Ljuset sprids över Kristi närvaro

”När Människosonen kommer i sin härlighet ... skall [han] skilja människor från varandra.” — MATTEUS 25:31, 32.

1. Hur har kristenhetens prästerskap tolkat orden i Matteus 24:3?

TRE dagar innan Jesus dog kom fyra av hans lärjungar fram till honom och frågade i all uppriktighet: ”Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse [grekiska: pa·rou·sị·a] och tidens ände.” (Matteus 24:3, 1917) Kristenhetens präster och författare har i hundratals år tolkat dessa ord till Jesus så att han återigen skulle bli synlig i köttet och kunna ses av hela mänskligheten. De har därför lärt ut att Kristus skall komma tillbaka fullt synlig och med stor pompa och ståt. De talar om denna händelse som Kristi andra tillkommelse eller ankomst. Men är deras antaganden riktiga?

2, 3. a) Vilken åtskillnad gjordes mellan orden ”kommande” eller ”tillkommelse” och ”närvaro” i band II av Studier i Skriften? b) Vad kom Jehovas folk att inse om innebörden i Kristi pa·rou·sị·a?

² Redan år 1889 hade Jehovas smorda, som 1800-talets ljusbärare, blivit korrigerade, när det gällde Kristi återkomst. I band II av Studier i Skriften, sidorna 164—167 i femte svenska upplagan, skrev Charles T. Russell, Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornets förste president: ”Parousia betyder närvaro och borde aldrig öfversättas med kommande (tillkommelse), såsom i den vanliga engelska bibeln. ... Wilsons ’Emphatic Diaglott’, en mycket värdefull öfversättning af nya testamentet, återgifver parousia riktigt med NÄRVARO ... icke kommande eller tillkommelse, såsom varande på väg, utan närvaro, efter att hafva kommit. ... [Jesus] säger: ’Såsom Noas dagar voro, så skall (ock) Människosonens parousia (NÄRVARO) vara.’ Märk att jämförelsen icke göres mellan Noas kommande och Herrens kommande. ... Jämförelsen afser alltså tiden för Noas närvaro bland folket ’före floden’ och tiden för Kristi närvaro i världen vid hans andra tillkommelse, före elden — den stora nöden på Herrens [Jehovas] dag, med hvilken denna ålder slutar.” — Matteus 24:37.

³ Jehovas folks medlemmar på 1800-talet insåg således helt riktigt att Kristi pa·rou·sị·a skulle vara osynlig. De hade också kommit att förstå att slutet på hedningarnas tider skulle infalla på hösten år 1914. Det andliga ljuset fortsatte att stiga, och så småningom kom de också att inse att Jesus Kristus just det året, år 1914, blev uppsatt på den himmelska tronen som kung i Guds rike. — Ordspråken 4:18; Daniel 7:13, 14; Lukas 21:24; Uppenbarelseboken 11:15.

”Vår Herre Jesu Kristi närvaro”

4. Vad avser ”vår Herre Jesu Kristi närvaro”?

⁴ Vad avses då med Bibelns uttryck ”vår Herre Jesu Kristi närvaro” i vår tid? (1 Thessalonikerna 5:23) En auktoritet säger i en kommentar att uttrycket ”närvaro”, pa·rou·sị·a, ”blev det officiella uttrycket för ett besök som avläggs av en högt uppsatt person, i synnerhet om kungars och kejsares besök i en provins”. Detta uttryck syftar således på Herren Jesu Kristi närvaro som kung från och med det att han år 1914 blev uppsatt på tronen i himlen. Han har sedan dess varit osynligen närvarande och aktivt härskat som kung för att fullgöra den profetiska befallningen: ”Dra kuvande fram mitt ibland dina fiender.” (Psalm 110:2) Människor här på jorden har nu i omkring 79 år fått uppleva verkningarna av Kristi osynliga närvaro som kung.

5. Vad i fråga om Kristi pa·rou·sị·a skall vi behandla i de tre studieartiklarna i denna tidskrift?

⁵ I den här serien på tre artiklar skall vi genom att granska bevismaterialet se vad Kristi kungarike har åstadkommit under denna period. Först skall vi presentera några bibliska profetior som har förutsagt sådant som redan har inträffat eller som just nu håller på att inträffa. Därefter skall vi beskriva det stora verk som nu utförs av den trogna och omdömesgilla slavklass som Jesus använder under hela denna period av sin närvaro som kung. (Matteus 24:45—47) Den tredje artikeln skall beskriva den storslagna avslutningen, den period som kallas den ”stora vedermödan”. Det är då Jesus kommer som Jehovas skarprättare för att tillintetgöra orättfärdiga människor och befria de rättfärdiga. (Matteus 24:21, 29—31) Aposteln Paulus beskriver den tiden av tillintetgörelse och säger att den skall ge ”er, som utstår vedermöda, lindring tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himlen med sina mäktiga änglar i en flammande eld, då han låter hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus”. — 2 Thessalonikerna 1:7, 8.

Tecknet

6. Vilket sammansatt tecken beskrivs i Matteus, kapitel 24 och 25?

⁶ För nitton hundra år sedan bad Jesu ljusbärande lärjungar honom om ett tecken eller bevis på att han skulle vara närvarande som kung i Guds rike. I sitt svar, som finns nedtecknat i Matteus, kapitel 24 och 25, gav han ett sammansatt tecken, vars alla delar nu håller på att uppfyllas i internationell omfattning. Tiden för det tecknets uppfyllelse kännetecknas av nöd och stor provsättning. Jesus varnade och sade: ”Se till att ingen vilseleder er; många skall nämligen komma på grundval av mitt namn och säga: ’Jag är Kristus’, och de skall vilseleda många. Ni skall komma att höra krig och rykten om krig; se till att ni inte blir förfärade. Dessa ting måste nämligen inträffa, men det är ännu inte slutet.” — Matteus 24:4—6.

7. Vilka delar av tecknet har vi fått se uppfyllas sedan år 1914?

⁷ Jesus profeterade vidare om att det skulle bli krig i aldrig tidigare skådad omfattning. I uppfyllelsen har två av dessa klassificerats som världskrig: det första mellan åren 1914 och 1918 och det andra mellan åren 1939 och 1945. Han sade också att det skulle bli hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra. Och de sanna kristna skulle bli svårt förföljda. I överensstämmelse med den profetian har Jehovas vittnen — de nutida ljusbärarna — under de åttio senaste åren fått utstå förföljelse, när de predikat de goda nyheterna om Guds kungarike ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”. (Matteus 24:7—14) Bevismaterialet för att dessa sidor av tecknet uppfylls blir, som Jehovas vittnens årsbok visar, mer omfattande för varje år som går.

