Jul — varför till och med i Orienten?
I ORIENTEN trodde man förr på en person som påminner om jultomten. Det är den koreanska tron på Chowangshin, och något liknande finner man även bland vissa kineser och japaner.
Chowangshin ansågs vara en gud som hade hand om köket, en eldens gud som hade anknytning till den forntida koreanska elddyrkan. (I gamla tider transporterade koreaner glödande kol försiktigt för att vara säkra på att de inte slocknade.) Man trodde att denna gud höll uppsikt över hur familjemedlemmarna uppförde sig under året, och därefter for han upp till himlen genom köksspisen och skorstenen.
Man trodde att Chowangshin sedan avlade rapport till himlens kung den 23:e i månmånaden december. Chowangshin förväntades komma tillbaka vid slutet av året genom skorstenen och spisen och sedan dela ut belöningar eller straff beroende på hur var och en hade skött sig. På dagen för hans återkomst skulle medlemmarna i familjen tända ljus i köket och på andra ställen i huset. Bilder av den här köksguden visar en annan likhet med jultomten — han hade röda kläder! Det var sed att svärdottern gjorde ett par traditionella koreanska strumpor som hon i samband med vintersolståndet gav till sin svärmor. Detta skulle symbolisera svärdotterns önskan att svärmodern skulle få ett långt liv, eftersom dagarna blir längre efter den här dagen.
Ser du inte vissa likheter mellan det som nämnts här ovan och julen? Berättelserna liknar varandra, liksom sederna och föremålen: skorstenen, ljusen, bruket att ge gåvor, strumpor, en gammal man i röda kläder och tidpunkten för firandet. Men det är inte enbart dessa likheter som gör att julen så lätt har accepterats i Korea. Tron på Chowangshin hade nästan försvunnit, när julen introducerades i Korea. I själva verket är de flesta koreaner i dag omedvetna om att en sådan tro över huvud taget funnits.
Likväl illustrerar detta tydligt hur seder och bruk som hade samband med vintersolståndet och årets slut spred sig över hela världen på olika sätt. På 300-talet bytte den förhärskande kyrkan i romarriket namn på saturnalierna, en hednisk romersk högtid som firades till solgudens ära, och gjorde den till en del av julen. Julfirandet var i själva verket lokala sedvänjor som hade fått nytt liv med ett annat namn. Hur kom det att bli så?
Syftet med att ge gåvor
Seden att ge gåvor har aldrig dött ut. Under lång tid har koreaner funnit mycket nöje i att ge och få gåvor. Detta var en orsak till att julfirandet blev populärt i Korea.
För de amerikanska soldater som var stationerade i Korea efter andra världskriget och ville stärka banden med landets folk blev kyrkan en plats där man träffades och gav gåvor och nödhjälp. Detta skedde i synnerhet på juldagen. Många barn kom till kyrkan av nyfikenhet, och där fick de för första gången presenter i form av choklad. Som du förstår såg många sedan fram emot nästa jul.
För dessa barn var jultomten en amerikansk soldat i röd toppluva. I Ordspråken 19:6 heter det: ”Var och en är kamrat till den man som ger gåvor.” Ja, att ge gåvor visade sig vara mycket effektivt. Men det framgår av den här versen att sådana gåvor inte är någon garanti för en bestående vänskap. Till och med i Korea är det många som inte har haft någon annan anknytning till kyrkan än just den chokladbit de fick när de var små. Men julen föll inte i glömska. Samtidigt med att Korea gjorde snabba ekonomiska framsteg växte också kommersialismen, och traditionen att ge julklappar utnyttjades för att på ett enkelt sätt stimulera till ökad konsumtion. Affärerna använde julen för att öka sin vinst.
Det här är bakgrunden till att julen firas i Orienten i dag. Med julhandeln som mål utvecklar man nya produkter. Annonsplaneringen börjar redan vid midsommar. Försäljningssiffrorna når en topp i slutet av året, tack vare alla julklappar, julkort och musikinspelningar som säljs. Annonserna skall få de unga att känna sig olyckliga om de stannade hemma och inte fick några julklappar!
