jag verkligen den lärare jag borde vara? Hur kan jag göra förbättringar?”

2, 3. a) Vad sade en viss lärare om grundvalen för god undervisning? b) Vilket mönster gav Jesus oss när det gäller undervisning?

² Sådan oro behöver inte göra oss modfällda. Om vi bara tänker på undervisning som något som kräver speciell teknik, kan vi tycka att det är alltför svårt för oss att göra förbättringar. Men grunden för god undervisning är inte en speciell teknik, utan någonting långt viktigare. Lägg märke till vad en erfaren lärare skrev i en bok om ämnet: ”God undervisning är inte en fråga om en speciell teknik eller speciella metoder, planer eller åtgärder. ... Undervisning är främst en fråga om kärlek.” Hans perspektiv var naturligtvis det som en lärare i samhället har. Men hans huvudtanke kan vara ännu mer tillämplig på den undervisning vi som kristna ägnar oss åt. Hur så?

³ Vårt föredöme som undervisare är ingen mindre än Jesus Kristus. Han sade till sina efterföljare: ”Jag har ... gett er mönstret.” (Johannes 13:15) Jesus syftade här på sitt föredöme i att visa ödmjukhet, men det mönster han gav oss inbegriper helt visst hans viktigaste arbete som människa på jorden – att undervisa människor om de goda nyheterna om Guds kungarike. (Lukas 4:43) Om du med ett enda ord skulle beskriva Jesu förkunnartjänst, skulle du troligen välja ordet ”kärlek”, inte sant? (Kolosserna 1:15; 1 Johannes 4:8) Jesus hade mycket stor kärlek till sin himmelske Fader, Jehova. (Johannes 14:31) Men som lärare visade Jesus kärlek på ytterligare två sätt. Han älskade de sanningar han lärde ut, och han älskade de människor han undervisade. Låt oss se lite närmare på dessa två sidor av det mönster han gav oss.

En bestående kärlek till Guds sanningar

4. Hur byggde Jesus upp kärlek till Jehovas undervisning?

⁴ En lärares inställning till sitt ämne har stor betydelse för kvaliteten på hans undervisning. All likgiltighet kommer sannolikt att visa sig och spridas till eleverna. Jesus var inte likgiltig för de dyrbara sanningar han lärde ut i fråga om Jehova och hans rike. Jesu kärlek till detta ämne var mycket djup. Han hade byggt upp denna kärlek i egenskap av lärjunge. Under de långa tidsåldrarna av sin föremänskliga tillvaro var denne enfödde Son ivrig att ta emot undervisning. I Jesaja 50:4, 5 finner vi de här passande orden: ”Den suveräne Herren Jehova själv har gett mig deras tunga som har blivit lärda, för att jag må veta hur jag skall svara den trötte med ett ord. Han väcker morgon efter morgon; han väcker mitt öra till att höra likt dem som har blivit lärda. Den suveräne Herren Jehova själv har öppnat mitt öra, och jag för min del var inte upprorisk. Jag vände mig inte åt motsatt håll.”

5, 6. a) Vilken upplevelse hade Jesus tydligen vid sitt dop, och vilken verkan hade den på honom? b) Vilken kontrast finner vi mellan Jesus och Satan när det gäller att använda Guds ord?

⁵ När Jesus växte upp som människa på jorden, fortsatte han att älska Guds vishet. (Lukas 2:52) Längre fram, vid tiden för sitt dop, hade han en unik upplevelse. ”Medan han bad öppnades himlen”, heter det i Lukas 3:21. Det förefaller som om Jesus då kunde erinra sig sin föremänskliga tillvaro. Därefter tillbringade han 40 dagar av fasta i vildmarken. Han måste ha funnit stor glädje i att meditera över de många tillfällen i himlen då han fick undervisning av Jehova. Men det dröjde inte länge förrän hans kärlek till Guds sanningar sattes på prov.

⁶ När Jesus var trött och hungrig, försökte Satan fresta honom. Och vilken kontrast vi finner här mellan dessa två söner till Gud! Båda citerade från de hebreiska skrifterna – men med helt olika inställning. Satan förvrängde Guds ord och använde det vanvördigt för att främja sina egna själviska intressen. I verkligheten kände den här upprorsmakaren ingenting annat än förakt för Guds sanningar. Jesus, å andra sidan, citerade från Skrifterna med uppenbar kärlek och använde noggrant Guds ord i varje svar han gav. Jesus hade funnits till långt innan dessa inspirerade ord skrevs ner, men ändå hade han stor respekt för dem. De var dyrbara sanningar från hans himmelske Fader! Han sade till Satan att sådana ord från Jehova var viktigare än mat. (Matteus 4:1–11) Ja, Jesus älskade alla de sanningar som Jehova hade lärt honom. Men hur visade han denna kärlek som undervisare?

