Ge ständigt akt på din undervisning

”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du rädda både dig själv och dem som lyssnar till dig.” — 1 TIMOTEUS 4:16.

1, 2. Varför råder det nu ett stort behov av nitiska lärare?

”GÅ ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) Denna befallning av Jesus Kristus visar att alla kristna bör sträva efter att bli lärare. Det råder behov av nitiska lärare som kan hjälpa uppriktiga människor att få kunskap om Gud innan det är för sent. (Romarna 13:11) Aposteln Paulus uppmanade: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i ogynnsam tid.” (2 Timoteus 4:2) För att göra detta måste man undervisa både i församlingen och utanför den. Själva predikouppdraget innebär faktiskt mer än att bara förkunna Guds budskap. För att intresserade personer skall bli lärjungar måste vi undervisa dem effektivt.

² Vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1) Människor har blivit hjärntvättade genom världsliga filosofier och falska läror. Många är ”i mörker vad sinnet angår” och har ”förlorat all moralisk känsla”. (Efesierna 4:18, 19) Somliga bär på smärtsamma känslomässiga sår. Ja, människor är verkligen ”skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. (Matteus 9:36) Men genom att använda undervisningskonst kan vi hjälpa uppriktiga människor att göra de förändringar som behövs.

Lärare inom församlingen

3. a) Vad inbegriper Jesu befallning att undervisa? b) Vilka är det i första hand som har ansvaret att undervisa i församlingen?

³ Miljontals människor får nu individuell undervisning med hjälp av bibelstudier i hem. Men efter dopet behöver de nya ytterligare hjälp för att bli ”rotade och befästa på grundvalen”. (Efesierna 3:17) När vi gör det Jesus befallde i Matteus 28:19, 20 och vägleder de nya till Jehovas organisation, får de också nytta av undervisningen i församlingen. Enligt Efesierna 4:11–13 har män blivit satta att tjäna ”som herdar och lärare, i avsikt att föra de heliga till rätta igen, för tjänsteverksamhet, för uppbyggande av Kristi kropp”. Ibland måste de i sin undervisning ”tillrättavisa, förebrå med kraft” och ”förmana, med all långmodighet”. (2 Timoteus 4:2) En lärares arbete är så viktigt att Paulus i sitt första brev till korinthierna nämner lärare omedelbart efter apostlar och profeter. — 1 Korinthierna 12:28.

4. Hur hjälper förmåga att undervisa oss att lyda Paulus förmaning i Hebréerna 10:24, 25?

⁴ Även om inte alla kristna tjänar som äldste eller tillsyningsmän, uppmuntras dock alla kristna att sporra varandra ”till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebréerna 10:24, 25) Detta kan vi göra vid mötena genom att vi är väl förberedda och ger svar som kommer från hjärtat och som är uppbyggande och uppmuntrande för andra. Erfarna förkunnare kan också sporra till ”förträffliga gärningar” genom att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet till de nya medan de samarbetar med dem i tjänsten på fältet och i vissa informella sammanhang. Mogna kvinnor uppmanas till exempel att vara ”lärare i det som är gott”. — Titus 2:3.

Övertygade att tro

5, 6. a) Hur skiljer sig den sanna kristendomen från falsk tillbedjan? b) Hur kan de äldste hjälpa de nya att fatta förståndiga beslut?

⁵ Den sanna kristendomen skiljer sig markant från falsk religion, inom vilken man i många fall söker kontrollera sina medlemmars tankar. De religiösa ledarna på Jesu tid försökte kontrollera praktiskt taget varje sida av människors liv genom förtryckande människogjorda traditioner. (Lukas 11:46) Prästerskapet i kristenhetens kyrkosamfund har ofta gjort samma sak.

⁶ Men sann tillbedjan är ”helig tjänst” som vi utför med vårt förnuft. (Romarna 12:1) Jehovas tjänare ”övertygas att tro”. (2 Timoteus 3:14) För att saker och ting i församlingen skall fungera smidigt kan de som har ledningen ibland behöva ge vissa riktlinjer och införa ett visst tillvägagångssätt. Men de äldste försöker inte fatta beslut för sina medkristna, utan lär dem i stället ”att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) De äldste gör detta i första hand genom att ge församlingen näring ”av trons och den rätta lärans ord”. — 1 Timoteus 4:6.

