Kapitel 7

Räkenskaperna görs upp över bruket av Kristi medel

1. Vilken regering är utan några som helst ekonomiska problem, och vilka måste nu göra upp räkenskaperna med denna regering?

DET finns ingen regering som inte har ekonomiska problem — med ett enda undantag. De flesta regeringar har stora skulder. Den enda regering som är ett undantag är den som det nu förkunnas om vitt och brett, ”himmelriket”. (Matteus 25:1) På jorden finns fortfarande blivande medlemmar av detta himmelrike, och de står i denna regerings tjänst. Under denna den mest kritiska perioden i människans hela historia kallas dessa ”himmelrikets” tjänare till räkenskap. De måste göra upp med regeringen om hur de har brukat de värdefulla ting som anförtrotts åt dem.

2. Varför bör vi vara mycket intresserade av en viss liknelse som ”Fredens furste” framställde?

² För att illustrera den här saken berättade den främste representanten för detta ”himmelrike” för länge sedan en liknelse, en illustration. Detta bör intressera oss i dag, för ”Fredens furste” tog med den i sin långsiktiga profetia om ”tecknet” som skulle markera hans ”närvaro” i Riket med full myndighet att regera. (Matteus 24:3) Vi är i dag oupplösligt förbundna med de konsekvenser som följer uppfyllelsen av den profetiska liknelsen, eftersom vår fortsatta existens, själva vårt liv, står på spel. Hur ”Fredens furste” berättade liknelsen för sina apostlar några dagar innan han offrade sitt liv på Golgata skall vi nu få se.

Liknelsen om talenterna

3. Hur handlade slavarna med talenterna, som de fick av sin herre innan han reste, under hans frånvaro?

³ ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller stunden. Det är nämligen alldeles som när en man, beredd att resa utomlands, kallade till sig sina slavar och anförtrodde sina tillhörigheter åt dem. Och åt en gav han fem talentera, åt en annan två, åt ännu en annan en enda, åt var och en efter hans egen förmåga; så reste han utomlands. Omedelbart gav sig den som hade fått de fem talenterna av och gjorde affärer med dem och förtjänade fem till. På samma sätt förtjänade den som hade fått de två talenterna två till. Men den som hade fått en enda gick bort och grävde en grop i jorden och gömde sin herres silverpengar.

4. Vad sade slavarnas herre till dem som hade ökat antalet talenter?

⁴ Efter en lång tid kom de där slavarnas herre och gjorde upp räkenskaperna med dem. Den som hade fått fem talenter kom då fram och hade med sig fem talenter till och sade: ’Herre, du anförtrodde fem talenter åt mig; se, jag har förtjänat fem talenter till.’ Hans herre sade till honom: ’Bra gjort, gode och trogne slav! Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din herres glädje.’ Därnäst kom den som hade fått de två talenterna fram och sade: ’Herre, du anförtrodde två talenter åt mig; se, jag har förtjänat två talenter till.’ Hans herre sade till honom: ’Bra gjort, gode och trogne slav! Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag vill sätta dig över många ting. Gå in i din herres glädje.’

5, 6. Vilken ursäkt kom den tredje slaven med för att han hade gömt talenten, och vad gjorde slavarnas herre med honom?

⁵ Till sist kom den som hade fått den enda talenten fram och sade: ’Herre, jag kände dig för att vara en fordrande människa, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har kastat säd. Så jag blev rädd och gick bort och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’ Till svar sade hans herre till honom: ’Onde och tröge slav; du visste alltså att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har kastat säd? Då borde du ha lämnat mina silverpengar i förvar hos bankirerna, och vid min ankomst hade jag fått igen vad som är mitt med ränta.

⁶ Ta därför talenten ifrån honom och ge den åt honom som har de tio talenterna. Ty åt var och en som har skall det ges mera, och han skall ha överflöd; men vad den beträffar som inte har, också vad han har skall tas ifrån honom. Och kasta ut den onyttige slaven i mörkret utanför. Där skall vara hans gråt och tandagnisslan.’” — Matteus 25:13—30.

