1. Vilka känslor brottas många av Jehovas tjänare med, och varför det?

”JAG eländiga människa!” skrev aposteln Paulus. (Rom. 7:24) Många av Guds trogna tjänare känner igen sig i de orden. Vi har alla ärvt ofullkomlighet, så trots att vi vill göra det som är rätt i Jehovas ögon misslyckas vi ofta, och då kan vi känna oss rätt eländiga. En del som har begått en allvarlig synd har till och med tänkt att Jehova aldrig kan förlåta dem.

2. a) Hur visar Psalm 34:22 att vi inte behöver känna oss nedtyngda av skuldkänslor? b) Vad ska vi gå igenom i den här artikeln? (Se rutan ”Motbilder eller lärdomar?”)

² Om vi tar vår tillflykt till Jehova försäkrar Bibeln att vi inte behöver gå omkring och känna oss nedtyngda av skuldkänslor. (Läs Psalm 34:22.) Men vad innebär det egentligen att ta sin tillflykt till Jehova? Vad måste vi göra för att få hans barmhärtighet och förlåtelse? Vi kan få svar på de här frågorna genom att se närmare på anordningen med tillflyktsstäder i det forntida Israel. Den här anordningen gällde under lagförbundet, som ersattes vid pingsten år 33 v.t. Men lagen var ju från Jehova, så anordningen med tillflyktsstäder lär oss en hel del om hur han betraktar synd, dem som syndar och dem som ångrar sig. Till att börja med ska vi se på själva syftet med de här städerna.

”UTSE ÅT ER ... TILLFLYKTSSTÄDER”

3. Vad skulle israeliterna göra med en mördare?

³ När ett mord begicks i det forntida Israel såg Jehova väldigt allvarligt på det. Mördaren skulle dödas av offrets närmaste manliga släkting, ”blodshämnaren”. (4 Mos. 35:19) På så sätt fick mördaren sona det oskyldiga blod som hade spillts med sitt eget liv. Och mördaren skulle avrättas snabbt så att inte det utlovade landet blev orenat. Jehova hade befallt: ”Ni får inte vanhelga det land som ni är i; ty det är [utgjutandet av mänskligt] blod som vanhelgar landet.” (4 Mos. 35:33, 34)

4. Vad hände om en israelit oavsiktligt dödade någon?

⁴ Men vad hände om en israelit råkade döda någon av misstag? Även om det var en olyckshändelse var han skyldig till en oskyldig människas död. (1 Mos. 9:5) Då kunde han få barmhärtighet och komma undan blodshämnaren genom att fly till någon av de sex tillflyktsstäderna. Där kunde han få skydd. Men han var tvungen att stanna kvar i staden så länge översteprästen levde. (4 Mos. 35:15, 28)

5. Hur kan anordningen med tillflyktsstäder hjälpa oss att lära känna Jehova bättre?

⁵ Anordningen med tillflyktsstäder kom från Jehova. Han uppmanade Josua: ”Tala till Israels söner och säg: ’Utse åt er ... tillflyktsstäder.’” De här städerna fick ”helig status”. (Jos. 20:1, 2, 7, 8) Med tanke på att det var Jehova som bestämde vilken funktion de här städerna skulle ha, uppstår följande frågor: Hur kan den här anordningen hjälpa oss att få en bättre förståelse av Jehovas barmhärtighet? Och vad lär den oss om hur vi kan ta vår tillflykt till honom i dag?

”HAN SKALL ... FRAMFÖRA SIN SAK I NÄRVARO AV DE ÄLDSTE”

6, 7. a) Hur gick de äldste till väga när någon oavsiktligt hade dödat en annan människa? (Se den inledande bilden.) b) Varför var det förståndigt av dråparen att söka upp de äldste?

⁶ Om en israelit oavsiktligt hade dödat någon var han tvungen att fly till tillflyktsstaden och ”framföra sin sak i närvaro av de äldste” vid stadsporten. Där skulle de ta emot honom gästfritt. (Jos. 20:4) En tid senare skickades han tillbaka till de äldste i staden där dödsfallet hade ägt rum, så att de fick döma i fallet. (Läs 4 Moseboken 35:24, 25.) Först när de hade konstaterat att det hela var en olyckshändelse kunde han återvända till tillflyktsstaden.

