Julfirandet — Varför så populärt i Japan?

TRON på jultomten sitter djupt hos barnen i det buddistisk-shintoistiska landet Japan. År 1989 skrev japanska barn 160.000 brev till Tomteland i Mora i Sverige. Inget annat land skrev fler. De skrev breven i hopp om att få sina önskningar uppfyllda, vare sig det gällde en 900-kronors ritdator för barn eller ett 600-kronors bärbart videospel.

Att stämma träff på julafton har en speciell innebörd för unga japanska flickor. ”Enligt en enkät bland unga kvinnor sade 38 procent att de hade planerat för julafton en månad i förväg”, skriver Mainichi Daily News. Unga män har sina speciella skäl till att vilja vara med flickvännen på julafton. ”En bra idé är att be tyst tillsammans med din flickvän”, föreslog en tidskrift för unga män. ”Gör det på något fashionabelt ställe. Ditt förhållande kommer snabbt att bli mer intimt.”

Japanska män hoppas också kunna anropa någon magisk kraft med sin jultradition att köpa en vackert dekorerad tårta på väg hem från arbetet. Att uppträda som jultomte anses vara en kompensation för alla de gånger familjen försummats resten av året.

Ja, julfirandet har slagit rot hos de icke-kristna japanerna. Hela 78 procent av dem som tillfrågades av en butikskedja sade att de gjorde något speciellt av julen. Det är en överväldigande siffra i ett land där bara 1 procent av befolkningen säger sig tro på kristendomen. Trots att de bekänner sig vara buddister eller shintoister tar de gladeligen del i julfirandet. Den kända Shinto Ise-helgedomen nämner i sin almanacka, tillsammans med andra japanska helger, den 25 december som ”Kristi födelsedag”. Dessa scener med icke-kristna som deltar i festyran under julhelgen väcker emellertid frågan:

Vems helg är julen?

En ordbok definierar jul som ”en kristen fest den 25 december ... till minne av Kristi födelse”. Den har betraktats som ett tillfälle för ”kristna” att ”förenas i sina känslor av glädje över Kristi födelse”.

De som firar jul enbart som religiös högtid kanske förargar sig över dem som förvärldsligar den dagen med festyra och julklappar och tycker att de är hädiska. ”I Japan har vi nått höjden av krass kommersialism: ingen Kristus”, skrev en amerikan som bor i Japan. ”För en iakttagare från Väst”, anmärkte en annan skribent om den japanska julen, ”är det inte jultillbehören som saknas, utan den allra viktigaste ingrediensen — stämningen.”

Vad är då julstämning? Är det atmosfären vid julottan, med dess julpsalmer, levande ljus och annan utsmyckning, som för många är enda tillfället under året då de går i kyrkan? Eller är det den kärlek, den glädje och det julklappsgivande som får många att bli så generösa? Är det den stillhet som råder på krigsfronten, medan soldater iakttar några dagars ”frid på jorden”?

Förvånansvärt nog medför julstämningen ingen frid ens i människors hem. Enligt en undersökning som gjordes i England 1987 beräknade man att det uppstod stridigheter i 70 procent av de brittiska hemmen i samband med julen det året. Vanligast är att man bråkar om pengar. Att man dricker för mycket och att man inte fullgör sin roll i familjen är andra faktorer som leder till osämja.

”Jag undrar om vi inte förbiser en sak när det gäller julens verkliga innebörd”, skrev en i Japan bosatt västerlänning som besökte sitt hem under julen för några år sedan. ”Varje år den 25 december känner jag samma längtan att gå tillbaka till den gammaldags julen från förr i tiden — den hedniska ceremoni då man firade vintersolståndet genom att tillbe träd och hålla orgier. Vi har fortfarande kvar all den hedniska utsmyckningen — misteln, järneken, granen osv. — men på något sätt blev julen sig aldrig lik i och med att de kristna lade beslag på den och förvandlade den till en religiös högtid.”

Det går inte att förneka att julen är en hednisk högtid. De första kristna firade inte jul, ”eftersom de betraktade firandet av någons födelse som en hednisk sed”, sägs det i The World Book Encyclopedia. De hedniska saturnalierna och nyårsfestligheterna ligger till grund för festglädjen och julklappsgivandet.

Om julen i grund och botten är hednisk, måste sanna kristna fråga sig: Bör kristna fira jul? Låt oss se vad bibeln säger om firandet av Kristi födelsedag.

[Ruta på sidan 4]

Julfirandets ursprung

Även om de exakta detaljerna har gått förlorade i forntidens dunkel, finns det tecken som tyder på att en form av jul firades av romerska kyrkan år 336 v.t. ”Datum för julen fastställdes avsiktligt till den 25 december”, förklarar The New Encyclopædia Britannica, ”för att tränga undan betydelsen av solgudens stora fest.” Detta skedde när hedningarna hängav sig åt orgier i samband med både de romerska saturnalierna och de keltiska och germanska vintersolfesterna. I The New Caxton Encyclopedia heter det att ”kyrkan grep tillfället att kristna dessa fester”.