Ge akt på din undervisning

7, 8. a) Hur kan människor utan några speciella förmågor tjäna som lärare? b) Vad visar att det krävs personlig ansträngning för att bli en skicklig lärare?

⁷ Men låt oss återigen se på vårt allmänna uppdrag att undervisa. Krävs det någon speciell utbildning eller några speciella förmågor eller färdigheter för att ta del i det arbetet? Inte nödvändigtvis. Flertalet av dem som tar del i det här världsomfattande undervisningsarbetet är vanliga människor utan speciella förmågor. (1 Korinthierna 1:26–29) Paulus förklarar: ”Denna skatt [tjänst] har vi i lerkärl [ofullkomliga kroppar], för att den kraft som är över det normala må vara av Gud och inte från oss själva.” (2 Korinthierna 4:7) Den fantastiska framgång som det världsomfattande predikoarbetet har haft vittnar om Jehovas andes kraft!

⁸ Det krävs dock personlig ansträngning för att bli ”en arbetare som inte har något att skämmas för, i det han rätt handskas med sanningens ord”. (2 Timoteus 2:15) Paulus uppmanade Timoteus: ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du rädda både dig själv och dem som lyssnar till dig.” (1 Timoteus 4:16) Hur ger man egentligen akt på sin undervisning i församlingen och utanför den? Måste man ha vissa färdigheter eller undervisningsmetoder för att göra det?

9. Vad är viktigare än medfödda förmågor?

⁹ I sin berömda bergspredikan visade Jesus att han verkligen behärskade konsten att undervisa, och när han hade slutat att tala, ”[häpnade] folkskarorna ... över hans sätt att undervisa”. (Matteus 7:28) Vi kan naturligtvis aldrig undervisa lika bra som Jesus. Men vi behöver inte vara vältaliga för att bli skickliga undervisare. Enligt Job 12:7 kan till och med ”husdjuren” och de ”bevingade skapelserna” undervisa i all tysthet! Det som i synnerhet är viktigt, förutom de medfödda förmågor vi kan ha, är ”vad slags människor” vi är, dvs. vilka egenskaper vi har och vilka andliga vanor vi har utvecklat och som de som vi undervisar kan efterlikna. — 2 Petrus 3:11; Lukas 6:40.

Att studera Guds ord

10. Hur var Jesus ett utmärkt föredöme i fråga om att studera Guds ord?

¹⁰ För att vi effektivt skall kunna undervisa i Bibelns sanning måste vi själva studera Guds ord. (Romarna 2:21) Jesus Kristus var ett utmärkt föredöme när det gäller detta. Under sin tjänst hänvisade Jesus till skriftställen eller uttryckte tankar som har sin motsvarighet i skriftställen i omkring hälften av böckerna i de hebreiska skrifterna.a Hans förtrogenhet med Guds ord blev uppenbar redan när han var 12 år, då man fann honom i templet, ”där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade till dem och frågade ut dem”. (Lukas 2:46) Som vuxen hade Jesus för vana att gå till synagogan, där Guds ord höglästes. — Lukas 4:16.

11. Vilka goda studievanor bör en lärare utveckla?

¹¹ Läser du ivrigt Guds ord? Att vi tränger in i det hjälper oss att ”förstå fruktan för Jehova” och att finna ”kunskap om Gud”. (Ordspråken 2:4, 5) Utveckla därför goda studievanor. Försök att läsa ett stycke i Guds ord varje dag. (Psalm 1:2) Gör det till en vana att läsa varje nummer av Vakttornet och Vakna! så fort du får dem. Var uppmärksam vid församlingens möten. Lär dig att forska. Genom att lära dig att ”noggrant ... efterforska allting” kan du undvika att komma med överdrifter och felaktiga uppgifter när du undervisar. — Lukas 1:3.

Kärlek till och respekt för dem som man undervisar

12. Vilken inställning hade Jesus till sina lärjungar?

¹² En annan viktig sak är en rätt inställning till dem som man undervisar. Fariséerna kände förakt för dem som lyssnade till Jesus. De sade: ”Den här hopen folk som inte känner Lagen, de är förbannade.” (Johannes 7:49) Men Jesus hade djup kärlek till sina lärjungar och respekt för dem. Han sade: ”Jag kallar er inte längre slavar, eftersom en slav inte vet vad hans herre gör, utan jag har kallat er vänner, därför att alla de ting som jag har hört av min Fader, dem har jag gjort kända för er.” (Johannes 15:15) Detta visade hur hans lärjungar skulle utföra sitt undervisningsarbete.

