John Blankson, som studerade till farmaceut, lyssnade till ett av broder Browns tal. Han förstod på en gång att han hade funnit sanningen. ”Sanningen gjorde mig så glad”, sa han, ”så jag berättade öppet om det för många av de andra studenterna på skolan där jag gick.”

John hade fått veta att Bibeln inte lär att Gud är en del av en treenighet. Därför gick han till kyrkan en dag för att fråga prästen om det. Prästen jagade bort honom och skrek: ”Du är ingen kristen! Du hör till djävulen! Försvinn härifrån!”

När John kom hem skrev han ett brev till prästen där han inbjöd honom att diskutera treenighetsläran inför publik. Prästen svarade genom att be honom komma till lektorns kontor. När John kom dit frågade lektorn om han verkligen hade skrivit ett sådant brev till prästen.

”Ja, det har jag”, svarade John.

Då sa lektorn att John skulle skriva till prästen och be om ursäkt. Så John skrev:

”Min lärare har bett mig skriva en ursäkt till dig. Och det gör jag gärna när du erkänner att du lär ut falska läror.”

Lektorn blev chockad och frågade: ”Blankson, ska du verkligen skriva så där?”

”Ja. Jag kan inte skriva något annat.”

”Du kommer att bli avstängd. Hur kan du tala emot prästen i statskyrkan och tro att du ska få fortsätta arbeta för staten?”

”Men ... när du har lektioner med oss och det är något vi inte förstår, visst får vi ställa frågor då?”

”Självklart får ni det.”

”Ja, men det var bara det som hände. Han undervisade oss om Bibeln, och jag ställde en fråga. Om han inte kan svara på frågan, varför ska jag tvingas be om ursäkt för det?”

John blev inte avstängd, och ingen ursäkt skickades.