⁷ Varför blev de äldste inblandade? Deras uppgift var att hålla Israels församling ren och att hjälpa den som oavsiktligt dödat någon att få del av Jehovas barmhärtighet. I ett bibliskt uppslagsverk står det att om dråparen inte sökte upp de äldste, kunde det ”kosta honom livet”. Det sägs vidare: ”Hans blod kom över hans eget huvud, eftersom han inte drog nytta av det skydd Gud hade gjort tillgängligt för honom.” (The Comprehensive Commentary of the Holy Bible—Genesis to Judges) Det fanns hjälp att få för den som oavsiktligt hade dödat någon, men det var upp till honom att be om sådan hjälp och att sedan ta emot den. Om han inte sökte sig till någon av de tillflyktsstäder Jehova hade valt ut, var det fritt fram för offrets närmaste släkting att döda honom.

8, 9. Varför bör man be de äldste om hjälp om man har begått en allvarlig synd?

⁸ I vår tid behöver en kristen som begår en allvarlig synd ta hjälp av de äldste i församlingen för att få ett gott förhållande till Jehova igen. Varför är det så viktigt? För det första är det Jehova som har gett de äldste ansvaret att hantera fall av allvarlig synd. (Jak. 5:14–16) För det andra kan de äldste hjälpa ångerfulla syndare att återfå sin goda ställning inför Jehova och att inte upprepa sin synd. (Gal. 6:1; Hebr. 12:11) För det tredje är de äldste förordnade och övade att stötta ångerfulla syndare och att lindra den smärta och skuld de känner. Jehova kallar de äldste ”ett gömsle [eller: ”en tillflykt”] undan slagregnet”. (Jes. 32:1, 2) Visst är det här ett tydligt bevis på Jehovas barmhärtighet?

⁹ Många av Jehovas tjänare har upplevt den lättnad man känner när man har sökt hjälp hos de äldste. En broder som heter Daniel begick en allvarlig synd men tvekade flera månader innan han gick till äldstebröderna. Han säger: ”Efter så lång tid kändes det som att de inte längre skulle kunna göra något för mig. Men jag gick hela tiden och var rädd att någon skulle upptäcka vad jag hade gjort. Och när jag bad till Jehova kände jag att jag måste inleda varje bön med att be om förlåtelse.” Till slut pratade han med de äldste. Så här i efterhand säger han: ”Visst, jag var rädd för att gå till dem. Men efteråt kändes det som att en stor tyngd hade lyfts från mina axlar. Nu känner jag att jag kan tala fritt och öppet med Jehova i bön.” I dag har Daniel ett rent samvete igen och har nyligen blivit församlingstjänare.

”HAN SKALL FLY TILL EN AV DESSA STÄDER”

10. Vad behövde den som oavsiktligt hade dödat någon göra för att få barmhärtighet?

¹⁰ Den som oavsiktligt hade dödat någon behövde göra något för att få barmhärtighet. Han var tvungen att fly till den närmaste tillflyktsstaden. (Läs Josua 20:4.) Det är svårt att tänka sig att han skulle ta lätt på det här. Hans liv hängde ju på att han kom fram till staden så fort som möjligt och stannade kvar där! Det innebar att han fick offra en hel del. Han var tvungen att lämna sitt arbete och sitt hem. Han kunde inte heller resa omkring, åtminstone inte så länge översteprästen levde.a (4 Mos. 35:25) Men det var det värt. Om han lämnade staden skulle det tyda på en oerhörd nonchalans inför det faktum att han hade tagit en annan människas liv. Han skulle också riskera sitt eget liv.

11. Hur kan vi visa att vi inte tar Jehovas barmhärtighet för given?

¹¹ Ångerfulla syndare i vår tid måste också göra något för att få nytta av Jehovas barmhärtighet. Man måste helt och hållet sluta upp med det felaktiga handlingssättet, vilket också innebär att man undviker mindre synder som kan leda till allvarliga felsteg. Paulus nämnde vad ångerfulla kristna i Korinth hade gjort. Han skrev: ”Just detta att ni blev bedrövade på ett sätt som Gud vill, vilken stor uppriktig iver har det inte framkallat hos er, ja, att ni har rentvått er, ja, att ni har blivit uppfyllda av harm, ja, fruktan, ja, längtan, ja, nitälskan, ja, att ni har rättat till det orätta!” (2 Kor. 7:10, 11) När vi anstränger oss för att sluta upp med orätta handlingar visar vi Jehova att vi inte tar lätt på våra synder och att vi inte tar hans barmhärtighet för given.

