Kärleken till Gud — den verkliga kraften för god moral
VARJE förnuftig människa inser att det är nödvändigt att lägga hämsko på omoraliskheten. Som en kanadensisk präst uttryckte det: ”När enskilda individer och samhället ignorerar morallagarna, får detta skrämmande konsekvenser: krig, inflation, Watergate och anarki.” Som framgår av föregående artikel har denna världens stora religioner inte visat sig vara någon verklig kraft för god moral. Om vi personligen vill leva ett moraliskt liv, måste vi därför vända oss till en annan källa för att få denna kraft och sedan vara villiga att underordna oss dess myndighet.
Det inflytande som denna överlägsna kraftkälla utövar framgår tydligt av något som hände Josef, en hebré som arbetade som förvaltare hos en hovfunktionär i Egypten. När hovfunktionärens hustru försökte locka honom att ha sexuellt umgänge med henne, satte Josef sig till motvärn och sade: ”Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?” (1 Moseboken 39:7—9) Josef erkände Guds myndighet och önskade behaga honom, och detta gav honom den moraliska styrka som han behövde för att stå emot hennes närmanden.
Två hundra år senare fick avkomlingarna av Josefs far, Jakob, Israels nation, ta emot de tio budorden som en del av den lag som gavs dem genom Mose. Olydnad mot denna lag ådrog dem Jehova Guds misshag, medan lydnad medförde gudomliga välsignelser. Dessa budord tjänade således som ett moraliskt rättesnöre för nationen.
De tio budorden — en kraft i god riktning
Hur verkningsfulla var då de tio budorden? Deras inflytande gör sig fortfarande gällande nu på 1900-talet. År 1962 sade den dåvarande generalguvernören på Nya Zeeland: ”Jag förmodar att somliga människor tycker att de tio budorden är föråldrade. Men det kan vara intressant att tänka på att om vi alla troget följde dem i våra dagar, skulle landets vanliga lagar vara överflödiga.”
I ett samtal med en ung judisk styresman visade emellertid Jesus Kristus att det krävdes något mer än att bara lyda de tio budorden. Den unge mannen hade frågat: ”Vad gott skall jag göra för att få evigt liv?” När Jesus räknade upp några av de tio budorden och sade att han ständigt skulle hålla dessa, svarade styresmannen: ”Alla dessa har jag hållit; vad fattas mig ännu?” Jesus svarade: ”Gå då bort och sälj dina tillhörigheter och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himmelen, och kom, bli min efterföljare.” Berättelsen fortsätter: ”När den unge mannen hörde detta uttalande, gick han bedrövad bort; han hade nämligen många ägodelar.” — Matteus 19:16—22.
En jämförelse mellan denna berättelse och en liknande redogörelse i Lukas 10:25—28 hjälper oss att urskilja den unge styresmannens verkliga problem. Vi läser där: ”En viss lagkunnig steg upp, för att sätta honom [Jesus] på prov, och sade: ’Lärare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?’” Jesus hjälpte honom att komma fram till rätt slutsats, och följden blev att mannen kunde besvara sin egen fråga med orden: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din styrka och med hela ditt sinne’ och ’din nästa som dig själv’.” Jesus sade då: ”Håll i med att göra detta, så skall du få liv.”
Inser du nu vad som var den unge styresmannens problem? Hans kärlek till Gud och till nästan överskuggades av hans kärlek till materiella ting. Så sorgligt! Trots alla hans försök att hålla de tio budorden löpte han risk att förlora det eviga livet.
Vad innebär kärleken till Gud?
Vi lever i en tid då kärleken till Gud och nästan har ersatts av kärlek till det egna jaget, materiella ägodelar och sex. Ja, det har gått så långt att tron på Gud som Skapare hos många ersatts av tron på den obevisade evolutionsteorin. Vad är orsaken till allt detta?