Kärlek till de sanningar han lärde ut

7. Varför avhöll Jesus sig från att tänka ut egna läror?

⁷ Jesu kärlek till de sanningar han lärde ut var alltid uppenbar. Han kunde faktiskt lätt ha utvecklat egna idéer. Han hade stor kunskap och vishet. (Kolosserna 2:3) Ändå påminde han gång på gång sina åhörare om att allt det han lärde ut inte hade sitt ursprung hos honom själv, utan hos hans himmelske Fader. (Johannes 7:16; 8:28; 12:49; 14:10) Han älskade Guds sanningar alltför mycket för att ersätta dem med sitt eget tänkande.

8. Hur fastställde Jesus i början av sin förkunnartjänst ett mönster när det gäller att hänvisa till Guds ord?

⁸ När Jesus började sin offentliga förkunnartjänst, fastställde han snabbt ett mönster. Tänk på hur han i början av sin förkunnartjänst tillkännagav för Guds folk att han var den utlovade Messias. Framträdde han helt enkelt inför folkskarorna och utropade sig till Kristus för att sedan utföra imponerande underverk för att bevisa sitt påstående? Nej. Han begav sig till en synagoga, där Guds folk hade för vana att läsa ur Skrifterna. Där läste han högt profetian i Jesaja 61:1, 2 och förklarade sedan att dessa profetiska sanningar var tillämpliga på honom. (Lukas 4:16–22) De många underverk han utförde hjälpte till att fastställa att han hade Jehovas stöd. Men han hänvisade ändå alltid till Guds ord i sin undervisning.

9. Hur visade Jesus sin lojala kärlek till Guds ord, när han hade med fariséerna att göra?

⁹ När Jesus utmanades av religiösa motståndare, försökte han inte dra in dem i en ordduell, trots att han lätt kunde ha överglänst dem i en sådan tävlan. I stället använde han Guds ord för att motbevisa dem. Tänk till exempel på det tillfälle då fariséerna kom med anklagelsen att Jesu efterföljare hade överträtt sabbatslagen genom att rycka av några få ax i ett sädesfält och äta dem medan de passerade igenom. Jesus svarade: ”Har ni inte läst vad David gjorde, när han och de män som var med honom blev hungriga?” (Matteus 12:1–5) De där egenrättfärdiga männen kan naturligtvis mycket väl ha läst den inspirerade skildringen som är upptecknad i 1 Samuelsboken 21:1–6. Men i så fall hade de inte sett en viktig lärdom som skildringen innehöll. Jesus hade emellertid gjort mer än att läsa skildringen. Han hade tänkt igenom den och tagit budskapet till hjärtat. Han älskade de principer som Jehova lärde ut genom det här skriftstället. Därför använde han den här skildringen, och dessutom ett exempel från den mosaiska lagen, för att uppenbara lagens balanserade anda. På liknande sätt drevs Jesus av sin lojala kärlek att försvara Guds ord mot de religiösa ledarnas ansträngningar att vränga det för sina egna syften eller begrava det under ett moras av mänskliga traditioner.

10. Hur uppfyllde Jesus de profetior som förutsade karaktären av hans undervisning?

¹⁰ Jesu kärlek till sanningen skulle aldrig tillåta honom att undervisa på ett rutinmässigt sätt – lamt eller mekaniskt. Inspirerade profetior hade visat att Messias skulle tala med ”behag” på sina läppar och använda ”formfulländade ord”. (Psalm 45:2; 1 Moseboken 49:21) Jesus uppfyllde dessa profetior genom att alltid framställa sitt budskap på ett intressant och livfullt sätt. Han använde ”vinnande ord” då han undervisade om de sanningar han älskade så mycket. (Lukas 4:22) Hans entusiasm kom utan tvivel till synes i hans ansiktsuttryck, och hans livliga intresse för sitt ämne fick hans ögon att stråla. Vilken glädje det måste ha varit att lyssna till honom, och vilket fint mönster för oss att följa när vi talar med andra om det vi har lärt oss!

