Om inte den romerske militärbefälhavaren hade ingripit skulle Paulus ha blivit ihjälslagen. Han grep Paulus, och det skulle gå mer än fyra år innan han blev fri igen. Men faran var inte över än. När befälhavaren frågade judarna varför de slog Paulus kom de med högljudda anklagelser. På grund av tumultet fick befälhavaren ingen som helst klarhet i fallet. Till sist blev man tvungen att föra bort Paulus. När Paulus och de romerska soldaterna var på väg in i militärförläggningen sa Paulus till befälhavaren: ”Jag ber dig, tillåt mig att tala till folket.” (Apg. 21:39) Befälhavaren gick med på det, och Paulus försvarade nu sin tro på ett mycket modigt sätt.

När judarna hörde detta blev de mycket upprörda och skrek: ”Utplåna honom från jordens yta, han förtjänar inte att leva!” (Apg. 22:22) För att rädda Paulus såg befälhavaren till att föra in honom i förläggningen. Befälhavaren ville absolut få reda på varför judarna var så arga på Paulus, så han gav order om att man skulle förhöra honom under prygel. Men Paulus drog då nytta av det rättsskydd han hade och berättade att han var romersk medborgare. Jehovas vittnen i vår tid har på liknande sätt använt det skydd lagen ger för att försvara sin tro. (Se rutorna ”Lagar och medborgarskap i Rom” och ”Rättsliga strider i vår tid”.) När befälhavaren fick höra att Paulus var romersk medborgare förstod han att han måste hitta ett annat sätt för att få mer information. Nästa dag ställde han Paulus inför Sanhedrin, judarnas högsta domstol, som hade kallats till ett extramöte.