13. Hur kände Paulus för dem som han undervisade?

¹³ Vi har också Paulus exempel. Han intog inte någon kylig och affärsmässig hållning till dem som han undervisade, utan han skrev i stället till korinthierna: ”Även om ni kanske har tio tusen uppfostrare i Kristus, har ni sannerligen inte många fäder; för i Kristus Jesus har jag blivit er far genom de goda nyheterna.” (1 Korinthierna 4:15) Ibland fällde Paulus till och med tårar när han allvarligt förmanade dem han undervisade! (Apostlagärningarna 20:31) Han var också mycket omtänksam och tålmodig. Därför kunde han säga till thessalonikerna: ”Vi [uppträdde] varsamt mitt ibland er, såsom när en ammande mor ömt vårdar sina egna barn.” — 1 Thessalonikerna 2:7.

14. Varför är det så viktigt att vi visar personligt intresse för dem vi studerar Bibeln med? Belys detta.

¹⁴ Efterliknar du Jesus och Paulus? Att vi hyser uppriktig kärlek till dem vi undervisar kan mer än nog uppväga de brister i medfödda förmågor som vi kan ha. Känner de vi studerar Bibeln med att vi är uppriktigt intresserade av dem? Tar vi oss tid att lära känna dem? En kristen kvinna som inte lyckades hjälpa den kvinna hon studerade Bibeln med att göra andliga framsteg frågade henne vänligt: ”Är det något som bekymrar dig?” Kvinnan började då öppna sitt hjärta och berätta om sina olika bekymmer. Det kärleksfulla samtalet blev en vändpunkt för den här kvinnan. Det är vid sådana tillfällen lämpligt att komma med tankar från Bibeln och ord som är till tröst och uppmuntran. (Romarna 15:4) Men ett varningens ord: Även om någon som man studerar Bibeln med gör snabba framsteg, har han eller hon kanske fortfarande en del okristna vanor att övervinna, och det kan därför vara förståndigt att inte bli alltför familjär med denne. Man bör upprätthålla lämpliga kristna gränser. — 1 Korinthierna 15:33.

15. Hur kan vi visa respekt för dem vi studerar Bibeln med?

¹⁵ Respekt för dem vi studerar med inbegriper att vi inte försöker styra deras privatliv. (1 Thessalonikerna 4:11) En kvinna som vi studerar med kanske bor tillsammans med en man utan att vara gift, och de har kanske barn tillsammans. Och nu, när kvinnan har fått exakt kunskap om Gud, kanske hon vill rätta sig efter Jehovas normer. (Hebréerna 13:4) Skall hon gifta sig med mannen eller lämna honom? Vi kanske tycker att det skulle vara ett hinder för hennes fortsatta andliga tillväxt att gifta sig med en man som har föga eller inget intresse för andliga ting. Eller också kanske vi fruktar för hur det skall gå för barnen och menar att det vore bäst för henne att gifta sig med honom. Men om vi skulle lägga oss i hennes privatliv och försöka påtvinga henne vår egen uppfattning i en sådan fråga, skulle vi visa brist på kärlek och respekt. Det är ju trots allt hon som måste leva med följderna av beslutet. Skulle det därför inte vara bättre att öva henne att använda sina egna ”uppfattningsförmågor”, så att hon själv kan avgöra hur hon bäst skall handla? — Hebréerna 5:14.

16. Hur kan de äldste visa kärlek till och respekt för Guds hjord?

¹⁶ Det är särskilt viktigt att församlingsäldste behandlar hjorden med kärlek och respekt. Så här skrev Paulus i sitt brev till Filemon: ”Det är ... av den orsaken som jag, fast jag talar mycket fritt och öppet i förbindelse med Kristus för att befalla dig att göra vad som är tillbörligt, nu hellre förmanar dig på grundval av kärleken.” (Filemon, vers 8, 9) Det kan ibland uppstå frustrerande situationer i en församling, då det kan behövas fasthet. Paulus uppmanade Titus: ”Fortsätt ... att tillrättavisa dem [som handlar orätt] med stränghet, så att de kan vara sunda i tron.” (Titus 1:13) Men inte ens under sådana omständigheter får en tillsyningsman tala ovänligt till församlingen. Paulus skrev: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, i det han behärskar sig under onda förhållanden.” — 2 Timoteus 2:24; Psalm 141:3.