11. Varför gjorde aldrig Jesu förmågor som lärare att han blev uppblåst av stolthet?

¹¹ Blev Jesus uppblåst av stolthet på grund av sin mycket stora insikt i fråga om Guds sanningar och sitt vinnande sätt att tala? Detta händer ofta med mänskliga lärare. Men kom ihåg att Jesus var vis på ett sätt som visade hans fruktan för Gud. Sådan vishet ger inte rum för högmod, eftersom ”vishet är hos de blygsamma”. (Ordspråken 11:2) Det var också någonting annat som avhöll Jesus från att bli stolt eller högmodig.

Jesus älskade de människor han undervisade

12. Hur visade Jesus att han inte ville att hans efterföljare skulle känna sig underlägsna och skrämda av honom?

¹² Jesu djupa kärlek till människor var alltid uppenbar i hans undervisning. Till skillnad från stolta människor uppträdde han aldrig så att människor kände sig underlägsna eller skrämda när han undervisade dem. (Predikaren 8:9) Sedan Petrus bevittnat ett av Jesu underverk, var han överväldigad av förundran, och han föll ner för Jesu knän. Men Jesus ville inte att hans efterföljare skulle känna sjuklig fruktan för honom. Han sade vänligt: ”Var inte rädd längre”, och sedan beskrev han för Petrus det spännande arbete med att göra lärjungar som Petrus skulle ta del i. (Lukas 5:8–10) Jesus ville att hans lärjungar skulle drivas av sin egen kärlek till de dyrbara sanningarna om Gud, inte av fruktan för sin lärare.

13, 14. På vilka sätt visade Jesus medkänsla med människor?

¹³ Jesu kärlek till de människor han undervisade var uppenbar också i den medkänsla han hyste med dem. ”När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde.” (Matteus 9:36) Han kände för dem i deras eländiga tillstånd och drevs att hjälpa dem.

¹⁴ Lägg märke till Jesu medkänsla vid ett annat tillfälle. När en kvinna som led av blödningar närmade sig honom i en folkskara och rörde vid fransen på hans ytterklädnad, blev hon mirakulöst botad. Jesus kände hur kraft gick ut från honom, men han kunde inte se vem som hade blivit botad. Han var fast besluten att få reda på vem kvinnan var. Varför det? Inte för att kritisera henne för att hon överträtt den mosaiska lagen eller de skriftlärdas och fariséernas stadgar, vilket hon kunde ha fruktat. I stället sade han till henne: ”Dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid, och var frisk från din plågsamma sjukdom.” (Markus 5:25–34) Lägg märke till medkänslan i dessa ord. Han sade inte bara: ”Var botad.” I stället sade han: ”Var frisk från din plågsamma sjukdom.” Markus använder här ett ord som ordagrant kan betyda ”gissling”, en form av spöstraff som ofta användes som tortyr. Jesus erkände således att hennes sjukdom hade orsakat henne lidande, kanske svår fysisk och känslomässig smärta. Han hade medkänsla med henne.

15, 16. Vilka händelser under Jesu förkunnartjänst visar att han sökte det goda hos människor?

¹⁵ Jesus visade också kärlek till människor genom att han sökte det goda hos dem. Tänk på vad som hände när han träffade Natanael, som senare blev en apostel. ”Jesus såg Natanael komma emot sig och sade om honom: ’Se, med säkerhet en israelit som det inte finns något svek i.’” På mirakulöst vis hade Jesus sett Natanaels inre egenskaper och därigenom lärt känna mycket om honom. Natanael var naturligtvis långt ifrån fullkomlig. Han hade som vi alla sina fel och brister. När han hörde talas om Jesus utbrast han faktiskt ganska burdust: ”Kan något gott komma från Nasaret?” (Johannes 1:45–51) Men av allt som skulle kunna sägas om Natanael valde Jesus någonting berömvärt att inrikta sig på: mannens ärlighet.

¹⁶ Det var något liknande när en officer – kanske en romare, en icke-jude – kom fram till Jesus och bad honom bota en sjuk slav: Jesus visste att soldaten hade fel och brister. En officer på den tiden hade sannolikt ett förflutet fyllt av våldshandlingar, blodsutgjutelse och falsk tillbedjan. Men Jesus inriktade sig på någonting gott – mannens enastående tro. (Matteus 8:5–13) Längre fram, när Jesus talade med den ogärningsman som hängde på en tortyrpåle bredvid honom, förebrådde han inte mannen för hans brottsliga förflutna, utan uppmuntrade honom med ett hopp för framtiden. (Lukas 23:43) Jesus visste mycket väl att om man har en negativ och kritisk syn på andra, får det bara den verkan att det gör dem modfällda. Det var utan tvivel så att hans ansträngningar för att finna det goda hos andra uppmuntrade många att göra framsteg.

