En synlig styrande krets

7. Vilket annat redskap använde Kristus för att ge sin församling vägledning, och vilka skriftställen talar om denna ”tjänst att öva tillsyn”?

⁷ Bibeln visar också att Jesus Kristus använde en grupp av män som en styrande krets för att ge sin församling på jorden vägledning. Det verkar som om denna styrande krets till att börja med endast utgjordes av de 11 apostlarna. När Petrus sökte få veta vem som enligt Jehovas vilja skulle bli ersättare för Judas Iskariot, citerade han Psalm 109:8 (NW), där det heter: ”Må någon annan ta hans tjänst att öva tillsyn.” I bön till Jehova bad därefter Petrus och hans kamrater att Gud skulle utpeka den man som skulle ”ta den plats i denna tjänst och detta apostlaskap, som Judas avvek ifrån”. Mattias förordnades till att tjäna ”tillsammans med de elva apostlarna”. — Apostlagärningarna 1:20, 24—26.

8. Vilka två tidiga exempel visar hur Kristus använde medlemmar av den synliga styrande kretsen?

⁸ Första gången som vi kan läsa om att de 12 apostlarna tjänstgjorde i denna ”tjänst att öva tillsyn” som en styrande krets var när de förordnade andligen kvalificerade män till att betjäna sina bröder inom den första församlingen. (Apostlagärningarna 6:1—6) Det andra tillfället var när Filippus började predika den Smorde för samariterna. Som ett resultat av detta sände ”apostlarna i Jerusalem” ”i väg Petrus och Johannes till dem”. Det var först när dessa representativa medlemmar av den styrande kretsen hade lagt händerna på samariterna som ”de började få helig ande”. — Apostlagärningarna 8:5, 14—17.

Kristi personliga ledarskap

9. Handlade Kristus alltid genom änglar eller den styrande kretsen?

⁹ Alltifrån början av den kristna församlingen stod således den heliga anden, änglarna och en synlig styrande krets till Kristi förfogande för att han aktivt skulle kunna leda sina lärjungar på jorden.

Kristus stödde den styrande kretsens medlemmar

12, 13. Vad hände vid tiden för Paulus’ första besök i Jerusalem som kristen, vilket visade hur Kristus stödde beslut som hade fattats av de ansvariga bröderna i den staden?

¹² När aposteln Paulus först sökte få kontakt med lärjungarna i Jerusalem, var de förståeligt nog inte benägna att träffa honom. ”Barnabas kom då till hans hjälp och förde honom till apostlarna.” (Apostlagärningarna 9:26, 27) Paulus tillbringade sedan 15 dagar tillsammans med aposteln Petrus. Han träffade också Jesu halvbror Jakob, som då var en av de äldste i församlingen i Jerusalem. (Galaterna 1:18, 19) Senare avsnitt i Apostlagärningarna visar att tillsammans med de 12 apostlarna blev de äldste i Jerusalem en del av den första kristna församlingens styrande krets. — Apostlagärningarna 15:2; 21:18.

¹³ Under sin två veckor långa vistelse i Jerusalem vittnade Paulus för grekisktalande judar, men ”dessa gjorde ansatser att göra av med honom”. Lukas tillägger att ”när bröderna kom underfund med detta, förde de honom ner till Caesarea och skickade i väg honom till Tarsus”. (Apostlagärningarna 9:28—30) Men vem låg bakom detta visa beslut? När Paulus flera år senare berättade om just denna händelse i sitt liv, förklarade han att Jesus hade visat sig för honom och hade gett honom anvisningar om att snabbt lämna Jerusalem. När Paulus gjorde invändningar, tillade Jesus: ”Gå du bara, eftersom jag skall sända ut dig till nationer långt borta.” (Apostlagärningarna 22:17—21) Ja, Kristus följde noggrant det hela från höjden och ingrep både genom de ansvariga bröderna i Jerusalem och genom att tala direkt till Paulus.

14. Vilken jämförelse mellan berättelserna i Apostlagärningarna och Galaterna visar att Kristus ledde saker och ting i samband med den styrande kretsens möte angående omskärelsen?