12. Vad kan man behöva sluta upp med för att få Jehovas barmhärtighet?

¹² Vad kan man behöva sluta upp med för att få Jehovas barmhärtighet även i fortsättningen? Man måste vara beredd att släppa även sådant som man gillar, om det skulle kunna få en på fall. (Matt. 18:8, 9) Om en del av dina vänner får dig att göra sådant som Jehova inte godkänner, kommer du då att sluta umgås med dem? Om du har svårt att vara måttlig när det gäller alkohol, undviker du då situationer där du frestas att dricka för mycket? Om du kämpar med att kontrollera felaktiga sexuella begär, undviker du då filmer, sidor på nätet eller annat som triggar orena tankar? Kom ihåg att inget offer är för stort om det hjälper dig att vara trogen mot Jehova. Det finns inget som stinger mer än att känna sig övergiven av honom. Samtidigt finns det inget bättre än att få känna hans kärleksfulla ”omtanke som består till oöverskådlig tid”. (Jes. 54:7, 8)

”DE SKALL FÖR ER TJÄNA SOM EN TILLFLYKT”

13. Varför kunde dråparen känna sig trygg och lycklig i tillflyktsstaden?

¹³ När den som flydde väl var inne i tillflyktsstaden kunde han känna sig trygg. Jehova sa att de här städerna skulle ”tjäna som en tillflykt”. (Jos. 20:2, 3) Fallet hade behandlats en gång för alla, så Jehova krävde inte att det skulle tas upp på nytt. Blodshämnaren fick inte komma in i staden för att döda dråparen, så dråparen behövde inte gå och se sig över axeln. Så länge han var kvar i staden kunde han känna sig trygg under Jehovas beskydd. Och han var inte i ett fängelse. Han kunde arbeta, hjälpa andra och tjäna Jehova i lugn och ro. Ja, han kunde få ett lyckligt och bra liv där.

14. Vad kan den som ångrar sig vara övertygad om?

¹⁴ En del bröder och systrar som har begått allvarliga synder men ångrat sig kan ha känt att skuldkänslorna så att säga hållit dem fångna. De kanske har känt sig smutsiga och tänkt att Jehova aldrig kommer att glömma det de har gjort. Men vi kan vara helt övertygade om att när Jehova förlåter oss, så gör han det helt och hållet! Daniel, som nämndes tidigare, fick uppleva det. Han blev tillrättavisad av de äldste, och de hjälpte honom att få ett rent samvete. Han berättar: ”Det kändes som att jag kunde andas igen. När saken hade behandlats på rätt sätt kunde jag släppa mina skuldkänslor. När synden är borta, så är den borta. Jehova har sagt att han tar bort våra bördor, och det gör han verkligen – långt bort. Vi behöver aldrig se dem igen.” Den som hade flytt till en tillflyktsstad behövde inte längre känna sig jagad av blodshämnaren. Det är på liknande sätt för oss. Vi behöver inte vara oroliga att Jehova ska dra upp vår synd igen eller döma oss när han väl har förlåtit oss. (Läs Psalm 103:8–12.)

15, 16. Vad kan vi vara övertygade om med tanke på att Jesus är vår återlösare och överstepräst?

