Jesus berättar en tredje liknelse om en man som sår utmärkt säd i sin åker, men medan människorna sover kommer en fiende och sår ut ogräs bland vetet. Mannens tjänare frågar om de skall rycka upp ogräset. Men han svarar: ”Nej; för att ni inte av en händelse ... skall rycka upp vetet med det. Låt båda växa tillsammans ända till skörden.” Då skall han säga till skördemännen att sortera bort ogräset och bränna upp det och sedan samla in vetet i ladan.

Välsignade med mera undervisning

Efter att ha fått Jesu förklaring på liknelsen om såningsmannen vill lärjungarna lära sig mer. ”Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern”, ber de.

Hur annorlunda inställning har inte lärjungarna i jämförelse med resten av folkskaran på stranden! Dessa människor har inte någon uppriktig önskan att fatta innebörden i Jesu liknelser, utan är nöjda med själva huvuddragen. Jesus ställer åhörarskaran där nere vid havsstranden i kontrast till sina vetgiriga lärjungar som har kommit till honom i huset och säger:

”Med det mått som ni mäter med skall ni få mätt åt er, ja, ännu mera skall bli er tilldelat.” Lärjungarna ger Jesus ett fullt mått av intresse och uppmärksamhet, och de blir därför välsignade med mera undervisning. Som svar på lärjungarnas uppmaning ger Jesus därför följande förklaring:

”Den som sår den utmärkta säden är Människosonen; åkern är världen; vad den utmärkta säden beträffar, så är det kungarikets söner; men ogräset är den ondes söner, och fienden som sådde det är Djävulen. Skörden är en avslutning på en tingens ordning, och skördefolket är änglar.”

Efter att ha identifierat de olika dragen i sin liknelse beskriver Jesus hur utgången skall bli. Vid avslutningen på tingens ordning, säger han, skall skördefolket, dvs. änglarna, skilja ogräslika falska kristna från de äkta ”kungarikets söner”. Sedan kommer ”den ondes söner” att prisges åt tillintetgörelse, men Guds kungarikes söner, ”de rättfärdiga”, kommer att lysa klart i sin Faders rike.