¹⁴ En uppmärksam läsning av bibeln visar också tydligt att Kristus låg bakom det viktiga möte som den styrande kretsen höll för att avgöra frågan om icke-judiska kristna skulle underkasta sig omskärelse och Mose lag eller inte. Apostlagärningarna förklarar att när denna fråga uppstod, så ”ordnade man [utan tvivel de ansvariga medlemmarna eller äldste i församlingen i Antiokia] så att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem angående denna dispyt”. (Apostlagärningarna 15:1, 2) Men när Paulus berättar om de omständigheter som ledde fram till att han färdades till Jerusalem för att få frågan om omskärelsen löst, förklarar han: ”Jag begav mig dit upp till följd av en uppenbarelse.” (Galaterna 2:1—3; jämför 1:12.) Som församlingens aktiva huvud önskade Kristus att denna viktiga lärofråga skulle avgöras av hela den synliga styrande kretsen. Genom sin heliga ande vägledde han dessa hängivna mäns sinnen, när de fattade sitt beslut. — Apostlagärningarna 15:28, 29.

Ett ovanligt beslut

15, 16. a) Vad begärde den styrande kretsen att Paulus skulle göra efter det att han hade återvänt från sin tredje missionsresa? b) Varför kan dessa anvisningar tyckas vara ovanliga, men varför rättade sig Paulus efter dem? c) Vilken fråga uppstår?

¹⁵ Ett annat intressant exempel på hur Kristus aktivt ledde saker och ting från himmelen är det som hände efter Paulus’ tredje missionsresa. Lukas berättar att när Paulus återvände till Jerusalem, avgav han en fullständig rapport för de medlemmar av den styrande kretsen som var närvarande. Lukas skrev: ”Paulus [gick] in med oss till Jakob; och alla de äldste var där. Och han hälsade på dem och började i detalj berätta om de ting som Gud gjorde bland nationerna genom hans tjänst.” (Apostlagärningarna 21:17—19) Efter att ha lyssnat på Paulus gav den församlade kretsen honom klara och tydliga anvisningar och sade: ”Gör därför detta som vi nu säger dig.” De befallde honom att gå till templet och offentligt visa att han inte hade ”undervisat alla judarna bland nationerna om ett avfall från Mose” eller hade sagt dem att de varken skulle ”omskära sina barn eller vandra enligt de högtidliga sedvänjorna”. — Apostlagärningarna 21:20—24.

¹⁶ Man skulle kanske kunna ifrågasätta visheten i denna anvisning. Som vi redan har sett, så hade Jakob och kanske också andra äldste som var närvarande vid båda tillfällena några år tidigare skickat i väg Paulus från Jerusalem, därför att hans liv var hotat av ”grekisktalande judar”. (Apostlagärningarna 9:29) Trots detta rättade sig Paulus efter befallningen i överensstämmelse med det som han redan hade sagt i 1 Korintierna 9:20. Men likadana orsaker leder till likadana resultat. Judar ”från [den romerska provinsen] Asien” vållade tumult och försökte döda Paulus. Det var endast genom ett snabbt ingripande av romerska soldater som han räddades från att bli lynchad. (Apostlagärningarna 21:26—32) Då ju Kristus är församlingens huvud, varför fick han då den styrande kretsen att begära att Paulus skulle gå in i templet?

17. Hur visade sig detta ovanliga beslut ha gudomlig ledning, och vad visar detta?

¹⁷ Svaret blir uppenbart av det som hände den andra natten efter det att Paulus hade arresterats. Han hade avgett ett fint vittnesbörd för pöbeln som sökte döda honom och följande dag också för Sanhedrin. (Apostlagärningarna 22:1—21; 23:1—6) Han blev nästan lynchad för andra gången. Men den natten visade sig Jesus för honom och sade: ”Var vid gott mod! Ty såsom du har grundligt vittnat i Jerusalem om de ting som gäller mig, så måste du också vittna i Rom.” (Apostlagärningarna 23:11) Kom ihåg det trefaldiga uppdrag som Kristus hade förutsagt för Paulus. (Apostlagärningarna 9:15) Paulus hade burit Kristi namn till ”nationerna” och till ”Israels söner”, men nu var tiden inne för honom att också vittna för ”kungar”. På grund av detta beslut av den styrande kretsen kunde Paulus vittna för de romerska prokuratorerna Felix och Festus, för kung Herodes Agrippa II och till slut också för den romerske kejsaren Nero. (Apostlagärningarna, kapitel 24—26; 27:24) Vem kan betvivla att Kristus låg bakom allt detta?