¹⁵ Vi har ännu större anledning att lita på Jehovas barmhärtighet än vad israeliterna hade. Paulus sa att han kände sig eländig för att han inte alltid klarade av att lyda Jehova, men sedan utropade han: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” (Rom. 7:25) Paulus kämpade med orätta begär och minnen av tidigare felsteg. Men han hade ångrat sig. Så han var säker på att Jehova hade förlåtit honom på grundval av Jesus lösenoffer. Som vår återlösare kan Jesus ge oss ett rent samvete och inre frid. (Hebr. 9:13, 14) Och som vår överstepräst ”kan han ... fullständigt rädda dem som närmar sig Gud genom honom, eftersom han alltid är vid liv för att lägga sig ut för dem”. (Hebr. 7:24, 25) Det översteprästen gjorde på israeliternas tid hjälpte dem att förstå att de kunde få förlåtelse för sina synder. Och eftersom vi har Jesus som vår överstepräst kan vi vara ännu mer övertygade om att vi kan ”få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid”. (Hebr. 4:15, 16)

¹⁶ För att kunna ta vår tillflykt till Jehova behöver vi alltså ha tro på Jesus lösenoffer. Och tänk inte bara att lösenanordningen hjälper människor i allmänhet. Ha också tro på att den hjälper dig. (Gal. 2:20, 21) Ha tro på att lösenoffret är grundvalen för att du ska få dina synder förlåtna. Ha tro på att det ger dig hoppet om evigt liv. Jesus lösenoffer är Jehovas gåva till dig.

17. Varför vill du ta din tillflykt till Jehova?

¹⁷ Anordningen med tillflyktsstäder hjälper oss att förstå Jehovas barmhärtighet bättre. Den visar att livet är heligt. Den visar också hur de äldste kan hjälpa oss, vad sann ånger innebär och varför vi kan vara helt övertygade om att vi kan få Jehovas förlåtelse. Tar du din tillflykt till Jehova? Det finns inget säkrare ställe att vara på! (Ps. 91:1, 2) I nästa artikel ska vi se hur tillflyktsstäderna kan hjälpa oss att efterlikna Jehova, som är det främsta exemplet i att vara rättvis och barmhärtig.

1, 2. a) Hur kände Jesus för Guds lag? b) Hur tillämpade de skriftlärda och fariséerna lagen?

JESUS älskade Moses lag. Och det förvånar oss inte, för lagen kom från den viktigaste personen i hans liv – hans Far, Jehova. I Psalm 40:8 förutsades det att Jesus skulle ha djup kärlek till Guds lag. Där står det: ”Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, och din lag är i mitt inre.” Jesus visade i både ord och handling att Guds lag var fullkomlig och nyttig och att allt som stod skrivet i den helt säkert skulle gå i uppfyllelse. (Matt. 5:17–19)

² Tänk så ledsen och besviken Jesus måste ha blivit när han såg att de skriftlärda och fariséerna tillämpade hans Fars lag på ett oresonligt sätt. De var väldigt noga med att lyda vissa detaljer i lagen. Jesus sa: ”Ni ger tionde av mynta och dill och spiskummin.” Men vad var problemet? Han fortsatte: ”[Ni] har försummat det som är viktigare i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten.” (Matt. 23:23) Till skillnad från de här självgoda fariséerna förstod Jesus andan bakom lagen och vad varje bud sa om Jehovas personlighet.

3. Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

³ Vi som kristna lever ju inte under lagförbundet. (Rom. 7:6) Så varför tog Jehova med lagen i sitt ord, Bibeln? Det var inte för att vi skulle gå helt upp i detaljerna i lagen, utan för att vi skulle förstå och tillämpa ”det som är viktigare”, dvs. de fina principerna bakom den. Så vilka principer låg till grund för anordningen med tillflyktsstäder? I förra artikeln gick vi igenom vad dråparen behövde göra och vad vi kan lära oss av det. Men vi kan också lära oss mycket om Jehova och om hur vi kan efterlikna hans egenskaper. I den här artikeln ska vi därför få svar på tre frågor: Vad visar anordningen med tillflyktsstäder om Jehovas barmhärtighet? Vad säger den om hans syn på livet? Och hur återspeglar den hans fullkomliga rättvisa? När vi går igenom de här frågorna, fundera då på hur du kan efterlikna din himmelske Far. (Läs Efesierna 5:1.)

LÄTTILLGÄNGLIGA TILLFLYKTSSTÄDER VISADE JEHOVAS BARMHÄRTIGHET

4, 5. a) Vad gjorde man för att tillflyktsstäderna skulle vara lättillgängliga, och varför det? b) Vad lär det oss om Jehova?