Julfirandet — Är det rätt sätt att ta emot Jesus?

FRÄLSARENS, den länge väntade Messias’, födelse var verkligen en glädjens tid. ”Se”, tillkännagav en ängel för herdar i närheten av Betlehem, ”jag förkunnar för er goda nyheter om en stor glädje som allt folket skall få, därför att i dag har det åt er fötts en frälsare, som är Kristus, Herren.” En hel skara änglar stämde in och prisade Gud: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av godvilja.” (Lukas 2:10—14) Somliga kanske drar slutsatsen att kristna bör göra likadant som änglarna och uttrycka glädje över Kristi ankomst på jorden på den tiden.

Det här är inte första gången som det i bibeln nämns om att änglar brast ut i lovsång. När jordens grund lades, skedde det att ”morgonstjärnorna tillsammans ropade högt av fröjd och alla Guds söner började jubla som uttryck för sitt bifall”. (Job 38:4—7, NW) Den exakta tidpunkten för denna händelse finns inte angiven i bibeln. (1 Moseboken 1:1, 14—18) Och hur glädjefylld denna händelse än må ha varit har kristna aldrig gjort gällande att de, därför att änglarna gav sitt bifall, årligen skulle fira jordens skapelse och kanske hålla en hednisk fest till minne av händelsen.

Men det är just detta människor som firar jul gör med Jesu Kristi födelse. Man kan titta i nästan vilket tillförlitligt uppslagsverk som helst under ordet ”jul” och få veta att datumet för Jesu födelse inte är känt. Bibeln nämner inget om det datumet.

”Om trumpeten ger en otydlig signal”

”Gud är ju inte oordningens Gud, utan fridens”, skrev aposteln Paulus, när han tillrättavisade församlingen i det forntida Korint för dess oordning. I samma sammanhang frågade han: ”Om trumpeten ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till drabbning?” (1 Korintierna 14:8, 33) Om en ordningens Gud ville att kristna skulle fira hans Sons födelse på jorden, är det då rimligt att tro att han skulle låta ofullkomliga människor godtyckligt välja ett datum från hedniska fester och börja hänge sig åt gudlösa sedvänjor?

En granskning av några få bibliska exempel klargör att Jehova Gud inte handlar med sitt folk på det sättet. När Gud begärde att israeliterna skulle hålla årliga högtider under den mosaiska lagen, angav han alltid ett bestämt datum och befallde hur dessa högtider skulle hållas. (2 Moseboken 23:14—17; 3 Moseboken 23:34—43) Jesus Kristus befallde aldrig att hans födelse skulle högtidlighållas, men ett speciellt datum uppmanade han sina efterföljare att fira. ”I den natt då han [Jesus] skulle bli utlämnad”, den 14 nisan år 33 v.t., instiftade Jesus firandet av Herrens kvällsmåltid med osyrat bröd och vin. Han befallde: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (1 Korintierna 11:23, 24) Trumpetsignalen som talar om när och hur Herrens kvällsmåltid skall högtidlighållas är klar och går inte att missförstå. Hur är det då med julen? Ingenstans i bibeln finner vi någon befallning om att fira Kristi födelse, och inte heller får vi veta när och hur.

För att vinna människor

”Jo, visst vet jag att julen är av hedniskt ursprung”, sade en prästman i Sionkyrkan i Tokyo. ”Men så länge som folk i allmänhet är intresserade av kristendomen den 25 december och kommer för att få höra den välborne Jesu läror predikas har julen en plats i kristendomen.” Många instämmer i hans resonemang. Tror du att det är rätt att göra sådana kompromisser?

Somliga invänder och säger att till och med Paulus kompromissade för att vinna människor till tron. ”Jag [har] gjort mig till allas tjänare”, skrev han, ”för att vinna så många fler. ... För dem som inte har någon lag har jag gjort mig lik en av dem, för att vinna dem som inte har någon lag. ... Allt detta gör jag för evangeliets skull, som en medarbetare i förkunnelsen av evangelium.” (1 Korintierna 9:19—23, Hedegård) Rättfärdigar dessa ord att man börjar fira en hednisk högtid för att vinna hedningar till kristendomen?

Begrunda noggrant sammanhanget i vilket Paulus säger detta. I vers 21 säger han: ”Fastän jag inte lever utanför Guds lag utan är bunden av Kristi lag.” (Hedegård) Han kompromissade alltså inte i frågor som gällde överträdelse av Kristi lag, utan han ”gjorde sig lik” hedningarna genom att respektera lokala seder och bruk så länge dessa inte stred mot kristna bud.a

Tänk med detta i minnet på hur upptagandet av hedniska fester i ”kristendomen” under beteckningen jul förefaller i ljuset av följande bibliska befallning: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. För vilken gemenskap har rättfärdighet och laglöshet? ... Eller vilken del har en troende och trogen med en icke troende? ... ’Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena’; ’och jag skall ta emot er.’” (2 Korintierna 6:14—17) Att blanda upp kristendomen med hedniska fester är inte något sätt att ta emot Jesus som frälsare, oavsett vilka ursäkter man kommer med. Det skulle ha varit orätt under det första århundradet, när Jesus kom i köttet, och det är lika orätt i dag och i framtiden, när Kristus kommer som kung för att verkställa Jehovas domar. (Uppenbarelseboken 19:11—16) De som föredrar att fira hedniska fester under ”kristen” täckmantel kanske rentav förnekar Jesus Kristus.

