Julen kommersialiserad

Det blev vanligt med välgörenhetsallmosor under jultiden. Det rörde sig om allt mellan välgörenhetsorganisationer som delade ut kol till fattiga änkor och godsägare som gav gåvor i form av pengar och mat. Julen blev i teorin snart ett tillfälle för alla klasser att träffas i social harmoni. Det lugnade mångas samveten att vid den här tiden på året avsiktligt låta skiljelinjerna mellan de rika och de fattiga suddas ut.

Man skapade en del nya festtraditioner och återupplivade andra. Så till exempel kom de första julkorten ut år 1843, och allteftersom det blev billigare att trycka blomstrade marknaden. Julgranen, en mycket äldre tradition, ökade också mycket i popularitet efter det att prins Albert, drottning Viktorias make, hade infört den tyska seden att dekorera med glitter, prydnader och ljus.

Den kommersiella marknadsföringen av julen fick fart. Nu, lite mer än hundra år senare, har julen blivit så kommersialiserad att det är ett allmänt ramaskri över detta.

Hur är det då med julsederna?

Det sägs att Dickens ”tyckte om julens alla tillbehör”. Men varifrån kom då dessa tillbehör?

Tidningen New York Newsday för 22 december 1992 gav några intressanta inblickar i den här frågan genom att citera John Mosley, som skrivit boken The Christmas Star: ”Mosley säger: ’Det var inte för att uttryckligen fira Kristi födelse som de tidiga kyrkoledarna firade julen i december, utan det var deras sätt att hantera vintersolståndet’, vinterns vändpunkt, då solen slutar sin färd mot söder och återigen styr kosan norrut och skänker nytt ljus.

Bevis för detta ser man i julsymbolerna, säger Mosley. Mest framträdande är bruket av gröna växter, som symboliserar liv i en tid av mörker och kyla. Han säger vidare: ’Den mest uppenbara gröna växten är julgranen. Och nordeuropéerna firade solståndet i skogen; de tillbad träd. Julgranen är därför faktiskt en återgång till den förhistoriska träddyrkan.’

Mosley säger vidare: ’Vad sätter man i träden? Jo, ljus. Ljus påminner om solen och symboliserar solen. Det är för solens återfödelse och ljusets återvändande efter solståndet. De viktigaste tingen i samband med solståndsfirande är överallt ljus och gröna växter.’

Han tillägger att ’den 25 december var det ursprungliga datumet för vintersolståndet, och mycket av det vi nu gör och som vi tror är relativt moderna julseder leder faktiskt sitt ursprung tillbaka till solståndsfiranden’.”

Musik kännetecknar också julfirandet. Det är därför inte överraskande att den romerska högtiden saturnalierna var känd för sitt festande och sina förlustelser, däribland sång och dans. Forskare ifrågasätter inte längre att den nutida julen har hämtat många av sina seder från de forntida saturnalierna.

Djupa farhågor

Ärkebiskopen av Canterbury i England, dr George Carey, klagade över den ”viktorianska Charles Dickens’ jul”. Varför det? Han sade: ”Jag är bekymrad om våra barn påverkas av kommersialismen.”

Enligt tidningen The Scotsman tror den anglikanske biskopen David Jenkins att julkommersialismen driver människor till randen av nervsammanbrott. ”Vi tillber girighet, och julen blir girighetens och dårskapens fest”, sade han och tillade: ”Vanliga människor drivs till förtvivlan av sina kreditkortsskulder. ... Det finns allt fler bevis för att människor efter jul råkar i förtvivlan och har familjegräl. Julfirandet är inte värt de allt fler problem som det skapar.”

Tidningen The Church Times i England sammanfattade träffande problemet med julen: ”Vi behöver befrias från den stora backanaliska orgie som vi har låtit den få bli!”