En födelse värd att minnas

”I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.” (Lukas 2:11, Bibel 2000)

FÖR omkring två tusen år sedan föddes en pojke i Betlehem. Det var inte många i den trakten som insåg betydelsen av det här barnets födelse. Men några herdar som var ute om natten för att vakta sina får fick se en hop änglar och hörde dem sjunga: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor som han vill visa välvilja.” (Lukas 2:8–14)

Herdarna fann sedan Maria och hennes man, Josef, i ett stall, alldeles som en av änglarna hade sagt. Maria hade gett sitt barn namnet Jesus och lagt honom i en krubba i stallet. (Lukas 1:31; 2:12) Nu, omkring två tusen år senare, bekänner sig en tredjedel av mänskligheten vara efterföljare till Jesus Kristus. Och det som hände i samband med hans födelse ligger till grund för den skildring som troligtvis är den mest lästa och berättade i människans historia.

I Spanien, ett land med stark katolsk tradition, firar man gärna traditionella högtider, och man har utvecklat många seder och bruk för att minnas den speciella natten i Betlehem.

Den spanska julen

Sedan 1200-talet har figurer som föreställer Jesus och andra välkända personer i Bibelns berättelse haft en självklar plats i det spanska julfirandet. Många familjer ställer fram en julkrubba, en modell av stallet där Jesus föddes. Man har lerfigurer som föreställer herdarna, ”de tre konungarna” (de tre vise männen), Josef, Maria och den nyfödde Jesus som ligger i en krubba. Sådana figurer i nästan naturlig storlek ställs ofta utanför stadshusen vid jultid. Det var troligtvis Franciskus av Assisi som införde den här seden i Italien för att göra människor mer uppmärksamma på evangeliernas skildring av Jesu födelse. Längre fram bidrog franciskanmunkar till att seden blev ännu mer populär i Spanien och många andra länder.

”De tre konungarna” har en mycket framträdande plats i det spanska julfirandet, ungefär som jultomten i andra länder. En vanlig uppfattning är att konungarna kom med presenter till den nyfödde Jesus, och därför säger man att det är konungar som kommer med presenter till de spanska barnen den 6 januari, Día de Reyes (konungarnas dag). Men det är inte många som känner till att evangelierna inte nämner hur många konungar som besökte Jesus. Och de var knappast konungar, det är mer korrekt att benämna dem astrologer.a Efter deras besök dödade dessutom Herodes alla pojkar i Betlehem ”från tvåårsåldern och därunder” i ett försök att mörda Jesus. Detta visar att det hann gå en tid efter det att Jesus hade fötts innan de sökte upp honom. (Matteus 2:11, 16)

Sedan 1100-talet har en del spanska städer uppfört skådespel som handlar om Jesu födelse och om herdarnas och astrologernas besök. Nu för tiden har de flesta städer i Spanien en cabalgata, en kortege, den 5 januari varje år, då ”de tre konungarna” åker på en utsmyckad vagn och delar ut godis till människor som kantar vägen. Traditionellt julpynt och villancicos (julsånger) bidrar till festligheterna.

De flesta spanska familjer äter en julmiddag på julafton (24 december). Då brukar man äta turrón (godis gjort av mandel och honung), marsipan och torkad frukt, ugnsstekt lamm, fisk och skaldjur. Familj och släkt gör en särskild ansträngning att samlas den här dagen, trots att man kanske bor långt ifrån varandra. Den 6 januari har man också en särskild middag då man äter roscón de reyes, en julkrans med en liten inbakad present, sorpresa, i form av en liten figur, gömd inuti. På romartiden hade man en liknande sed, och då blev den slav som fick kakbiten med det gömda föremålet ”kung” för en dag.

”Den gladaste och stressigaste tiden på året”

Vilka seder som än har utvecklats, har julen blivit världens främsta högtid. The World Book Encyclopedia beskriver julen som ”den gladaste och stressigaste tiden på året för miljoner kristna och icke-kristna i hela världen”. Men är det positivt?

Jesu födelse var en historisk händelse. Att änglarna förkunnade att den skulle medföra ”frid bland människor som han vill visa välvilja” vittnar om dess betydelse.

Trots det framhåller den spanske journalisten Juan Arias: ”Under kristendomens första tid firades inte Jesu födelse.” Men om den inte firades, var kommer då julfirandet ifrån? Och hur skall man bäst minnas Jesu födelse och det han uträttade? Det får du svar på i följande artikel.

