Hurdan blir din situation inför domarsätet?

”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron.” — MATTEUS 25:31.

1—3. Varför kan vi vara optimistiska när det gäller rättvisa?

”SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?” Den frågan ställer sig många, när de får höra rapporter om något rättsfall. Domare och jurymedlemmar kanske försöker vara ärliga, men är det vanligtvis rättvisan som segrar? Har du inte hört om orättvisor i rättsliga processer? Som vi kan se av Jesu liknelse i Lukas 18:1—8 är sådana orättvisor inte något nytt.

² Vilken erfarenhet du än har av mänsklig rättvisa, kan du lägga märke till Jesu avslutande ord i liknelsen: ”Skall ... inte Gud ... laga att rätt skipas åt hans utvalda, som ropar till honom dag och natt ... ? Jag säger er: Han skall laga att det med hast skipas rätt åt dem. Men skall Människosonen ändå, när han kommer, verkligen finna tron på jorden?”

³ Ja, Jehova skall se till att hans tjänare till slut får rättvisa. Detta är något som Jesus också medverkar i — särskilt nu, då vi ju lever i ”de sista dagarna” för den nuvarande onda tingens ordning. Jehova skall snart använda sin mäktige Son till att utplåna ondskan från jorden. (2 Timoteus 3:1; 2 Thessalonikerna 1:7, 8; Uppenbarelseboken 19:11—16) Vi kan få kunskap om Jesu roll genom en av de sista liknelser han framställde, den som ofta kallas för liknelsen om fåren och getterna.

4. Hur har vi förstått tidpunkten för uppfyllelsen av liknelsen om fåren och getterna, men varför skall vi nu ägna liknelsen uppmärksamhet? (Ordspråken 4:18)

⁴ Vi har länge haft uppfattningen att den liknelsen bildligt visar hur Jesus, sedan han år 1914 satte sig för att härska som kung, har dömt människor — antingen till evigt liv när det gäller dem som visat sig vara lika får eller till bestående död när det gäller dem som visat sig vara lika getter. Men en omprövning av liknelsen talar för en justerad förståelse av tidpunkten för dess uppfyllelse och av vad den belyser. Denna klarare förståelse får vårt predikoarbete att framstå som ännu viktigare och understryker betydelsen av människors sätt att reagera för det. Låt oss, för att förstå bakgrunden till denna djupare förståelse av liknelsen, begrunda vad Bibeln visar om både Jehova och Jesus som kungar och som domare.

Jehova som den högste Domaren

5, 6. Varför är det på sin plats att betrakta Jehova som både kung och domare?

⁵ Jehova styr universum med makt över hela skapelsen. Eftersom han inte har vare sig någon början eller något slut, är han ”evighetens Kung”. (1 Timoteus 1:17; Psalm 90:2, 4; Uppenbarelseboken 15:3) Han har myndighet att ge stadgar eller stifta lagar och att upprätthålla respekten för dessa. Men han har också myndighet att vara domare. I Jesaja 33:22 heter det: ”Jehova är vår Domare, Jehova är vår Stadgegivare, Jehova är vår Kung; han själv kommer att rädda oss.”

⁶ Guds tjänare har länge erkänt Jehova som domare i rättsfall och tvistefrågor. När ”hela jordens Domare” exempelvis hade bedömt bevisen för Sodoms och Gomorras ondska, både dömde han städernas invånare som förtjänta av tillintetgörelse och verkställde den rättfärdiga domen. (1 Moseboken 18:20—33; Job 34:10—12) Vi bör verkligen känna tillförsikt av vetskapen att Jehova är en rättfärdig domare, som alltid kan verkställa sina domar!

7. Hur tjänade Jehova som domare i sitt handlande med Israel?

⁷ I det forntida Israel avkunnade Jehova ibland dom direkt. Skulle du inte, om du hade levt på den tiden, ha känt dig tröstad av vetskapen att en fullkomlig domare avgjorde saker och ting? (3 Moseboken 24:10—16; 4 Moseboken 15:32—36; 27:1—11) Gud tillhandahöll också ”rättsliga beslut”, vilka var alltigenom goda som normer att döma efter. (3 Moseboken 25:18, 19; Nehemja 9:13; Psalm 19:9, 10; 119:7, 75, 164; 147:19, 20) Eftersom han är ”hela jordens Domare”, påverkas vi alla. — Hebréerna 12:23.

8. Vilken syn som har samband med detta fick Daniel?

⁸ Om detta har vi ett vittnesbörd från ett ”ögonvittne”. Profeten Daniel fick i en syn se rovlystna djur, som representerade regeringar eller världsvälden. (Daniel 7:1—8, 17) Han tillade: ”Troner ställdes fram och den Gamle av dagar satte sig. Hans klädnad var vit alldeles som snö.” (Daniel 7:9) Lägg märke till att Daniel såg troner och att ”den Gamle av dagar [Jehova] satte sig”. Fråga dig själv: ”Fick Daniel här bevittna hur Gud blev kung?”