När juldagen närmar sig fylls affärer och köpcentra i Söul med folk som har kommit för att köpa julklappar, och det är på liknande sätt i andra städer i Orienten. Det uppstår trafikstockningar. Hotell, affärsområden, restauranger och nattklubbar översvämmas av folk. Man hör folk som festar — och sjunger högt. På julafton kan man se berusade män och kvinnor ta sig fram på gator där det ligger mängder med skräp.
Det är så här det blir. Det är inte längre bekännande kristna som är den drivande kraften bakom julfirandet i Orienten. Det framstår tydligt att i Korea, liksom på andra håll, har de kommersiella krafterna tagit över, och man tjänar stora pengar på denna kristenhetens högtid. Är det då bara kommersialismens fel att julen har blivit så fjärran från Kristi anda? Sanna kristna behöver mer ingående granska de allvarliga frågor som är inbegripna.
Julens ursprung
Ett vilddjur som sätts i en bur på zoo är fortfarande ett farligt djur. Och det skulle vara ett allvarligt misstag att tro att det har blivit tamt bara därför att det har varit i en bur en tid och tycks trivas där tillsammans med sina små. Du kanske har hört talas om djurskötare som blivit angripna.
I vissa avseenden kan vi säga att det är något liknande med julfirandet. Först var julen ett ”vilddjur” som levde utanför kristendomen. I The Christian Encyclopedia (på koreanska),a under rubriken ”Förhållandet till de romerska saturnalierna”, kan man läsa följande om julen:
”De hedniska saturnalierna och brumalierna var alltför djupt rotade i populära sedvänjor för att kristendomen skulle kunna tränga ut dem. Att kejsar Konstantin erkände söndagen (såväl Foibos och Mithras dag som Herrens dag) ... kanske gjorde att de kristna på 300-talet fann det lämpligt att låta Guds Sons födelsedag sammanfalla med den fysiska solens födelsedag. Denna hedniska högtid med sina vilda fester var så populär att de kristna var glada att få en ursäkt för att fortsätta sitt firande utan att ändra sig i fråga om själva andan eller uppförandet.”
Tror du att denna utveckling kunde ske utan motstånd? Vi läser vidare i samma uppslagsverk: ”Kristna förkunnare i Väst och i Främre Orienten protesterade mot hur lättsinnigt man firade Kristi födelsedag, samtidigt som kristna i Mesopotamien anklagade sina bröder i Väst för avgudadyrkan och soldyrkan när de godtog dessa hedniska högtider som kristna.” Det var uppenbart att något var fel från början. ”Likväl blev högtiden snabbt accepterad och blev till slut så fast rotad att inte ens den protestantiska revolutionen på 1500-talet kunde rubba den”, heter det vidare i uppslagsverket.
Ja, en högtid ägnad åt solguden, en högtid som inte hade något med sann kristendom att göra, införlivades i dåtidens kyrka. Högtiden fick ett annat namn — men dess hedniska kännetecken fanns kvar. Och den bidrog till att fylla den till namnet kristna kyrkan med hednisk religion och att fördärva människors andlighet. Historien bekräftar att när kristenheten utvecklades fick den ursprungliga inställningen att man skall ”älska sin fiende” ge vika för moraliskt förfall och fruktansvärda krig.
Med tiden blev det uppenbart att julen, trots att den kallades kristen, återspeglade sitt hedniska ursprung med dess fester och omåttliga drickande, med lössläppthet och dans och med traditionen att ge presenter och att dekorera hemmen med vintergröna växter. De kommersiella krafterna har för att nå sitt främsta mål — att sälja mer — utnyttjat julen på alla tänkbara sätt. Massmedierna lovprisar julen; folk i allmänhet tycker den är trevlig. I centrala Söul kom en butik, som är specialiserad på underkläder, med i TV:s nyhetssändning för att den i skyltfönstret hade en julgran som var smyckad med enbart underkläder. Julstämningen fanns där, men något intryck av att folk välkomnade Kristus fick man inte.
