En splittrad kyrka — Hur illa är det ställt?
”LIKSOM hos en stor och stökig familj, som bor i ett gammalt fallfärdigt hus vars fasad plötsligt har rasat ihop, tycks det vara bråk på gång i praktiskt taget alla rum, med tamburinslående Jesusbarn som skriker åt eleganta anglokatolska homosexuella i svarta sidenkostymer.” — The Sunday Times, London, 11 april 1993.
Familjen i det fallfärdiga huset är anglikanska kyrkan. Bråket gäller kvinnliga präster. Den målande beskrivningen av djup oenighet skulle likaväl kunna gälla hela kristenheten. Med tanke på att såväl påven som patriarkerna i ortodoxa kyrkan fördömer beslutet att låta kvinnor få prästvigas, är det allmänna intrycket, enligt en rapport, att ”drömmen om en återförening med den övriga kristenheten är mer avlägsen än någonsin”.
Hur splittrad är kyrkan?
Som vi läser i Matteus 7:21, sade Jesus Kristus att många skulle bekänna sig tro på honom som Herre men ändå inte göra hans ”Faders vilja”. Tidskriften Maclean’s skriver: ”Människor som söker frälsning och läser Matteus kan förståeligt nog bli konfunderade över vad som egentligen är Guds vilja, när de kristna och deras kyrkor har så olika meningar om den saken.” Efter en intervjuundersökning bland kanadensare drar tidskriften slutsatsen att det råder ”en enorm oenighet beträffande trosuppfattningar och sedvänjor bland de kanadensiska kristna — faktiskt större oenighet inom de olika kyrkosamfunden än mellan samfunden som sådana”.
Enligt undersökningen är 91 procent av katolikerna positivt inställda till användning av preventivmedel trots att kyrkan fördömer det, 78 procent anser att kvinnor bör få prästvigas, och 41 procent godtar abort ”under vissa omständigheter”. De meningsskiljaktigheter som förekommer inom de olika samfunden angående ”en mängd teologiska frågor” vittnar enligt Maclean’s om en ”splittring som får de traditionella kyrkosamfunden att knaka i fogarna”.
Dubbla normer
Dubbla normer och motstridiga normer kommer också till synes i kristenhetens kyrkor. Somliga kyrkomedlemmar påstår sig värna om Bibelns principer, medan andra nonchalerar dem. Var exempelvis den ”vigsel” som nyligen förrättades mellan två lesbiska kvinnor i en kyrka i Toronto i Canada i harmoni med Guds vilja? De båda kontrahenterna tyckte uppenbarligen det. ”Vi vill bekräfta vår kärlek inför Gud och människor”, sade de.
En kolumnist uttryckte sin förvåning över att ”en katolsk ärkebiskop som hade fått ta emot upprepade klagomål förflyttade pedofila präster till andra kyrkor med andra korgossar”. Prästen Andrew Greeley hävdar att mellan 2.000 och 4.000 präster kan ha förgripit sig sexuellt på omkring 100.000 minderåriga, ofta utan några vidare efterräkningar.
En oenig kyrka frambringar oeniga människor. På Balkanhalvön menar både serbiska och kroatiska ”kristna” att Kristus är med dem i deras ”rättfärdiga” krig. Många bär krucifix under striderna. En man höll enligt uppgift ”alltid ... sitt krucifix i munnen när striden var som hetast”.
Det skall ”inte vara söndringar bland er”
Det är sant att Bibeln lämnar vissa frågor åt den enskildes samvete, men detta bör inte ge rum för sådan splittring. Aposteln Paulus sade uttryckligen: ”Nu förmanar jag er ... att ni alla skall tala [och handla] överensstämmande och att det inte skall vara söndringar bland er.” — 1 Korinthierna 1:10; Efesierna 4:15, 16.
En ärlig granskning av ”kristendomen” av i dag, omkring två tusen år efter det att aposteln Paulus skrev dessa ord, väcker en del allvarliga frågor: Varför är ”kristna” så splittrade? Kan en sådan splittrad kyrka överleva? Kommer det någonsin att bli en enad kristenhet? Nästa artikel tar upp dessa frågor.
[Bild på sidan 3]
Präster demonstrerar mot abort
[Bildkälla]
Bilden på omslaget och bilden här ovan: Eleftherios/Sipa Press