Utförs våra dagars sensationella botande på samma sätt som det mirakulösa botande som utfördes av Jesus och hans första lärjungar?

Kostnaden: ”Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena, driv ut demoner. Ni har fått för intet, ge för intet.” (Matt. 10:8) (Gör nutida helbrägdagörare så? Ger de för intet, som Jesus befallde?)

Framgången: ”Hela folkskaran sökte få röra vid honom [Jesus], eftersom kraft gick ut från honom och läkte dem alla.” (Luk. 6:19) ”Man bar ut de sjuka också på de breda vägarna och lade dem där på små sängar och vilomattor, för att, när Petrus gick förbi, åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem. Och hopen av folk från städerna runt omkring Jerusalem fortsatte att komma tillsammans, bärande på sjuka och sådana som besvärades av orena andar, och alla blev de botade.” (Apg. 5:15, 16) (Blir alla som i vår tid går till helbrägdagörare eller till religiösa helgonaltare för att söka läkedom helbrägdagjorda?)

Vittnar det levnadssätt som medlemmar i de organisationer som ”helbrägdagörarna” är en del av om att de har Guds ande?

Lägger de som grupp på ett framträdande sätt i dagen sådana andens frukter som kärlek, långmodighet, mildhet och självbehärskning? — Gal. 5:22, 23.

Är de verkligen ”inte någon del av världen”, skyr de all inblandning i världens politiska angelägenheter? Har de hållit sig fria från blodskuld i krigstid? Har de ett gott rykte på grund av att de har tagit avstånd från världens omoraliska levnadssätt? — Joh. 17:16; Jes. 2:4; 1 Thess. 4:3—8.

Varför fick de kristna under det första århundradet sådana gåvor som förmågan att utföra mirakulös helbrägdagörelse?

Hebr. 2:3, 4: ”Hur skall vi då komma undan, ifall vi inte har brytt oss om en räddning av sådan storhet, i det den började förkunnas genom vår Herre och bekräftades för oss av dem som hörde honom, under det att Gud trädde till med sitt vittnesbörd, med såväl tecken som förebud och olika kraftgärningar och med utdelningar av helig ande enligt sin vilja?” (Här fanns verkligen övertygande bevis för att den kristna församlingen, som då var ny, i sanning var från Gud. Men skulle det vara nödvändigt att gång på gång bevisa detta, när det väl blivit fullt fastslaget?)

1 Kor. 12:29, 30; 13:8, 13: ”Inte är väl alla profeter? ... Inte har väl alla gåvor att läka? Inte talar väl alla tungomål?” ”Kärleken tryter aldrig. Men vare sig det finns gåvor till profeterande, skall de tas bort, eller tungomål, skall de upphöra. ... Nu består emellertid tro, hopp, kärlek, dessa tre; men störst av dessa är kärleken.” (När dessa mirakulösa gåvor hade fullgjort sitt syfte, skulle de upphöra. Men sådana ovärderliga egenskaper som är en frukt av Guds ande skulle fortsätta att komma till synes i de sanna kristnas liv.)