17. Vilket misstag begick Mose, och vad kan äldste lära av det?

¹⁷ Tillsyningsmän måste hela tiden påminna sig att det är ”Guds hjord” som de handskas med. (1 Petrus 5:2) Mose, som var så ödmjuk, glömde vid ett tillfälle detta, då israeliterna ”förbittrade hans ande, och han började tala överilat med sina läppar”. (Psalm 106:33) Trots att israeliterna långt ifrån var utan skuld vid detta tillfälle, ogillade Gud att Mose hade behandlat hans hjord på det här sättet. (4 Moseboken 20:2–12) När äldste ställs inför liknande situationer, bör de vinnlägga sig om att undervisa vänligt och med insikt. Våra bröder reagerar bäst när de behandlas hänsynsfullt och som sådana som behöver hjälp och inte som oförbätterliga individer. Äldste måste bevara den positiva inställning som Paulus hade, när han skrev: ”Vi [har] den tillförsikten i Herren beträffande er, att ni nu gör och skall fortsätta med att göra de ting som vi föreskriver.” — 2 Thessalonikerna 3:4.

Lyhörd för deras behov

18, 19. a) Vad bör vi göra när de som vi studerar Bibeln med har vissa svårigheter att följa med i undervisningen? b) Hur kan vi hjälpa dem som har svårt att förstå en speciell fråga?

¹⁸ En skicklig lärare är villig att anpassa sig efter sina elevers förmågor och begränsningar. (Jämför Johannes 16:12.) Slavarnas ägare i Jesu liknelse om talenterna gav privilegier ”åt var och en efter hans egen förmåga”. (Matteus 25:15) Vi kan följa ett liknande mönster när vi leder bibelstudier. Det är naturligtvis önskvärt att gå igenom en bibelstudiepublikation på relativt kort tid. Men då alla inte har lika lätt för att läsa eller att snabbt fatta nya tankar, måste vi visa omdöme när det gäller hur länge vi skall uppehålla oss vid en viss fråga för att en mottaglig person som vi studerar med skall kunna hänga med och fatta det han får lära sig, vilket är viktigare än att vi hinner igenom en viss mängd stoff på en bestämd tid. — Matteus 13:51.

¹⁹ Samma sak kan sägas om dem som har svårt att förstå att vissa saker är fel, till exempel treenighetsläran eller firandet av religiösa helgdagar. Även om vi vanligtvis inte behöver ta med något extra stoff vid våra bibelstudier, kan vi göra detta, om det är uppenbart att det skulle vara till hjälp. Vi bör använda gott omdöme, så att vi inte i onödan hindrar någon att göra framsteg.

Var entusiastisk!

20. Hur var Paulus ett fint föredöme i fråga om att visa entusiasm och övertygelse när han undervisade?

²⁰ ”Var glödande av anden”, skriver Paulus. (Romarna 12:11) Ja, antingen vi leder ett bibelstudium med någon eller vi medverkar i en programpunkt vid ett församlingsmöte, bör vi göra detta med nit och entusiasm. Paulus skrev till thessalonikerna: ”De goda nyheter vi predikar ... kom [inte] till er bara med tal utan också med kraft och med helig ande och fast övertygelse.” (1 Thessalonikerna 1:5) Paulus och hans följeslagare gav dem således inte bara ”av Guds goda nyheter”, utan också av sina ”egna själar”. — 1 Thessalonikerna 2:8.

21. Hur kan vi bevara entusiasmen för vårt uppdrag att undervisa?

²¹ Övertygelsen att det vi har att säga är viktigt för dem som vi studerar Bibeln med gör att vi blir entusiastiska. Må vi aldrig låta det gå slentrian i vår uppgift att undervisa. Skrivaren Esra gav helt visst akt på sin undervisning när det gäller detta. Han gjorde ”sitt hjärta berett att rådfråga Jehovas lag och att göra enligt den och att ... undervisa” i Israel. (Esra 7:10) Vi bör på liknande sätt förbereda oss grundligt och begrunda stoffets betydelse. Må vi be Jehova fylla oss med tro och övertygelse. (Lukas 17:5) Vår entusiasm kan hjälpa dem vi studerar Bibeln med att utveckla sann kärlek till sanningen. Men att vi ger akt på vår undervisning kan naturligtvis inbegripa att vi använder speciella undervisningsmetoder. Några av dessa skall vi behandla i följande artikel.

