Jehovas ord är levande

Viktiga detaljer från Första Krönikeboken

DET har gått omkring 77 år sedan judarna återvände till sitt hemland från landsflykten i Babylon. Templet som återuppbyggdes av ståthållaren Serubbabel har nu funnits i 55 år. Det främsta skälet till att judarna återvände var att de skulle återställa den sanna tillbedjan i Jerusalem. Men folket nitälskar inte för Jehovas tillbedjan. Behovet av uppmuntran är stort, och det är precis vad Första Krönikeboken ger.

Första Krönikeboken innehåller släktregister, men också uppgifter om vad som hände under en period av 40 år – från kung Sauls död till kung Davids död. Man tror att prästen Esra skrev den här boken år 460 f.v.t. Första Krönikeboken är av intresse för oss därför att den ger inblick i hur Gud tillbads vid templet och ger detaljerade uppgifter om Messias härstamning. Eftersom den är en del av Guds inspirerade ord, stärker dess budskap vår tro och ökar vår insikt i Bibeln. (Hebréerna 4:12)

EN VIKTIG NAMNFÖRTECKNING

(1 Krönikeboken 1:1–9:44)

De detaljerade släktregister som Esra sammanställer är nödvändiga av åtminstone tre skäl: för att garantera att endast behöriga män tjänar som präster, för att bestämma stammarnas arvedelar och för att bevara förteckningen över släktlinjen som leder fram till Messias. Judarna kan genom släktregistren spåra sin härstamning ända tillbaka till den första människan. Det är tio generationer från Adam till Noa och ytterligare tio till Abraham. Efter uppräkningen av Ismaels söner, Abrahams bihustru Keturas söner och Esaus söner inriktar sig skildringen på Israels 12 söners släktlinje. (1 Krönikeboken 2:1)

Avkomlingarna till Juda behandlas utförligt, eftersom Davids kungliga släktlinje går genom dem. Det är 14 generationer från Abraham till David och ytterligare 14 generationer från David till bortförandet till Babylon. (1 Krönikeboken 1:27, 34; 2:1–15; 3:1–17; Matteus 1:17) Esra räknar sedan upp avkomlingarna till stammarna på östra sidan Jordan, och därefter följer Levis söners släktregister. (1 Krönikeboken 5:1–24; 6:1) Sedan går Esra helt kort igenom några av de andra stammarna på västra sidan Jordan, varefter han i detalj går igenom Benjamins släktlinje. (1 Krönikeboken 8:1) Namnen på de första invånarna i Jerusalem efter den babyloniska fångenskapen räknas också upp. (1 Krönikeboken 9:1–16)

DAVID REGERAR SOM KUNG

(1 Krönikeboken 10:1–29:30)

Skildringen börjar med att kung Saul och hans tre söner dör i striden mot filistéerna vid berget Gilboa. David, Isais son, görs till kung över Juda stam. Män från alla stammar kommer till Hebron och gör honom till kung över hela Israel. (1 Krönikeboken 11:1–3) Strax därefter intar han Jerusalem. Längre fram hämtar israeliterna upp förbundsarken till Jerusalem ”under jubelrop och hornljud”, och de låter ”harpor och lyror ljuda”. (1 Krönikeboken 15:28)

David framför en önskan om att få bygga ett hus åt den sanne Guden. Jehova låter Salomo få det privilegiet, men han ingår ett förbund med David om ett kungarike. David fortsätter att strida mot Israels fiender, och Jehova ger honom den ena segern efter den andra. En otillbörlig folkräkning leder till att 70 000 mister livet. David blir av en ängel uppmanad att resa ett altare åt Jehova och köper därför en plats av jebusén Ornan. David börjar göra ”omfattande förberedelser” för att bygga ett ”övermåttan storslaget” hus åt Jehova på den platsen. (1 Krönikeboken 22:5) David organiserar leviternas tjänst, som beskrivs mer detaljerat här än någon annanstans i Bibeln. Kungen och folket ger frikostiga bidrag till tempelbygget. Efter att ha regerat i 40 år dör David ”mätt av dagar, rikedom och ära, och hans son Salomo ... [blir] kung i hans ställe”. (1 Krönikeboken 29:28)