[Fotnoter]

Hur bör vi minnas Jesus Kristus?

Jesus Kristus ”var utan tvivel en av de mest inflytelserika människor som någonsin levat”. (The World Book Encyclopedia)

STORA män blir oftast ihågkomna för det de har uträttat under sitt liv. Så varför tänker så många på Jesu födelse och inte på det han uträttade? De flesta inom kristenheten kan återge vad som hände vid hans födelse. Men hur många minns och försöker leva efter det han lärde i sin berömda bergspredikan?

Jesu födelse var utan tvivel av särskild betydelse, men hans första lärjungar lade mycket större vikt vid det Jesus gjorde och lärde. Det var med största säkerhet inte Guds avsikt att Kristi födelse skulle överskugga hans liv som vuxen. Men julens alla myter och legender om Kristi födelse har fått personen Jesus Kristus att hamna helt i skymundan.

Något annat som är värt att begrunda rör julfirandets själva natur. Om Jesus hade kommit tillbaka till jorden i dag, vad hade han då tyckt om den krassa kommersialism som omger julen? För två tusen år sedan besökte Jesus templet i Jerusalem. Han blev rasande när han såg hur penningväxlare och köpmän utnyttjade en judisk religiös högtid för att tjäna pengar. Han sade: ”Ta bort detta härifrån! Sluta upp med att göra min Faders hus till ett marknadshus!” (Johannes 2:13–16) Uppenbarligen godkände inte Jesus att man förenade affärsverksamhet med religion.

Många uppriktigt troende katoliker i Spanien uttrycker oro över att julen får en alltmer kommersiell prägel. Men med tanke på ursprunget till många av julens sedvänjor verkar den kommersiella utvecklingen i samband med julen oundviklig. Journalisten Juan Arias påpekar: ”De inom kristenheten som förhåller sig kritiska till julens ’hedniska’ inslag, och som menar att julen handlar mer om nöjen och konsumtion än om religion, är för det mesta omedvetna om att julen redan från början ... tog upp många av sederna i det romerska hedniska firandet [av solen].” (El País, 24 december 2001)

Under senare år har många spanska journalister och uppslagsverk behandlat både de hedniska rötterna till julfirandet och julens kommersiella karaktär. När det gäller datumet för julfirandet sägs det i Enciclopedia de la Religión Católica: ”Anledningen till att den romerska kyrkan valde att lägga julfirandet just på den här dagen verkar vara kyrkans benägenhet att ersätta hedniska högtider med kristna. ... Vi vet att Rom vid den tiden lät hedningarna viga den 25 december åt firandet av natalis invicti, den ’oövervinnliga solens’ födelse.”

Enciclopedia Hispánica säger något liknande: ”Att julfirandet infaller just den 25 december beror inte på en noggrann kronologisk uträkning, utan snarare på att man lät kristna det romerska firandet av vintersolståndet.” Hur firade romarna att solen började stiga på vinterhimlen? Genom att festa, frossa och byta presenter. Eftersom kyrkans dignitärer tvekade inför att avskaffa en så populär högtid, lät de ”kristna” den genom att kalla den dagen Jesu födelsedag i stället för solens födelsedag.

Redan från början av julens historia, under 300- och 400-talen, var det praktiskt taget omöjligt att sopa igen spåren av soldyrkan. Den helgonförklarade Augustinus (354–430 v.t.) kände sig tvungen att förmana medtroende att inte fira den 25 december så som hedningarna firade den dagen, till ära för solen. Även i våra dagar verkar de forntida romerska traditionerna vara det som dominerar julfirandet.

Den perfekta högtiden för kommers och festande

Under århundradenas gång har flera faktorer medverkat till att göra julen till den mest populära och internationella högtiden för fest och handel. Dessutom har seder och bruk vid andra vinterhögtider, särskilt de som firades i norra Europa, funnit sin väg in i det firande som tog sin början i Rom.a Och försäljare och köpmän under 1900-talet slog entusiastiskt på trumman för vilken som helst tradition som kunde ge dem ekonomiska fördelar.

Vad har allt detta resulterat i? Det viktigaste har blivit firandet av Kristi födelse, inte betydelsen av den. Och i många fall har man praktiskt taget slutat tala om Jesus i samband med julen. ”[Julen] är en världshögtid med familjen i fokus, och alla firar det de själva tycker att julen handlar om”, sägs det i den spanska dagstidningen El País.