⁴ Det var lätt att ta sig till de sex tillflyktsstäderna. Jehova befallde israeliterna att städerna skulle vara jämnt fördelade på båda sidor om Jordanfloden. Varför det? Därför att man lätt och snabbt skulle kunna fly till någon av dem. (4 Mos. 35:11–14) Vägarna till de här städerna hölls i gott skick. (5 Mos. 19:3) Enligt judisk tradition satte man upp vägskyltar som hjälpte den som flydde att hitta rätt. Och tack vare tillflyktsstäderna behövde dråparen inte fly till ett annat land, där han skulle kunna frestas att tillbe falska gudar.

⁵ Tänk bara: Det var Jehova som hade befallt att mördare skulle straffas med döden. Men det var också han som såg till att den som ouppsåtligt hade dödat någon fick barmhärtighet och skydd. En bibelkommentator skrev: ”Allt gjordes så enkelt och tydligt som möjligt. Det var så Guds nåd kom till uttryck.” (Notes on the Book of Numbers, C. H. Mackintosh) Jehova är ingen känslokall domare som söker efter anledningar att straffa oss. Han är i stället ”rik på barmhärtighet”. (Ef. 2:4)

6. Hur såg fariséerna på barmhärtighet till skillnad från Jehova?

⁶ Vilken kontrast till fariséerna! För dem tog det verkligen emot att visa barmhärtighet. Traditionen säger till exempel att de vägrade förlåta någon för ett och samma misstag mer än tre gånger. Jesus avslöjade deras felaktiga inställning när han berättade en liknelse om en farisé som stod och bad i närheten av en tullindrivare. Tullindrivaren bad ödmjukt om Jehovas förlåtelse, men farisén bad: ”O Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, utsugare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare, ja, eller som den här tullindrivaren.” Varför var fariséerna så obarmhärtiga? Bibeln visar att de föraktade andra och såg ner på dem. (Luk. 18:9–14)

7, 8. a) Hur kan vi efterlikna Jehovas barmhärtighet? b) Varför måste vi vara ödmjuka för att kunna förlåta?

⁷ Efterlikna Jehova, inte fariséerna. Visa medkänsla. (Läs Kolosserna 3:13.) Gör det lätt för andra att komma och be om förlåtelse. (Luk. 17:3, 4) Fråga dig själv: ”Har jag lätt att förlåta andra, även om de sårar mig gång på gång? Är jag angelägen om att återställa friden när någon har sårat mig eller gjort mig upprörd?”

⁸ Vår villighet att förlåta sätter faktiskt vår ödmjukhet på prov. Fariséerna klarade inte det provet, eftersom de ansåg sig vara överlägsna andra. Vi, däremot, måste ”med ödmjukt sinne ... [sätta] andra högre” än oss själva och förlåta dem villigt. (Fil. 2:3) Kommer du att efterlikna Jehova och klara det här ”ödmjukhetsprovet”? Håll så att säga vägen till förlåtelse öppen och i gott skick. Var snabb att visa barmhärtighet, och var inte lättstött. (Pred. 7:8, 9)

RESPEKTERA LIVET ”FÖR ATT DET INTE SKALL VILA BLODSKULD PÅ DIG”

9. Hur hjälpte Jehova israeliterna att förstå att livet är heligt?

⁹ Tillflyktsstäderna hade ett viktigt syfte. De skulle hindra israeliterna från att dra på sig blodskuld. (5 Mos. 19:10) Jehova älskar livet, och han hatar ”händer som utgjuter oskyldigt blod”. (Ords. 6:16, 17) Som den rättvise och helige Gud han är kunde han inte blunda för blodsutgjutelse, inte ens om den var oavsiktlig. Den som av misstag tog en annan människas liv blev visserligen barmhärtigt behandlad, men först behövde han lägga fram saken för de äldste. Och om de bedömde att det var en olyckshändelse, var han ändå tvungen att stanna kvar i tillflyktsstaden tills översteprästen dog. Det kunde betyda resten av livet. Allt det här inskärpte hos israeliterna att ett människoliv är heligt. För att ge ära åt den som hade gett dem livet behövde de göra allt de kunde för att inte äventyra en annan människas liv.