7. Vad representerar talenterna?

⁷ Vad representerar talenterna i denna liknelse? Någonting av högt värde, inte i pengar räknat, utan i andlig bemärkelse. Talenterna representerar uppdraget att göra lärjungar åt Kristus. Med detta uppdrag följer den ytterst privilegierade möjligheten att verka som ambassadörer eller sändebud för Kristus, kungen, för att representera Riket inför alla nationer i världen. — Efesierna 6:19, 20; 2 Korintierna 5:20.

8. a) Ut i vilket mörker har den ”tröge” slavens klass kastats under ”avslutningen på tingens ordning”? b) Varför åtnjuter inte människor i världen Guds ynnests och välsignelses ljus?

⁸ Vi har nu otvivelaktigt nått kulmen av uppfyllelsen av denna profetiska liknelse! Den mörkaste perioden i människans hela historia har hemsökt den här generationen! Ja, det finns ett passande mörker utanför den synliga delen av Jehovas organisation, dit den ”tröge” och ”onyttige” slavens klass kan kastas på slavarnas herres befallning. ”Mörkret utanför” är en bild av det förmörkade tillstånd som människor i världen befinner sig i, i synnerhet i religiös bemärkelse. Människor i världen åtnjuter inte Guds ynnests och välsignelses ljus. De har inte det ljus som kunskapen om Guds rike ger. De står under ”denna tingens ordnings gud”, som ”har förblindat de icke troendes sinnen, för att det upplysande ljuset från de härliga goda nyheterna om den Smorde, som är Guds avbild, inte skall stråla igenom”. — 2 Korintierna 4:4.

9. a) När det gäller uppfyllelsen av liknelsen, vem är ”mannen” en bild av, och hur långt reste han? b) Vilka tecken tyder på att han har återvänt?

⁹ I dag finns det överväldigande bevis för att den som förebildas av den ”man”, som hade åtminstone åtta silvertalenter i sin ägo, har återvänt från sin resa utomlands. Denne ”man” är Kristus Jesus. Hans resa förde honom inför Skaparen av solen, månen och stjärnorna i universum. Två krig av världsformat, nu åtföljda av många andra krig av mindre format, har som ett tecken på hans återkomst befläckat vår jord med blod. Dessa krig har, precis som det förutsagts, följts av hungersnöd, farsoter och jordbävningar och av den tilltagande laglösheten och predikandet av ”dessa goda nyheter om riket” på hela den bebodda jorden. Detta har i detalj uppfyllt det som Jesus sade skulle utgöra ”tecknet på ... [hans] närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. — Matteus 24:3—15.

10. a) Varför reste mannen utomlands? b) Hur kom det sig att människor i världen faktiskt inte såg hans återkomst?

¹⁰ Mannen som reste utomlands för att vara borta en lång tid gjorde i själva verket, även om detta inte uttryckligen framkommer i Jesu liknelse, sin resa för att vinna ”himmelriket”, som tidigare omnämnts i Matteus 25:1. Trots första världskrigets utbrott uppsatte Jehova Gud, vars rike över Israel hade störtats år 607 f.v.t., den rättmätige arvingen till Riket år 1914 v.t., då det var dags att häva förtrampandet. Nej, hednanationerna såg inte med sina bokstavliga ögon den som kung David kallade ”min Herre” bli uppsatt på tronen. (Psalm 110:1, NW) De kunde inte göra det, eftersom mannen i liknelsen, Jesus Kristus, hade sagt till sina lärjungar, innan han for utomlands: ”Ännu en liten stund och världen skall inte längre se mig.” — Johannes 14:19.

11. a) Vad skulle ingå som en del av tecknet som skulle markera hans återkomst och närvaro? b) När skulle detta ske?

¹¹ Eftersom Kristi ankomst till himmelriket i kunglig makt var osynlig för människans ögon, var han tvungen att göra sin närvaro i himmelriket märkbar genom det tecken som apostlarna begärde av honom tre dagar innan han led martyrdöden. Som en del av detta övertygande tecken ingick att mannen skulle komma tillbaka från sin resa utomlands och göra upp räkenskaperna med sina slavar som han hade anförtrott de ytterst värdefulla talenterna. Eftersom det förhåller sig på det viset, skulle räkenskaperna göras upp med dem som hade förmånen att bruka talenterna, och det skulle ske efter år 1914.

