Ta dig tid en stund och titta närmare på några av de seder och traditioner som förekommer i Mexico. Detta kan hjälpa dig att bilda dig en egen uppfattning om denna helg.

Posadas, ”de tre vise männen” och nacimiento

Festligheterna börjar den 16 december med posadas. I boken Mexico’s Feasts of Life heter det: ”Tiden är inne för posadas, nio förtrollande dagar som leder fram till julafton och som firas till minnet av Josefs och Marias ensamma vandring i staden Betlehem och det tillfälle då de äntligen fann någon som var vänlig nog att ge dem tak över huvudet. Familj och vänner samlas varje kväll för att iscensätta de dagar som föregick Kristi födelse.”

Enligt traditionen bär en grupp människor bilder av Maria och Josef till ett hus, och där ber de i sång om att få husrum, posada. De som är i huset svarar med sång tills besökarna slutligen får komma in. Då börjar en fest där några — med förbundna ögon och med en käpp i handen — turas om att försöka slå sönder en piñata, en stor dekorerad lerkruka som hänger i ett snöre. När krukan är sönderslagen, samlar man ihop innehållet (godis, frukt och annat). Därefter är det tid för mat, dryck, musik och dans. Åtta posada-fester hålls från den 16 till den 23 december. Den 24 december firas Nochebuena (julafton), och familjerna brukar då komma tillsammans för att äta en särskild måltid.

Bara några dagar därefter är det så dags för nyår, som firas med vilda fester. På kvällen den 5 januari förväntas Tres Reyes Magos (”de tre vise männen”) komma med leksaker till barnen. Höjdpunkten är en fest den 6 januari, då en rosca de Reyes (ringformad kaka) serveras. När man äter den, kommer någon att i sin bit finna en liten docka som föreställer Jesusbarnet. Den som får dockan måste ordna en avslutande fest den 2 februari. (På vissa håll är det tre små dockor, som föreställer ”de tre vise männen”.) Festandet i samband med julen fortsätter alltså länge.

Under den här perioden är nacimiento (födelsescenen) ett ganska framträdande inslag. Vad omfattar den? Både på offentliga platser och i kyrkor och hem sätter man upp julkrubbor med figurer (stora eller små) av keramik, trä eller lera. De föreställer Josef och Maria som faller på knä framför en krubba där det ligger ett nyfött barn. Ofta finns det också herdar och Los Reyes Magos (”de vise männen”). Scenen är ett stall, och där kanske också finns några djur som gör scenen fullständig. Huvudpersonen är emellertid ett nyfött barn, som på spanska kallas el Niño Dios (barnet Gud). Denna nyckelfigur kanske man placerar där på julaftonen.

En närmare titt på jultraditionerna

Angående julfirandet, såsom det är allmänt känt över hela världen, heter det i The Encyclopedia Americana: ”De flesta av de seder som nu hör samman med julen var inte från början jultraditioner, utan snarare förkristna traditioner och icke-kristna traditioner som den kristna kyrkan omfattat. Saturnalierna, en romersk högtid som firades i mitten av december, utgjorde mönster för många av julens uppsluppna traditioner. Från detta firande kommer till exempel det i detalj planerade festandet, presenterna och seden att ha levande ljus.”

I Latinamerika följer man dessa traditioner till minne av Kristi födelse, tillsammans med andra traditioner. Du kanske undrar: ”Varifrån härstammar då dessa?” Många som vill hålla sig till Bibeln kan se att vissa sedvänjor inte är någonting annat än aztekiska riter. I Mexico City-tidningen El Universal kunde man läsa: ”Munkar från olika ordnar drog fördel av att högtidligheterna i aztekernas ritualkalender sammanföll med den katolska liturgikalendern, och de använde därför detta som grund för sitt evangeliserings- och missionsarbete. De ersatte firandet av gudar från tiden före den spanska erövringen med högtidligheter tillägnade kristna gudomligheter, införde europeiska festligheter och aktiviteter och införlivade även indianernas festligheter, vilket ledde till en kulturblandning från vilken mexikanska uttryck bevisligen härrör.”

I The Encyclopedia Americana förklaras det: ”Skådespel som skildrar Jesu födelse blev tidigt en del av julfirandet. ... Det sägs att det var den helige Franciscus som införde dessa skådespel med julkrubban i kyrkan.” Dessa julspel, som handlade om Kristi födelse, framfördes i kyrkorna i början av Mexicos kolonisering. De anordnades av franciskanmunkar för att undervisa indianerna om Kristi födelse. Senare blev posadas populärare. Oavsett vad det ursprungliga syftet var med denna tradition, talar det sätt som posadas hålls på i dag för sig självt. Om man befinner sig i Mexico vid den här tiden, kan man se eller uppfatta något som en skribent för El Universal underströk i sin kommentar: ”Posadas, som var ett sätt att påminna oss om Jesu föräldrars pilgrimsfärd, när de letade efter husrum där barnet Gud kunde födas, är i dag ingenting annat än dagar med fylleri, utsvävningar, frosseri, fåfänga och mer och mer brottslighet.”

Tanken med nacimiento föddes under kolonialtiden i samband med de skådespel man ursprungligen hade i kyrkorna. Somliga kan tycka att det är tilltalande, men ger det en korrekt bild av det Bibeln säger? Det är en berättigad fråga. När de så kallade tre vise männen — som i själva verket var astrologer — kom på besök, bodde Jesus och hans föräldrar inte längre i ett stall. Det hade gått en tid, och familjen bodde nu i ett hus. Du tycker säkert att det är intressant att lägga märke till denna detalj i den inspirerade skildringen i Matteus 2:1, 11. Lägg också märke till att Bibeln inte visar hur många astrologer det var.a

I Latinamerika har man de tre vise männen i stället för jultomten. Men liksom i många andra länder håller fortfarande många föräldrar fast vid bruket att gömma leksaker i hemmet. På morgonen den 6 januari letar sedan barnen efter dem i tron att det var de tre vise männen som hade lagt dem där. Det här är en tid då leksakshandlare tjänar mycket pengar, och några har tjänat en förmögenhet på något som många uppriktiga människor inser är blott och bart fantasier. Legenden om de tre vise männen håller på att förlora sin trovärdighet bland många, till och med bland små barn. Somliga beklagar att allt färre tror på denna legend, men vad kan man egentligen förvänta sig av en fantasi som man håller fast vid enbart därför att det är en tradition och att det gagnar kommersiella intressen?