När psykiska problem drabbar en kristen

EXPERTER på mentalvård hävdar att ungefär var femte person i Förenta staterna har påvisbara psykiska problem. Världshälsoorganisationen tillägger att det kan finnas uppemot 40 miljoner obehandlade fall av psykisk sjukdom i utvecklingsländerna. Psykiska störningar har till och med konstaterats bland vissa invånare på de paradisiska öarna i Stilla havet.

Det bör därför inte förvåna oss att en del kristna i våra dagar har drabbats av psykiska eller emotionella problem av varierande svårighetsgrad, från orostillstånd och lindriga depressioner till allvarliga sjukdomar som svårare depressioner, manodepressiva psykoser, svåra fobier och schizofreni. Somliga hade dessa problem innan de blev vittnen, medan andra har drabbats av sådana sjukdomar på äldre dagar.

Varför de kristna inte är immuna

En kristen kvinna med över 20 års hängiven tjänst bakom sig berättar hur hon plågas av starka och ihållande röster. ”Jag kan sitta och tänka på något helt annat”, säger hon, ”och plötsligt hör jag en röst som säger att jag skall ta livet av mig. ... Jag hör dessa röster om och om igen tills jag inte står ut längre.” Hur kan en trogen kristen drabbas av något sådant? Sägs det inte i 2 Timoteus 1:7 att Gud ”inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet”?

Jo, det gör det, men uttrycket sundhet i sinnet avser i regel inte så mycket det psykiska välbefinnandet som den kristnes på bibeln grundade urskillningsförmåga. I motsats till människor i världen, som är ”i mörker vad sinnet angår” eller ”fördärvade i sinnet”, har en kristen gjort om sitt sinne genom studium av Guds ord. (Efesierna 4:17, 18; 2 Timoteus 3:8; Romarna 12:2) Detta bidrar utan tvivel i hög grad till att bevara den kristnes emotionella och mentala balans, men det gör honom inte immun mot psykiska sjukdomar. En del trogna Guds tjänare på bibelns tid, till exempel Epafroditus, drabbades av psykiska problem. — Filipperna 2:25, 26; Lukas 2:48.

”Alla dör i Adam”, påminde aposteln Paulus. (1 Korintierna 15:22) Många av oss har uppenbara fysiska krämpor. Andra lider av mentala eller emotionella störningar.

Orsakerna till psykiska problem

Mentala störningar tycks i många fall ha sin rot i fysiska faktorer. Bibeln talar till exempel om en person som får ”skåda sällsamma syner”. Vad är orsaken till dessa mystiska hallucinationer? Att man ”länge sitter kvar vid vinet”! (Ordspråksboken 23:29—33) Ja, alkohol kan framkalla hallucinatoriska fenomen. Läkare säger också att kemiska abnormiteter i hjärnan, genetiska faktorer och kanske även ens kostvanor kan förorsaka rubbningar i hjärnans funktion. Mentala och emotionella problem kan bli följden.a

Stora psykiska påfrestningar, till exempel stress, kan också utlösa emotionella problem. Bara att försöka bevara sin moraliska renhet och en kristen personlighet i dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” kan vara en källa till stress. (2 Timoteus 3:1—5) Det sägs ju att Lot ”plågade ... sin rättfärdiga själ” på grund av den ondska han dagligen fick uppleva i Sodom! (2 Petrus 2:8) Vissa kristna har också drabbats av mentala problem på grund av att de utsatts för våldtäkt eller sexuella övergrepp eller på grund av tidigare erfarenheter av promiskuitet eller narkotikamissbruk. Sådant kan medföra fruktansvärda följder för ens mentala hälsa.

Vad de äldste kan göra

De äldstes uppgift är att vara herdar för hela den hjord som överlämnats i deras vård — även för dem som har känslomässiga problem. (1 Petrus 5:2; Jesaja 32:1, 2) De är visserligen inga läkare och kan inte bota församlingsmedlemmarna från deras sjukdomar, lika lite som aposteln Paulus botade Epafroditus från hans fysiska sjukdom eller hans därav följande depression. (Filipperna 2:25—29) Men genom att visa uppriktig omsorg och medkänsla kan de ofta göra mycket för att hjälpa och uppmuntra sådana personer. — 1 Petrus 3:8.