10. Vad sa Jesus om de religiösa ledarnas syn på livet?

¹⁰ Till skillnad från Jehova hade de skriftlärda och fariséerna en respektlös inställning till andra människors liv. På vilket sätt då? Jesus sa till dem: ”Ni har tagit bort kunskapens nyckel; själva har ni inte kommit in, och dem som var på väg in har ni hindrat!” (Luk. 11:52) Vad menade han? De religiösa ledarna skulle ju förklara Guds ord för folket och hjälpa dem att vandra på vägen till evigt liv. Men i stället ledde de bort folket från Jesus, ”den främste förmedlaren av liv”, och in på en väg som kunde sluta med evig död. (Apg. 3:15) De skriftlärda och fariséerna var stolta och självgoda, och de struntade i andra människors bästa. Verkligen grymt och kärlekslöst!

11. a) Hur visade Paulus att han delade Jehovas syn på livet? b) Vad kan hjälpa oss att ha samma inställning till tjänsten som Paulus hade?

¹¹ Hur kan vi efterlikna Jehova och undvika att bli som de skriftlärda och fariséerna? Vi måste respektera och värdesätta livets gåva. Aposteln Paulus visade att han gjorde det. Han försökte nå så många som möjligt med de goda nyheterna, och därför kunde han säga: ”Jag är ren från allas blod.” (Läs Apostlagärningarna 20:26, 27.) Men det var varken skuldkänslor eller plikt som drev honom att predika. Nej, han älskade människor och satte stort värde på deras liv. (1 Kor. 9:19–23) Vi behöver ha samma syn på livet som Jehova har. Han vill ju att ”alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petr. 3:9) Vill du också det? En barmhärtig inställning kommer att få oss att brinna mer för tjänsten, och det i sin tur kommer att ge oss mer glädje.

12. Varför är det viktigt att vi är säkerhetsmedvetna?

¹² Vi visar också att vi delar Jehovas syn på livet genom att ha rätt syn på säkerhet. Vi måste bland annat tänka på säkerheten när vi är ute i trafiken och när vi arbetar, och inte minst när vi bygger, underhåller och färdas till och från våra möteslokaler. Säkerhet och hälsa är långt viktigare än att spara tid och pengar. Jehova gör alltid det som är rätt och riktigt, och vi vill efterlikna honom. I synnerhet de äldste måste tänka på sin egen och andras säkerhet. (Ords. 22:3) Så om en äldste påminner oss om vissa säkerhetsföreskrifter och anvisningar, vill vi lyssna på honom. (Gal. 6:1) Ja, om vi har samma syn på livet som Jehova kan vi undvika att dra på oss blodskuld.

DÖM ”ENLIGT DESSA RÄTTSBESTÄMMELSER”

13, 14. Hur kunde israeliterna återspegla Jehovas rättvisa?

¹³ Jehova befallde de äldste i Israel att ha samma normer för rättvisa som han. Till att börja med behövde de ta reda på alla fakta. Det var också viktigt att de vägde in dråparens motiv, inställning och tidigare handlingssätt när de skulle avgöra om det gick att visa barmhärtighet eller inte. De behövde ta reda på om dråparen hade hatat offret och dödat honom med ont uppsåt. (Läs 4 Moseboken 35:20–24.) Och om det var aktuellt med vittnesmål krävdes minst två vittnen för att någon skulle kunna bli dömd för mord. (4 Mos. 35:30)

¹⁴ Förutom att ta reda på fakta skulle de äldste alltså se till individen, inte bara till handlingen. Det här krävde insikt, dvs. förmåga att uppfatta sådant som låg under ytan och förstå orsakerna till det som hade hänt. Framför allt behövde de helig ande för att kunna återspegla Jehovas insikt, rättvisa och barmhärtighet. (2 Mos. 34:6, 7)

