Bibelns syn

Avråder Bibeln de kristna från att skaffa sig utbildning?

”Endast de okunniga föraktar utbildning.” — Tänkespråk av Publilius Syrus, verksam under det första århundradet f.v.t.

BIBELN uppmanar oss att ”värna om praktisk vishet och tankeförmåga”. (Ordspråken 3:21) Jehova, som är kunskapens Gud, vill att hans tillbedjare skall vara ett bildat folk. (1 Samuelsboken 2:3; Ordspråken 1:5, 22) Men en del uttalanden i Bibeln kan väcka frågor. Aposteln Paulus skrev exempelvis att han betraktade allt det som han tidigare hade strävat efter, däribland sin högre utbildning, ”som en hop avskräde”. (Filipperna 3:3–8) I ett annat brev hävdade han: ”Den här världens vishet är ... dårskap inför Gud.” — 1 Korinthierna 3:19.

Avråder Bibeln således en kristen från att skaffa sig utbildning? Hur mycket världslig utbildning bör han skaffa sig? Är den obligatoriska skolutbildningen tillräcklig, eller bör han vidareutbilda sig?

Utbildningen under det första århundradet

De första kristna hade mycket skiftande bakgrund i fråga om utbildning. Vissa framstående män betraktade apostlarna Petrus och Johannes, vilka båda var galiléer, som ”olärda och helt vanliga människor”. (Apostlagärningarna 4:5, 6, 13) Betyder detta att Petrus och Johannes var analfabeter eller att de saknade skolutbildning? Nej. Det betyder helt enkelt att de inte hade fått någon högre utbildning vid de hebreiska läroanstalterna i Jerusalem. De brev som dessa två modiga representanter för kristendomen senare skrev vittnar om att de var välutbildade, intelligenta män som kunde förklara Skrifterna på ett lättbegripligt sätt. De hade fått en praktisk yrkesinriktad utbildning som gjorde att de kunde sörja för sina familjers materiella behov. De var kompanjoner i en uppenbarligen lukrativ fiskerinäring. — Markus 1:16–21; Lukas 5:7, 10.

Lärjungen Lukas, som skrev både ett av evangelierna och Apostlagärningarna, hade däremot fått högre utbildning. Han var läkare. (Kolosserna 4:14) Hans medicinska bakgrund har också satt sin prägel på de inspirerade skrifter han skrev. — Se Lukas 4:38; 5:12; Apostlagärningarna 28:8.

Innan aposteln Paulus blev kristen hade han blivit undervisad i judarnas lag av en av dåtidens skickligaste och mest framstående lärare, Gamaliel. (Apostlagärningarna 22:3) Den utbildning Paulus fick kan kanske jämföras med vår tids universitetsutbildning. I det judiska samhället ansågs det dessutom hedervärt att de unga fick lära sig ett yrke, även om de senare i livet skaffade sig högre utbildning. Tydligen hade Paulus fått lära sig tältmakaryrket som ung pojke. Tack vare sina yrkeskunskaper kunde han försörja sig i heltidstjänsten.

Paulus insåg emellertid att den världsliga utbildningen hade ett begränsat värde i förhållande till den ytterst värdefulla kunskapen om Gud, även om världslig utbildning var nödvändig. Bibeln lägger således större vikt vid att man skaffar sig kunskap om Gud och om Kristus. De kristna i vår tid gör väl i att anlägga denna realistiska syn på världslig utbildning. — Ordspråken 2:1–5; Johannes 17:3; Kolosserna 2:3.

Noggrant övervägande

Somliga kristna har funnit att om de skaffar sig kompletterande utbildning, antingen akademisk utbildning eller yrkesutbildning, kan de lättare sörja för sin familjs materiella behov. Att sörja för sin familj eller för ”dem som är medlemmar av ... [ens] hushåll” är en helig plikt. (1 Timoteus 5:8) En person som skaffar sig sådana kunskaper och färdigheter att han kan fullgöra denna plikt handlar med praktisk vishet.

De som tycker att de behöver vidareutbilda sig bör emellertid väga fördelarna mot nackdelarna med sådan utbildning. Till fördelarna hör möjligheterna att få en anställning som gör att man kan försörja sig själv och sin familj samtidigt som man har möjlighet att nitiskt ta del i den kristna tjänsten. Dessutom kanske man kan hjälpa andra materiellt, eftersom man har ”något att dela ut åt den som har behov”. — Efesierna 4:28.

