Frågor från läsekretsen

◼ Hur energiskt bör en kristen motsätta sig en blodtransfusion som en domstol har beordrat eller gett tillstånd till?

Varje situation är unik, och därför finns det inte någon heltäckande regel om detta. De kristna är kända för att respektfullt ”betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens” genom att lyda den världsliga regeringens lagar. Men de inser att deras allt överskuggande förpliktelse är att betala ”de [ting] som är Guds till Gud” genom att inte överträda hans lag. — Markus 12:17.

Romarna 13:1—7 dryftar de kristnas förhållande till de styrande ”överordnade myndigheterna”. Dessa styrande har myndighet att anta lagar eller att utfärda föreskrifter, som vanligtvis är till för att främja befolkningens allmänna väl. Och de styrande ”bär svärdet” för att upprätthålla respekten för sina lagar och för att ”utgjuta vrede över den” som enligt deras lagar ”bedriver det som är ont”. Eftersom de kristna underordnar sig de överordnade myndigheterna, önskar de lyda lagar och vad domstolar har beslutat, men deras underordnande måste vara relativt. Om någon söker förmå en kristen att underkasta sig något som skulle vara en överträdelse av Guds högre lag, kommer Guds lag först; den har företräde.

Vissa nutida lagar som i grund och botten är bra kan missbrukas för att tvinga på en kristen blodtransfusion. I det fallet måste de kristna inta samma ståndpunkt som aposteln Petrus hade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apostlagärningarna 5:29.

Jehova befallde israeliterna: ”Var ... fast besluten att inte äta blodet, ty blodet är själen, och du skall inte äta själen med köttet.” (5 Moseboken 12:23, NW) En judisk bibelöversättning från år 1917 lyder: ”Var bara ståndaktig i att inte äta blodet.” Och 1982 års svenska översättning lyder: ”Du skall endast vara ståndaktig i att inte förtära blodet.” Låter detta som om Guds tjänare skulle vara likgiltiga eller passiva, när det gäller att upprätthålla hans lag?

De kristna har med goda skäl varit fast beslutna att lyda Gud, också när en regering har befallt dem att handla annorlunda. Så här skriver professor Robert L. Wilken: ”De kristna vägrade inte bara [romersk] militärtjänst — de tog inte heller emot något offentligt ämbete och tog inte på sig något ansvar för att styra städerna.” (The Christians as the Romans Saw Them [De kristna som romarna såg dem]) Vägran att göra detta kunde ha inneburit att de blev stämplade som lagbrytare eller blev dömda till den romerska arenan.

De kristna i våra dagar måste också vara ståndaktiga och fast beslutna att inte överträda Guds lag, även om de därigenom utsätter sig för en viss fara när det gäller de världsliga myndigheterna. Den högsta lagen i universum — Guds lag — kräver att de kristna avhåller sig från blod, precis som de är befallda att undvika otukt (sexuell omoraliskhet). Bibeln kallar dessa förbud för ”nödvändiga ting”. (Apostlagärningarna 15:19—21, 28, 29) Man får inte ta lätt på en sådan gudomlig lag, som något som man lyder bara när det passar en och det inte skapar några problem. Guds lag måste lydas!

Vi kan därför förstå varför den unga kristna flicka som omtalas på sidan 17 sade till en domstol att hon ”betraktade en transfusion som en kränkning av hennes kropp och jämförde den med våldtäkt”. Skulle någon kristen kvinna, ung eller gammal, passivt underkasta sig en våldtäkt, även om lagen tillät att otukt utfördes genom sexuellt överfall?

Den 12-åriga flicka som citerades på samma sida lämnade inte heller något tvivel om att hon skulle kämpa emot en transfusion som domstolen beslutade om med all den kraft hon kunde uppbjuda, att hon skulle skrika och värja sig, att hon skulle dra ut injektionsanordningen ur armen och att hon skulle försöka förstöra blodet i påsen ovanför sängen. Hon var fast besluten att lyda Guds lag.

Jesus drog sig undan från trakten, när en folkskara kom och ville göra honom till kung. På liknande sätt kan en kristen, om det skulle verka sannolikt att man ville ge honom en av domstol beslutad transfusion, välja att undvika att vara tillgänglig för en sådan överträdelse av Guds lag. (Matteus 10:16; Johannes 6:15) En kristen bör samtidigt vara förståndig och söka alternativa medicinska behandlingsmetoder och därigenom göra en verklig ansträngning att bevara livet och återvinna hälsan.

Myndigheterna i vissa länder kanske skulle komma att betrakta en kristen som lagbrytare, när denne ansträngde sig till det yttersta för att undvika att överträda Guds lag om blodet, och han kanske skulle komma att riskera åtal. Men om straff blev följden, kan den kristne betrakta detta som att han får lida för rättfärdighetens skull. (Jämför 1 Petrus 2:18—20.) Men i de flesta fall har de kristna undgått transfusioner, och de har med kompetent läkarvård tillfrisknat, och inget varaktigt juridiskt problem har blivit följden. Och viktigast av allt: de har bevarat sin ostrafflighet mot sin gudomlige livgivare och domare.