Undervisa med insikt och övertygande kraft

”Den vises hjärta får hans mun att visa insikt, och åt hans läppar lägger det övertygande kraft därtill.” — ORDSPRÅKEN 16:23.

1. Varför är mer än att bara förmedla upplysningar inbegripet i att undervisa i Guds ord?

VÅRT mål som lärare i Guds ord är att upplysa inte bara sinnet hos dem vi undervisar, utan också hjärtat. (Efesierna 1:18) Undervisning inbegriper därför mer än att bara förmedla upplysningar. I Ordspråken 16:23 heter det: ”Den vises hjärta får hans mun att visa insikt, och åt hans läppar lägger det övertygande kraft därtill.”

2. a) Vad innebär det att övertyga? b) Hur kan alla kristna bli sådana som undervisar med övertygande kraft?

² Aposteln Paulus tillämpade verkligen den här principen i sin undervisning. När han var i Korinth ”brukade [han] hålla ett anförande i synagogan varje sabbat och sökte övertyga både judar och greker”. (Apostlagärningarna 18:4) Enligt en auktoritet på grekiska betyder det ord som här översätts med ”övertyga” att ”åstadkomma en förändring av sinnet genom att påverka med argument som vädjar till förnuftet eller den moraliska känslan”. Genom övertygande argument kunde Paulus få människor att ändra sitt sätt att tänka. Hans förmåga att övertyga var så enastående att hans fiender fruktade honom. (Apostlagärningarna 19:24–27) Men Paulus undervisning var inte en uppvisning av mänsklig förmåga, för som han sade till korinthierna: ”Mitt tal och min predikan var inte med övertalande visdomsord, utan med ett uppvisande av ande och kraft, för att er tro inte skulle vara en tro på människors vishet utan på Guds kraft.” (1 Korinthierna 2:4, 5) Eftersom alla kristna får hjälp av Jehova Guds ande, kan de alla komma att undervisa med övertygande kraft. Men hur? Låt oss se på några effektiva undervisningsmetoder.

Var en god lyssnare

3. Varför krävs det insikt när man undervisar andra, och hur kan vi nå hjärtat hos dem vi studerar Bibeln med?

³ För att bli en god undervisare måste man först och främst inse behovet av att lyssna. Som det sägs i Ordspråken 16:23 måste vi ha insikt för att vara övertygande. Jesus hade verkligen insikt om de människor som han undervisade. I Johannes 2:25 heter det: ”Han visste ... vad som var i människan.” Men hur skall vi få veta vad som är i hjärtat hos dem vi undervisar? Jo, ett sätt är att vara en god lyssnare. I Jakob 1:19 heter det: ”Varje människa skall vara snar till att höra, sen till att tala.” Det är sant att alla inte är lika villiga att tala om vad de innerst inne tycker. Men om de som vi studerar Bibeln med blir övertygade om att vi är verkligt intresserade av dem, kanske de blir mer böjda att uttrycka sina innersta tankar. Vänliga, men insiktsfulla, frågor kan ofta hjälpa oss att nå personens hjärta och ”hämta upp” vad han tänker. — Ordspråken 20:5.

4. Varför måste kristna äldste vara goda lyssnare?

⁴ Det är särskilt viktigt för kristna äldste att vara goda lyssnare. Det är först då som de riktigt vet hur de ”bör ge svar åt var och en”. (Kolosserna 4:6) I Ordspråken 18:13 varnas vi: ”När någon svarar på en sak innan han har hört den, är det dårskap från hans sida och en förödmjukelse.” En syster, som under en tid hade uteblivit från mötena, fick råd angående världslighet av två välmenande bröder. Systern kände sig djupt sårad av att de inte först hade frågat henne varför hon inte hade varit närvarande. Hon hade nämligen blivit opererad och måste återhämta sig efter operationen. Ja, det är verkligen viktigt att vi lyssnar innan vi ger råd!