12. a) Vilka har ålagts förpliktelsen att ta ledningen i att avge vittnesbördet om Riket? b) Vad beror deras slutliga frälsning på?

¹² Detta betydde att räkenskaperna skulle göras upp med dem som var arvingar till ”himmelriket”. Detta betydde att räkenskaperna skulle göras upp med kvarlevan av den kristna kropp eller församling som hade blivit pånyttfödd av Guds ande sedan pingstdagen år 33 v.t. (Apostlagärningarna, kapitel 2) Det skulle finnas en kvarleva av dessa på jorden under ”avslutningen på tingens ordning”, som började år 1914. Dessa skulle vara de som fick förpliktelsen att ta ledningen i att uppfylla Jesu profetia för den tidsperioden: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14; Markus 13:10) På dem vilar ansvaret att vara trogna intill slutet, en förutsättning för deras frälsning in i himmelriket. (Matteus 24:13) Med hänsyn till deras slutliga frälsning har Gud, den Allsmäktige, styrkt dem så att de har kunnat hålla ut tills nu, trots världsvid förföljelse. Detta faktum vittnar om att han har godkänt dem!

Falska anspråk på talenterna

13. a) Vilka gör anspråk på att ha fått talenterna? b) Vilken dom kommer vi fram till?

¹³ Inom kristenheten gör man anspråk på att man på ett hedervärt sätt har anförtrotts den välbärgade mannens talenter i Jesu liknelse. Men om vi tar i beaktande hur de har handlat sedan år 1914, vilken dom kommer vi då fram till? Denna: De har inte levt i enlighet med sina anspråk. De har allierat sig med den här världens riken och varit otrogna mot mannen i liknelsen; politikerna i dessa världsliga regeringar är deras älskare. De stöder ännu Förenta nationerna, efterträdaren till det nu insomnade Nationernas förbund.

14. Var finner vi kristenheten i dag?

¹⁴ De motsvarar inte ens slaven med den enda talenten, han som visade sig vara trög och som inte förökade sin herres tillhörigheter. Det har således under denna period sedan kulmen av första världskriget år 1918 definitivt avslöjats att kristenheten alltid varit i mörkret utanför sin herres välupplysta hus. Det är där ute i den nattsvarta världen som deras gråt och tandagnisslan symboliskt talat redan har börjat. Och värre blir det då deras politiska älskare vänder sig emot dem och klär av dem nakna som den mest klandervärda delen av hela det stora Babylon, den falska religionens världsvälde.

”Den onde slavens” klass kastas ut

15. Vilka har uppfyllt bilden av den ”tröge” slaven, och var befinner de sig nu?

¹⁵ De som faktiskt har varit en del av den med anden smorda kvarlevan och anförtrotts Rikets värdefulla ting, men som har slutat att göra några ansträngningar för att föröka sin återvände herres intressen, har kastats ut ur sin herres kungliga tjänst. (Matteus 24:48—51) Vi finner inte längre den tröge ”onde slavens” klass predika ”dessa goda nyheter om riket”. De specialiserar sig hellre på sin egen personliga frälsning i stället för på Guds rikes intressen. De befinner sig nu i ”mörkret utanför”, där människorna i världen är. Deras symboliska talent har tagits ifrån dem och getts åt den klass som har visat sig vara villig att bruka den talenten under den resterande delen av ”avslutningen på tingens ordning”.

16. a) För vilket bruk av de symboliska talenterna är denna tid den mest gynnsamma? b) Vilken förpliktelse har nu den ”stora skaran” av ”andra får”?

¹⁶ Aldrig har det funnits en mer gynnsam tid för förkunnandet av de ”goda nyheterna om riket” genom bruk av ”talenten”, dvs. det ovanliga privilegiet att få möjlighet att verka som ”sändebud på Kristi [den regerande kungens] vägnar” och att göra lärjungar åt honom. (2 Korintierna 5:20) Och eftersom slutet närmar sig med hast, tillkommer det den ”stora skaran” av ”andra får” att bistå dessa kvarvarande av anden pånyttfödda ambassadörer eller sändebud, då de nitiskt gör fullt bruk av den värdefulla ”talenten” som anförtrotts åt dem.