9. Vad är en innebörd i att sätta sig på en tron? Ge exempel.

⁹ När vi läser att någon ”satte sig” på en tron, kanske vi tänker att han blev kung, eftersom Bibeln ibland använder ett sådant uttryckssätt. Som exempel kan nämnas: ”Det hände sig, när han [Simri] började regera, så snart han hade satt sig på sin tron, att han ... ” (1 Kungaboken 16:11; 2 Kungaboken 10:30; 15:12; Jeremia 33:17) I en profetia om Messias hette det: ”Han skall sätta sig och härska på sin tron.” Att sätta sig på en tron kan således betyda att bli kung. (Sakarja 6:12, 13) Jehova beskrivs som en kung som sitter på en tron. (1 Kungaboken 22:19; Jesaja 6:1; Uppenbarelseboken 4:1—3) Han är ”evighetens Kung”. Men man skulle också kunna säga att han hade blivit kung och att han på nytt hade satt sig på sin tron, när han hävdade en ny sida av sin suveränitet. — 1 Krönikeboken 16:1, 31; Jesaja 52:7; Uppenbarelseboken 11:15—17; 15:3; 19:1, 2, 6.

10. Vad var en huvuduppgift för israelitiska kungar? Belys saken.

¹⁰ Men det finns en springande punkt: En av de forntida kungarnas huvuduppgifter var att höra rättsfall och avkunna domar. (Ordspråken 29:14) Tänk på Salomos visa dom, när två kvinnor gjorde anspråk på samma spädbarn. (1 Kungaboken 3:16—28; 2 Krönikeboken 9:8) En av hans regeringsbyggnader var ”Tronförhuset ... , där han skulle döma”, också kallat ”domsförhuset”. (1 Kungaboken 7:7) Jerusalem beskrevs som den plats där ”domstronerna” hade ”stått”. (Psalm 122:5) Att sätta sig på en tron kan tydligen också betyda att utöva dömande myndighet. — 2 Moseboken 18:13; Ordspråken 20:8.

11, 12. a) Vad var innebörden i att Jehova satte sig, som det sägs i Daniel, kapitel 7? b) Hur bestyrker andra skriftställen att Jehova sätter sig för att döma?

¹¹ Låt oss nu återvända till den scen där Daniel fick se ”den Gamle av dagar” sätta sig. Daniel 7:10 tillägger: ”Domstolen intog sin plats, och böcker öppnades.” Ja, den Gamle av dagar satt för att avkunna dom om världsherraväldet och för att döma Människosonen värdig att härska. (Daniel 7:13, 14) Därefter läser vi att ”den Gamle av dagar kom och själva domen avkunnades till förmån för den Allrahögstes heliga”, vilka hade dömts värdiga att härska tillsammans med Människosonen. (Daniel 7:22) Slutligen ”började [domstolen] ta plats” och avkunna en ogynnsam dom över det sista världsväldet. — Daniel 7:26.a

¹² Att Daniel fick se Gud sätta sig på en tron innebar följaktligen att Gud kom för att avkunna dom. Tidigare hade David sjungit: ”Du [Jehova] har utfört min rätt och min sak; du har suttit på tronen och dömt med rättfärdighet.” (Psalm 9:4, 7) Och Joel skrev: ”Må nationerna uppväckas och dra upp till Jehosafats lågslätt; ty där kommer jag [Jehova] att sitta för att döma alla nationerna.” (Joel 3:12; jämför Jesaja 16:5.) Både Jesus och Paulus var i en sådan situation att en människa satte sig för att höra deras fall och avkunna en dom över dem.b — Johannes 19:12—16; Apostlagärningarna 23:3; 25:6.

Jesu ställning

13, 14. a) Vilken försäkran hade Guds folk om att Jesus skulle bli kung? b) När satte Jesus sig på sin tron, och i vilken bemärkelse härskade han från och med år 33 v.t.?

¹³ Jehova är både kung och domare. Hur är det då med Jesus? Den ängel som bekantgjorde hans födelse sade: ”Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, ... och hans kungarike skall inte få något slut.” (Lukas 1:32, 33) Jesus skulle bli en beständig arvinge till Davids kungadöme. (2 Samuelsboken 7:12—16) Han skulle härska från himlen, för David hade sagt: ”Jehovas uttalande till min Herre [Jesus] är: ’Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.’ Din styrkas stav kommer Jehova att sända från Sion, i det han säger: ’Dra kuvande fram mitt ibland dina fiender.’” — Psalm 110:1—4.