8, 9. a) Vad innebär Jesu närvaro som kung? b) Vad visar Jesu profetia om falska krister, när det gäller platsen och sättet för hans närvaro?

⁸ Eftersom Jesu kungadöme omfattar hela jorden, breder den sanna tillbedjan ut sig på alla kontinenter. Hans närvaro [pa·rou·sị·a] som kung är en tid av global inspektion. (1 Petrus 2:12) Men finns det en huvudstad eller ett centrum där Jesus kan konsulteras? Jesus besvarade den frågan genom att förutsäga att det i väntan på hans närvaro skulle uppstå falska krister. Han varnade och sade: ”Om man ... säger till er: ’Se! Han [Kristus] är i vildmarken’, så gå inte ut; ’Se! Han är i de inre kamrarna’, så tro det inte. För alldeles som blixten går ut från östliga trakter och lyser bortöver åt västliga trakter, så kommer Människosonens närvaro [pa·rou·sị·a] att vara.” — Matteus 24:24, 26, 27.

⁹ Jesus, ”Människosonen”, visste bättre än någon annan på jorden var han skulle befinna sig, när hans närvaro verkligen började. Han skulle inte befinna sig än här och än där och inte heller på någon bestämd plats på jorden. Messias skulle inte uppträda på någon isolerad plats, ”i vildmarken”, där hans efterföljare utom synhåll för de styrande myndigheterna i landet skulle kunna rådslå med honom och under hans ledning få träning och förbereda en politisk kupp och sedan insätta honom som den messianske härskaren över världen. Han skulle inte heller gömma sig i några ”inre kamrar”, som bara några få utvalda kände till, för att där helt obemärkt och utan risk för att bli upptäckt kunna konspirera och göra upp hemliga planer med sina medbrottslingar om att störta världens regeringar och så själv bli smord som den utlovade Messias.

10. Hur har blixtar av biblisk sanning lyst utöver jorden?

¹⁰ Nej, att Jesus hade kommit som kung och börjat sin närvaro skulle tvärtom inte vara något att dölja. Precis som Jesus förutsade, fortsätter blixtar av biblisk sanning att lysa över vidsträckta områden — från östliga trakter till västliga trakter — ja, över hela jorden. Som nutida ljusbärare visar Jehovas vittnen sig verkligen vara ”ett ljus för nationerna, för att ... [Jehovas] räddning slutligen må nå till jordens yttersta ända”. — Jesaja 49:6.

Änglaverksamhet

11. a) Hur används änglahärar till att sprida Guds kungarikes ljus? b) När och till vilken grupp har medlemmar av veteklassen församlats?

¹¹ Andra skriftställen, som har samband med Jesu närvaro, beskriver honom som åtföljd av änglahärar eller som att han ”skall sända ut” sådana. (Matteus 16:27; 24:31) I liknelsen om vetet och ogräset förklarade Jesus att ”åkern är världen”, att ”skörden är en avslutning på en tingens ordning” och att ”skördefolket är änglar”. Men detta betyder inte att han under sin närvaro i kunglig makt och härlighet endast använder änglabudbärare i jordiska uppdrag. År 1919 började änglar under Jesu ledning att avskilja veteklassen av av anden pånyttfödda smorda på jorden, vilka hade skingrats genom händelserna under första världskriget, och dessa förbereddes så för ytterligare verksamhet i kungens namn. (Matteus 13:38—43) På 1920-talet tog flera tusen andra ståndpunkt för Guds upprättade kungarike och blev smorda med Guds ande. Dessa smorda fogades effektivt till den ursprungliga kvarlevan. Kollektivt utgör de den trogne och omdömesgille slavens klass för vår tid.

12. I vilket renande har änglarna deltagit, och med vilket resultat på jorden?

¹² Ett annat exempel på änglarnas medverkan under Jesu närvaro efter hans tronbestigning år 1914 finns nedtecknat i Uppenbarelseboken 12:7—9: ”Mikael [Jesus Kristus] och hans änglar drabbade samman med draken; och draken och dess änglar krigade, men den fick inte övertaget, inte heller fanns det längre en plats för dem i himlen. Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom.” Himlarna där ovan har nu blivit renade, så nu återstår det bara att fullständigt rena Guds kungarikes jordiska domän till helgande av Jehovas namn. Nu, år 1993, gäller fortfarande den gudomliga varningen: ”Ve jorden ..., eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” — Uppenbarelseboken 12:12.

En himmelsk uppståndelse

13, 14. a) Vad visar Bibeln har pågått sedan år 1918? b) Vad visar Paulus och Johannes om den smorda kvarlevan i våra dagar?

¹³ Något annat häpnadsväckande, som skulle inträffa under Kristi närvaro, var att den himmelska uppståndelsen skulle börja. Aposteln Paulus visade att de av de smorda kristna som sovit länge i graven skulle vara de första som gjordes levande och fick leva tillsammans med Kristus Jesus i andevärlden. Det har under årens lopp framförts bevis för att detta verkar ha tagit sin början år 1918. Paulus skriver: ”Alla [skall] göras levande i Kristus. Men var och en i sin egen ordning: förstlingen Kristus, efteråt de som hör Kristus till under hans närvaro [pa·rou·sị·a].” (1 Korinthierna 15:22, 23) Och i 1 Thessalonikerna 4:15—17 bekräftas det att de smorda skulle uppstå under Kristi närvaro. Det heter där: ”Detta säger vi er nämligen genom Jehovas ord, att vi levande, som överlever till Herrens närvaro [pa·rou·sị·a], alls inte skall komma före dem som har somnat in i döden. ... De som är döda i gemenskap med Kristus skall uppstå först. Efteråt skall vi levande som överlever, tillsammans med dem, ryckas bort i moln för att möta Herren i luften.” Det är 144.000 som tillhör Kristus som smorda och som till slut får denna underbara belöning. — Uppenbarelseboken 14:1.