[Fotnoter]

Kapitel 8

Delaktiga i ”Fredens furstes” ”glädje”

1. a) Av vilket skäl reste en viss man utomlands? b) Vad är inbegripet i Jesu liknelse, även om det inte direkt sägs?

I JESU liknelse om talenterna reste mannen som ägde de åtta silvertalenterna inte utomlands bara för nöjes skull som om han åkte på en sightseeingtur. Han hade ett allvarligt skäl till att resa utomlands; han önskade försäkra sig om någonting värdefullt. Han reste utomlands för att, som liknelsen visar, vinna en viss ”glädje”, jämte ”många ting”. (Matteus 25:21) Han var således tvungen att resa långt, vilket krävde avsevärd tid, för att komma till den som kunde ge honom denna särskilda glädje.

2. a) Vad var den rike mannens utlandsresa en bild av i Jesu fall, och till vem for han? b) Vad återvände slavarnas herre med?

² Eftersom den rike mannen i liknelsen är en bild av Jesus Kristus, är mannens långa utlandsresa en bild av Jesu färd till den enda källan till den särskilda glädje som han hade i sikte. Till vem for han då? I Hebréerna 12:2 heter det: ”Vi [ser] uppmärksamt ... på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” Ja, just det, Jehova Gud är källan till den glädjen. Det var till honom som Jesus for, då han lämnade sina trogna lärjungar här på jorden och anförtrodde sina ”talenter” åt dem. Slavarnas herre återvände med ”många ting” som han inte hade haft, då han anförtrodde de åtta silvertalenterna åt sina tre slavar. En liknelse som Jesus tidigare framställt, liknelsen om de ”tio minorna”, anger att det var med ”kunglig makt” som han kom tillbaka. — Lukas 19:12—15.

3. I vad för slags tid började Sakarja 9:9 uppfyllas under det första århundradet v.t.?

³ En nyinstallerad kung har anledning att känna glädje, och det har också hans lojala undersåtar. Vi kommer ihåg det tillfälle då Guds Son red in i Jerusalem för att uppfylla profetian i Sakarja 9:9. Beträffande uppfyllelsen av den profetian står det skrivet: ”De flesta i folkskaran bredde ut sina ytterkläder på vägen, medan andra började skära grenar av träden och breda ut dem på vägen. Och folkskarorna, de som gick framför honom och de som följde efter, ropade oavbrutet: ’Fräls Davids Son, ber vi! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn! Fräls honom, ber vi, i höjderna där ovan!’” — Matteus 21:4—10; se också Lukas 19:36—38.

4. Varför hade Jesus Kristus, sedan han blivit insatt som kung, en särskild grund till att bjuda in sina trogna ”slavar” i ett tillstånd av glädje?

⁴ Om det var en glädjefull tilldragelse, då han enbart presenterade sig för Jerusalems invånare som den som hade smorts med Jehovas ande för att bli kung, hur mycket större var då inte glädjen då han faktiskt blev insatt som kung vid hedningarnas tiders slut år 1914! Det var en mycket glädjefull tilldragelse för honom. Då gick han sannerligen in i en glädje som han aldrig tidigare hade upplevt. Då han gjorde upp räkenskaperna kunde han därför säga till var och en av de lärjungar som han bedömde vara god och trogen: ”Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting. Gå in i din herres glädje.” (Matteus 25:21) Det fanns nu en ny glädje som hans godkända ”slavar” kunde bli delaktiga i. Vilken belöning!

5. a) I vilket skede var aposteln Paulus ”sändebud” eller ambassadör för Kristus? b) Men vad måste först ske innan den smorda kvarlevan kunde bli vad de är nu, ”sändebud” för Kristus?

⁵ År 1919 trädde den regerande kungens, Jesu Kristi, smorda lärjungar in i ett godkänt tillstånd, och detta medförde oerhört stor glädje för dem. Nitton hundra år tidigare skrev aposteln Paulus till sina medtroende för att tala med dem om deras upphöjda ställning: ”Vi är alltså sändebud på Kristi vägnar.” (2 Korintierna 5:20) Detta skrevs då Jesus ännu bara var bröstarvinge med utsikt att få ärva ”himmelriket”. (Matteus 25:1) Då måste han alltså sitta på Guds högra sida och vänta där tills dagen var inne för honom att bli installerad som kung. Men nu, sedan år 1919, är den godkända kvarlevan ”sändebud” eller ambassadörer utsända av den som faktiskt regerar som kung. (Hebréerna 10:12, 13) Detta faktum uppmärksammades särskilt vid de internationella bibelforskarnas sammankomst i Cedar Point i Ohio år 1922.