¹⁴ När skulle det ske? Jesus härskade inte som kung medan han var människa. (Johannes 18:33—37) Han dog, blev uppväckt och for upp till himlen år 33 v.t. I Hebréerna 10:12 heter det: ”Denne har framburit ett enda slaktoffer för synder för beständigt och har satt sig på Guds högra sida.” Vilken myndighet fick Jesus? Gud ”satte honom på sin högra sida i det himmelska, högt över varje regering och myndighet och makt och herradöme ... och gjorde honom till huvud över allting åt församlingen”. (Efesierna 1:20—22) Eftersom Jesus då hade kunglig myndighet över de kristna, kunde Paulus skriva: ”Han [Jehova] har befriat oss från mörkrets myndighet och överfört oss till sin älskade Sons kungarike.” — Kolosserna 1:13; 3:1.

15, 16. a) Varför säger vi att Jesus inte blev kung i Guds kungarike år 33 v.t.? b) När började Jesus härska i Guds kungarike?

¹⁵ Men Jesus tjänade inte då som kung och domare över nationerna. Han anvisades en plats intill Gud och inväntade den tid då han skulle få tjäna som kung i Guds kungarike. Så här skrev Paulus om honom: ”Med hänsyftning på vilken av änglarna har han någonsin sagt: ’Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter’?” — Hebréerna 1:13.

¹⁶ Jehovas vittnen har publicerat mycket bevismaterial för att Jesu väntan utlöpte år 1914, då han blev härskare i Guds kungarike i de osynliga himlarna. I Uppenbarelseboken 11:15, 18 heter det: ”Världens kungarike har nu blivit kungariket som tillhör vår Herre och hans Kristus, och han skall härska som kung i evigheters evighet.” ”Men nationerna blev vreda, och din egen vrede kom.” Ja, under första världskriget visade nationerna vrede mot varandra. (Lukas 21:24) Krigen, jordbävningarna, farsoterna, hungersnöden och liknande ting, som vi har sett sedan år 1914, bekräftar att Jesus nu härskar i Guds kungarike och att världens definitiva slut är nära. — Matteus 24:3—14.

17. Vad har vi slagit fast så långt?

¹⁷ Sammanfattningsvis kan man säga att Gud sitter på en tron som kung, men i en annan bemärkelse kan man säga att han sätter sig på sin tron för att döma. År 33 v.t. satte Jesus sig på Guds högra sida, och han är nu kung i Guds kungarike. Men tjänar Jesus, som nu regerar som kung, också som domare? Och varför bör detta i synnerhet intressera oss i den här tiden?

18. Vad finns det för bevis för att Jesus också skulle bli domare?

¹⁸ Jehova, som har rätt att förordna domare, utvalde Jesus som den domare som uppfyller hans normer. Detta visade Jesus, när han talade om att människor blev andligen levande: ”Fadern dömer ... ingen alls, utan han har anförtrott all rättskipning åt Sonen.” (Johannes 5:22) Men eftersom Jesus är domare över de levande och de döda, omfattar hans domarroll mer än det slaget av dömande. (Apostlagärningarna 10:42; 2 Timoteus 4:1) Paulus förklarade en gång: ”Han [Gud] har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man [Jesus] som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom.” — Apostlagärningarna 17:31; Psalm 72:2—7.

19. Varför är det korrekt att säga om Jesus att han sätter sig som domare?

¹⁹ Har vi då rätt, när vi drar slutsatsen att Jesus sätter sig på en härlig tron i en speciell roll som domare? Ja, för Jesus sade till apostlarna: ”I återskapelsen, när Människosonen sätter sig på sin härliga tron, skall också ni som har följt mig själva sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.” (Matteus 19:28) Jesus är nu kung i Guds kungarike, men i sin fortsatta verksamhet under tusenårsriket kommer han, som det omnämns i Matteus 19:28, också att sätta sig på en tron för att döma. Då kommer han att döma hela mänskligheten, både de rättfärdiga och de orättfärdiga. (Apostlagärningarna 24:15) Det är bra att vi kommer ihåg detta, när vi nu riktar vår uppmärksamhet på en av Jesu liknelser som har med vår tid och vårt liv att göra.

Vad säger liknelsen?

20, 21. Vilken fråga, som har avseende på vår tid, ställde Jesu apostlar, och vilken fråga ger detta upphov åt?

²⁰ Kort innan Jesus dog frågade hans apostlar honom: ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matteus 24:3) Jesus förutsade en betydelsefull händelseutveckling på jorden innan ”slutet” skulle ”komma”. Strax före det slutet skulle nationerna få ”se Människosonen komma på himlens moln med kraft och stor härlighet”. — Matteus 24:14, 29, 30.