Kristenhetens prästerskap har i många hundra år använt sig av den oskriftenliga läran om ett fruktansvärt brinnande helvete i ett försök att tygla människornas moral. I The Encyclopedia International förklaras det: ”Den starkaste drivkraften till ett gott uppförande för folk i gemen under medeltiden var utan tvivel deras fruktan för helvetet, som fick till och med kungar och kejsare att underordna sig kyrkan och troligen utgjorde den enda hämskon på deras otyglade passioner.” Helvetesläran fick Gud att framstå som kärlekslös, obarmhärtig och hämndgirig. Även om denna lära kan ha tjänat som ett återhållande band för somliga människor, fick den likväl många andra att vända sig bort från Gud och bli ett lätt byte för oskriftenliga läror och teorier, till exempel evolutionsläran.
Bibeln lär emellertid inte att Gud plågar människosjälar i ett brinnande helvete. Aposteln Johannes säger tvärtom: ”Gud är kärleken.” ”Han [är] trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder.” Mose skrev: ”Jehova, en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke och sanning.” (1 Johannes 4:8; 1:9; 2 Moseboken 34:6, NW) Detta är bara några få av Guds underbara egenskaper. De gör att vi dras till honom. Det är dessa egenskaper, och i synnerhet hans kärlek, som gör att vi vill älska honom. ”Vad oss beträffar, så älskar vi, därför att han först har älskat oss.” (1 Johannes 4:19) Det är denna kärlek till Gud som är den starkaste drivkraften till en god moral; den kan leda till evigt liv!
Verklig kärlek till Gud är inte bara en abstrakt egenskap. Den driver en människa att handla med andras bästa i tankarna. Aposteln Paulus räknade upp många olika sätt varpå denna kärlek kan ådagaläggas. För att bara nämna några få: ”Kärleken är långmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, den skrävlar inte, blir inte uppblåst, bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad.” (1 Korintierna 13:4, 5) När vi låter denna kärlek komma till uttryck, är detta ett försök att efterlikna vår himmelske Fader. Jesus sade: ”Dessa två bud [att älska Gud och nästan] sammanfattar hela lagen och profeterna.” (Matteus 22:40, An American Translation) Med andra ord, om vi ådagalägger detta slags kärlek, kommer vi inte att stjäla från vår nästa eller mörda honom eller begå äktenskapsbrott med hans hustru. Aposteln Johannes gav uttryck åt samma tanke: ”Detta är nämligen vad Guds kärlek innebär: att vi håller hans bud.” — 1 Johannes 5:3.
Kärleken till Gud driver oss att handla rätt
Vilken verkan denna kärlek till Gud hade på de första kristna visas av Tertullianus, som levde under det andra århundradet v.t. Han utmanade sina motståndare att bland alla sina brottslingar försöka finna en enda kristen. När de inte kunde det, tillade han: ”Endast vi är fria från brottslighet.” Boken The Old Roman World ger stöd åt denna uppfattning och förklarar: ”Vi har vittnesbörd om deras ostraffliga liv, om deras oförvitliga moral.” Ett annat exempel är ett uttalande av kyrkohistorikern Roland Bainton, som för en tid sedan citerades i tidskriften Christianity Today: ”Från slutet av den nytestamentliga perioden och fram till decenniet 170—180 finns det inget som helst vittnesbörd om att kristna tjänade i armén.” Kärleken till Gud drev dem att lyda honom genom att hålla en hög moralisk standard. Men du kanske undrar: ”Finns det några vittnesbörd om att denna moraliska drivkraft är verksam i våra dagar?”
Ja, det finns det verkligen! Kolumnisten Mike McManus skrev för en tid sedan i Herald & Review att han aldrig hade hört en predikan mot föräktenskapliga sexuella förbindelser. En månad senare rapporterade han att bland de svarsbrev han fått var ett från en 14-årig flicka, ett Jehovas vittne, som skrev: ”Blotta tanken på att ådra sig dessa sjukdomar borde vara nog för att avskräcka de flesta människor [från föräktenskaplig sex]. Men anledningen till att vi vittnen avhåller oss från sådant är att Jehova befaller oss att fly undan otukten.” (Kursiverat av oss) Som kommentar till detta brev ställde McManus frågan: ”Hur många 14-åringar i din församling skulle kunna citera sankt Paulus på ett så klart och tydligt sätt (1 Kor. 6:18)?”