¹⁴ Som Paulus visar, kommer inte de nu levande medlemmarna av den smorda kvarlevan att komma in i Riket före de trogna smorda kristna martyrer och lärjungar som levt tidigare. Och så här beskriver aposteln Johannes dem av de smorda som dör nu: ”Lyckliga är de döda som dör i gemenskap med Herren från och med nu. Ja, säger anden, de må vila sig från sina mödor, ty de ting de har gjort följer dem direkt”, dvs. i deras uppståndna tillvaro. (Uppenbarelseboken 14:13) Och Paulus säger: ”Se! Jag säger er en helig hemlighet: Vi skall inte alla somna in i döden, men alla skall vi förvandlas, i ett nu, i ett ögonblick, under den sista trumpeten. Ty trumpeten skall ljuda, och de döda skall uppväckas oförgängliga, och vi skall förvandlas.” (1 Korinthierna 15:51, 52) Vilket häpnadsväckande underverk!

15, 16. a) Vilken liknelse framställde Jesus i Lukas 19:11—15, och varför? b) Hur har denna profetia uppfyllts?

¹⁵ När Jesus vid ett tillfälle predikade om Guds kungarike för en grupp av sina efterföljare, använde han en liknelse för att hjälpa dem att rätta till sina felaktiga uppfattningar. Skildringen lyder: ”De antog att Guds kungarike skulle komma att visa sig ögonblickligen. Alltså sade han: ’En viss man av ädel börd begav sig till ett avlägset land för att försäkra sig om kunglig makt och så vända åter. Sedan han hade kallat till sig tio sina slavar, gav han dem tio minor och sade till dem: ”Gör affärer tills jag kommer.” ... När han slutligen kom tillbaka efter att ha försäkrat sig om den kungliga makten, befallde han att de här slavarna, som han hade gett silverpengarna, skulle kallas till honom, så att han kunde ta reda på vad de hade vunnit genom att göra affärer.’” — Lukas 19:11—15.

¹⁶ Jesus var denne ”man” som begav sig till himlen — det ”avlägsna landet” — där han skulle få ett kungarike. Det kungariket fick han år 1914. Kort därefter höll Kristus som kung räkenskap med dem som bekände sig vara hans efterföljare för att se hur de hade skött det kungarikes intressen som hade anförtrotts åt dem. En trogen liten skara blev utvald och fick följande beröm av sin herre: ”Bra gjort, gode slav! Eftersom du har visat dig trogen i en mycket ringa sak, skall du ha myndighet över tio städer.” (Lukas 19:17) Under denna period av Kristi närvaro skulle den intensiva verksamheten med att predika om Guds kungarike fortsätta, vilket inbegrep förkunnandet av Guds domar mot de ondskefulla. Och i den myndighet som gavs åt den ”gode slaven” ingick övervakandet av all denna verksamhet.

Ett världsomfattande predikande

17. Vilken glädje kännetecknar Kristi pa·rou·sị·a?

¹⁷ Vad mer skulle hända under denna pa·rou·sị·a? Det skulle vara en tid av stor glädje i arbetet med att predika och hjälpa nya att förbereda sig för att få leva igenom den kommande stora vedermödan. Dessa den ”stora skarans” medlemmar, som bistår kvarlevan, blir ”anbefallningsbrev”. (Uppenbarelseboken 7:9; 2 Korinthierna 3:1—3) Paulus talar om glädjen i det här skördearbetet, när han säger: ”Ty vad är vårt hopp eller vår glädje eller vårt jubels krona — är det inte just ni? — inför vår Herre Jesus vid hans närvaro [pa·rou·sị·a]?” — 1 Thessalonikerna 2:19.

Att bevara sig ren och klanderfri

18. a) Vilken bön av Paulus har avseende på Kristi pa·rou·sị·a? b) Vilken anda måste vi alla visa under den här tiden, och hur?

¹⁸ Paulus bad också om att dessa som lever under denna period av Kristi närvaro skulle helgas: ”Må fridens Gud själv helga er helt och hållet. Och, fullständiga i varje avseende, må anden och själen och kroppen hos er bröder klanderfritt bevaras vid vår Herre Jesu Kristi närvaro [pa·rou·sị·a].” (1 Thessalonikerna 5:23) Ja, oavsett om vi tillhör den smorda kvarlevan eller det stora antalet andra får, förenas vi nu i en anda av lojalt samarbete, så att vi kan fortsätta att vara rena och klanderfria i denna unika tid. Vi behöver också vara tålmodiga. Jakob skrev: ”Var därför tålmodiga, bröder, intill Herrens närvaro [pa·rou·sị·a]. ... Gör era hjärtan fasta, eftersom Herrens närvaro [pa·rou·sị·a] har närmat sig.” — Jakob 5:7, 8.

19. Vilken varning gav Petrus om Kristi pa·rou·sị·a, och hur bör vi reagera för detta?

¹⁹ Aposteln Petrus hade också något att säga oss, som lever nu i denna tid. Han varnade oss för hånfulla människor, och sådana finns det gott om utöver jorden. Petrus säger: ”Detta skall ni först och främst veta, att i de sista dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro [pa·rou·sị·a]? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’” (2 Petrus 3:3, 4) Men trots att det nu under Kristi närvaro finns så gott om hånfulla människor, fortsätter Jehovas folk att lysa som världens ljus, till räddning för många.

Utökad verksamhet under Kristi närvaro

”Sedan skall kungen säga till dem som står på hans högra sida: ’Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det kungarike som har varit berett åt er från världens grundläggning.’” — MATTEUS 25:34.

1. Hur har Kristi pa·rou·sị·a varit alldeles som ”Noas dagar”?

KRISTI närvaro — denna mycket efterlängtade tid! År 1914 kom den tid som skulle vara ”som Noas dagar” och som Jesus talade om i samband med ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3, 37) Men vad skulle Kristi närvaro eller pa·rou·sị·a innebära för medlemmarna av den smorda kvarlevan av ”den trogne och omdömesgille slaven”? (Matteus 24:45) Jo, att de måste bli alltmer verksamma som ljusbärare! Det skulle hända förunderliga ting! Ett insamlande verk utan tidigare motstycke skulle nu ta sin början.

2. Vilken rening har skett i uppfyllelse av Malaki 3:1—5?

² Men först måste dessa smorda kristna renas. Som det var förutsagt i Malaki 3:1—5 kom Jehova Gud och hans ”förbundets budbärare”, Jesus Kristus, för att inspektera det andliga templet på våren år 1918. Domen skulle börja med ”Guds hus”. (1 Petrus 4:17) I Malaki 3:3 var det förutsagt: ”Han [Jehova] skall sitta som en smältare och renare av silver och skall rena Levis söner; och han skall luttra dem som guld och som silver.” Det var en period av smältning eller förädling och rening.