²¹ Hur kommer det då att gå för människor i dessa nationer, när Människosonen kommer i sin härlighet? Låt oss ta reda på det från liknelsen om fåren och getterna, vilken börjar med orden: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom.” — Matteus 25:31, 32.

22, 23. Vad visar att liknelsen om fåren och getterna inte började uppfyllas år 1914?

²² Uppfylldes denna liknelse då Jesus satte sig för att härska som kung år 1914 — så som vi länge har förstått saken? I Matteus 25:34 omtalas han faktiskt som kung, varför liknelsen helt logiskt får sin uppfyllelse efter det att Jesus blev kung år 1914. Men vilket dömande utförde han kort därefter? Det var inte dömandet av ”alla nationerna”, utan han riktade i stället sin uppmärksamhet på dem som gjorde anspråk på att utgöra ”Guds hus”. (1 Petrus 4:17) I överensstämmelse med Malaki 3:1—3 inspekterade Jesus som Jehovas budbärare och domare de återstående smorda kristna på jorden. Det var också dags att döma kristenheten, vilken falskeligen gjorde anspråk på att vara ”Guds hus”.c (Uppenbarelseboken 17:1, 2; 18:4—8) Men det finns inget som tyder på att Jesus då, och inte heller därefter, har satt sig för att slutgiltigt döma människor av alla nationerna såsom får eller getter.

²³ Om vi analyserar Jesu verksamhet i den liknelsen, ser vi honom slutgiltigt döma alla nationerna. Liknelsen visar inte att ett sådant dömande skulle pågå under en utsträckt period på många år, som om alla som har dött under de gångna årtiondena dömts förtjänta av evig död eller evigt liv. Det verkar i stället vara så att flertalet av dem som har dött under de senaste årtiondena har gått till mänsklighetens gemensamma grav. (Uppenbarelseboken 6:8; 20:13) Liknelsen skildrar i stället den tidpunkt då Jesus dömer de människor av ”alla nationer” som lever då och skall få uppleva verkställandet av hans rättsliga dom.

24. När skall liknelsen om fåren och getterna uppfyllas?

²⁴ Liknelsen pekar med andra ord fram emot den tid då Människosonen skall komma i sin härlighet. Han skall sätta sig för att döma de människor som då lever. Hans dom kommer att grunda sig på vad de har visat sig själva vara. Då kommer ”skillnaden mellan en rättfärdig och en ondskefull” att tydligt ha bevisats. (Malaki 3:18) Själva uttalandet och verkställandet av domen kommer att ske under en begränsad tid. Jesus kommer då att avge rättfärdiga domslut, grundade på vad som har blivit uppenbart om individerna. — Se också 2 Korinthierna 5:10.

25. Vad beskriver Matteus 25:31, när det talas om att Människosonen sätter sig på en härlig tron?

²⁵ Det innebär således att detta att Jesus skall ”sätta sig på sin härliga tron” för att döma, som vi läser om i Matteus 25:31, avser en framtida tidpunkt, då denne mäktige kung skall sätta sig för att uttala och verkställa dom över nationerna. Ja, den domsscen som gäller Jesus i Matteus 25:31—33, 46 kan jämföras med scenen i Daniel, kapitel 7, där den regerande Kungen, den Gamle av dagar, satte sig för att utföra sin uppgift som domare.

26. Vilken ny förklaring av liknelsen blir tydlig?

²⁶ Denna förståelse av liknelsen om fåren och getterna visar att avkunnandet av domen över fåren och getterna hör framtiden till. Det kommer att ske efter det att den ”vedermöda” som nämns i Matteus 24:29, 30 har brutit ut och Människosonen har kommit ”i sin härlighet”. (Jämför Markus 13:24—26.) Då, vid slutet för hela den onda ordningen, kommer Jesus att sätta sig på domarsätet och avkunna och verkställa dom. — Johannes 5:30; 2 Thessalonikerna 1:7—10.

27. Vad bör vi vara intresserade av att veta om Jesu sista liknelse?

²⁷ Detta gör att vi får en klarare förståelse av när Jesu liknelse om dömandet av fåren och getterna skall uppfyllas. Men hur påverkar detta oss, som nitiskt predikar de goda nyheterna om Guds kungarike? (Matteus 24:14) Gör det vårt arbete mindre viktigt, eller lägger det ett större ansvar på oss? Låt oss i följande artikel se hur vi påverkas.

[Fotnoter]

Hur blir framtiden för fåren och getterna?

”Han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna.” — MATTEUS 25:32.

1, 2. Varför bör liknelsen om fåren och getterna intressera oss?

JESUS KRISTUS är helt visst den störste lärare som funnits på jorden. (Johannes 7:46) Han undervisade bland annat med hjälp av liknelser. (Matteus 13:34, 35) Dessa förmedlade på ett enkelt men ändå kraftfullt sätt djupa andliga och profetiska sanningar.