Villighet att betjäna människor

17, 18. Hur visade Jesus villighet att betjäna andra, när han accepterade uppgiften att komma till jorden?

¹⁷ Ett annat kraftfullt tecken på Jesu kärlek till de människor han undervisade var hans villighet att betjäna dem. I sitt föremänskliga liv hade Guds Son alltid haft människorna kära. (Ordspråken 8:30, 31) Som Jehovas ”Ord”, eller språkrör, kan han ha haft mycket med människor att göra. (Johannes 1:1) Men delvis för att undervisa människor mera direkt ”utblottade [han] sig själv och tog en slavs gestalt”, i det han lämnade sin upphöjda ställning i himlen. (Filipperna 2:7; 2 Korinthierna 8:9) Medan Jesus var på jorden, förväntade han inte att bli betjänad och uppassad. Tvärtom sade han: ”Människosonen [har] inte ... kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matteus 20:28) Jesus uppfyllde dessa ord.

¹⁸ Jesus sörjde ödmjukt för deras behov som han undervisade, i det han villigt gav ut sig själv för deras skull. Han färdades till fots kors och tvärs genom det utlovade landet och vandrade hundratals kilometer på predikofärder i en ansträngning att nå så många som möjligt. Till skillnad från de stolta fariséerna och skriftlärda förblev han ödmjuk och tillgänglig. Människor av alla slag – dignitärer, soldater, laglärda, kvinnor, barn, fattiga, sjuka, till och med samhällets utstötta – kom till honom med iver och utan att vara rädda. Jesus var visserligen fullkomlig, men han var människa och blev därför trött och hungrig. Men också när han var trött och behövde vila eller få en lugn stund för att be, satte han andras intressen före sina egna. (Markus 1:35–39)

19. Hur gav Jesus ett mönster när han behandlade sina lärjungar med ödmjukhet, tålamod och omtanke?

¹⁹ Jesus var lika villig att betjäna sina egna lärjungar. Han gjorde det genom att undervisa dem med omtanke och tålamod. När de hade svårt att förstå viktiga saker han lärde dem, gav han inte upp eller förlorade humöret eller läxade upp dem. Han fortsatte att finna nya vägar för att hjälpa dem att förstå. Tänk till exempel på hur ofta lärjungarna käbblade med varandra om vem som var störst. Gång på gång, ända fram till kvällen innan han avrättades, fann Jesus på nya sätt att lära dem att behandla varandra med ödmjukhet. I det som gällde ödmjukhet kunde Jesus, liksom i fråga om allt annat, med rätta säga: ”Jag har ... gett er mönstret.” (Johannes 13:5–15; Matteus 20:25; Markus 9:34–37)

20. Vilken undervisningsmetod skilde Jesus från fariséerna, och varför var denna metod effektiv?

²⁰ Lägg märke till att Jesus inte enbart talade om för lärjungarna vad mönstret var; han gav ”mönstret”. Han lärde dem genom exempel. Han talade inte nedlåtande till dem från en upphöjd position som om han menade att han stod över detta att utföra det som han uppmanade dem att göra. Så uppförde sig fariséerna. ”De säger men handlar inte därefter”, sade Jesus om dem. (Matteus 23:3) Jesus visade ödmjukt sina lärjungar exakt vad hans läror betydde genom att leva efter dem, tillämpa dem. Så när han uppmanade sina efterföljare att leva ett enkelt liv fritt från materialism, behövde de inte gissa sig till vad han menade. De kunde se hur verkliga hans ord var: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Matteus 8:20) Jesus betjänade sina lärjungar genom att ödmjukt ge dem ett mönster.

21. Vad skall behandlas i nästa artikel?

²¹ Jesus var utan tvivel den störste lärare som någonsin vandrat på jorden! Hans kärlek till det han lärde ut och till de människor han undervisade var tydligt uppenbar för alla ärliga människor som såg och hörde honom. Detta är lika uppenbart för oss i vår tid som studerar det mönster han gav. Men hur kan vi följa Kristi fullkomliga exempel? Följande artikel skall ta upp den frågan.

”Följ mig oavbrutet”

”Till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle tätt följa i hans fotspår.” (1 PETRUS 2:21)

1, 2. Varför är Jesu fullkomliga exempel som undervisare inte ouppnåeligt?

