Städerna — Varför i kris?

”Kom då! Låt oss bygga en stad åt oss och likaså ett torn med sin spets i himlarna ... för att vi inte må bli kringspridda över hela jordens yta.” — 1 Moseboken 11:4.

DESSA ord, som uttalades för mer än 4.000 år sedan, förebådade byggandet av den stora staden Babel.

Babel, som senare fick namnet Babylon, låg på de en gång bördiga slätterna i Sinar i Mesopotamien. Men tvärtemot den allmänna uppfattningen var det inte den första staden som omnämns i Bibeln. Det fanns faktiskt städer före den stora översvämningen på Noas tid. Mördaren Kain grundade den första staden som finns omnämnd. (1 Moseboken 4:17) Den här staden, som hette Hanok, var förmodligen inte mer än en befäst bosättning eller by. Babel, å andra sidan, var en stor stad — ett framträdande centrum för falsk tillbedjan som kunde visa upp ett praktfullt religiöst torn. Men Babel och dess beryktade torn var helt i opposition mot Gud. (1 Moseboken 9:7) Bibeln visar att Gud därför ingrep och skapade förvirring i språket för dem som byggde tornet för att göra slut på deras ärelystna planer på religionens område. Gud ”kringspridde ... dem därifrån över hela jordens yta”, läser vi i 1 Moseboken 11:5–9.

Inte så överraskande ledde detta till att det började byggas städer. Det var ju trots allt så att städer gav skydd mot fienders angrepp. I städerna kunde jordbrukare lagra och distribuera sina produkter. När marknadsplatsen kom till blev det möjligt för många invånare att köpa annat än jordbruksprodukter. I boken The Rise of Cities heter det: ”När stadsborna väl hade befriats från den tillvaro då de levde för dagen, kunde de börja med en mängd olika specialiserade hantverk: korgflätning, krukmakeri, spinning, vävning, läderhantverk, träslöjd och stenhuggeri — vadhelst som gick att sälja.”

Städerna tjänade som ett effektivt centrum för försäljning av sådana varor. Tänk till exempel på det Bibeln berättar om en svår hungersnöd i Egypten. Landets statsminister, Josef, fann det lämpligt att samla folket i städer. Varför det? Tydligtvis därför att detta gjorde att man effektivare kunde fördela de återstående livsmedlen. — 1 Moseboken 47:21.

Städerna förbättrade också kommunikationerna och samverkan mellan människor vid en tid då transportmöjligheterna var långsamma och begränsade. Detta i sin tur ökade takten på det sociala och kulturella utbytet. Städer blev centra för förnyelse och främjade den tekniska utvecklingen. När nya idéer flödade fritt, skedde det en förnyelse på det vetenskapliga, religiösa och filosofiska området.

Ouppfyllda drömmar

Nu i modern tid kan städerna fortfarande erbjuda många liknande fördelar. Det är därför inte så underligt att de fortsätter att locka till sig miljoner människor — i synnerhet i länder där livet på landet har blivit outhärdligt svårt. Men för många som flyttar in till städerna förblir drömmarna om ett bättre liv ouppfyllda. I boken Vital Signs 1998 heter det: ”Enligt en färsk undersökning gjord av ett befolkningsstatistiskt institut är livskvaliteten i många tätortsområden i u-länderna sämre i dag än i landsbygdsområdena.” Varför är det så?

Henry G. Cisneros skriver i The Human Face of the Urban Environment: ”När fattiga människor trängs samman i klart avgränsade geografiska områden, växer deras problem exponentiellt. ... Den ökande koncentrationen av fattiga människor, i de flesta fall ur minoritetsgrupper, har åtföljts av ständigt stigande arbetslöshet, ökat och långvarigt socialhjälpsberoende, stora problem vad gäller folkhälsan och, det mest alarmerande, ökad brottslighet.” I boken Mega-city Growth and the Future görs ett liknande konstaterande: ”Den massiva tillströmningen av människor leder ofta till höga siffror vad gäller arbetslöshet och undersysselsättning, eftersom arbetsmarknaden inte kan ta emot det växande antalet arbetssökande.”

Det växande antalet gatubarn är ett hjärtslitande bevis för den djupa fattigdom som råder i u-ländernas städer. Enligt vissa beräkningar finns det så mycket som 30 miljoner gatubarn världen över! I boken Mega-city Growth and the Future heter det: ”Fattigdom och andra problem har frätt sönder familjebanden så att gatubarnen har tvingats att klara sig själva.” Sådana barn hankar sig ofta fram genom att rota bland avfall, genom att tigga eller genom att utföra enkla arbeten på marknadsplatserna.