² I liknelsen om fåren och getterna pekade Jesus fram emot en tidpunkt då han skulle tjäna i en speciell ställning: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och ...” (Matteus 25:31) Denna liknelse bör intressera oss, eftersom det är med den som Jesus avslutar sitt svar på frågan: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matteus 24:3) Men vad betyder detta för oss?

3. Vilken händelseutveckling hade Jesus tidigare i sitt anförande sagt skulle ske omedelbart efter det att den stora vedermödan hade börjat?

³ Jesus förutsade att det ”omedelbart efter” det att den stora vedermödan hade brutit ut skulle ske en dramatisk händelseutveckling, något som vi väntar på. Han sade att då skulle ”Människosonens tecken” visa sig. Detta kommer i hög grad att påverka ”alla jordens stammar”, vilka skall få ”se Människosonen komma på himlens moln med kraft och stor härlighet”. Människosonen skall åtföljas av ”sina änglar”. (Matteus 24:21, 29—31)a Hur är det då med liknelsen om fåren och getterna? Moderna biblar placerar den liknelsen i kapitel 25 i Matteus’ evangelium, men den är en del av Jesu svar och ger ytterligare detaljer om hur han kommer i härlighet, och den koncentrerar sig på hur han dömer ”alla nationerna”. — Matteus 25:32.

De medverkande i liknelsen

4. Hur omnämns Jesus i inledningen till liknelsen om fåren och getterna, och vilka andra kommer in i bilden?

⁴ Jesus börjar liknelsen med att säga: ”När Människosonen kommer.” Du vet antagligen vem ”Människosonen” är. Evangelieskribenterna använde ofta det uttrycket om Jesus, och det gjorde också Jesus själv, utan tvivel därför att han tänkte på Daniels syn av ”någon lik en människoson”, som kom inför den Gamle av dagar för att få ”herravälde och värdighet och kungarike”. (Daniel 7:13, 14; Matteus 26:63, 64; Markus 14:61, 62) Jesus är huvudpersonen i den här liknelsen, men han är inte ensam. Tidigare i detta anförande hade Jesus, som vi kan läsa i Matteus 24:30, 31, sagt att när Människosonen kommer ”med kraft och stor härlighet”, då skulle hans änglar spela en viktig roll. När Jesus i liknelsen om fåren och getterna sätter sig ”på sin härliga tron” för att döma, nämns också änglar tillsammans med honom. (Jämför Matteus 16:27.) Men kan det vara människor som avses i liknelsen — domaren och hans änglar är ju i himlen?

5. Hur kan vi identifiera Jesu ”bröder”?

⁵ En titt på liknelsen uppenbarar tre grupper som vi måste identifiera. Förutom fåren och getterna nämner Människosonen en tredje grupp, vars identitet är avgörande för möjligheten att identifiera fåren och getterna. Jesus kallar denna tredje grupp för sina andliga bröder. (Matteus 25:40, 45) De måste vara sanna tillbedjare, för Jesus sade: ”Var och en som gör min Faders vilja, ... det är min bror och syster och mor.” (Matteus 12:50; Johannes 20:17) Paulus omtalade därför rakt på sak de kristna som är en del av ”Abrahams säd” och är Guds söner som Jesu ”bröder” och som sådana som har ”andel i den himmelska kallelsen”. — Hebréerna 2:9—3:1; Galaterna 3:26, 29.

6. Vilka är ”de minsta” av Jesu ”bröder”?

⁶ Varför nämnde Jesus ”de minsta” av sina bröder? Dessa ord är ett eko av det som apostlarna hade hört honom säga tidigare. När Jesus jämförde Johannes döparen, som dog före Jesus och som därför hade ett jordiskt hopp, med dem som vinner himmelskt liv, sade han: ”Det [har] inte uppväckts någon större än Johannes döparen; men den som är en av de mindre i himlarnas kungarike är större än han.” (Matteus 11:11) Några av dem som skulle komma till himlen kan i likhet med apostlarna ha varit framträdande i den kristna församlingen, medan andra kan ha varit mindre framträdande, men de var alla Jesu andliga bröder. (Lukas 16:10; 1 Korinthierna 15:9; Efesierna 3:8; Hebréerna 8:11) Även om några verkade obetydliga på jorden, var de således hans bröder och skulle behandlas i enlighet därmed.

Vilka är fåren och getterna?

7, 8. Vad sade Jesus om fåren, och vilken slutsats kan vi därför dra om dem?