JESUS KRISTUS var den ojämförligt störste lärare som någonsin vandrat på jorden. Dessutom var han fullkomlig och syndade aldrig under hela sitt liv som människa. (1 Petrus 2:22) Men betyder detta att Jesu exempel som lärare är ouppnåeligt för oss ofullkomliga människor? Nej, långt därifrån.

² I föregående artikel såg vi att kärlek var grundvalen för Jesu undervisning. Och kärlek är någonting som vi alla kan uppodla. Guds ord uppmanar oss ofta att växa och göra framsteg i vår kärlek till andra. (Filipperna 1:9; Kolosserna 3:14) Jehova kräver aldrig av sina skapelser det som de inte är i stånd att göra. Eftersom ”Gud är kärlek” och har skapat oss till sin egen avbild, kan det i själva verket sägas att han formade oss till att visa kärlek. (1 Johannes 4:8; 1 Moseboken 1:27) Så när vi läser aposteln Petrus ord i vår tematext, kan vi vara övertygade om att vi kan tätt följa i Kristi fotspår. Ja, vi kan lyda Jesu egen befallning: ”Följ mig oavbrutet.” (Lukas 9:23) Låt oss se hur vi kan efterlikna den kärlek Kristus visade, först till de sanningar han lärde ut och sedan till dem han undervisade.

Hur vi bygger upp kärlek till de sanningar vi lär oss

3. Varför finner somliga det svårt att studera, men vilken uppmaning finner vi i Ordspråken 2:1–5?

³ För att älska de sanningar vi lär ut till andra måste vi själva älska att få lära oss sådana sanningar. I vår tids värld är det inte lätt att utveckla detta slag av kärlek. Sådana faktorer som otillräcklig skolutbildning och dåliga vanor som utvecklats i ungdomen gör att många har en bestående motvilja mot att studera. Det är emellertid livsviktigt att vi lär av Jehova. I Ordspråken 2:1–5 heter det: ”Min son, om du tar emot mina ord och förvarar mina egna bud som en skatt hos dig, så att du med ditt öra ger akt på visheten, för att du må böja ditt hjärta till urskillningen; om du dessutom ropar på själva förståndet och du låter höra din röst för att kalla på själva urskillningen, om du fortsätter att söka därefter som efter silver och du fortsätter att leta därefter som efter gömda skatter, då kommer du att förstå fruktan för Jehova, och kunskap om Gud kommer du att finna.”

4. Vad betyder det att ”böja” hjärtat, och vilken inställning kommer att hjälpa oss att göra det?

⁴ Lägg märke till att vi i verserna 1–4 gång på gång uppmanas att inte bara anstränga oss för att ”ta emot” och ”förvara ... som en skatt”, utan också att ”fortsätta att söka” och att ”fortsätta att leta”. Men vad skall ge oss motiv att utföra allt detta? Lägg märke till frasen ”böj ditt hjärta till urskillningen”. I ett uppslagsverk sägs det att denna uppmaning ”inte enbart är en vädjan om uppmärksamhet; den är ett krav på en viss inställning: en ivrig mottaglighet för lärorna”. Och vad kan göra oss mottagliga och ivriga att lära oss vad Jehova undervisar oss om? Jo, vår inställning. Vi behöver betrakta ”kunskapen om Gud” som ”silver” och som ”gömda skatter”.

5, 6. a) Vad kan hända med tiden, och hur kan vi förhindra detta? b) Varför bör vi fortsätta att öka de skatter av kunskap som vi har funnit i Bibeln?

⁵ Det är inte svårt att anlägga ett sådant synsätt. Det är till exempel sannolikt att den ”kunskap om Gud” som du har inhämtat inbegriper sanningen att det är Jehovas avsikt att trogna människor skall leva för evigt i paradiset på jorden. (Psalm 37:28, 29) När du lärde känna denna sanning, betraktade du den utan tvivel som en äkta skatt, någonting som fyllde ditt sinne och ditt hjärta med hopp och glädje. Hur är det nu? Har din uppskattning av din skatt med tiden bleknat eller mist sin glans? Försök då att göra två saker. För det första bör du förnya din uppskattning, det vill säga regelbundet påminna dig varför du sätter värde på varje sanning som Jehova har lärt dig. Detta gäller också det du lärde dig för många år sedan.