Andra bistra verkligheter

Fattigdom kan leda till brottslighet. I en sydamerikansk stad, känd för sin nyskapande arkitektur, har brottsligheten ökat så kraftigt att staden snabbt håller på att förvandlas till en igenbommad stad. Såväl rik som fattig sätter upp staket, och de bommar igen sina fönster för att skydda sin egendom och sitt privatliv. De bor i praktiken som i en bur. En del reser till och med staketet innan huset är färdigt.

En stor befolkning begränsar också en stads möjligheter att tillhandahålla sådana grundläggande tjänster som vatten och renhållning. Det beräknas att i en stad i Asien behövs det 500.000 offentliga toaletter. Men en nyligen gjord undersökning visar att det bara gick att hitta 200 fungerande toaletter!

Något man inte heller får förbise är den förödande effekt överbefolkningen ofta har på närmiljön. Omgivande åkerjord försvinner när stadens gränser breder ut sig. En tidigare UNESCO-chef, Federico Mayor, säger: ”Städer förbrukar enorma mängder energi, tömmer vattentillgångar och slukar livsmedel och material. ... Den fysiska miljön slits ut därför att den inte längre kan sörja för tillförseln eller klara av utförseln.”

Storstadsproblem i västvärlden

Situationen i västvärlden är kanske inte lika allvarlig, men det finns ändå en storstadskris. I boken The Crisis of America’s Cities kan man läsa: ”Amerikanska städer i dag kännetecknas av våld i utomordentliga proportioner. ... Våldet i amerikanska städer är så utbrett att medicinska tidskrifter har börjat ägna särskilt utrymme åt detta som en av vår tids stora folkhälsofrågor.” Naturligtvis är våldet en plåga i många av de stora städerna runt om i världen.

Stadslivets förfall är ett skäl till att många städer har blivit oattraktiva för företagare. I boken The Human Face of the Urban Environment kan man läsa: ”Företag har flyttat ut i förorterna eller utomlands, fabriker och verkstäder har stängts, och kvar har lämnats ’bruna fält’ — tomma byggnader på förorenade tomter, med giftigt material begravt i mark som är helt oduglig för något ändamål.” Följden är att det i många städer finns fattiga människor hopträngda i områden ”där man alltför lätt ignorerar miljöproblemen — där kloaksystemen kollapsar; där vattenreningen fungerar dåligt; där skadedjur hemsöker sopbemängda områden och invaderar bostäderna; där små barn äter målarfärg som innehåller bly från väggarna i hyreshus ... där ingen tycks bry sig om det.” I en sådan miljö florerar brottslighet, våld och hopplöshet.

I städer i västvärlden har man dessutom svårigheter att ge grundläggande service. År 1981 skrev författarna Pat Choate och Susan Walter en bok med den dramatiska titeln America in Ruins—The Decaying Infrastructure (Amerika i ruiner — den sönderfallande infrastrukturen). I den skrev de: ”Amerikas offentliga byggnader slits ut snabbare än de ersätts.” Författarna uttryckte stor oro över antalet rostande broar, försämrade vägar och söndervittrande kloaksystem i de större städerna.

Tjugo år senare har städer som New York fortfarande en illa medfaren infrastruktur. En artikel i New York Magazine beskrev det kolossala ”Third Water Tunnel”-projektet. Projektet har nu pågått i ungefär 30 år och kallas ”det enskilt största infrastrukturprojektet på västra halvklotet”. Det har medfört kostnader på ungefär fem miljarder dollar. När tunneln är klar kommer den att förse New York med 4 miljarder liter färskvatten om dagen. ”Men efter allt detta ofantliga grävande”, säger skribenten, ”är tunneln bara avsedd att komplettera de redan existerande vattenledningarna och göra det möjligt att reparera dem för första gången sedan de grävdes ner i början av 1900-talet.” Att reparera resten av stadens söndervittrande infrastruktur — dess tunnelbana, dess huvudvattenledningar, dess vägar och gator och dess broar — kommer att kosta uppskattningsvis 90 miljarder dollar, enligt en artikel i The New York Times.