Vad skall man då göra om en broder börjar uppföra sig egendomligt eller klagar över känslomässiga störningar? De äldste kanske först försöker få personen i fråga att tala för att få reda på vad det egentligen är som bekymrar honom. Har någon personlig olycka eller ovanligt stressfylld omständighet — kanske förlust av arbete eller en kär anförvants död — tillfälligt försatt honom ur balans? (Predikaren 7:8, NW) Är han nedstämd på grund av ensamhet och därför i behov av någon som kan ”tala tröstande” till honom? (1 Tessalonikerna 5:14) Eller skulle det kunna vara så att brodern är bedrövad över vissa personliga tillkortakommanden? Påminnelser om Guds kärlek och barmhärtighet — jämte lämpliga råd — kan bidra till att lindra hans oro. (Psalm 103:3, 8—14) Mycket gott kan uträttas bara genom att be tillsammans med den nedstämde brodern. — Jakob 5:14.

De äldste kan också förmedla ”praktisk vishet” till den sjuke. (Ordspråksboken 2:7, NW) Vi har till exempel konstaterat att vissa känslomässiga störningar kan ha med kostvanorna att göra. De äldste kan därför rekommendera brodern att äta en balanserad kost och undvika ytterligheter. De kanske också kommer underfund med att han har utsatts för stor press på sin arbetsplats och skulle må bra av ”en handfull ro” — och lite mer regelbunda sovvanor. — Predikaren 4:6.

De som ”behöver läkare”

Om däremot nedstämdheten håller i sig, är det bra att påminna sig Jesu ord: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.” (Matteus 9:12, 1981) Många som har psykiska problem drar sig för att gå till doktorn. Äldste och familjemedlemmar kan därför behöva uppmana en broder att söka medicinsk hjälp, till exempel genomgå en grundlig undersökning hos en läkare som han litar på. Professor Maurice J. Martin förklarar: ”En lång rad fysiska sjukdomar ger sken av att vara psykiska störningar.” Och även i de fall då det verkligen rör sig om psykisk sjukdom kan den ofta behandlas på ett effektivt sätt.

Hustrun till en äldste berättar hur hennes nedstämde man ”blev rädd för att vara tillsammans med vännerna och drog sig för att gå till mötena. ... Han ville helst av allt dö!” Men sedan han fått professionell hjälp sade hans hustru: ”Han är inte längre deprimerad, och inte heller vill han stanna hemma från mötena. I förmiddags höll han det offentliga föredraget!”

Alla psykiska problem botas naturligtvis inte så lätt. Forskarna har just börjat skingra den mystik som omger psykiska sjukdomar. Att få rätt diagnos och behandling kan vara en lång och komplicerad process — men man får ofta lön för mödan.

Demoniska krafter?

Somliga av dem som drabbas av psykiska problem fruktar att de är demonpåverkade, eftersom de ibland hör ”röster”. Det är sant att demoner tidigare har fått psykiskt friska människor att uppföra sig på ett irrationellt sätt. (Markus 5:2—6, 15) Det finns dock ingenting som tyder på att demonerna står bakom de flesta fall av bisarrt beteende, lika lite som de står bakom alla fall av stumhet, blindhet och epilepsi. På bibelns tid hände det emellertid att demoner förorsakade (eller åtminstone förvärrade) just dessa sjukdomar! (Matteus 9:32, 33; 12:22; 17:15—18) Men bibeln gör tydlig åtskillnad mellan dem ”som var sjuka och dem som var demonbesatta”. (Markus 1:32—34; Matteus 4:24; Apostlagärningarna 5:16) Det står således helt klart att de flesta fall av blindhet och epilepsi i våra dagar förorsakats av fysiska faktorer — inte av demoniska krafter. Samma sak kan utan tvivel sägas om de flesta mentala störningar.

Vi måste dock hålla i minnet att Satan och hans demoner ”för krig” mot Guds folk, och det har hänt att de attackerat trogna kristna. (Uppenbarelseboken 12:17; Efesierna 6:12) Demonerna är ondskefulla, och det bör inte förvåna oss att de finner sadistiskt nöje i att plåga somliga psykiskt sjuka personer — och därigenom ytterligare förvärra deras problem.

Om de äldste har goda skäl att misstänka att demoniska krafter är inbegripna, skadar det därför inte att göra vissa efterforskningar. Är det kanske så att sådana som är inblandade i någon form av demonism avsiktligt och direkt har gett personen i fråga några misstänkta föremål? Att man gör sig av med sådana föremål kan skänka lindring. (Apostlagärningarna 19:18—20) Eftersom de kristna uppmanas att ”stå emot djävulen”, kan de äldste också ge den drabbade rådet att avvisa främmande ”röster” som skulle kunna vara av demoniskt ursprung. (Jakob 4:7; Matteus 4:10) Om en person känner sig ansatt av demoner, bör han vända sig i innerlig bön till Jehova och högt anropa hans namn. — Efesierna 6:18; Ordspråksboken 18:10.