⁶ För det andra bör du fortsätta att öka din skatt. Tänk så här: Om du skulle råka gräva upp en dyrbar ädelsten, skulle du då helt enkelt stoppa den i fickan och nöjd och glad gå din väg? Eller skulle du gräva för att se om det fanns fler ädelstenar? Guds ord är fullt av ädelstenar och guldklimpar av sanning. Oberoende av hur många sådana du har funnit, kan du finna fler. (Romarna 11:33) När du gräver upp en guldklimp av sanning, fråga då dig själv: ”Vad är det som gör att den är en skatt? Ger den mig djupare insikt i Jehovas personlighet eller hans avsikter? Erbjuder den praktisk vägledning som kan hjälpa mig att följa i Jesu fotspår?” Att du mediterar över sådana frågor hjälper dig att bygga upp din kärlek till de sanningar som Jehova har lärt dig.

Hur vi visar kärlek till de sanningar vi lär ut

7, 8. På vilka olika sätt kan vi visa andra att vi älskar de sanningar vi har lärt oss från Bibeln? Ge ett exempel.

⁷ Hur kan vi, när vi undervisar andra, visa att vi älskar de sanningar vi har lärt oss från Guds ord? Genom att i vårt arbete med att predika och undervisa följa Jesu exempel och helt och fullt hålla oss till Bibeln. På senare tid har Guds folk runt om på jorden uppmuntrats att i högre grad använda Bibeln i sin offentliga förkunnartjänst. När du tillämpar det här förslaget, försök då få den besökte att förstå att du själv sätter värde på det du förmedlar från Bibeln. (Matteus 13:52)

⁸ Som exempel kan vi nämna att en kristen syster strax efter terroristattacken i New York förra året läste Psalm 46:1, 11 för dem hon träffade i sin förkunnartjänst. Hon frågade dem först hur de klarade av tillvaron efter tragedin. Hon lyssnade noga på deras svar, visade förståelse och sade sedan: ”Får jag läsa för dig ett skriftställe som verkligen har tröstat mig under den här svåra tiden?” Mycket få var avvisande, och hon fick många fina samtal. När den här systern talar med ungdomar, säger hon ofta: ”Jag har förkunnat Bibelns läror i 50 år nu, och jag kan försäkra dig om en sak: Jag har aldrig stött på ett enda problem som den här boken inte kan hjälpa till att lösa.” Genom att vara uppriktiga och entusiastiska när vi talar med andra kan vi visa dem att vi sätter värde på och älskar det vi har lärt oss från Guds ord. (Psalm 119:97, 105)

9, 10. Varför är det viktigt att vi använder Bibeln när vi svarar på frågor om våra trosuppfattningar?

⁹ När vi får frågor om våra trosuppfattningar, har vi ett utmärkt tillfälle att visa att vi älskar Guds ord. Genom att följa Jesu exempel grundar vi inte bara våra svar på våra egna uppfattningar. (Ordspråken 3:5, 6) I stället använder vi Bibeln när vi svarar. Är du rädd att någon skall ställa en fråga som du inte kan svara på? Du kan göra två positiva saker:

¹⁰ Gör vad du kan för att vara förberedd. Aposteln Petrus skrev: ”Helga Kristus såsom Herre i era hjärtan, i det ni alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er, men gör det med mildhet och djup respekt.” (1 Petrus 3:15) Är du redo att komma med ett försvar för dina trosuppfattningar? Om någon till exempel vill veta varför du inte tar del i en viss oskriftenlig sedvänja, nöj dig då inte med att bara säga: ”Det är emot min religion.” Ett sådant svar kan antyda att du låter andra fatta beslut åt dig och att du alltså tillhör en sekt. Det kan vara bättre att säga: ”Guds ord, Bibeln, förbjuder det”, eller: ”Det skulle misshaga min Gud.” Ge sedan en rimlig förklaring till varför det är så. (Romarna 12:1)

11. Vilken uppslagsbok kan hjälpa oss att vara redo att besvara frågor om Guds ords sanningar?

¹¹ Om du tycker att du inte är förberedd, varför då inte använda lite tid till att studera boken Resonera med hjälp av Skrifterna?a Välj ut några ämnen som ser ut att kunna komma upp och försök komma ihåg några tankar från Bibeln. Ha ”Resoneraboken” och Bibeln till hands. Tveka inte att använda dem båda och tala om att du har en liten uppslagsbok som du tycker om att använda för att hitta bibliska svar på olika frågor.