New York är knappast den enda stad som har problem med att tillhandahålla den service som behövs. I själva verket är det ett stort antal städer som har visat sig sårbara för skador som har en lång rad orsaker. I februari 1998 lamslogs Auckland i Nya Zeeland i över två veckor på grund av ett förödande avbrott i energiförsörjningen. Invånarna i Melbourne i Australien blev utan varmvatten i 13 dagar när gasen stängdes av på grund av en industriolycka vid en produktionsanläggning.

Sedan har vi det problem som drabbar praktiskt taget alla städer — trafikstockningar. Arkitekten Moshe Safdie säger: ”Det finns en fundamental konflikt — en missanpassning — mellan storleksgraden på städer och de transportsystem som betjänar dem. ... Äldre städer har varit tvungna att anpassa sina centrumområden efter trafikvolymer som man inte kunde föreställa sig när städerna byggdes.” The New York Times skriver att i städer som Kairo, Bangkok och São Paulo är trafikstockningar ”regel”.

Trots alla dessa problem tycks det inte bli något uppehåll i den pågående tillströmningen till städerna. Som det uttrycktes i en artikel i The UNESCO Courier ”tycks staden, med rätt eller orätt, erbjuda framåtskridande och frihet, en dröm om möjligheter, och den har en oemotståndlig lockelse”. Men exakt vad har framtiden i beredskap för världens stora städer? Finns det någon realistisk lösning på deras problem?

[Infälld text på sidan 5]

”Den massiva tillströmningen av människor leder ofta till höga siffror vad gäller arbetslöshet och undersysselsättning”

[Bild på sidan 7]

Trafikstockningar är ett stort problem i många städer

[Bild på sidan 7]

Det finns miljoner gatubarn som tvingas försörja sig själva

[Bild på sidan 7]

För många av dem som flyttar till städerna förblir drömmen om ett bättre liv ouppfylld

Vilken framtid har städerna?

”ATT se på våra städer är att se in i framtiden.” Så sade Ismail Serageldin, vid Världsbanken. Men av det vi hittills har sett ser den framtiden inte ljus ut.

Det görs berömvärda insatser för att göra livet drägligare i många storstadsområden. New York slutförde nyligen en renovering av Times Square på Manhattan. Tidigare var det ökänt för sina porrklubbar, sin drogkultur och sin brottslighet. Nu kantas gatorna av nya butiker och teatrar som lockar till sig tusentals besökare. Neapel i Italien är ”en strålande, av kultur präglad stad som en gång i tiden jämställdes med London och Paris”, skriver tidskriften National Geographic, men den skadades svårt under andra världskriget. Neapel kom att bli en symbol för brottslighet och kaos. Men när Neapel 1994 utvaldes till att bli värd för en politisk konferens, upplevde staden något av en pånyttfödelse med en stor upprustning av stadens centrum.

Naturligtvis har det ett pris att ha en tryggare och renare stad. Ökad säkerhet betyder ofta att det finns fler poliser. Det kan också innebära att den personliga integriteten påverkas. En del offentliga platser är under ständig TV-övervakning, och där finns hela tiden civilklädda poliser. När man går genom en park och går förbi fontäner, skulpturer eller rabatter, kan det hända att man utan att veta det kommer i närheten av en säkerhetskontroll.

Ibland drar förbättringarna också med sig ett högt pris för de fattiga. Tänk till exempel på det som av en del kallas statushöjning — den process i vilken familjer med höga inkomster tar över tidigare fattiga områden. Statushöjningen är en följd av en förändrad ekonomi — ”en övergång från produktion till service, från att lita på teknik på mellannivå till automatisering”. (Gentrification of the City, utgiven av Neil Smith och Peter Williams) Allteftersom det blir omodernt med industriarbete och efterfrågan på fackutbildade och tekniskt kunniga arbetare ökar, ökar också efterfrågan på bekväma medelklassbostäder. I stället för att pendla ut till förorterna är det många högavlönade yrkesverksamma som föredrar att låta renovera bostäder i relativt förfallna områden.

Naturligt nog leder detta till avsevärda standardhöjningar i bostadsområdena. Men när områdena förbättras stiger priserna. De fattiga upptäcker att de inte har råd att bo i de områden där de i många år har arbetat och bott!

Stadens död?

Städerna har kanske bara börjat känna av förändringens krafter som den nya tekniken ger upphov åt. Internet blir allt populärare när det gäller att handla och göra affärer, och detta skulle kunna få drastiska resultat. Den nya tekniken har redan gjort det lättare för en del företag att flytta utanför städerna — och många av de anställda har följt med.

