Men i Matteus 24:3, 27, 37 och 39 använde Matteus ett annat ord, ett substantiv som man inte finner någon annanstans i evangelierna, nämligen pa·rou·sị·a. Varför lät Gud, som ju har inspirerat skrivandet av Bibeln, Matteus i dessa verser välja detta grekiska ord, när denne nedtecknade sitt evangelium på grekiska? Vad betyder det, och varför bör vi önska ta reda på det?

11. a) Vad är innebörden i ordet pa·rou·sị·a? b) Hur bekräftar exempel från Josephus’ skrifter vår förståelse av ordet pa·rou·sị·a? (Se fotnoten.)

¹¹ Ordet pa·rou·sị·a betyder kort och gott ”närvaro”. I Vine’s Expository Dictionary of New Testament Words heter det: ”PAROUSIA, ... ordagrant en närvaro, para, med, och ousia, varande (från eimi, att vara), betecknar både en ankomst och en därpå följande närvaro med. I ett papyrusbrev talar exempelvis en dam om nödvändigheten av hennes parousia på en viss plats för att se till saker och ting i samband med sin egendom.” Andra lexikon förklarar att pa·rou·sị·a betecknar ”en härskares besök”. Ordet avser således inte bara ankomstögonblicket, utan en närvaro som sträcker sig från ankomsten och framåt. Det är intressant att lägga märke till att det var så den judiske historieskrivaren Josephus, som var samtida med apostlarna, använde ordet pa·rou·sị·a.a

12. Hur bekräftar Bibeln själv innebörden i ordet pa·rou·sị·a?

¹² Forntida litteratur bekräftar tydligt att ordet pa·rou·sị·a betyder ”närvaro”, men som kristna är vi framför allt intresserade av hur ordet används i Guds ord. Svaret blir detsamma, nämligen närvaro. Det kan vi se exempel på i Paulus’ brev. Han skrev exempelvis till filipperna: ”Fortsätt ... , på det sätt som ni alltid har lytt, inte bara under min närvaro, utan nu mycket villigare under min frånvaro, att ... arbeta på er egen räddning.” Han talade också om att stanna hos dem, så att de skulle kunna glädja sig genom hans ”närvaro [pa·rou·sị·a] igen hos” dem. (Filipperna 1:25, 26; 2:12) Andra översättningar lyder: ”När jag än en gång är hos er” (Svenska Folkbibeln); ”när jag var hos er” (1981) och ”då jag var närvarande” (1917). I 2 Korinthierna 10:10, 11 ställde Paulus sin ”personliga närvaro” i motsats till att han var ”frånvarande”. Det är uppenbart att han i dessa exempel inte talade om sin ankomst, utan att han använde ordet pa·rou·sị·a i betydelsen att vara närvarande.b (Jämför 1 Korinthierna 16:17.) Men hur är det då när det talas om Jesu pa·rou·sị·a? Avser uttrycket då hans ”tillkommelse” eller ”återkomst”, eller anger det en längre tids närvaro?

13, 14. a) Varför måste vi dra slutsatsen att en pa·rou·sị·a sträcker sig över en viss tid? b) Vad måste sägas om längden på Jesu pa·rou·sị·a?

¹³ De med anden smorda kristna på Paulus’ tid var intresserade av Jesu pa·rou·sị·a. Men Paulus varnade dem för att ”bringas ur fattningen”. Först måste ”laglöshetens människa” framträda, vilken har visat sig vara kristenhetens prästerskap. Paulus skrev att ”den laglöses närvaro är enligt Satans verksamhet åtföljd av varje kraftgärning och av lögnaktiga tecken”. (2 Thessalonikerna 2:2, 3, 9) Det är uppenbart att ”laglöshetens människas” pa·rou·sị·a eller närvaro inte bara var en tillfällig ankomst, utan att den skulle sträcka sig över en tid under vilken det skulle utföras lögnaktiga tecken. Varför är detta av betydelse?

¹⁴ Begrunda nu närmast föregående vers: ”Den laglöse [skall] uppenbaras, vilken Herren Jesus skall undanröja med sin muns anda och göra till intet genom sin närvaros tydliga framträdande.” Jesu närvaro skulle, precis som ”laglöshetens människas” närvaro, sträcka sig över en tidsperiod och kulminera i tillintetgörelsen av denne laglöse ”tillintetgörelsens son”. — 2 Thessalonikerna 2:8.