12. Vad kan vi säga, om vi inte vet svaret på en biblisk fråga?

¹² Försök att inte vara onödigt bekymrad. Ingen ofullkomlig människa har alla svar. Så när du får en biblisk fråga som du inte kan besvara, kan du alltid svara så här: ”Det här var en intressant fråga. Ärligt talat så vet jag inte svaret, men jag är säker på att Bibeln tar upp den här saken. Jag tycker om att forska i Bibeln, så jag skall undersöka din fråga och komma tillbaka till dig.” Ett sådant ärligt och anspråkslöst svar kan mycket väl bana väg för ytterligare samtal. (Ordspråken 11:2)

Kärlek till dem vi undervisar

13. Varför bör vi bevara en positiv syn på dem som vi predikar för?

¹³ Jesus visade kärlek till dem som han undervisade. Hur kan vi efterlikna honom i detta avseende? Vi får aldrig utveckla en känslokall inställning gentemot dem vi har omkring oss. Det är sant att ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” rycker allt närmare, och då kommer många av världens miljarder invånare att tillintetgöras. (Uppenbarelseboken 16:14; Jeremia 25:33) Men vi vet inte vilka som kommer att överleva och vilka som kommer att dö. Den domen skall äga rum i framtiden och skall avkunnas av den som Jehova har utsett: Jesus Kristus. Innan domen är avkunnad menar vi att varje individ har möjlighet att bli en Jehovas tjänare. (Matteus 19:24–26; 25:31–33; Apostlagärningarna 17:31)

14. a) Hur kan vi granska oss själva för att se om vi har medkänsla med människor? b) På vilka praktiska sätt kan vi visa att vi har medkänsla med andra och personligt intresse för dem?

¹⁴ I likhet med Jesus söker vi därför ha medkänsla med människor. Vi kan fråga oss själva: ”Känner jag för människor som har blivit bedragna av de slugt uttänkta lögner och bedrägerier som framförs av denna världens religiösa, politiska och kommersiella element? Om de verkar vara likgiltiga för det budskap vi för med oss till dem, försöker jag då förstå varför de känner det som de gör? Erkänner jag att jag, eller andra som nu troget tjänar Jehova, en gång kände det på samma sätt? Har jag anpassat mitt sätt att predika i enlighet med detta? Eller avfärdar jag de här människorna med tanken att det är omöjligt för dem att ändra sig?” (Uppenbarelseboken 12:9) När de märker vår äkta medkänsla, är det mera sannolikt att de lyssnar till vårt budskap. (1 Petrus 3:8) Medkänsla kan också få oss att visa större intresse för dem vi träffar i vår tjänst. Vi kan lägga märke till de frågor de ställer och de bekymmer de har. När vi kommer tillbaka, kan vi visa dem att vi har tänkt på det de sade vid vårt tidigare besök. Och om de just nu har något ytterst angeläget behov, kanske vi har möjlighet att erbjuda någon praktisk hjälp.

15. Varför bör vi söka det goda hos människor, och hur kan vi göra det?

¹⁵ I likhet med Jesus söker vi det goda hos människor. Det är kanske en ensam mamma som gör beundransvärda ansträngningar för att uppfostra sina barn. Det kan vara en man som arbetar hårt för att försörja sin familj. En äldre person visar kanhända intresse för andliga ting. Lägger vi märke till sådant hos dem vi träffar och berömmer dem för det? När vi gör det, betonar vi den gemensamma grund vi har och kan då öppna vägen för att få vittna om Guds kungarike. (Apostlagärningarna 26:2, 3)

Ödmjukheten är viktig när vi visar kärlek

16. Varför är det viktigt att vi förblir milda och respektfulla mot dem som vi predikar för?

¹⁶ Kärlek till dem vi undervisar kommer att få oss att rätta oss efter Bibelns visa ord: ”Kunskapen uppblåser, men kärleken uppbygger.” (1 Korinthierna 8:1) Jesus hade stor kunskap, men han var ändå aldrig högdragen. Så när du talar med andra om dina trosuppfattningar, bör du undvika att vara påstridig eller ge intryck av överlägsenhet. Vårt mål är att nå hjärtan och dra människor till de sanningar vi älskar så mycket. (Kolosserna 4:6) Kom ihåg att när Petrus rådde de kristna att vara redo att komma med ett försvar, tog han med en påminnelse om att vi bör göra det ”med mildhet och djup respekt”. (1 Petrus 3:15) Om vi är milda och respektfulla, är det mera troligt att vi drar människor till den Gud vi tjänar.

17, 18. a) Hur bör vi reagera på en kritisk inställning till våra kvalifikationer som förkunnare? b) Varför är kunskap i forntida bibliska språk inte nödvändig för dem som studerar Bibeln?