När det har blivit vanligt att handla och arbeta on-line, blir människor kanske mindre benägna att ta sig till överfulla affärsområden. I boken Cities in Civilization framförs tanken ”att vi kanske kommer att få en del rutinarbetare, i synnerhet deltidsarbetare, som arbetar helt och hållet hemma eller på en arbetsstation i närheten, ... och därigenom minskar den totala trafikvolymen”. Arkitekten Moshe Safdie har liknande funderingar: ”I denna nya miljö kanske vi får en allmän spridning av miljoner byar, vilket ger människor lokalt småstadslivets bekvämligheter och elektroniskt de stora historiska städernas kulturella rikedom.”

Vilken framtid har städerna?

Många iakttagare tror att tekniken till trots kommer städer att erbjuda tjänster och förmåner som fortsätter att locka människor. Men oavsett vad framtiden kan föra med sig har dagens städer problem nu! Och ingen lösning finns i sikte på de enorma problem vad gäller bostäder och renhållning för det växande antalet miljoner fattiga som bor i städerna. Inte heller har någon kommit nära en lösning på hur man skulle kunna göra slut på brottslighet, stadsmiljöns förfall eller nedsmutsningen i städerna.

Somliga menar att myndigheterna helt enkelt skall satsa mer pengar på sina städer. Men är det, med tanke på hur många regeringar hanterar sina tillgångar, realistiskt att tro att det är så enkelt att lösa städernas problem som att bara kasta ut pengar? Redan för 40 år sedan kunde man i boken The Death and Life of Great American Cities läsa: ”Det finns en myt som är en följd av önsketänkande att om vi bara hade tillräckligt med pengar ... , skulle vi kunna få bort alla våra slumområden. ... Men se vad vi har byggt med de första miljarderna: Bostadsområden för låginkomsttagare, områden som blir värre centra för brottslighet, vandalism och allmän social hopplöshet än de slumområden som de skulle ersätta.” Dessa ord tycks fortfarande vara giltiga.

Men vad är då lösningen om inte pengar är det? Vi måste komma ihåg att städer består av människor, inte bara av gator och hus. Så när allt kommer omkring är det människorna som måste förändras, om livet i städerna skall bli bättre. ”Den bästa ekonomin för en stad är att ta hand om och utveckla människorna”, säger Lewis Mumford i boken The City in History. Och om narkotikamissbruk, prostitution, miljöförstöring, förfall, social ojämlikhet, vandalism, klotter och sådant skall kunna elimineras, krävs mer än en ökad polisnärvaro eller ny målarfärg. Människor måste få hjälp att göra dramatiska förändringar i sitt tänkesätt och beteende.

Förändring av styre

Att genomföra en sådan genomgripande förändring går långt utöver vad människor förmår. Försök att lösa problemen som plågar städerna i vår tid — oavsett hur välmenta de är — kommer förr eller senare att misslyckas. Men de som studerar Bibeln misströstar inte. De ser nämligen vår tids stadsproblem som bara ännu ett exempel på människans oförmåga att ta hand om vår planet på rätt sätt. Vår tids utspridda, kaotiska städer understryker på ett dramatiskt sätt Bibelns ord i Jeremia 10:23: ”Jordemänniskans väg ... tillkommer [inte] henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” Människans försök att styra sig själv har lett till elände i stor skala — problem som lätt förvärras i våra städer.

Alla som bor i städer världen över kan således hämta tröst i Bibelns löfte i Uppenbarelseboken 11:18 att Gud skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. Detta är inte alls någonting negativt, utan pekar mot en positiv framtid för mänskligheten. Här lovas att Gud skall ta över styret över vår planet genom en regering, ett kungarike. (Daniel 2:44) Det skall inte längre vara så att miljoner människor lever i ofattbar fattigdom, berövade lämpliga bostäder och grundläggande renhållning, berövade sin värdighet och berövade ett hopp. Under Guds regering kommer människor att kunna åtnjuta materiellt välstånd, sprudlande hälsa och goda bostadsförhållanden. — Jesaja 33:24; 65:21–23.

Denna nya värld är den enda realistiska lösningen på problemen i många av vår tids städer.

[Bilder på sidorna 8, 9]

Stora ansträngningar görs för att förbättra livet i många storstadsområden

Neapel

New York

Sydney

[Bildkälla]

SuperStock

[Bild på sidan 10]

Guds nya värld utlovar en lösning på problemen för vår tids stadsbor