Det hedniska Roms firande av saturnalierna, den oövervinnliga solens födelsedag, inföll omkring tre månader senare på året. Hur kom det sig att firandet av Jesu födelse flyttades fram till den 25 december, så att det hädiskt kom att sammanfalla med det hedniska firandet av solens födelsedag?

De allt kortare dagarna i december väckte vidskeplig panisk förskräckelse bland soldyrkarna, som fruktade att deras gud höll på att dö. De tände ljus och gjorde upp eldar för att försöka återuppliva den döende gudomen — och det tycktes fungera. Efter vintersolståndet den 21 december verkade det som om solguden började återvinna krafterna, eftersom dagarna blev längre.

”De viktigaste hedniska festerna ägde rum i december månad, och den 25 dec. utgjorde höjdpunkten på vinterns festligheter”, förklaras det i Church Christmas Tab. ”Somliga menar att biskopen av Rom valde den 25 dec. som tidpunkten för Kristi födelse för att ’helga’ det hedniska högtidsfirandet. Resultatet blev den egendomliga blandning av hedniska och kristna festligheter som världen nu kallar jul.” Tidningen medger också: ”Ordet ’jul’ förekommer inte i Bibeln. Och den föreskriver inte något firande av Jesu födelse.”

Gåvor var en karakteristisk del av saturnalierna. ”Vid denna högtid förväntades man ge alla sina vänner en present.” — Ancient Italy and Modern Religion.