3. Varför var det viktigt att en andlig rening ägde rum?

³ Efter det att kvarlevan av slavklassen hade genomgått denna tid av dom, som nådde sin höjdpunkt år 1918, var den renad från världslig och religiös orenhet. Varför renade Jehova dem? Därför att hans andliga tempel var inbegripet, dvs. den tempelliknande anordningen för tillbedjan av Jehova grundad på Jesu Kristi försoningsoffer. Jehova ville att hans tempel skulle vara i ett rent tillstånd för att alla tillbedjare med jordiska förhoppningar när de fördes dit skulle finna en plats där hans universella suveränitet respekterades, hans gudomliga namn helgades och hans rättfärdiga lagar åtlyddes. De skulle därigenom uppskatta Jehova och vilja delta i att bekantgöra hans storslagna uppsåt.

Ytterligare privilegier

4, 5. a) Hur är den fråga som Jesus Kristus ställde en uppfordran till var och en av slavklassens medlemmar i våra dagar? b) Hur skall man förstå uttrycken ”trogen och omdömesgill slav” och ”sitt tjänstefolk”? c) Vilket uppdrag gav Jesus slaven?

⁴ År 1919 kunde den renade slavklassen se fram emot en verksamhet som hela tiden skulle öka. År 1914 hade dess Herre, Jesus Kristus, fått ett himmelskt kungarike. När han återvände till sitt husfolk för att inspektera hela sitt ”tjänstefolk”, hade han kunglig rang, vilket han inte hade haft då han var här nere på jorden. Vad fann han då? Var slavklassen strängt upptagen med att sköta Herrens intressen? Som vi kan läsa i Matteus 24:45—47 ställde Jesus en fråga som var en uppfordran till var och en av hans smorda lärjungar att granska sin egen hängivenhet för Jehovas Messias: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så! Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.”

⁵ Det är tydligt att Jesu beskrivning av denne trogne slav inte passar in på någon enskild människa. Nej, men den beskriver verkligen Kristi trogna smorda församling som helhet, som grupp. Tjänstefolket är Kristi smorda efterföljare som enskilda individer. Jesus visste att han skulle köpa dessa smorda efterföljare med sitt eget blod, och han talade därför mycket passande om dem kollektivt som sin slav. I Första Korinthierna 7:23 heter det om dem: ”Ni blev köpta med ett pris; sluta upp med att bli människors slavar.” Jesus gav sin slavklass i uppdrag att låta sitt ljus lysa för att dra till sig andra och göra dem till lärjungar och att fortlöpande ge hans tjänstefolk andlig mat i rätt tid.

6. Hur blev slaven belönad som en följd av Jesu inspektion?

⁶ Slavklassen hade, trots impopularitet, förföljelse och även en viss förvirring från Kristi närvaros början och fram till år 1918, försökt ge tjänstefolket lämplig mat. Och detta var vad Herren fann, då han började sin inspektion. Herren Jesus var nöjd, och år 1919 förklarade han denna trogna godkända slavklass för lycklig. Vad var då den underbara belöning som slaven fick för att den hade gjort det som dess Herre hade satt den till att göra? Jo, den blev befordrad! Den fick större ansvar, när det gällde att främja sin Herres intressen. Och eftersom Herren nu var en himmelsk kung, blev ju hans jordiska tillhörigheter ännu dyrbarare.

7, 8. a) Vad är alla Herrens ”tillhörigheter”? b) Vad krävs det av slaven när den övar tillsyn över dessa tillhörigheter?

⁷ Vad är då alla hans ”tillhörigheter”? De är alla de andliga tillgångar på jorden som blev Kristi egendom i samband med att han fick myndighet att tjäna som himmelsk kung. Detta omfattade utan tvivel uppdraget att göra lärjungar till Kristus och det storslagna privilegiet att få verka som representanter för Guds upprättade kungarike i alla nationer i världen.

⁸ Att slavklassen på så sätt blev befordrad till att öva tillsyn över Herrens alla tillhörigheter krävde att den ägnade mer tid och uppmärksamhet åt att få Rikets verk utfört och att den också såg till att få större anläggningar till det verket. Den hade nu ett mycket större arbetsfält — hela den bebodda jorden.

Att församla fåren

9. Vad har blivit resultatet av slavens utökade verksamhet?

⁹ Kristi trogna och omdömesgilla slavklass utökade därför lydigt sin verksamhet. Vad blev resultatet? De sista av de 144.000 samlades in. Därefter blev Johannes’ syn, som vi kan läsa i Uppenbarelseboken 7:9—17, en spännande, hjärtevärmande verklighet. Slavklassen har i synnerhet sedan år 1935 haft glädjen att få bevittna den fortsatta uppfyllelsen av denna syn. ”En stor skara” från hela världen på miljoner människor skockas nu kring Jehovas andliga tempel som hans tillbedjare. Jehovas ängel sade till Johannes att ingen var i stånd att räkna denna stora skara. Det betyder att det inte finns någon gräns för hur många människor som slavklassen skall föra till Jehovas andliga tempel. Så länge som vägen är öppen kommer insamlandet av dem att fortsätta.

10. I vilken kärleksfull verksamhet är slaven engagerad i våra dagar?

¹⁰ Den trogna slavklassen har ett stort ansvar att ta hand om det ständigt växande antalet av ”andra får”; den vet ju att dessa fårlika människor ur alla nationer är mycket dyrbara för Herren, Jesus. De är faktiskt hans hjord. (Johannes 10:16; Apostlagärningarna 20:28; 1 Petrus 5:2—4) Så av kärlek till Herren och till fåren tar slavklassen med glädje vård om denna stora skaras andliga behov.

11—13. Vilket lämpligt uttalande gjorde Sällskapet Vakttornets dåvarande president om slavens verksamhet?