Denna princip om lydnad mot Jehovas bud, som citerades av den unga flickan, tillämpas av Jehovas vittnen på andra områden i livet. Några av de bud som Gud ger oss i sitt ord är: Uppför er redbart i allting; Ta er till vara för avgudar; Avhåll er från blod och otukt; Tala sanning; Uppfostra barnen på ett gudaktigt sätt. (Hebréerna 13:18; 1 Johannes 5:21; Apostlagärningarna 15:29; Efesierna 4:25; 6:4) Har du lagt märke till några Jehovas vittnen i ditt grannskap eller på din arbetsplats som försöker lyda dessa befallningar? Har du någonsin undrat varför de gör detta — varför de inte tar emot blodtransfusioner, varför de vägrar att göra militärtjänst, varför de besöker dig i ditt hem, kort sagt varför de är annorlunda? Deras kärlek till Gud är svaret.
Kärleken tryter aldrig
Jehovas vittnen önskar behaga Gud, och därför tar de följande råd till hjärtat: ”Förvandla er genom att göra om ert sinne, så att ni kan pröva er fram till vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är.” (Romarna 12:2) När de får veta vad Guds vilja är för dem, då vill de göra den. Deras kärlek till Gud är kraften bakom denna önskan. Tycker du att detta verkar orealistiskt, opraktiskt för vår tid? Begrunda för ett ögonblick följande berättelser ur verkliga livet.
År 1963 började José, från São Paulo i Brasilien, leva tillsammans med Eugênia, som redan var gift. Två år senare började de studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Vid dessa bibelstudier fick de lära sig att Gud kräver att ”äktenskapet må hållas i ära bland alla”. (Hebréerna 13:4) De förstod att de borde gifta sig, men i Brasilien fanns det ingen skilsmässolag som skulle kunna göra Eugênia fri att gifta sig med José. År 1977, när en skilsmässolag trädde i kraft, ansökte hon om skilsmässa, och år 1980 kunde de gifta sig och därigenom uppfylla Guds krav. Deras kärlek till Gud fick sin belöning.
Inire hade prövat på alla sorters narkotika i New York. Han bodde tillsammans med sin flickvän, Ann. De var i stort behov av pengar, och han övertalade henne därför att skicka in bilder av sig själv till en välkänd herrtidning. Hon blev erbjuden en stor summa pengar för att posera naken i en fotoateljé. Under tiden började Inire studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och efter en tid började också Ann vara med vid studierna. Inire slutade upp att använda narkotika. Efter tre veckor beslöt de, på eget initiativ, att gifta sig. När Ann fick veta att bibeln lär att en kristen måste klä sig anständigt, bestämde hon sig för att hon inte med gott samvete skulle kunna gå med på fotograferingen, oavsett hur mycket pengar hon blev erbjuden. (1 Timoteus 2:9) Vad tror du det var som fick dem att göra sådana förändringar? Ann säger att när hon insåg att detta att vara ett Jehovas vittne inte bara var en fråga om att ansluta sig till en religion, utan inbegrep att viga sitt liv åt tjänsten för Gud, visste hon att hon måste göra snabba förändringar i sitt liv. Ja, kärleken till Gud är verkligen en stark drivkraft till att göra det som är rätt.
Men någon kanske tänker: ”Detta är säkert bara några enstaka fall.” Men så är det inte. Liknande förändringar har inträffat många gånger på de platser där Jehovas vittnen är verksamma. Varför inte undersöka detta lite närmare? Därigenom kan du själv konstatera att kärleken till Gud, som den kommer till uttryck inom den sanna religionen, fortfarande är den enda verkliga kraften för god moral.
[Infälld text på sidan 6]
Beträffande de första kristna sägs det i boken ”The Old Roman World”: ”Vi har vittnesbörd om deras ostraffliga liv, om deras oförvitliga moral.” Vad var kraften bakom deras ”oförvitliga moral”?
[Bild på sidan 7]
Kärleken till Gud kan hjälpa dig att stå emot frestelser till att handla orätt