5. Hur kan äldste hantera stridigheter mellan bröder?

⁵ De äldstes undervisning inbegriper ofta rådgivning. Också här gäller det att vara en god lyssnare. Det är särskilt viktigt att lyssna, när det uppstår stridigheter mellan kristna. För att de äldste skall kunna efterlikna ”Fadern” i fråga om att ”döma opartiskt” måste de först lyssna. (1 Petrus 1:17) Då känslorna i sådana situationer ofta är i svallning, bör de äldste komma ihåg rådet i Ordspråken 18:17: ”Den som är först i sin rättssak är rättfärdig; hans medmänniska kommer in och utforskar honom verkligen.” En skicklig lärare lyssnar på båda parter. Att en äldste vid ett sådant tillfälle ber en bön kan bidra till att atmosfären blir lugn. (Jakob 3:18) Om känslorna kommer i svallning, kan han föreslå att var och en av bröderna lägger fram sin sak direkt för honom i stället för att de två skall gräla med varandra. Genom att ställa lämpliga frågor kan äldstebrodern få klart för sig vad som är orsaken till dispyten. Den visar sig i många fall bottna i dåligt kommunicerande och inte i elakhet. Och om någon biblisk princip har överträtts, kan en kärleksfull lärare efter att ha fått höra båda sidor undervisa med insikt.

Värdet av att framställa saker och ting enkelt och lättfattligt

6. Hur var Paulus och Jesus föredömen i att på ett enkelt och lättfattligt sätt förmedla sin undervisning?

⁶ Att framställa saker och ting enkelt och lättfattligt är en annan viktig sak att tänka på när man undervisar. Vi vill naturligtvis att de som vi studerar Bibeln med skall bli ”fullständigt ... i stånd till att jämte alla de heliga fatta vad bredden och längden och höjden och djupet” av sanningen är. (Efesierna 3:18) Det finns så mycket i Bibeln som är fascinerande och fängslande. (Romarna 11:33) Men när Paulus predikade för grekerna, koncentrerade han sig på det enkla budskapet om Kristus ”hängd på pålen”. (1 Korinthierna 2:1, 2) Jesus predikade också på ett lättfattligt och tilltalande sätt. Ja, trots att Jesu bergspredikan innehåller några av de djupaste sanningar som någonsin uttalats, använde han ett enkelt ordförråd. — Matteus, kapitel 5–7.

7. Hur kan vi framställa saker och ting enkelt och lättfattligt, när vi leder bibelstudier?

⁷ Vi kan också framställa saker och ting enkelt och lättfattligt, när vi undervisar vid bibelstudier. Hur då? Genom att vi koncentrerar oss på ”de viktigare tingen”. (Filipperna 1:10) När vi behandlar ett svårt ämne, bör vi försöka göra det klart och tydligt. I stället för att försöka läsa och resonera om varje skriftställe som det hänvisas till i publikationen bör vi koncentrera oss på några få nyckelskriftställen. Detta kräver god förberedelse. Vi måste också undvika att ta med alltför många detaljer eller att låta frågor av mindre betydelse avleda oss från ämnet. Om det uppstår en fråga som inte direkt berör ämnet, kan vi taktfullt föreslå att vi tar upp den efter studiet.

Ett effektivt bruk av frågor

8. Hur gjorde Jesus effektivt bruk av frågor?

⁸ En annan fin hjälp när man undervisar är att ställa frågor, vilket Jesus Kristus ofta gjorde i sin undervisning. Han frågade Petrus: ”’Vad menar du, Simon? Av vilka uppbär jordens kungar tullar eller huvudskatt? Av sina söner eller av främlingarna?’ När han sade: ’Av främlingarna’, sade Jesus till honom: ’Sönerna är alltså faktiskt fria från skatter.’” (Matteus 17:24–26) Som den enfödde Sonen till den som tillbads i templet var Jesus verkligen inte förpliktad att betala tempelskatt. Och genom ett effektivt bruk av frågor hjälpte Jesus Petrus att med utgångspunkt i det Petrus redan visste komma fram till denna sanning.

9. Hur kan vi göra bruk av frågor vid bibelstudier?

⁹ Vi kan göra effektivt bruk av frågor, när vi studerar Bibeln med någon. Om personen svarar fel, är det kanske frestande att själv ge det rätta svaret, men kommer han då att minnas det rätta svaret? Det är ofta bättre att genom frågor leda honom fram till rätt slutledning. Om han exempelvis har svårt att förstå varför man bör använda Guds namn, kan man fråga: ”Är ditt namn viktigt för dig? ... Varför det? ... Vad skulle du tycka, om någon vägrade att använda ditt namn? ... Är det då inte rimligt att Gud kräver att vi skall använda hans egennamn?”