⁷ Så här läser vi om dömandet av fåren: Jesus ”skall ... säga till dem som står på hans högra sida: ’Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det kungarike som har varit berett åt er från världens grundläggning. För jag blev hungrig, och ni gav mig något att äta; jag blev törstig, och ni gav mig något att dricka. Jag var en främmande människa, och ni tog gästfritt emot mig; naken, och ni klädde mig. Jag blev sjuk, och ni såg till mig. Jag var i fängelse, och ni kom till mig.’ Då skall de rättfärdiga svara honom med orden: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig, och gav dig något att dricka? När såg vi dig som en främmande människa och tog gästfritt emot dig, eller naken, och klädde dig? När såg vi dig sjuk eller i fängelse och gick till dig?’ Och till svar skall kungen säga till dem: ’Jag säger er i sanning: I den mån, som ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.’” — Matteus 25:34—40.

⁸ Det är uppenbart att fåren, som döms värdiga att vara på Jesu högra sida av ära och ynnest, representerar en klass av människor. (Efesierna 1:20; Hebréerna 1:3) Vad gjorde de, och när? Jesus sade att de omtänksamt, respektfullt och generöst hade gett honom mat, dryck och kläder och att de hade hjälpt honom, när han var sjuk eller i fängelse. När fåren säger att de inte har gjort detta mot Jesus personligen, påpekar han att de genom att ha stött hans andliga bröder, kvarlevan av smorda kristna, faktiskt har gjort det mot honom själv.

9. Varför är liknelsen inte tillämplig under tusenårsriket?

⁹ Liknelsen är inte tillämplig under tusenårsriket, eftersom de smorda då inte kommer att vara människor som hungrar, törstar eller är sjuka eller är i fängelse. Men många av dem har upplevt sådant under avslutningen på denna tingens ordning. Satan har, alltsedan han kastades ner hit till jorden, framför allt riktat sitt ursinne mot kvarlevan och fått dess medlemmar att utsättas för att bli hånade, torterade och dödade. — Uppenbarelseboken 12:17.

10, 11. a) Varför är det orimligt att tänka att fåren inbegriper alla som gör en vänlig handling mot Jesu bröder? b) Vilka representerar fåren lämpligen?

¹⁰ Sade Jesus att alla som gjorde en liten vänlig handling mot en av hans bröder, till exempel genom att erbjuda denne en bit bröd eller ett glas vatten, uppfyller kraven för att bli ett av dessa får? Visst kan det återspegla mänsklig omtanke att visa sådan vänlighet, men det verkar faktiskt som om det krävs mycket mer av fåren i den här liknelsen. Jesus åsyftade till exempel knappast ateister eller präster som råkar göra en vänlig handling mot någon av hans bröder. Två gånger kallar Jesus däremot fåren för ”rättfärdiga”. (Matteus 25:37, 46) Fåren måste således vara sådana som under någon tid har kommit Kristi bröder till hjälp och aktivt stött dem och dessutom utövat ett sådant mått av tro att de har fått en rättfärdig ställning inför Gud.

¹¹ Många har under århundradenas gång i likhet med Abraham åtnjutit en rättfärdig ställning inför Gud. (Jakob 2:21—23) Noa, Abraham och andra trogna personer är med bland de ”andra får” som skall ärva liv i paradiset under Guds kungarike. På senare tid har flera miljoner börjat ägna sig åt den sanna tillbedjan som andra får, och de har blivit ”en hjord” med de smorda. (Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:9) Dessa, som har jordiska förhoppningar, erkänner Jesu bröder som Guds kungarikes ambassadörer, och de har därför hjälpt dem både bokstavligen och andligen. Jesus betraktar det som de andra fåren gör mot hans bröder på jorden som om det vore gjort mot honom själv. De som har handlat så och som lever när han kommer för att döma nationerna kommer att dömas som får.

12. Varför skulle fåren kunna fråga hur de har handlat omtänksamt mot Jesus?

¹² Om de andra fåren nu predikar de goda nyheterna tillsammans med de smorda och hjälper dem, varför skulle de då fråga: ”Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig, och gav dig något att dricka?” (Matteus 25:37) Det skulle kunna finnas flera skäl. Detta är en liknelse. Genom den visar Jesus sitt stora intresse för sina andliga bröder; han känner med dem och lider med dem. Jesus hade tidigare sagt: ”Den som tar emot er tar också emot mig, och den som tar emot mig tar också emot honom som har sänt ut mig.” (Matteus 10:40) I den här liknelsen utsträcker Jesus den principen och visar att det som görs (gott eller ont) mot hans bröder når ända in i himlen; det är som om det vore gjort mot honom i himlen. Jesus betonar här också Jehovas norm för att döma och gör klart att Guds dom, antingen den är gynnsam eller ogynnsam, är bindande och rättvis. Getterna kan inte komma med ursäkten: ”Om vi bara hade fått se dig personligen.”