6. Vilket slags arbete fick de som hade fått ”talenterna” först inrikta sig på efter kriget?

⁶ År 1919 hade de redan fått sig anförtrodd motsvarigheten till den regerande kungens, Jesu Kristi, ”talenter”. Detta ökade deras ansvar inför deras regerande kung. Redan från början inriktades deras efterkrigsansträngningar på ett ”skörde”-arbete, insamlandet av ”vete”-klassen. (Matteus 13:24—30) Eftersom, som Jesus sade, skörden är ”en avslutning på en tingens ordning”, var det år 1919 tid att börja detta skördande av de vetelika ”rikets söner”, den trogna smorda kvarlevan. — Matteus 13:37—39.

7. a) Vad slags tid trädde skördemännen in i tillsammans med sin herre? b) In i vilket tillstånd har Jehova fört skördemännen, och vilket profetiskt uttalande instämmer de i?

⁷ Skördetiden är en glädjefylld tid för skördemännen, eftersom skördens herre gläder sig med dem. (Psalm 126:6) Denna skördetid har storligen berikats genom det allt större beviset för att Guds rike styrt av Jesus Kristus upprättades i himlarna år 1914 och att Jehova återförde sitt överlämnade folk på jorden till en rättfärdig ställning inför honom. Som klass instämmer de i vad som sägs i Jesaja 61:10 (NW): ”Jag kommer helt visst att jubla i Jehova. Min själ kommer att fröjda sig i min Gud. Ty han har klätt mig i frälsningens kläder; i rättfärdighetens ärmlösa överklädnad har han höljt mig.”

”En stor skara” som får dela ”glädjen” samlas in

8. Vilken glädje skulle den smorda kvarlevan helt oväntat få del av vid slutet av insamlandet av arvingarna till himmelriket?

⁸ Föga anade den smorda kvarlevan som gick in i sin herres ”glädje” att det mot slutet av insamlandet av de sista arvingarna till himmelriket helt oväntat skulle komma en annan glädje. Det skulle ske ett insamlande av en jordisk klass som skulle få leva på den paradisiska jorden under Jesu Kristi tusenårsregering. Vilka skulle vara de rätta att inbjuda till det som skulle bli det första offentliggörandet av upplysningar om denna jordiska klass, om inte just de som tillhörde den?

9. Vilka blev speciellt inbjudna att närvara vid sammankomsten i Washington år 1935, och vilka aktuella upplysningar offentliggjordes för dem där?

⁹ Som gensvar på den inbjudan som publicerats i The Watch Towera var därför flera hundra människor som sökte komma i ett gott förhållande till Jehova tillsammans med det folk som bar hans namn närvarande vid det allmänna konvent som Jehovas vittnen höll i Washington den 30 maj till 2 juni 1935. Vid det konventet blev de djupt rörda i sina hjärtan, då de fick veta att den ”stora skaran” som visades i en syn i Uppenbarelseboken 7:9—17 skulle vara en jordisk klass.

10, 11. För vilka i himmelen måste detta ha visat sig vara en tid av särskild glädje?

¹⁰ Vilken stor glädje denna sammankomst i Washington måste ha varit för Gud, den Högste, Jehova! Vilken stor glädje det också måste ha varit för hans Son som den rätte herden som nu kunde börja församla dessa ”andra får” in i den ”enda hjorden”! — Johannes 10:16.

¹¹ Medlemmarna av kvarlevan och den växande ”skaran” av ”andra får” förenar sig fredligt och kärleksfullt, allt medan de förs till betesmarkerna symboliskt talat. Deras ”enda herdes” hjärta måste nu vara fyllt av glädje över att ha en sådan stor ”hjord” nära slutet av ”avslutningen på tingens ordning”.