¹¹ Ja, slavens ljusbärande uppdrag går i första hand ut på att församla dessa jordiska undersåtar till Guds kungarike. Strax före sin död i december 1992 sade Sällskapet Vakttornets dåvarande president, F. W. Franz, vid ett tillfälle så här om den trogne slavens ständigt växande verksamhet:

¹² ”Det sätt varpå Jesus Kristus har använt organisationen har bara blivit mer och mer underbart. Det är min erfarenhet under de 99 år jag har levt. Det är inte någon som är blott och bart en människa som leder organisationen, utan det måste vara Herren Jesus Kristus, eftersom den har utvecklats långt mer storslaget och underbart än vi någonsin hade tänkt oss. Vi har nu en organisation som har brett ut sig över hela jorden. Den verkar på norra halvklotet och på södra halvklotet, ja, i både Öst och Väst. Det finns bara en person som kan vara ansvarig för denna anmärkningsvärda expansion, nämligen Guds Son, som leder den trogne och omdömesgille slavens klass. Han har visat sig vara vuxen sitt ansvar, och detta är förklaringen till den storslagna expansion som vi har fått bevittna.

¹³ Det hela är inte beroende av någon enskild människa. Vi har en organisation som är teokratisk, och den fungerar på ett teokratiskt sätt, på ett sätt som är lett av Gud. Ingen människa, inte ens grundaren av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, kan göra anspråk på eller tillskrivas ansvaret för det som har utförts över hela världen. Det är helt enkelt fantastiskt.” Känner inte alla som tillhör den stora skaran det på samma sätt som den nyligen avlidne broder Franz gjorde? Jo, de är verkligen också mycket tacksamma för den trogne slavens utökade verksamhet.

Guds kungarikes undersåtar

14, 15. a) Vad ville Jesus illustrera i liknelsen om talenterna (Matteus 25:14—30)? b) Vad följer mycket passande i Matteus, kapitel 25?

¹⁴ I sin liknelse om fåren och getterna i Matteus, kapitel 25, beskriver Jesus detta stora arbete med att församla de jordiska undersåtarna till Guds kungarike. I liknelsen om talenterna, som kommer före liknelsen om fåren och getterna, belyser Jesus att de smorda lärjungarna, som hoppas få regera tillsammans med honom i hans himmelska kungarike, måste arbeta för att öka hans jordiska tillhörigheter. Det är därför helt på sin plats att Jesus därefter i liknelsen om fåren och getterna visar vad som krävs av dem som vill bli undersåtar till hans himmelska kungarike.

¹⁵ Lägg märke till vad han säger i Matteus 25:31—33: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra.”

16. Hur församlas nationerna och skils människorna?

¹⁶ Jesus kom i sin härlighet år 1914, och tillsammans med alla sina änglar gick han då till anfall mot sina demonfiender och drev ut dem ur himlen. Det som Jesus därefter säger i sin liknelse hjälper oss att förstå att detta att han sätter sig på en härlig tron representerar att han intar en dömande ställning under sin närvaro. Att alla nationerna församlas inför Jesus betyder att han handlar mot nationerna som sin eventuella framtida hjord, symboliskt talat. Det är en hjord som består av får och getter. Medan det kanske tar mindre än en dag att skilja får från getter i en bokstavlig hjord, så tar det betydligt längre tid att över hela världen skilja människor som har moralisk handlingsfrihet från varandra, och detta därför att ett sådant åtskiljande grundar sig på varje individs handlingssätt.

17. Varför är situationen nu allvarlig för alla människor?

¹⁷ I liknelsen ställer herdekungen de fårlika på sin högra sida och de getlika på sin vänstra sida. Den högra sidan visar sig vara en gynnsam dom, som leder till evigt liv. Men den vänstra sidan representerar en ogynnsam dom, nämligen evig tillintetgörelse. Det utslag kungen fäller får allvarliga konsekvenser.

18. Varför är det inte till ursäkt för någon att kungen är osynlig?

¹⁸ Att den regerande Människosonen är osynlig under sin närvaro eller pa·rou·sị·a är inte till ursäkt för någon. Fler och fler fårlika människor förenar sig nu med slavklassen och låter sitt ljus lysa genom att predika de goda nyheterna om Guds kungarike över hela världen. Deras vittnande har verkligen nått ut över hela jorden. — Matteus 24:14.

19. Vilka egenskaper hos fårklassens medlemmar illustreras i liknelsen om fåren och getterna?

¹⁹ Varför belönar herdekungen dem som tillhör fårklassen med en välsignad framtid? För att de helhjärtat stöder verket med att predika om Guds kungarike och för att de visar att de har omtanke om hans smorda bröder, något som Jesus betraktar som gjort mot honom själv. Därför säger Människosonen och kungen till dem: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det kungarike som har varit berett åt er från världens grundläggning.” — Matteus 25:34; 28:19, 20.

Att hjälpa kungen

20, 21. Hur bevisar fåren att de står på Guds kungarikes sida?

²⁰ Lägg märke till att dessa får uttrycker förvåning, när kungen inbjuder dem att ta Guds kungarikes jordiska domän i arv. De frågar honom: Herre, när gjorde vi allt detta för dig? Och han svarar: ”Jag säger er i sanning: I den mån, som ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.” (Matteus 25:40) Det var sina andliga bröder Jesus avsåg, när han på sin uppståndelsedag visade sig för Maria Magdalena och sade till henne: ”Bege dig till mina bröder.” (Johannes 20:17) Under sin osynliga närvaro har Jesus bara en liten kvarleva av sina 144.000 andliga bröder kvar i köttet här på jorden.

²¹ Eftersom Jesus är osynlig i himlarna, kan fårlika människor bara indirekt handla så här kärleksfullt mot honom. Det är enbart med trons ögon som de kan se honom på hans tron. Jesus uppskattar alla de ansträngningar de gör för att hjälpa hans andliga bröder, som kommer att bli hans himmelska medarvingar. Det som görs mot hans bröder betraktar han som om det gjordes mot honom själv. De fårlika gör med avsikt gott mot Kristi bröder, eftersom de inser att dessa är hans bröder. De inser att Jesu andliga bröder är ambassadörer för Jehovas kungarike, och de vill ge konkreta bevis för att de ställer sig på Guds kungarikes sida tillsammans med dem.

22. Hur blir fårklassen belönad? (Jämför Uppenbarelseboken 7:14—17.)

²² Jehova förutsåg att denna fårlika klass skulle framträda under denna hans Sons närvaro, och han har en storslagen belöning i beredskap åt den! Den stora skaran skall ärva välsignelsen att få uppleva fred här på jorden under Jehovas kungs, Jesu Kristi, lyckliga tusenåriga regering.

