Lagar om anfall och belägring av städer. Jehova gav israeliterna anvisningar för hur de skulle gå till väga när de erövrade Kanaan. De sju kanaaneiska nationer som namnges i 5 Moseboken 7:1, 2 skulle utrotas, även kvinnorna och barnen. Städerna skulle vigas åt tillintetgörelse. (5Mo 20:15–17) Enligt 5 Moseboken 20:10–15 skulle andra städer först varnas och få reda på fredsvillkoren. Om staden kapitulerade skulle invånarna skonas och sättas till tvångsarbete. Den här möjligheten att kapitulera med en försäkran om att få behålla livet och att kvinnorna inte skulle våldtas eller ofredas var en uppmuntran för dessa städer att ge upp motståndet och därmed slippa mycket blodsutgjutelse. Om staden inte kapitulerade skulle alla män dödas. Detta förhindrade att staden senare gjorde uppror. ”Kvinnorna och de små barnen” skonades. De kvinnor som det talas om här var utan tvivel jungfrur, vilket framgår av 5 Moseboken 21:10–14, där det talas om att en tillfångatagen kvinna som en man önskade ta till hustru först skulle sörja sina föräldrar, inte en äkta man. Även tidigare, när Israel slog Midjan, sades det uttryckligen att det bara var jungfrur som skulle skonas. Detta skulle skydda israeliterna mot falsk tillbedjan och utan tvivel också mot sexuellt överförda sjukdomar. (4Mo 31:7, 17, 18) (När det gäller huruvida Guds befallning att utrota kanaanéerna var berättigad, se KANAAN, KANAANÉER nr 2 [Israeliternas erövring av Kanaan].)

Taktiken ändrades under århundradenas lopp. Israeliterna koncentrerade sig vanligtvis inte på att utveckla anfallsvapen, men de lade ner mycket arbete på att utveckla befästningskonsten. Kung Ussia av Juda blev känd för att han byggde ”krigsmaskiner, uttänkta av ingenjörer”, men dessa skulle i första hand användas till att försvara Jerusalem. (2Kr 26:14, 15) Särskilt de assyriska och de babyloniska härarna var kända för sina belägringsmurar och belägringsvallar som gjorde det möjligt för dem att angripa högre och svagare delar av en stadsmur. Dessa vallar var byggda som sluttande ramper där torn med murbräckor kunde föras fram, och från dessa torn kunde bågskyttar och slungkastare strida. Det fanns också andra slag av belägringsmaskiner, däribland enorma kastmaskiner som slungade i väg stora stenar. (2Ku 19:32; Jer 32:24; Hes 4:2; Lu 19:43) De som försvarade staden försökte samtidigt hålla fienden på avstånd med hjälp av bågskyttar, slungkastare och soldater som kastade brinnande föremål från murarna och tornen och från kastmaskiner inne i staden. (2Sa 11:21, 24; 2Kr 26:15; 32:5) Bland det första man gjorde när man anföll en befäst stad var att skära av stadens vattenförsörjning, medan invånarna i en stad som stod inför att bli belägrad ofta täppte till vattenkällorna omkring staden för att hindra angriparna från att kunna använda dem. (2Kr 32:2–4, 30)