15. Hur såg Jesus på syndare i kontrast till fariséerna?

¹⁵ Fariséerna fokuserade bara på det en person hade gjort och inte på hur han var innerst inne. När de såg att Jesus var med på en fest hemma hos Matteus, frågade de lärjungarna: ”Hur kommer det sig att er lärare äter med tullindrivare och syndare?” Jesus svarade: ”De friska och starka behöver inte läkare, men det gör de sjuka och svaga. Så gå och lär er vad det här betyder: ’Barmhärtighet vill jag ha och inte slaktoffer.’ Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” (Matt. 9:9–13) Var det så att Jesus såg mellan fingrarna med allvarlig synd? Nej, inte alls. Uppriktig ånger var en viktig del av hans budskap. (Matt. 4:17) Och Jesus kunde se att åtminstone några av tullindrivarna och syndarna ville göra förändringar i sitt liv. De hade inte kommit hem till Matteus bara för att få ett mål mat. De var där eftersom ”många av dem ... följde honom [Jesus]”. (Mark. 2:15) Men tyvärr såg de flesta av fariséerna helt annorlunda på saken. De påstod sig tillbe en rättvis och barmhärtig Gud, men trots det stämplade de sina medmänniskor som syndare och såg dem som hopplösa fall.

16. Vad måste bröder som behandlar ett kommittéärende försöka urskilja?

¹⁶ De äldste i dag måste göra sitt bästa för att efterlikna Jehova, som ”älskar rättvisa”. (Ps. 37:28) För det första måste de ”undersöka saken, höra efter och grundligt utforska den”, för att avgöra om en synd har begåtts. Och om det är så, kommer de att hantera fallet enligt Bibelns anvisningar. (5 Mos. 13:12–14) Bröder som behandlar ett kommittéärende måste vara mycket noggranna när de försöker komma fram till om någon som syndat allvarligt är ångerfull. Ånger, eller brist på ånger, är inte alltid lätt att läsa av. Det inbegriper en persons inställning till det han har gjort och vad som finns i hans hjärta. (Upp. 3:3) Den som har syndat måste vara ångerfull för att kunna få barmhärtighet.a

17, 18. Hur kan de äldste avgöra om någon verkligen är ångerfull? (Se den inledande bilden.)

¹⁷ Jehova och Jesus kan läsa hjärtan, men det kan ju inte de äldste. Så hur kan du som är äldste avgöra om någon verkligen har ångrat sig? För det första: Be Jehova om vishet och urskillning. (1 Kung. 3:9) För det andra: Studera Bibeln och publikationer från den trogne slaven. Det kan hjälpa dig att skilja ”världens bedrövelse” från ”bedrövelse på ett sätt som Gud vill”, dvs. uppriktig ånger. (2 Kor. 7:10, 11) Lägg märke till hur Bibeln beskriver sådana som var ångerfulla och sådana som inte var det. Analysera hur de kände och tänkte och vad de sa och gjorde.

¹⁸ Sist men inte minst: Försök att se till helheten. Tänk på individens bakgrund, hans inställning och hans begränsningar. I Bibeln sägs det profetiskt om Jesus, församlingens huvud: ”Han dömer inte blott efter det som hans ögon ser eller tillrättavisar blott efter det som hans öron hör, utan med rättfärdighet dömer han de ringa, och med rättrådighet ger han tillrättavisning till förmån för de ödmjuka på jorden.” (Jes. 11:3, 4) Jesus har förordnat er äldste som underherdar, och han kommer att hjälpa er att fatta rättvisa och barmhärtiga beslut. (Matt. 18:18–20) Vi uppskattar verkligen våra hårt arbetande äldstebröder! Deras fina exempel uppmuntrar oss alla att vara rättvisa och barmhärtiga mot varandra.

19. Vilken lärdom från anordningen med tillflyktsstäder tänker du tillämpa?

¹⁹ Tack vare Moses lag får vi grepp om ”kunskapens och sanningens formulering”. Vi får alltså hjälp att lära känna Jehova och hans principer. (Rom. 2:20) Som vi har sett lär anordningen med tillflyktsstäder de äldste att döma ”med sann rättvisa”, och den lär oss alla att ”visa varandra lojal kärlek och barmhärtighet”. (Sak. 7:9, noten) Vi lever visserligen inte under lagen längre. Men Jehova har inte förändrats. För honom är det fortfarande lika viktigt med rättvisa och barmhärtighet. Det är en oerhörd förmån att få tillbe en sådan Gud. Vi vill därför göra vårt bästa för att efterlikna hans fina egenskaper och ta vår tillflykt till honom.