Vilka är nackdelarna? En nackdel kan vara att man konfronteras med läror som undergräver tron på Gud och på Bibeln. Paulus rådde de kristna att vara på sin vakt mot ”den ’kunskap’ som med orätt kallas så” och ”den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition”. (1 Timoteus 6:20, 21; Kolosserna 2:8) Det råder inget tvivel om att vissa slag av utbildning kan ha skadlig inverkan på den kristnes tro. De som överväger att vidareutbilda sig bör vara uppmärksamma på riskerna med sådant inflytande.

Mose, som blev ”undervisad i all egyptiernas vishet”, bevarade sin tro stark trots att den undervisning han fick utan tvivel omfattade polyteistiska läror som vanärade Gud. (Apostlagärningarna 7:22) På samma sätt kommer de kristna i vår tid att akta sig för att duka under för ohälsosamt inflytande, vilken miljö de än befinner sig i.

En annan möjlig fara med vidareutbildning är att kunskapen ”uppblåser” eller föder högmod. (1 Korinthierna 8:1) Många skaffar sig kunskaper och färdigheter av själviska skäl, och även om en person har ett ärligt motiv kan kunskapen få honom att känna sig överlägsen och självtillräcklig. Sådana attityder misshagar Gud. — Ordspråken 8:13.

Tänk på fariséerna. Medlemmarna av denna framstående religiösa sekt skröt med sin högre utbildning och var egenrättfärdiga. De var väl bevandrade i den stora samlingen rabbinska traditioner och såg ner på vanliga enkla människor, som inte hade liknande utbildning, och betraktade dem som okunniga, föraktliga och till och med förbannade. (Johannes 7:49) Dessutom var fariséerna penningkära. (Lukas 16:14) Deras exempel visar att en person som skaffar sig utbildning med ett felaktigt motiv kan bli både stolt och penningkär. När en kristen bestämmer sig för vilken form av utbildning och hur mycket utbildning han skall skaffa sig, gör han därför väl i att fråga sig själv: ”Vad är mitt motiv?”

Ett personligt val

De kristna i vår tid har skiftande bakgrund i fråga om utbildning, alldeles som det var under det första århundradet. Ungdomar som avslutar sin obligatoriska skolutbildning kan under sina föräldrars ledning välja att skaffa sig någon form av vidareutbildning. På samma sätt kan vuxna som anser sig behöva förbättra sin ekonomiska situation för att kunna försörja sina familjer betrakta vidareutbildning som ett alternativ för att nå detta mål.a Vissa sidor av den traditionella akademiska utbildningen lägger tonvikten på utvecklandet av intellektuella förmågor och inte på yrkesteoretiska kunskaper. Därför kan en person, även sedan han en längre tid har ägnat sig åt sådana studier, finna att han saknar de yrkeskunskaper som efterfrågas på arbetsmarknaden. För att lättare kunna fylla kraven på arbetsmarknaden väljer en del därför yrkesinriktade program i gymnasieskolan eller studier vid tekniska skolor.

Under alla omständigheter är valet av utbildning personligt. De kristna bör inte kritisera eller döma varandra i denna fråga. Jakob skrev: ”Vem är du, att du dömer din nästa?” (Jakob 4:12) Om en kristen funderar på att vidareutbilda sig, gör han väl i att rannsaka sitt eget motiv för att försäkra sig om att han inte drivs av själviska, materialistiska intressen.

Det är uppenbart att Bibeln uppmuntrar oss att ha en balanserad syn på utbildning. Kristna föräldrar inser det enastående värdet av den andliga undervisningen som grundar sig på Guds inspirerade ord och ger sina barn balanserade råd i fråga om världslig utbildning. (2 Timoteus 3:16) Eftersom föräldrarna har en realistisk syn på tillvaron, erkänner de värdet av världslig utbildning. Genom sådan utbildning förvärvar deras barn nödvändiga kunskaper och färdigheter som rustar dem att senare i livet kunna försörja sig själva och de familjer de kan komma att få. När en kristen beslutar om han skall vidareutbilda sig och i så fall i vilken utsträckning, kan han därför fatta ett sunt, personligt beslut grundat på hängivenhet för Jehova Gud. En sådan hängivenhet ”är nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma”. — 1 Timoteus 4:8.

[Infälld text på sidan 20]

”Värna om praktisk vishet och tankeförmåga.” — Ordspråken 3:21

[Infälld text på sidan 21]

När en kristen beslutar om han skall vidareutbilda sig, gör han väl i att fråga sig själv: ”Vad är mitt motiv?”