Vad Bibeln säger: Bibeln nämner inte Jesu födelsedatum. Men vi kan med säkerhet säga att han inte föddes den 25 december. Varför det? Bibeln berättar att när Jesus föddes ”bodde [herdar] utomhus och höll vakt om natten över sin hjord” i närheten av Betlehem. (Lukas 2:8) Den kalla regnperioden började vanligtvis i oktober. Herdarna förde då in sina hjordar under tak om natten, i synnerhet i de kallare höglandstrakterna, som runt Betlehem. Vädret var som allra kallast i december, och ibland kunde det till och med snöa.a

De första kristna, varav många hade följt Jesus under hans tjänst, firade intressant nog inte hans födelsedag över huvud taget. I enlighet med hans befallning högtidlighöll de däremot minnet av hans död. (Lukas 22:17–20; 1 Korinthierna 11:23–26) Men någon kanske tänker: Spelar det verkligen någon roll att det finns en hednisk koppling? Ja, faktum är att det gör det – för Gud. ”De sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern med ande och sanning”, sade Jesus Kristus. (Johannes 4:23)

Vad Bibeln säger: Bibeln berättar inte hur många ”vise män” som besökte Jesus. De kan ha varit två, men de kan också ha varit tre, fyra eller ännu fler. Och de kallas visserligen ”vise män” i en del bibelöversättningar, men det grekiska ordet i grundtexten är mạgoi, som betyder astrologer eller trollkarlar. Deras verksamhet var enligt Bibeln ”avskyvärd för Jehova”. (5 Moseboken 18:10–12) På grund av deras långa resa från Östern hann de inte fram till Jesus medan han var i stallet. I stället var det kanske efter flera månader som de ”gick in i huset” där Jesus var och fann ”barnet med sin mor Maria”. (Matteus 2:11)

En sak är säker: Det här var ingen vanlig stjärna! Och varför skulle Gud, som hade låtit änglar berätta för ödmjuka herdar om Jesu födelse, nu använda en stjärna för att vägleda hedniska astrologer – först till Jesu fiende och sedan till Jesus själv? Den enda rimliga slutsatsen är att stjärnan var ett ondskefullt knep av Satan, som är fullt kapabel att utföra sådana tecken. (2 Thessalonikerna 2:9, 10) Ironiskt nog brukar många sätta en ”betlehemsstjärna” i toppen på sin julgran.

Vad Bibeln säger: ”När ni nu har lagt bort lögnen, så tala sanning var och en av er med sin nästa.” Det här gäller i högsta grad inom familjen. (Efesierna 4:25) Bibeln säger också att man ska ”älska sanning” och ”tala sanning i sitt hjärta”. (Sakarja 8:19; Psalm 15:2) Att säga till små barn att tomten kommer med julklappar kanske kan verka gulligt och oskyldigt, men är det egentligen rätt att luras, även om man menar väl? Är det inte ironiskt att en högtid som sägs vara till ära för Jesus blir ett tillfälle då man för sina barn bakom ljuset?

Vad Bibeln säger: Glädje och generositet kännetecknar den sanna tillbedjan. ”Fröjda er, ni rättfärdiga, ja, ropa högt av fröjd”, säger Bibeln. (Psalm 32:11) Sådan glädje och fröjd hör ofta samman med frikostighet. (Ordspråksboken 11:25) ”Det är lyckligare att ge än att få”, sade Jesus. (Apostlagärningarna 20:35) Han sade också: ”Ta för vana att ge.” (Lukas 6:38)

Den här sortens givande har inte mycket gemensamt med påtvingat eller ritualmässigt givande, som ”traditionen kräver”. Så här beskriver Bibeln äkta generositet: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korinthierna 9:7) De som följer de här fina bibliska principerna är generösa därför att de verkligen vill vara det, och det när som helst under året. Vi kan vara säkra på att sann givmildhet har Guds godkännande – och den är aldrig betungande.

En förfalskning!

Vid en närmare granskning är nästan varje sida av julfirandet antingen av hedniskt ursprung eller också en förvanskning av det Bibeln säger. Jultraditionerna är alltså bara kristna på ytan. Hur har det blivit så? Under de århundraden som följde efter Kristi död trädde falska lärare fram, precis som Bibeln hade förutsagt. (2 Timoteus 4:3, 4) De här samvetslösa männen var mer intresserade av att göra kristendomen tilltalande för den stora massan än av att lära ut Bibelns sanning. Med tiden började de anamma populära hedniska högtider och gav dem en ”kristen etikett”.

Bibeln varnade för att sådana här ”falska lärare” skulle utnyttja andra ”med falska ord. Men vad dem angår, så är domen sedan gammalt inte overksam, och deras tillintetgörelse slumrar inte.” (2 Petrus 2:1–3)