23. Hur hjälper fåren medvetet kungens bröder?

²³ Vad inser vi med tanke på Bibelns profetior om tiden för Kristi närvaro och Jesu liknelse om fåren och getterna? Jo, detta: En person blir inte ett får med en rättfärdig ställning inför Gud och hans kung bara genom att han ovetande råkar gör gott mot en av kungens andliga bröder. De som tillhör fårklassen vet vad de gör, trots att de inte ser den regerande kungen med sina bokstavliga ögon. De bemödar sig om att hjälpa kungens bröder, inte bara materiellt, utan också andligt. Hur då? Genom att hjälpa dem med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike och med att leda bibelstudier för att göra lärjungar till Kristus. Därför finns det nu över fyra miljoner ljusbärare som förkunnar Guds kungarike.

Utökad verksamhet

24. Vilket kärleksverk har gjort slavklassen till det lyckligaste folket på jorden i våra dagar?

²⁴ Låt oss nu räkna upp några av den trogna slavklassens många fina gärningar. För det första har slavklassen blivit satt över alla Herrens tillhörigheter — hans kungarikes intressen på jorden — och dessa tillhörigheter fortsätter att öka. För det andra ger den klassen andlig mat inte bara åt det smorda tjänstefolket, utan också åt den ständigt växande stora skaran av andra får. För det tredje tar slavklassen ledningen i att sprida kungarikets ljus. För det fjärde: att samla in den stora skaran av andra får och föra in dessa till Jehovas andliga tempel är det område där slavklassen har utökat sin verksamhet mest. För det femte är det så att slavklassen, med helhjärtat stöd från de fårlika, ser till att de olika avdelningskontoren över hela jorden, såväl som huvudkontoret i USA, får större anläggningar. Detta kärleksverk har gjort slavklassen till det lyckligaste folket på jorden i dag, och det har också gjort miljoner andra människor lyckliga. Alla dessa tackar Jehova Gud och Jesus Kristus, som har lett den omdömesgille slavens utökade verksamhet!

25. Hur kan fåren fortsätta att stödja slavklassen, och med vad i sikte?

²⁵ Slavklassen arbetar nu hårdare än någonsin med det uppdrag som den har fått från Gud. Den tid som återstår innan den ”stora vedermödan” bryter ut är nu mycket kort! (Matteus 24:21) Det är verkligen livsviktigt att de som är Guds får stannar kvar på hans herdekungs högra sida av ynnest! Må därför alla fårlika människor nitiskt fortsätta att ge den trogne och omdömesgille slaven sitt stöd. För det är bara genom att göra det som de en dag, mycket snart, skall få höra de glädjefyllda orden: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det kungarike som har varit berett åt er från världens grundläggning.”

Befrielse vid Jesu Kristi uppenbarelse

”Fortsätt ... att glädja er, ... för att ni måtte glädja er, ja vara jublande glada också under hans härlighets uppenbarelse.” — 1 PETRUS 4:13.

1. Vad har Jehova gett sina tjänare?

JEHOVA har gett sina vittnen många värdefulla gåvor. Han har som vår store Undervisare gett oss överflödande kunskap och upplysning om sin vilja och sitt uppsåt. Genom sin heliga ande har han gjort oss skickade att modigt och oförskräckt sprida ut ljus. I Första Korinthierna 1:6, 7 skriver den inspirerade aposteln Paulus följande: ”Vittnesbördet om Kristus har blivit befäst bland er, så att ni inte är i saknad av någon gåva alls, medan ni ivrigt avvaktar vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse.”

2. Vilken glädjande framtidsutsikt medför ”vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse”?

² Vad åsyftar uttrycket ”vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse”? Det åsyftar den tid då Jesus uppenbaras som en härlig kung som vidtar åtgärder för att belöna sina trogna efterföljare och utkräva hämnd på de ogudaktiga. Eftersom den uppenbarelsen signalerar slutet för Satans tingens ordning, kommer den, som 1 Petrus 4:13 visar, att vara en tid då de med anden smorda kristna, som bevarar sin ostrafflighet, och deras lojala följeslagare, som tillhör den stora skaran, kan ”glädja” sig, ”ja vara jublande glada”.

3. Hur måste vi stå fasta precis som våra bröder i Thessalonike gjorde?

³ Ju närmare den tiden kommer, desto större blir den press som Satan i sin vrede utsätter oss för. Likt ett rytande lejon försöker han uppsluka oss. Vi måste stå fasta! (1 Petrus 5:8—10) När våra bröder i det forntida Thessalonike var nya i sanningen, fick de utstå liknande vedermödor som många av Jehovas vittnen i vår tid får utstå. Aposteln Paulus’ ord till dem har därför mycket att säga oss. Han skrev: ”Det är rättfärdigt från Guds sida att ge dem vedermöda i gengäld, som vållar er vedermöda, men er, som utstår vedermöda, lindring tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himlen med sina mäktiga änglar i en flammande eld, då han låter hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus.” (2 Thessalonikerna 1:6—8) Ja, det skall komma lindring!

4. Varför förtjänar prästerskapet den dom som skall verkställas vid Jesu uppenbarelse?

⁴ På Paulus’ tid var det de judiska religiösa ledarna som var upphov till mycket av vedermödan. På liknande sätt har det i våra dagar ofta varit de som påstår sig representera Gud — och i synnerhet då kristenhetens präster — som har hetsat till motstånd mot Jehovas fredsälskande vittnen. De ger sken av att känna Gud, men de förkastar Bibelns Gud, som är ”en Jehova”, och ersätter honom med en mystisk treenighet. (Markus 12:29) De lyder inte de goda nyheterna om vår Herre Jesus, eftersom de förkastar de goda nyheterna om Kristi kommande rättfärdiga kungarike och förtröstar på att mänskligt styre skall skänka befrielse. Alla dessa religiösa motståndare måste förgås vid tiden för ”Herren Jesu uppenbarelse från himlen”!

De skall se Jesus Kristus ”komma”

5. Vilken livfull beskrivning får vi i Matteus 24:29, 30 av Jesu uppenbarelse?

⁵ I Matteus 24:29, 30 ger Jesus en livfull beskrivning av den uppenbarelsen. När han beskriver de olika inslagen i tecknet på sin närvaro och på avslutningen på tingens ordning, säger han: ”Solen [skall] förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och himlarnas krafter skall skakas.” Då ”skall Människosonens tecken visa sig i himlen”. Nationerna på jorden skall ”slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen [Guds messianske kung] komma på himlens moln med kraft och stor härlighet”. När det sägs att Människosonen skall ”komma”, på grekiska er·khọ·me·non, avser det Jesu framträdande som Jehovas försvarare.