”Fredens furstes” envoyéer

12, 13. a) Vilka har inbjudits att tillsammans med den smorda kvarlevan bli delaktiga i den återvände herrens glädje, och vad är skälet till detta? b) I egenskap av vad tjänar den ”stora skaran” av ”andra får” ”Fredens furstes” intressen?

¹² Dessa fårlika som utgör den ”stora skaran” har nu en mycket stor andel i sin herres, Jesu Kristi, glädje. Detta beror till stor del på att de aktivt tar del i att föra in dem som behövs för att fullständiga den ”stora skaran”, som det i Uppenbarelseboken 7:9 inte anges något antal för.

¹³ Det insamlande verk som de ”andra fåren” tar del i har på kort tid antagit världsvida proportioner och har blivit mer omfattande än vad den smorda kvarlevan, vars antal ständigt minskar, har möjlighet att klara av. Följaktligen har det blivit mer och mer nödvändigt för det växande antalet ”andra får” att ta allt större del i arbetet med att föra in ännu fler ”andra får” med ett jordiskt hopp. På så sätt tjänar de ”andra fåren” som ”Fredens furstes” trogna envoyéer eller sändebud av lägre rang. I Ordspråksboken 25:13 (NW) heter det: ”Som snöns svalka på skördedagen, så är det trogna sändebudet för dem som sänder honom, för han återupplivar sina herrars själva själ.”

14. a) Vad ärver de symboliska fåren i Jesu liknelse i Matteus 25:31—46? b) Hur har Riket varit berett åt dem ”från världens grundläggning”?

¹⁴ I liknelsen om fåren och getterna är de symboliska fåren de till vilka kungen Jesus Kristus säger: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det rike som har varit berett åt er från världens grundläggning.” (Matteus 25:31—46) De ärver det jordiska område som himmelriket skall regera över under Kristi tusenårsregering. Jehova har ända sedan den trogne Abels tid berett detta område åt den återlösta människovärlden. — Lukas 11:50, 51.

15, 16. a) Vilken ”prydnad” tillhörande en kung, som Salomo sade, har slavarnas herre i dag, trots att han härskar mitt ibland sina fiender? b) I vilken form har den regerande kungen denna ”prydnad” i dag? c) Vad har de som utgör denna ”prydnad” gjort?

¹⁵ Den vise kung Salomo i det forntida Israel skrev: ”Av folk i mängd består en kungs prydnad.” (Ordspråksboken 14:28, NW) Den kunglige herren av i dag, Kristus Jesus, som är en myndighetsperson av långt högre rang än den jordiske kung Salomo, har just en sådan ”prydnad” i fråga om ”folk i mängd”. Det förhåller sig så redan nu innan han har börjat sin tusenårsregering, ja, nu när han regerar mitt ibland sina jordiska fiender, som Satan, djävulen, är övermänsklig, osynlig kung över. — Matteus 4:8, 9; Lukas 4:5, 6.

¹⁶ Dagens ”prydnad” som passar en hög myndighetsperson av en kungs rang finner man nu i hans ”andra får” som växer i antal och utgör den ”stora skaran”. Jublande ropar de unisont: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9, 10) De erfar redan frälsning från den till undergång dömda tingens ordning som Satan, djävulen, är ”gud” för. (2 Korintierna 4:4) De har redan symboliskt talat ”tvättat sina långa dräkter ... i Lammets blod” och gjort dem vita så att de ter sig fläckfria inför Jehova Gud, domaren. — Uppenbarelseboken 7:14.

17. a) Vilken frälsning ser den ”stora skaran” dock fram emot? b) Vilket privilegium kommer de att få under ”Fredens furstes” tusenårsregering?

¹⁷ Dock ser de fram emot den frälsning som Gud Jehova kommer att ge dem i samband med sin slutgiltiga seger i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon. Hans storslagna seger där kommer att leda till att hans universella suveränitet hävdas och rättfärdigas, och de kommer att bli jordiska ögonvittnen därför att de bevaras vid liv genom det förskräckliga slutet för den här onda världen. (Uppenbarelseboken 16:14; 2 Petrus 3:12) Vilket dyrbart privilegium! Vilken stor glädje kommer inte ”Fredens furste” då att dela med den överlevande ”stora skaran” av sina lojala ”andra får”!