10. Hur kan äldste göra bruk av frågor, när de hjälper personer som har fått känslomässiga sår?

¹⁰ De äldste kan också göra gott bruk av frågor när de som herdar betjänar hjorden. Några i församlingen kan ha blivit känslomässigt illa tilltygade i Satans värld och kan tycka att de är orena och inte är värda att bli älskade. En äldste kan då resonera med en sådan person genom att säga: ”Du säger att du känner dig oren, men tror du ändå inte att vår kärleksfulle himmelske Fader, Jehova, älskar dig, när han lät sin Son dö för dig och tillhandahålla en lösen för dig?” — Johannes 3:16.

11. Vad kan man uppnå med retoriska frågor, och hur kan de användas när man talar till en publik?

¹¹ Att ställa retoriska frågor är också ett effektivt sätt att undervisa. Åhörarna förväntas inte besvara dessa högt, utan frågorna hjälper dem helt enkelt att dra rätt slutledning. De forntida profeterna ställde ofta sådana frågor för att få sina åhörare att tänka djupare. (Jeremia 18:14, 15) Jesus gjorde också effektivt bruk av retoriska frågor. (Matteus 11:7–11) Sådana frågor är effektiva i synnerhet när man talar till en publik. I stället för att bara säga till åhörarna att de bör vara mer helhjärtade för att behaga Jehova kan det vara bättre att fråga: ”Kan vi behaga Jehova, om vi inte är helhjärtade i vår tjänst?”

12. Varför kan det vara bra att ställa synpunktsfrågor?

¹² Synpunktsfrågor kan hjälpa oss att avgöra om den vi studerar Bibeln med verkligen tror på det han får lära sig. (Matteus 16:13–16) Även om han helt korrekt svarar att otukt är fel, kan man fortsätta med att ställa sådana frågor som: ”Vad tycker du själv om Guds moralnormer? Tycker du att de är alltför stränga? Tror du att det egentligen spelar någon roll om man följer Guds normer eller ej?”

Illustrationer som når hjärtat

13, 14. a) Vad innebär det att använda en liknelse eller illustration? b) Varför är träffande illustrationer bra?

¹³ Ett annat sätt att nå hjärtat hos sina åhörare och dem som man studerar Bibeln med är att använda talande liknelser eller illustrationer. Det grekiska uttryck som återges med ”liknelse” betyder ordagrant ”ställa bredvid eller tillsammans med”. När man använder en liknelse eller illustration, förklarar man något genom att ställa det bredvid något liknande. Jesus frågade till exempel: ”Vad skall vi likna Guds kungarike vid, eller med vilken liknelse skall vi framställa det?” Som svar nämnde Jesus något så bekant som ett senapskorn. — Markus 4:30–32.

¹⁴ Guds profeter använde många kraftfulla liknelser. När assyrierna, som hade tjänat som Guds redskap till att straffa israeliterna, blev hänsynslöst grymma, avslöjade Jesaja deras förmätenhet med följande liknelse eller illustration: ”Kommer yxan att upphöja sig över den som hugger med den eller sågen att göra sig stor mot den som rör den fram och tillbaka?” (Jesaja 10:15) Jesus använde också ofta liknelser, när han undervisade andra. Det sägs att ”utan liknelse brukade han inte tala till dem”. (Markus 4:34) Träffande illustrationer är effektiva, därför att de engagerar både sinne och hjärta. Genom att illustrationer hjälper åhörarna att jämföra ny information med sådant som de redan känner till kan de lättare ta till sig den nya informationen.

15, 16. Hur blir en illustration mest verkningsfull? Ge exempel.

¹⁵ Hur kan vi använda illustrationer som verkligen når hjärtat? Först och främst måste en illustration någorlunda motsvara det som den skall förklara. Om jämförelsen haltar, kommer illustrationen att distrahera snarare än att upplysa åhörarna. En välmenande talare försökte en gång förklara den smorda kvarlevans undergivenhet under Jesus Kristus genom att jämföra kvarlevan med en trogen sällskapshund. Men är det verkligen lämpligt att göra en så förringande jämförelse? Bibeln förmedlar samma tanke på ett mycket mer tilltalande och värdigt sätt, då den liknar Jesu 144.000 smorda efterföljare vid ”en brud smyckad för sin äkta man”. — Uppenbarelseboken 21:2.