Vad Bibeln säger om julen
Vad lär oss denna historiska bakgrund och den utveckling som skett? Om en skjorta eller en blus är felknäppt redan från början, är det enda sättet att rätta till felet att börja om från början. Är det inte så? Trots att det förhåller sig så, hävdar somliga att julen visserligen har hedniska rötter i soldyrkan men har godtagits av kristenheten. De anser således att denna högtid har blivit godkänd som Kristi födelsedag och fått ny innebörd.
Vi kan dra en värdefull lärdom av en historisk händelse som ägde rum i det forntida Juda. År 612 f.v.t. införde judéerna soldyrkan i templet i Jerusalem. Blev denna hedniska form av tillbedjan helgad bara för att den utfördes på den plats som var avsedd för den rena tillbedjan av Jehova Gud? Bibelskribenten Hesekiel skrev angående den soldyrkan som förekom i Jerusalems tempel: ”Se! vid ingången till Jehovas tempel, mellan förhuset och altaret, var det omkring tjugofem män med ... sina ansikten mot öster, och de böjde sig ner mot öster, för solen. Och han sade vidare till mig: ’Har du sett detta, o människoson? Är det en så obetydlig sak för Judas hus att göra de avskyvärdheter som de har gjort här, att de måste fylla landet med våld och att de åter skulle kränka mig? Och se, de sträcker fram skottet för min näsa.’” — Hesekiel 8:16, 17.
Nej, i stället för att denna hedniska form av tillbedjan blev helgad försattes hela templet i fara. Dessa sedvänjor trängde sig in i Juda och bidrog till att våldet och det moraliska förfallet spred sig i landet. Det är på liknande sätt i kristenheten, där sedvänjor med ursprung i saturnalierna kommer i dagen i samband med julfirandet. Det är intressant att se att bara några år efter det att Hesekiel fick denna syn drabbades Jerusalem av Jehovas dom — staden ödelades av babylonierna. — 2 Krönikeboken 36:15–20.
Du kanske tyckte att den lärde mannens beskrivning av Jesus i förra artikeln var lustig. Men med tanke på att denna beskrivning kommer från en man utan exakt kunskap om Kristus är hans reaktion mycket intressant. Den kan få dem som firar jul att tänka efter. Varför det? Därför att julen inte alls ger någon korrekt bild av Kristus. I själva verket döljer julen Kristi nuvarande ställning. Jesus är inte längre ett litet barn i en krubba.
Gång på gång betonar Bibeln att Jesus nu är Messias, den mäktige kungen i Guds himmelska rike. (Uppenbarelseboken 11:15) Han är redo att göra slut på den fattigdom och det elände som en del människor fortfarande kommer ihåg vid jultiden då de skänker pengar till välgörande ändamål.
Men ärligt talat har julen inte hjälpt vare sig länderna i kristenheten eller några andra länder, inbegripet dem i Orienten. I stället har julen avlett uppmärksamheten från det sanna kristna budskapet om Guds kungarike och om slutet på den nuvarande onda världsordningen. (Matteus 24:14) Vi uppmanar dig att vända dig till Jehovas vittnen för att få veta hur detta slut skall komma. Och då kan du också få veta mer om de bestående välsignelser som sedan följer på jorden, under Guds rike och dess kung, Jesus Kristus. — Uppenbarelseboken 21:3, 4.
[Fotnoter]
a Baserat på The New Schaff-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge.
[Infälld text på sidan 6]
Julen bidrog till att kristenhetens kyrkor fick mer inslag av hednisk religion
[Bild på sidan 5]
Många barn kom till kyrkorna av nyfikenhet och fick presenter i form av choklad. Det gjorde att de såg fram emot nästa jul
[Bild på sidan 7]
Julafton i centrala Söul i Korea
[Bild på sidan 8]
Kristus är inte längre ett litet barn, utan en mäktig kung i Guds rike