Att demoniska krafter är inbegripna tycks emellertid höra till undantagen. En syster berättar: ”Jag trodde att jag var demonbesatt tills jag sökte läkarhjälp och fick veta att problemen berodde på kemisk obalans. Jag blev mycket lättad över att få reda på att det var en sjukdom som var orsaken till mitt beteende och inte någon demon som fanns inuti mig!”

Psykofarmaka

Det finns nu ett stort antal läkemedel som används vid behandling av mentala rubbningar. Svårt sjuka kristna som under läkares överinseende använt vissa sådana medel har därigenom fått hjälp att leva ett normalt liv. En del välmenande bröder har emellertid avrått patienter från att ta de föreskrivna medicinerna, kanske av fruktan för att de skulle kunna vara skadliga eller vanebildande. Det finns naturligtvis vissa risker förbundna med varje slag av medicinsk behandling, och ”den kloke ger akt på sina steg” och tänker också på de långsiktiga följderna. — Ordspråksboken 14:15.

Intressant nog är många psykofarmaka varken hallucinogena, avtrubbande eller vanebildande, utan tjänar bara till att korrigera kemisk obalans i hjärnan. Antipsykotiska medel kan till exempel dämpa de ofta bisarra symptomen hos schizofrena patienter. Litiumpreparat kan lindra depressioner och jämna ut de känslomässiga svängningarna hos manodepressiva.

Ibland används naturligtvis starka droger för att lugna ner en patient eller för att motverka självmordstendenser. Men om en broder använder sådana läkemedel, inte för nöjes skull, utan för att kunna leva ett normalt liv, kan detta betraktas på ungefär samma sätt som en diabetikers bruk av insulin.

Man bör emellertid hålla i minnet att psykiatriska läkemedel ofta verkar långsamt och kan ha obehagliga biverkningar. Ibland måste läkaren också pröva sig fram för att finna en lämplig medicin och/eller dos med så få biverkningar som möjligt. Patienten blir ofta modfälld. Familjemedlemmar och andra kan därför försöka stödja den som behandlas och uppmuntra honom att ha tålamod och att samarbeta med kvalificerad medicinsk personal. Men hur är det om han har frågor rörande en viss medicin? Eller om något problem uppstår eller behandlingen inte tycks ge något resultat? Sådana problem bör diskuteras med läkaren.b Om så behövs kan man be en annan läkare ge sitt utlåtande.

Samtalsterapi

I vissa fall kan man också överväga att låta patienten få tala ut om sitt problem med någon sakkunnig person. En pålitlig husläkare som är personligen bekant med patienten skulle kanske kunna fullgöra denna uppgift. Kan man då ta emot behandling av en psykiater eller en psykolog? Detta är en personlig fråga, men man bör tänka sig noga för innan man fattar ett sådant beslut. Terapeuter har olika behandlingsmetoder. Somliga använder till exempel fortfarande olika former av den freudianska psykoanalysen, vars värde nu ifrågasätts av många inom mentalvården.

Vad som är ännu mer betänkligt är att vissa välmenande terapeuter har gett råd som är helt i strid med bibelns. Eftersom de inte förstår kristna principer — kanske rentav betraktar dem som ”dårskap” — har vissa terapeuter till och med kommit till den slutsatsen att orsaken till personens problem är att han försökt följa bibelns stränga moralnormer! — 1 Korintierna 2:14.

Vissa praktiker däremot, även psykologer och psykiatrer, använder en form av samtalsterapi som inte är detsamma som psykoanalys, utan är ett sätt att hjälpa patienten att förstå sin sjukdom, inse behovet av medicinering och reda ut praktiska problem. Sådan samtalsterapi kan vara till hjälp för en kristen, men innan han går med på behandlingen bör han ta reda på vissa fakta: Vad är inbegripet i behandlingen? Vilka råd kommer att ges? Har läkaren förståelse och respekt för Jehovas vittnens trosuppfattningar?c Om han går med på behandlingen, bör han vid dessa samtal med läkaren ”pröva orden” och inte blint lita på allt som denne säger. — Job 12:11, 12.

I de flesta fall kan således psykiska besvär betraktas som ett medicinskt problem — inte ett andligt. Om familjen, de äldste och församlingens medlemmar är medvetna om detta faktum, kan de bättre vara till stöd och hjälp för den sjuke. Ibland kan personer med psykiska problem också behöva andlig hjälp. Hur församlingen kan ge sådan hjälp kommer att behandlas i ett kommande nummer.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 26]

Genom att lyssna och ge råd i en positiv anda kan de äldste ofta hjälpa personer som drabbats av psykiska problem

[Bild på sidan 29]

Ibland är det bäst att en psykiskt sjuk person får medicinsk hjälp