Hans tre brev är i själva verket skrivna till försvar för sanning och rättfärdighet, för det avfall som hade förutsagts av aposteln Paulus hade nu börjat bli uppenbart. Johannes’ tre brev kom sannerligen i rätt tid, för de medverkade till att styrka de första kristna i deras kamp mot ”den ondes” listiga angrepp. — 2 Thess. 2:3, 4; 1 Joh. 2:13, 14; 5:18, 19.

4. För vilka söker Johannes skydda sina medkristna, och vilka falska läror vederlägger han?

⁴ Johannes skriver för att skydda sina ”älskade”, sina ”barn”, för de falska läror som sprids av de ”många antikrister” som har gått ut från dem och som försöker vilseföra dem och leda dem bort från sanningen. (2:7, 18) Dessa avfälliga antikrister kan ha blivit påverkade av grekisk filosofi, som inbegrep den tidiga gnosticismen, vars anhängare påstod att de ägde en speciell, mystisk kunskap från Gud.d Johannes tar på ett kraftfullt sätt avstånd från avfällighet och behandlar ingående tre ämnen: synd, kärlek och antikrist. Hans uttalanden om synd och till stöd för Jesu offer för synder visar att dessa antikrister egenrättfärdigt påstod att de var utan synd och inte var i behov av Jesu lösenoffer. Deras egocentriska ”kunskap” hade gjort dem själviska och kärlekslösa, ett tillstånd som Johannes avslöjar genom att han gång på gång framhäver vikten av att visa sann kristen kärlek. Dessutom bekämpar Johannes uppenbarligen deras falska lära, när han förklarar att Jesus är Kristus, att han hade en föremänsklig tillvaro och att han kom i köttet som Guds Son för att bereda räddning åt troende människor. (1:7—10; 2:1, 2; 4:16—21; 2:22; 1:1, 2; 4:2, 3, 14, 15) Johannes brännmärker dessa falska lärare som ”antikrister”, och han nämner flera sätt varpå man kan känna igen Guds barn och Djävulens barn. — 2:18, 22; 4:3.

Många antikrister har kommit, och ”de gick ut från oss”, förklarar Johannes, för ”de var inte av vår sort”. Antikrist är den som förnekar att Jesus är Kristus. Han förnekar både Fadern och Sonen. Må de ”små barnen” hålla fast vid det som de har lärt från början, så att de kan ”förbli i gemenskap med Sonen och i gemenskap med Fadern” enligt den smörjelse som de har fått från honom och som är sann. — 2:1, 2, 15, 18, 19, 24.