1. Varför blev de kristna utsatta för prövningar, och varför kom Petrus’ första brev i läglig tid?

ALLTEFTERSOM de första kristna vitt och brett förkunnade Guds dygder eller förträffliga egenskaper, hade Rikets verk framgång och tillväxte överallt i romarriket. Det uppstod emellertid en del missuppfattningar beträffande den här nitiska gruppen. Deras religion hade utgått från Jerusalem och tagit sin början bland judar, och somliga förväxlade de kristna med de politiskt sinnade judiska fanatikerna, som var förbittrade över det romerska oket och ständigt var en källa till bekymmer för de lokala ståthållarna. Vidare var de kristna annorlunda genom att de vägrade att offra åt kejsaren och att ta del i den tidens hedniska religiösa ceremonier. Man talade emot dem, och de fick genomgå många prövningar på grund av sin tro. Petrus skrev sitt första brev vid rätt tidpunkt och med ett förutseende som vittnar om att han skrev under gudomlig inspiration. I detta brev uppmuntrade han de kristna att stå fasta och gav dem vägledning om hur de skulle förhålla sig under det styre som utövades av Nero, som då var kejsare. Detta brev visade sig komma mycket lägligt med tanke på den storm av förföljelse som bröt lös nästan omedelbart därefter.

9. Vilket sinnelag bör de kristna ha? Trots vad?

⁹ Om att glädja sig över att göra Guds vilja som en kristen trots lidanden (4:1—5:14). De kristna bör ha samma sinnelag som Kristus och leva endast för att göra Guds vilja och inte längre nationernas vilja, även om nationerna skymfar dem, därför att de inte längre löper tillsammans med dem ”till samma utsvävningarnas dypöl”. Eftersom slutet på allt har närmat sig, bör de vara sunda i sinnet, angelägna om att be, ha intensiv kärlek till varandra och göra allt så att Gud kan bli förhärligad. De bör inte bli förbryllade över de eldprov de måste gå igenom, utan de bör glädja sig över att ha del i Kristi lidanden. Ingen må emellertid lida som ogärningsman. Eftersom domen börjar med Guds hus, bör ”de som lider i överensstämmelse med Guds vilja hålla i med att anbefalla sina själar åt en trofast Skapare, medan de fortsätter att göra gott”. — 4:4, 19.

10. Vilket råd ges åt äldste och åt yngre män, och med vilken kraftfull försäkran slutar Första Petrusbrevet?

¹⁰ De äldste skall villigt, ja med iver, vara herdar för Guds hjord. Om de är exempel för hjorden, skall de, när överherden görs uppenbar, få ta emot härlighetens krona eller segerkrans som aldrig vissnar. De yngre männen skall underordna sig de äldre, och alla bör vara anspråkslösa i sinnet, ”eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka”. De skall stå fasta i tron och vara på sin vakt mot Djävulen, som går omkring som ”ett rytande lejon”. Petrus avslutar sina förmaningar med ytterligare en kraftfull försäkran: ”Men sedan ni har lidit en liten tid, skall all oförtjänt omtankes Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i gemenskap med Kristus, själv fullända er utbildning, han skall göra er fasta, han skall göra er starka. Honom tillhör makten för evigt. Amen.” — 5:5, 8, 10, 11.

13. a) Hur klargör Petrus i sitt brev vad som är Guds uppsåt med att kalla den kristna församlingen? b) Vilket glädjefyllt arv pekar Petrus fram emot, och vilka uppnår det?

¹³ Vid en tid då glödheta prövningar och förföljelser började flamma upp igen gav Petrus styrkande uppmuntran, och hans brev är i sanning till ovärderlig hjälp för alla som står inför sådana prövningar i våra dagar.