6, 7. Hur skall ”varje öga ... se honom”, och vilka inbegriper detta?

⁶ Detta att Jesus Kristus ”kommer” beskrivs också av aposteln Johannes i Uppenbarelseboken 1:7. Det heter där: ”Se! Han kommer med molnen.” Nej, dessa fiender kommer inte att direkt kunna se Jesus med sina bokstavliga ögon, för ”molnen” betecknar att han kommer osynligen för att verkställa dom. Om vi små människor skulle se hans himmelska härlighet med våra oskyddade ögon, skulle vi bli blinda, precis som Saul blev på vägen till Damaskus, då den förhärligade Jesus visade sig för honom i ett starkt blixtrande ljussken. — Apostlagärningarna 9:3—8; 22:6—11.

⁷ Skildringen i Uppenbarelseboken förklarar att ”varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom; och alla jordens stammar skall slå sig själva av sorg för hans skull”. Detta betyder att Jesu jordiska motståndare i den tillintetgörelse som han låter drabba dem kommer att urskilja att han med kraft och stor härlighet har kommit som Jehovas skarprättare. Varför beskrivs dessa fiender som ”de som har genomborrat honom”? Därför att den bittra inställning de har till Jehovas nutida tjänare liknar den inställning som Jesu förföljare hade till honom. De kommer verkligen att bittert ”slå sig själva av sorg för hans skull”.

8. Vilken varning förkunnar både Jesus och Paulus angående plötslig tillintetgörelse?

⁸ Hur skall dagen av Jehovas hämnd komma? I profetian i Lukas, kapitel 21, beskriver Jesus de katastrofartade händelser som sedan år 1914 har tjänat som ett tecken på hans närvaro. I verserna 34 och 35 varnar Jesus sedan och säger: ”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen oförmodat i ett nu kommer över er som en snara. Den skall nämligen komma över alla som bor på hela jordens yta.” Ja, dagen av Jehovas hämnd kommer oförmodat, i ett nu! Aposteln Paulus bekräftar detta i 1 Thessalonikerna 5:2, 3, när han säger: ”Jehovas dag kommer precis som en tjuv om natten. Närhelst de säger: ’Fred och säkerhet!’ då skall i ett nu plötslig undergång komma över dem.” Redan nu talar nationerna om fred och säkerhet och föreslår att man skall stärka Förenta nationerna, så att den organisationen med hjälp av militärmakt skall kunna övervaka oroshärdar.

9. För vilka har ljus lyst fram, och varför?

⁹ I verserna 4 och 5 säger aposteln vidare: ”Men ni, bröder, ni är inte i mörker, så att den dagen skulle överraska er, som den skulle överraska tjuvar, ty alla är ni ljusets söner och dagens söner. Vi hör varken natten eller mörkret till.” Vi gläder oss över att vi får vara ljusets söner — ljusbärare åt andra som längtar efter verklig fred och säkerhet i Guds nya värld. I Psalm 97:10, 11 läser vi: ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont. Han bevarar sina lojalas själar; ur de ondskefullas hand befriar han dem. Ja, ljus har lyst fram för den rättfärdige och glädje just för dem som är rättrådiga i hjärtat.”

Händelseförloppet

10. Vilken varning angående räkenskapens dag från Gud bör vi lyssna till? (Uppenbarelseboken 16:15)

¹⁰ I vilken ordning kommer saker och ting att hända under den stora vedermödan? Låt oss slå upp Uppenbarelseboken, kapitel 16. I verserna 13—16 lägger vi märke till att orena demonandar församlar nationerna på hela jorden till Har-Magedon, kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. Här betonas återigen att räkenskapens dag kommer som en tjuv, och vi uppmanas att hålla oss vakna och att fortsätta att ha på oss de andliga kläder som kännetecknar dem som skall bli räddade. Tiden har kommit för att döma jordens folk och nationer, men också någon annan. Vem då?

11. Hur har kvinnan i Uppenbarelseboken 17:5 identifierat sig?

¹¹ Det är en symbolisk kvinna som verkligen har försökt göra sig bemärkt. I Uppenbarelseboken 17:5 beskrivs hon som ”en hemlighet: ’Det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden.’” Men hon är inte längre någon hemlighet för Jehovas vittnen. Hon har tydligt identifierat sig som världsväldet av falsk religion, av vilket kristenhetens sekter utgör den dominerande delen. Det är något vämjeligt i Jehovas ögon att hon lägger sig i politiska angelägenheter, blir ”berusad av de heligas blod” genom att förfölja de sanna kristna och bär skuld till utgjutandet av blodet hos alla dem ”som blivit slaktade på jorden”, däribland de mer än hundra miljoner som dödats i krig enbart nu på 1900-talet. — Uppenbarelseboken 17:2, 6; 18:24.

12. Varför är kristenhetens sekter domfällda?

¹² Och det värsta av allt: kristenhetens sekter har dragit vanära över den Guds namn som de så skrymtaktigt påstår sig representera. De har lärt ut babyloniska och grekiska filosofier i stället för Guds rena ord och har medverkat till hela nationers moraliska lagöverträdelser genom att godkänna de frigjorda livsstilar som visar förakt för Bibelns principer. Och orden i Jakob 5:1, 5 är en dom över de giriga och hänsynslösa politikerna och affärsmännen ibland dem: ”Så hör nu, ni rika: gråt ni, tjut över era eländen som kommer över er. Ni har levt i lyx på jorden och har ägnat er åt sinnlig njutning. Ni har gött era hjärtan på slaktdagen.”

Ner med det stora Babylon!

13. Hur börjar den stora vedermödan, och vilken angelägen varning får vi i Uppenbarelseboken 18:4, 5?

¹³ Verkställandet av Jehovas dom över det stora Babylon utgör början till den stora vedermödan. Orden i Uppenbarelseboken 17:15—18 ger en målande beskrivning av Guds ”tanke” — att manövrera ”tio horn” eller mäktiga krafter inom det multinationella ”vilddjuret” FN till att göra sig av med henne. ”Och de tio horn som du såg, och vilddjuret, dessa skall hata skökan och skall göra henne öde och naken och skall äta köttstyckena av henne och skall bränna upp henne med eld. Gud har nämligen ingett dem i hjärtat att utföra hans tanke.” Det är inte underligt att en röst i himlen låter den angelägna varning ljuda som vi kan läsa i Uppenbarelseboken 18:4, 5: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser. Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himlen, och Gud har påmint sig hennes orättvisor.” Maningen fortsätter att gå ut: Skär av alla band med falsk religion, innan det är för sent!