Den kommentaren avspeglar en växande tendens i Spanien och i många andra länder. Medan julen firas mer storslaget för varje år, försvinner kunskapen om Jesus i samma takt. I mångt och mycket har julfirandet gått tillbaka till vad det ursprungligen handlade om under romartiden – att frossa, festa och byta presenter.

”Ett barn har fötts åt oss”

Om julen egentligen inte har någon koppling till Jesus Kristus, hur bör då sanna kristna minnas Jesu födelse och liv? Sju hundra år innan Jesus föddes profeterade Jesaja om honom: ”Ett barn har fötts åt oss, en son har getts åt oss; och det furstliga herradömet skall vila på hans skuldra.” (Jesaja 9:6) Varför antydde Jesaja att Jesu födelse och framtida roll skulle få så stor betydelse? Därför att Jesus skulle bli en mäktig härskare. Han skulle kallas Fredsfurste, och det skulle inte bli något slut på freden eller på hans herradöme. Dessutom skulle Jesu herradöme ”upprätthållas genom rättvisa och genom rättfärdighet”. (Jesaja 9:7)

Ängeln Gabriel upprepade vad Jesaja förkunnade, när han tillkännagav för Maria att Jesus skulle födas. Han förutsade: ”Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut.” (Lukas 1:32, 33) Det som var av störst betydelse med Jesu Kristi födelse var helt klart vad han skulle komma att utföra som förordnad kung i Guds rike. Kristi styre kan komma alla människor till godo, både dig och dina nära och kära. Änglarna menade rentav att hans födelse skulle medföra ”frid bland människor som han vill visa välvilja [eller: ”människor som han finner behag i”, fotnoten]”. (Lukas 2:14)

Vem längtar inte efter att få leva i en värld där det råder fred och rättvisa? Men för att få uppleva den fred som Kristi styre medför måste vi leva på ett sätt som Gud önskar och ha en god relation till honom. Jesus sade att det första steget mot att få ett sådant förhållande är att lära känna Gud och Kristus. Han sade: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3)

När vi har lärt känna Jesus, behöver vi inte längre fråga oss hur han vill att vi skall minnas honom. Är det genom att äta, dricka och byta presenter på samma datum som en hednisk högtid firades i forntiden? Det verkar osannolikt. Natten innan Jesus dog talade han om för sina lärjungar vad han föredrog. ”Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den i sin tur som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom.” (Johannes 14:21)

Jehovas vittnen har studerat Bibeln grundligt, vilket har hjälpt dem att förstå vilka de här buden från Gud och Jesus är. De hjälper dig gärna att få kunskap om de här viktiga buden så att du kan minnas Jesus på det sätt han bör bli ihågkommen.

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidorna 6, 7]

Är Bibeln emot fester och att man ger gåvor?

Gåvor

Bibeln uppmanar till att ge gåvor, och Jehova talar om sig själv som den som ger ”varje god gåva och varje fullkomlig gåva”. (Jakob 1:16, 17) Jesus visade indirekt att goda föräldrar skulle ge sina barn gåvor. (Lukas 11:11–13) Jobs vänner och familj gav Job presenter när han hade tillfrisknat från sin sjukdom. (Job 42:11) Däremot skulle det inte krävas någon speciell högtid för att man skulle ge varandra gåvor. Det skulle komma från hjärtat. (2 Korinthierna 9:7)

Familjeträffar

Det kan göra mycket för familjesammanhållningen att hela familjen träffas, särskilt om inte alla i familjen bor på samma plats. Jesus och hans apostlar var gäster vid en bröllopsfest i Kana, och det var säkert ett tillfälle då många familjemedlemmar och vänner samlades. (Johannes 2:1–10) Och i Jesu liknelse om den förlorade sonen firade pappan sin sons återkomst med en familjefest, där man hade både musik och dans. (Lukas 15:21–25)

Middagar

Det berättas ofta i Bibeln om hur Guds tjänare träffas och äter god mat tillsammans med familj och vänner eller medtillbedjare. När till exempel tre änglar kom till Abraham, gjorde han i ordning en festmåltid åt dem och bjöd bland annat på nötkött, mjölk, smör och runda kakor. (1 Moseboken 18:6–8) Salomo beskrev möjligheten att äta, dricka och ha trevligt som en gåva från Gud. (Predikaren 3:13; 8:15)

Det är tydligt att Gud vill att vi skall få njuta av god mat tillsammans med familj och vänner, och han ser gärna att man ger gåvor. Det finns gott om möjligheter för oss att göra det när som helst under året.