13. Varför skulle getlika personer kunna tilltala Jesus som ”Herre”?

¹³ När vi väl inser vid vilken tidpunkt domen i den här liknelsen avkunnas, förstår vi bättre vilka getterna är. Uppfyllelsen sker när ”Människosonens tecken visar sig i himlen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma ... med kraft och stor härlighet”. (Matteus 24:29, 30) Människor som överlever det stora Babylons vedermöda och som har handlat trotsigt mot kungens bröder kan nu, i hopp om att rädda sitt liv, tilltala domaren som ”Herre”. — Matteus 7:22, 23; jämför Uppenbarelseboken 6:15—17.

14. På grund av vad skall Jesus döma fåren och getterna?

¹⁴ Jesu dom kommer inte att grunda sig på desperata påståenden från tidigare kyrkobesökare, ateister eller andra. (2 Thessalonikerna 1:8) Domaren kommer i stället att granska människors hjärtetillstånd och tidigare handlingar mot även ”en av de minsta” av hans ”bröder”. Antalet smorda kristna som finns kvar på jorden minskar onekligen. Men så länge som de smorda, vilka utgör ”den trogne och omdömesgille slaven”, fortsätter att tillhandahålla andlig mat och vägledning, har människor tillfälle att komma att höra till fårens klass genom att i likhet med den ”stora skaran” ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” göra gott mot slavklassen. — Uppenbarelseboken 7:9, 14.

15. a) Hur har många visat sig vara lika getter? b) Varför bör vi undvika att påstå att någon är ett får eller en get?

¹⁵ Hur har Kristi bröder och de miljontals andra får som är förenade med dem som en hjord blivit behandlade? Många människor kanske inte själva har angripit Kristi representanter, men de har inte heller behandlat hans folk kärleksfullt. Eftersom getlika personer föredrar den onda världen, förkastar de budskapet om Guds kungarike, oavsett hur de får höra det — direkt eller indirekt. (1 Johannes 2:15—17) I sista hand är det naturligtvis Jesus som är förordnad att avkunna dom. Det är inte vår sak att avgöra vilka som är får och vilka som är getter. — Markus 2:8; Lukas 5:22; Johannes 2:24, 25; Romarna 14:10—12; 1 Korinthierna 4:5.

Hur blir framtiden för varje grupp?

16, 17. Vilken framtid skall fåren få?

¹⁶ Jesus uttalade sin dom över fåren: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det kungarike som har varit berett åt er från världens grundläggning.” Vilken hjärtlig inbjudan — ”Kom”! Till vad? Till evigt liv, enligt hur han sammanfattningsvis uttryckte det: ”De rättfärdiga” skall ärva ”evigt liv”. — Matteus 25:34, 46.

¹⁷ Medan Jesus i liknelsen om talenterna visade vad som krävs av dem som skall härska tillsammans med honom i himlen, visar han i den här liknelsen vad som förväntas av undersåtarna i Guds kungarike. (Matteus 25:14—23) Kort sagt: fåren skall, på grund av sitt helhjärtade stöd åt Jesu bröder, ärva en plats i den jordiska domänen av hans kungarike. De kommer att få leva på en paradisisk jord — en möjlighet som Gud berett åt dem ”från världens grundläggning”, dvs. från grundläggningen av världen av återlösbara människor. — Lukas 11:50, 51.

18, 19. a) Vilken dom kommer Jesus att avkunna över getterna? b) Hur kan vi vara övertygade om att getterna inte skall pinas för evigt?

¹⁸ Vilken annorlunda dom verkställs inte över getterna! ”Sedan skall han säga till dem som står på hans vänstra sida, i deras tur: ’Bege er bort från mig, ni som har blivit förbannade, till den eviga elden som är beredd åt Djävulen och hans änglar. För jag blev hungrig, men ni gav mig inget att äta, och jag blev törstig, men ni gav mig inget att dricka. Jag var en främmande människa, men ni tog inte gästfritt emot mig; naken, men ni klädde mig inte; sjuk och i fängelse, men ni såg inte till mig.’ Då skall också de svara, med orden: ’Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som en främmande människa eller naken eller sjuk eller i fängelse och betjänade dig inte?’ Då skall han svara dem med orden: ’Jag säger er i sanning: I den mån, som ni inte har gjort det mot en av dessa minsta, har ni inte gjort det mot mig.’” — Matteus 25:41—45.

¹⁹ De som studerar Bibeln vet att detta inte kan betyda att getlika personer har någon odödlig själ som skall pinas i en evig eld. Nej, för människor är själar; de har inte någon odödlig själ. (1 Moseboken 2:7; Predikaren 9:5, 10; Hesekiel 18:4) Med den ”eviga eld” som domaren dömer getterna till avser han en tillintetgörelse utan hopp för framtiden, och detta är något som också kommer att bli det bestående slutet för Djävulen och hans demoner. (Uppenbarelseboken 20:10, 14) Jehovas domare ställer följaktligen upp motsatser. Till fåren säger han: ”Kom”, men till getterna säger han: ”Bege er bort från mig.” Fåren skall ärva ”evigt liv”. Getterna skall få ”evigt avskärande”. — Matteus 25:46.b

Vad innebär detta för oss?