14. Vilka kommer att sörja över ödeläggandet av det stora Babylon, och varför det?

¹⁴ Hur kommer världen att betrakta ödeläggandet av det stora Babylon? Hon sörjs på avstånd av korrumperade politiker — ”jordens kungar” — därför att både de och hon under århundraden har njutit av sin andliga otukt. Giriga affärsmän gråter och sörjer också över henne, ”resande köpmän ... som blev rika genom henne”. De håller sig också på avstånd från henne och säger: ”Ve, ve — den stora staden, klädd i fint linne och purpur och scharlakan och rikt smyckad med ornamentering av guld och dyrbara stenar och pärlor, därför att på en enda timme har så stor rikedom blivit ödelagd!” Då kommer alla praktfulla prästskrudar och stora, magnifika katedraler att ha försvunnit för alltid! (Uppenbarelseboken 18:9—17) Men kommer alla att sörja det stora Babylon?

15, 16. Vilken orsak till glädje kommer Guds folk att ha?

¹⁵ I Uppenbarelseboken 18:20, 21 finner vi svaret: ”Gläd dig över henne, du himmel, och gläd er, ni heliga och ni apostlar och ni profeter, därför att Gud har rättsligen utkrävt straff av henne för er!” Likt en stor kvarnsten som slungas i havet kommer ”Babylon, den stora staden, med ett snabbt kast” att ha slungats ner, ”och hon kommer aldrig mer att bli funnen”.

¹⁶ Verkligen en orsak till glädje! Detta bestyrks i Uppenbarelseboken 19:1—8. Fyra gånger ljuder följande maning från himlen: ”Lovprisa Jah!” I de tre första av dessa hallelujarop lovprisas Jehova, därför att han har verkställt en rättfärdig dom på den avskyvärda skökan, det stora Babylon. Världsväldet av falsk religion finns inte mer! En röst, som utgår från Guds tron, säger: ”Lovprisa ständigt vår Gud, alla ni hans slavar, som fruktar honom, de små och de stora.” Det blir verkligen ett stort privilegium för oss att få ta del i den sången!

Lammets bröllop

17. I vilka två sammanhang börjar Jehova härska som kung, enligt vad som framgår av Uppenbarelseboken 11:17 och 19:6?

¹⁷ Det fjärde hallelujaropet introducerar ett annat tema: ”Lovprisa Jah, därför att Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som kung.” Men var det inte ett liknande tema som togs upp i Uppenbarelseboken 11:17? Vi läser där: ”Vi tackar dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, ... därför att du har tagit din stora makt och börjat härska som kung.” Jo, men det sammanhang i vilket orden i Uppenbarelseboken 11:17 förekommer beskriver hur Jehova år 1914 frambringar det messianska kungariket till ”att vara herde över alla nationerna med järnstav”. (Uppenbarelseboken 12:5) Orden i Uppenbarelseboken 19:6 däremot står efter det att tillintetgörandet av det stora Babylon har nämnts. I och med att den skökolika religionen tas bort kommer Jehovas gudomlighet att vara hävdad. Han kommer nu att i all evighet tillbes som den högste Suveränen och Kungen!

18. Vilket jublande meddelande öppnar avlägsnandet av det stora Babylon vägen för?

¹⁸ Följande jublande meddelande kan därför göras: ”Låt oss glädjas, ja vara jublande glada, och låt oss ge honom [dvs. Jah] äran, därför att Lammets bröllop har kommit, och hans hustru har gjort sig redo. Ja, det har förunnats henne att bli iförd glänsande, rent, fint linne; det fina linnet betecknar nämligen de heligas rättfärdiga handlingar.” (Uppenbarelseboken 19:7, 8) Det sägs inte exakt när de smorda som ännu finns kvar på jorden skall få sin himmelska uppståndelse. Men i det här sammanhanget försäkras vi om att deras deltagande i Lammets, Jesu Kristi, bröllop kommer att vara en lycklig tid, och i ännu högre grad så, eftersom de kommer att ha fått bevittna förödmjukandet av den avskyvärda skökan, det stora Babylon.

Satans värld tillintetgjord

19. Vad beskrivs i Uppenbarelseboken 19:11—21?

¹⁹ Den vita häst som först omnämns i Uppenbarelseboken 6:2 visar sig nu återigen. Vi läser i Uppenbarelseboken 19:11: ”Han som satt på den [den vita hästen] kallas Trofast och Sann, och han dömer och för krig i rättfärdighet.” ”Kungars Kung och herrars Herre” rider således fram för att slå nationerna och trampa ”Guds, den Allsmäktiges, vredes förbittrings vinpress”. Förgäves samlas ”jordens kungar och deras härar” för att utkämpa kriget vid Harmageddon. Ryttaren på den vita hästen fullbordar sin seger. Satans jordiska organisation försvinner fullständigt. — Uppenbarelseboken 19:12—21.

20. Vad händer med Djävulen själv?

²⁰ Men vad händer med Djävulen själv? I Uppenbarelseboken 20:1—6 beskrivs Kristus Jesus som ”en ängel” som kommer ner ”från himlen med avgrundens nyckel och en stor kedja i sin hand”. Han griper draken, den ursprunglige ormen, som är Djävulen och Satan, och binder honom och slungar honom i avgrunden och stänger sedan igen den och förseglar den över honom. I och med att Satan är borta och inte längre kan vilseleda nationerna börjar Lammets och hans bruds härliga tusenåriga regering. Inga mer sorgetårar! Ingen mer adamitisk död! Ingen sorg, inget skrik och ingen smärta! ”De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:4.

21. Vad bör vi vara beslutna att göra medan vi ivrigt väntar på Jesu Kristi uppenbarelse?

²¹ Må vi, medan vi ivrigt väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse, visa nit i att berätta för andra om Guds kärleksfulla löften om sitt kungarike. Befrielsen är nära! Och må vi vandra framåt, alltid framåt, som upplysta barn till den suveräne Herren Jehova!