¹⁶ Illustrationer är mest verkningsfulla, om de handlar om sådant som berör människors liv. Kung David, som i sin ungdom hade tjänat som herde och som därför älskade får, blev djupt berörd av Natans illustration med det slaktade lammet. (1 Samuelsboken 16:11–13; 2 Samuelsboken 12:1–7) Om Natan i stället hade använt en tjur i sin illustration, hade det knappast berört David på samma sätt. På liknande sätt blir inte våra åhörare särskilt berörda av illustrationer som grundar sig på vetenskapliga fenomen eller okända historiska händelser. Jesus hämtade sina liknelser från vardagslivet. Han talade om sådana vanliga saker som en lampa, himlens fåglar och liljorna på marken. (Matteus 5:15, 16; 6:26, 28) Det var sådana illustrationer som Jesu åhörare lätt kunde förstå.

17. a) På vad kan vi grunda våra illustrationer? b) Hur kan vi anpassa de illustrationer som används i våra publikationer till den situation som den vi studerar Bibeln med befinner sig i?

¹⁷ Vi har många tillfällen att i vår tjänst använda enkla men talande liknelser. Var uppmärksam. (Apostlagärningarna 17:22, 23) En illustration kanske kan grunda sig på något som berör den som lyssnar — barn, hem, arbete eller hobby. Eller också kan vi utnyttja vår kännedom om den som vi studerar Bibeln med för att göra de illustrationer som redan finns i vårt studiematerial ännu mer talande. Ta som exempel den träffande illustration som finns i kapitel 8, stycket 14, i boken Kunskapen som leder till evigt liv. Den handlar om en kärleksfull förälder som förtalas av en granne. Om vi studerar Bibeln med någon som är förälder, kan vi tänka oss in i hur vi skulle kunna anpassa den här illustrationen till den situation som den vi studerar med befinner sig i.

Att bli skicklig i att läsa skriftställen

18. Varför bör vi sträva efter att kunna högläsa flytande?

¹⁸ Paulus förmanade Timoteus: ”Fortsätt ... att ivrigt ägna dig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning.” (1 Timoteus 4:13) Eftersom vår undervisning grundar sig på Bibeln, bör vi kunna läsa flytande, när vi läser upp något ur den. Var det så att de leviter som hade privilegiet att högläsa den mosaiska lagen för Guds folk stakade sig fram genom sin läsning, eller läste de entonigt? Nej, för i Nehemja 8:8 läser vi: ”De fortsatte att läsa högt ur boken, ur den sanne Gudens lag, samtidigt som den noggrant förklarades, och man angav dess innebörd; och de fortsatte att göra det upplästa förståeligt.”

19. Hur kan vi förbättra vår förmåga att högläsa Bibeln?

¹⁹ Somliga kristna män är, trots att de har lätt för att uttrycka sig, inte så bra på att högläsa. Hur kan de göra framsteg? Genom att öva. Ja, genom att gång på gång högläsa materialet, tills de kan göra så utan att staka sig. Om Bibeln finns inspelad på kassett på ditt språk, så kan det vara till hjälp att du lyssnar på uppläsarens modulation och betoning efter innehållet och lägger märke till hur han uttalar namn och ovanliga ord. Om man har Nya Världens översättning på sitt eget språk, kan man också göra bruk av dess betoningspunkter.a Med lite övning kan man även läsa sådana namn som Mahẹr-Salạl-Has-Bạs utan att staka sig. — Jesaja 8:1.

20. Hur kan vi ge akt på vår undervisning?

²⁰ Det är verkligen ett privilegium vi som Jehovas folk har att få bli använda som lärare! Må därför var och en av oss ta den uppgiften på allvar. Må vi ”ständigt” ge ”akt” på oss själva och på vår ”undervisning”. (1 Timoteus 4:16) Vi kan bli goda lärare genom att vara goda lyssnare, genom att framställa saker och ting enkelt och lättfattligt, genom att ställa insiktsfulla frågor, genom att använda träffande illustrationer och genom att bli skickliga i att läsa skriftställen. Må vi alla dra nytta av den utbildning som Jehova ger genom sin organisation, eftersom detta kan hjälpa oss att ha ”deras tunga som har blivit lärda”. (Jesaja 50:4) Genom att vi helt och fullt utnyttjar de redskap som vi har fått för vår tjänst, till exempel broschyrer, kassettband och videofilmer, kan vi lära oss att undervisa med insikt och övertygande kraft.