”Hemliga kristna” som inte fann vägen tillbaka

Vi kan lära något av det som hände med katoliker i Japan under shogun-eran. I och med att katolicismen bannlystes år 1614 hade omkring 300.000 japanska katoliker tre saker att välja mellan: bli martyrer, överge sin tro eller gå under jorden. De som gick under jorden kallades hemliga kristna. För att kamouflera sin tro anpassade de sig till olika buddistiska och shintoistiska seder. I sin liturgi använde de Maria Kannon, som var Maria förklädd till en buddistisk bodhisattva i form av en mor som håller ett barn. Deras högtider var en blandning av buddism, katolicism och gamla shintoistiska folkseder. Men när de tvingades att närvara vid buddistiska begravningar, mässade de kristna böner och utförde modoshi, en ceremoni som skulle upphäva den buddistiska ritualen. Vad har det blivit av dessa ”kristna”?

”Vad majoriteten av kirishitanerna [de kristna] beträffar”, förklarar boken The Hidden Christians (De hemliga kristna), ”utvecklades en religiös hängivenhet bland dem som gjorde det svårt för dem att överge dyrkan av shintoistiska och buddistiska gudar.” När förbudet hävdes och katolska missionärer återvände till Japan, höll de flesta av dessa ”hemliga kristna” fast vid sin sammansmälta religion.

Men kunde katolska kyrkan med rätta kritisera dessa ”hemliga kristna” som vägrade att vända tillbaka till romersk katolicism? Katolska kyrkan har också upptagit många hedniska läror och högtider, däribland julen. Har inte katoliker och protestanter, även om de bekänner sig vara kristna, också förkastat Jesus Kristus genom att ha blandat upp sin ”kristendom” med hedniska högtider?

Vägen tillbaka till sann kristendom

Setsuko, som var hängiven katolik i 36 år, kom till slut till insikt om detta. Efter andra världskriget hade hon försökt fylla sitt andliga tomrum genom att gå med i en katolsk kyrka. ”Så tillfredsställande!” tänkte hon när hon besökte julmässan och såg praktfulla julgranar både inne i kyrkan och utanför. ”Jag kände mig stolt över våra vackra dekorationer, som överträffade dem i grannkyrkorna”, sade hon. Ändå förstod Setsuko egentligen inget av de katolska lärorna, trots att hon till och med undervisade i söndagsskolan en period. Så när hon ville bli mer engagerad i kyrkans arbete, ställde hon några frågor till sin präst. I stället för att besvara hennes frågor förringade prästen henne. Hon blev besviken och bestämde sig för att studera bibeln på egen hand. Två veckor senare fick hon besök av Jehovas vittnen, och hon tackade ja till ett bibelstudium i sitt hem.

Hon förklarar: ”Det var smärtsamt att konfronteras med bibliska sanningar som kullkastade mina tidigare trosuppfattningar. Jag fick till och med alopecia neurotica, håravfall på grund av känslomässig upprördhet. Men så småningom lyste sanningens ljus in i mitt hjärta. Jag blev mycket överraskad när jag fick veta att Jesus inte kunde ha fötts under den kalla och regniga månaden december, när herdar inte brukade vakta sina får ute i det fria på natten. (Lukas 2:8—12) Det krossade min bild av julkrubban, för vi hade använt bomull som snö för att dekorera scener med får och herdar.”

Efter att ha övertygat sig själv om vad bibeln egentligen lär bestämde sig Setsuko för att sluta fira jul. Hon har inte längre någon ”julstämning” en gång om året, utan visar prov på en anda av glatt kristet givande varje dag.

Bli inte förargad när du ser hedningar vanhelga julen, om du själv uppriktigt tror på Kristus. De återgår bara till vad julen en gång har varit — en hednisk högtid. Julfirandet hjälper ingen att ta emot Jesus Kristus, som har återvänt osynligen som himmelsk kung. (Matteus, kapitel 24 och 25; Markus, kapitel 13; Lukas, kapitel 21) Sanna kristna visar i stället en Kristuslik anda hela året om, och de förkunnar de goda nyheterna om Riket, i vilket Jesus har blivit kung. Det är så Gud önskar att vi skall ta emot Jesus Kristus som vår frälsare och kung i Guds rike. — Psalm 2:6—12.

[Fotnot]

[Bild på sidan 7]

Sanna kristna ärar Jesus året om