Bibelns svar

Bibeln säger inte exakt vilket datum som Jesus Kristus föddes, som de här uppslagsverken visar:

• ”Först vid 300-talets mitt började man i det kristna Rom fira Jesu födelse; tidpunkten för födelsen anges dock inte i evangelierna.” (Nationalencyklopedin)

• ”Det exakta datumet för Kristus födelse är inte känt”. (Encyclopedia of Early Christianity)

Även om Bibeln inte säger när Jesus föddes beskriver den två händelser kring hans födelse som gör att många drar slutsatsen att han inte föddes den 25 december.

Inte på vintern

1. Inskrivningen. Kort före Jesus födelse bestämde kejsar Augustus att ”hela den bebodda jorden skulle inskrivas”. Alla skulle inskrivas i ”sin stad”, vilket för en del kan ha inneburit en resa på en vecka eller mer. (Lukas 2:1–3) Den förordningen – som förmodligen hade att göra med beskattning och rekrytering till militärtjänst – skulle ha varit impopulär när som helst på året, men det är inte troligt att Augustus skulle ha provocerat sina undersåtar i onödan genom att tvinga dem att resa långa sträckor under vintern.

2. Fåren. ”Herdar ... bodde utomhus och höll vakt om natten över sin hjord.” (Lukas 2:8) I boken Daily Life in the Time of Jesus sägs det att hjordar bodde utomhus från ”veckan före påsk [sent i mars] ... till mitten av november”. Boken tillägger: ”Hjordarna ... tillbringade vintern under tak; och enbart detta visar att det traditionella datumet för julen, under vintern, knappast kan vara riktigt, eftersom det sägs i evangeliet att herdarna var ute på fälten.”

Tidigt på hösten

Vi kan beräkna på ett ungefär när Jesus föddes genom att räkna baklänges från hans död vid påsken den 14 nisan, våren år 33. (Johannes 19:14–16) Jesus var runt 30 år när han började sin tre och ett halvt år långa tjänst, alltså föddes han tidigt på hösten år 2 f.Kr. (Lukas 3:23)

Varför är juldagen den 25 december?

Om det inte finns några bevis för att Jesus föddes den 25 december, varför firar man då julen vid den tiden? I Nationalencyklopedin sägs det att julen ”sannolikt inrättades ... som motvikt till firandet 25 december av solguden som romersk riksgudomlighet, dies natalis solis invicti (’den oövervinneliga solens födelsedag’).” Det sägs också: ”Firandet av Jesu historiska framträdande i världen anknyter till äldre sed att fira högtid i samband med vintersolståndet.” Enligt The Encyclopedia Americana tror många forskare att man gjorde det ”för att göra kristendomen mer meningsfull för nyomvända hedningar”.

Bibelns svar

Bibeln säger inte när Jesus föddes, och inte heller säger den att vi ska fira hans födelsedag. I ett bibliskt referensverk står det: ”Julfirandet är inte grundat på någon befallning från Gud, inte heller har det sitt ursprung i NT [Nya testamentet].” (McClintock och Strongs Cyclopædia)

En undersökning av bakgrunden till julen visar däremot att den har sina rötter i hedniska religiösa riter. Bibeln visar att vi kränker Gud om vi försöker tillbe honom på ett sätt som han inte godkänner. (2 Moseboken 32:5–7)

Bakgrunden till julens traditioner

1. Att fira Jesus födelsedag: I The World Book Encyclopedia sägs det: ”De första kristna firade inte hans [Jesus] födelse, eftersom de betraktade firandet av någons födelse som en hednisk sed.” Och i Nationalencyklopedin sägs det: ”Att högtidlighålla födelsedagar har inom kyrkan uppfattats som en hednisk och gudlös sedvänja ... Först vid 300-talets mitt började man i det kristna Rom fira Jesu födelse.”

2. Den 25 december: Det finns inga bevis för att Jesus föddes det datumet. Kyrkoledare valde troligen det här datumet för att det skulle sammanfalla med hedniska högtider som hölls vid eller omkring vintersolståndet.

3. Att festa och ge presenter: I The Encyclopedia Americana sägs det: ”Saturnalierna, en romersk högtid som firades i mitten av december, utgjorde mönster för många av julens uppsluppna traditioner. Från detta firande kommer till exempel det i detalj planerade festandet, presenterna och seden att ha levande ljus.” Och Nationalencyklopedin säger att saturnalierna var en ”högtid åt guden Saturnus, firad 17 december. Till inslagen hörde utbyte av presenter ... Högtidens fortlevande in på 400-talet e.Kr. kan ha bidragit till julfirandets utformning.”

4. Jultomten: Många menar att myten om jultomten (på engelska Santa Claus) kan härledas till Sankt Nikolaus, ärkebiskop av Myra i Mindre Asien, nu Turkiet. ”Så gott som allt som står skrivet om Sankt Nikolaus baserar sig på legender”, sägs det i The Christmas Encyclopedia. Den svenska jultomten har även kopplingar till den nordiska folktron, där man trodde att ett övernaturligt väsen, en tomte, bodde på gården och tog hand om den.

5. Misteln: I Nationalencyklopedin sägs det om misteln: ”Den spelade en viktig roll i de keltiska folkens religiösa riter ... Att mistlar ofta hängts upp i dörrar, särskilt vid jul, kan vara ett minne av att den ansågs hålla häxor och spöken borta.”

6. Julgranen: ”Träddyrkan, som var vanligt förekommande bland hedningarna i Europa, levde kvar efter deras omvändelse till kristendomen i form av den skandinaviska sedvänjan att smycka huset och ladugården med vintergröna växter vid nyår för att skrämma bort Djävulen samt att sätta upp ett träd åt fåglarna vid julen; den levde vidare i seden ... att sätta en julgran vid ingången eller inne i huset under midvinterfirandet.” (Encyclopædia Britannica)