¹⁷ Vi behöver inte söka imponera på andra med vår kunskap eller utbildning. Om någon på ditt distrikt vägrar att lyssna till någon som inte har universitetsutbildning eller en titel, bör du inte låta deras inställning få dig att tappa modet. Jesus ignorerade invändningen att han inte hade gått i de ansedda rabbinska skolorna på den tiden, och han böjde sig inte heller för vanliga fördomar genom att försöka imponera på andra med sin stora lärdom. (Johannes 7:15)

¹⁸ Ödmjukhet och kärlek är mycket viktigare för kristna förkunnare än vilken som helst världslig utbildning. Den store undervisaren, Jehova, gör oss kvalificerade för tjänsten. (2 Korinthierna 3:5, 6) Och oberoende av vad vissa av kristenhetens präster säger, behöver vi inte lära oss forntida bibliska språk för att bli undervisare i Guds ord. Under Jehovas inspiration skrevs Bibeln i så klara och tydliga ordalag att praktiskt taget vem som helst kan förstå dess dyrbara sanningar. Dessa sanningar förblir oförändrade också när de översätts till hundratals och åter hundratals språk. Kunskap i forntida språk är därför inte nödvändig, även om den ibland kan vara till nytta. Dessutom kan stolthet över språkliga förmågor göra att man förlorar en egenskap som är nödvändig för sanna kristna – läraktighet. (1 Timoteus 6:4)

19. I vilken bemärkelse är vår kristna förkunnartjänst ett arbete som vittnar om ödmjukhet?

¹⁹ Det kan inte råda något tvivel om att vår kristna förkunnartjänst är ett arbete som kräver en ödmjuk inställning. Vi utsätter oss regelbundet för motstånd och likgiltighet och till och med förföljelse. (Johannes 15:20) Men genom att vi troget fullgör vår förkunnartjänst utför vi ett viktigt arbete. Om vi fortsätter att ödmjukt betjäna andra i detta arbete, efterliknar vi den kärlek Jesus Kristus visade mot människor. Tänk på detta: Om vi för att kunna nå en enda fårlik individ var tvungna att predika för tusen som var likgiltiga eller motståndare, skulle det då inte vara värt ansträngningen? Helt visst! Så genom att vara ihärdiga i detta arbete och aldrig ge upp betjänar vi troget de fårlika vi ännu inte har träffat. Jehova och Jesus kommer utan tvivel att se till att många fler sådana dyrbara individer blir funna och hjälpta innan slutet kommer. (Haggaj 2:7)

20. Nämn några sätt att undervisa genom exempel.

²⁰ Undervisning genom exempel är ett annat sätt att visa vår villighet att betjäna andra. Vi vill till exempel lära människor att tjänst för Jehova, ”den lycklige Guden”, är det bästa och mest tillfredsställande levnadssätt som tänkas kan. (1 Timoteus 1:11) När de ger akt på vårt uppförande och vårt sätt att ha med våra grannar, skolkamrater och arbetskamrater att göra, kan de då se att vi är lyckliga och tillfreds? På liknande sätt lär vi dem vi studerar Bibeln med att den kristna församlingen är en oas av kärlek i en kall och hård värld. Kan de som vi studerar med lätt se att vi älskar alla i församlingen och arbetar hårt för att bevara friden med varandra? (1 Petrus 4:8)

21, 22. a) Vad kan vi göra sedan vi granskat oss själva och vår tjänst? b) Vad kommer att behandlas i artiklar i nästa nummer av Vakttornet?

²¹ En villig inställning till vår tjänst kan ibland få oss att på nytt granska oss själva. Genom en sådan ärligt genomförd granskning kan många finna att de är i den ställningen att de kan utvidga sin förkunnartjänst genom att ta del i heltidstjänst eller genom att flytta för att tjäna där behovet är större. Andra har beslutat sig för att lära sig ett främmande språk för att betjäna ett växande antal invandrare på det egna distriktet. Om sådana möjligheter står öppna för dig, bör du ägna dem noggrann begrundan under bön. Ett liv av tjänst ger stor glädje, tillfredsställelse och sinnesfrid. (Predikaren 5:12)

²² Låt oss på alla sätt fortsätta att efterlikna Jesus Kristus genom att bygga upp vår kärlek till de sanningar vi lär ut och till de människor som vi undervisar. Att vi utvecklar och visar kärlek i dessa två avseenden kommer att hjälpa oss att lägga en god grund för att vara Kristuslika undervisare. Men hur kan vi bygga på den grundvalen? I nästa nummer av Vakttornet kommer en serie artiklar att ta upp några av de undervisningsmetoder som Jesus använde.