20, 21. a) Vilket viktigt arbete har de kristna att utföra? b) Hur delas människor nu upp? c) Hur kommer människors situation att vara, när liknelsen om fåren och getterna börjar uppfyllas?

²⁰ De fyra apostlar som hörde Jesu svar på frågan om tecknet på hans närvaro och på avslutningen på tingens ordning hade mycket att begrunda. De måste ständigt vara vakna och vaksamma. (Matteus 24:42) De måste också utföra det arbete med att vittna som nämns i Markus 13:10. Jehovas vittnen ägnar sig nu energiskt åt det arbetet.

²¹ Vad innebär då denna nya förståelse av liknelsen om fåren och getterna för oss? Jo, människor tar ställning redan nu. Somliga är på den breda ”väg som leder till tillintetgörelse”, medan andra försöker hålla sig kvar på den smala ”väg som leder till liv”. (Matteus 7:13, 14) Men den tidpunkt då Jesus skall avkunna den slutgiltiga dom som beskrivs i liknelsen om fåren och getterna hör fortfarande framtiden till. När Människosonen kommer i rollen som domare, kommer han att slå fast att många sanna kristna — faktiskt ”en stor skara” av överlämnade får — kommer att uppfylla kraven för att komma igenom den avslutande delen av ”den stora vedermödan” och in i den nya världen. Den framtidsutsikten bör nu vara en källa till glädje. (Uppenbarelseboken 7:9, 14) Men massor av människor ur ”alla nationerna” kommer att ha visat sig vara som halsstarriga getter. De ”skall gå bort till evigt avskärande”. Vilken lättnad för jorden!

22, 23. Varför är vårt predikoarbete viktigt nu, då ju uppfyllelsen av liknelsen fortfarande hör framtiden till?

²² Det dömande som beskrivs i liknelsen skall ske i en nära framtid, men redan nu sker något viktigt. Vi kristna är upptagna i ett livräddande arbete med att förkunna ett budskap som vållar söndring bland människor, dvs. delar upp dem. (Matteus 10:32—39) Paulus skrev: ”Ty ’var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad’. Men hur skall de anropa honom som de inte har satt tro till? Och hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om? Och hur skall de höra utan att någon predikar?” (Romarna 10:13, 14) Genom vår offentliga tjänst nås människor i mer än 230 länder med Guds namn och hans budskap om räddning. Kristi smorda bröder går fortfarande i spetsen för detta verk. Omkring fem miljoner av de andra fåren har nu anslutit sig till dem. Och över hela världen hörsammar människor det budskap som förkunnas av Jesu bröder.

²³ Många får tillfälle att höra vårt budskap, när vi predikar från hus till hus eller under informella förhållanden. Andra kan få höra om Jehovas vittnen och vad de representerar på ett sätt som vi inte känner till. I vilken utsträckning kommer Jesus, när tiden för domen är inne, att ta hänsyn till samhällsansvar och familjeförtjänst? Det vet vi inte, och det är meningslöst att spekulera. (Jämför 1 Korinthierna 7:14.) Många slår nu dövörat till för Guds folks predikande, hånar dess medlemmar eller tar del i ren förföljelse av dem. Detta är följaktligen en avgörande tid; sådana personer kan utvecklas till sådana som Jesus skall döma som getter. — Matteus 10:22; Johannes 15:20; 16:2, 3; Romarna 2:5, 6.

24. a) Varför är det viktigt för människor att reagera positivt för vårt predikande? b) Hur har det här studiet påverkat din inställning till din tjänst?

²⁴ Men lyckligtvis reagerar många positivt, studerar Guds ord och blir Jehovas vittnen. Några som för närvarande verkar vara getlika kan ändra sig och bli lika får. Den springande punkten är att de som reagerar positivt och som aktivt stöder kvarlevan av Kristi bröder därigenom nu skaffar ett bevismaterial som kommer att ligga till grund för att de placeras på Jesu högra sida, när han i en snar framtid sätter sig på sin tron för att avkunna dom. Dessa blir välsignade och kommer att fortsätta att bli det. Denna liknelse bör följaktligen sporra oss till ännu mer nit i den kristna tjänsten. Vi vill, innan det är för sent, göra allt vi kan för att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike och därigenom ge andra möjlighet att hörsamma dem. Sedan är det Jesu sak att avkunna en gynnsam eller en ogynnsam dom. — Matteus 25:46.

[Fotnoter]