Hur viktigt är det med renlighet?

RENLIGHET betyder olika saker för olika människor. Vi kan ta ett exempel. När en mamma säger åt sin lille pojke att tvätta händerna och ansiktet, kanske han tror att det räcker att hålla fingrarna under rinnande vatten och gnugga sig om munnen. Men mamma vet bättre. Hon för honom tillbaka till badrummet och tvättar hans händer och ansikte med mycket tvål och vatten – trots hans högljudda protester!

Nu är det naturligtvis så att normerna för renlighet inte är lika i hela världen, och alla uppfostras inte med samma syn på renlighet. Förr i tiden bidrog en ren och välordnad skolmiljö till att eleverna lärde sig att hålla sin omgivning ren och snygg. Men i dag kan man knappt leka och sporta på en del skolgårdar, eftersom de är så fulla av skräp och bråte att de liknar soptippar. Och det är nästan lika illa i klassrummen. Darren, en lokalvårdare i en australisk skola, sade: ”Nu är det lortigt i klassrummen också.” En del elever tar uppmaningarna ”plocka upp det där” eller ”städa upp det där” som straff. Problemet är att en del lärare faktiskt använder städning som bestraffningsmetod.

Å andra sidan kan man inte säga att alla vuxna är goda föredömen när det gäller renhet, oavsett om det rör vardagslivet eller affärslivet. Många offentliga platser är smutsiga och skräpiga. Och sedan har vi det världsvida problemet med miljöförstöring, som många industrier bidrar till. Men föroreningarna orsakas inte av anonyma industrier och företag, utan av människor. Den främsta orsaken till miljöförstöringen är troligen girighet, men en del av problemet beror på att man brister i personlig renhet. En tjänsteman i Australien instämde i det när han sade: ”Alla frågor som rör allmänhetens hälsa handlar egentligen om att varje individ tar sitt ansvar när det gäller renlighet.”

Men somliga tycker att renlighet är en privatsak och att ingen skall lägga sig i det. Men bör det verkligen vara så?

Man kan inte överbetona renlighet när det handlar om mat – oavsett om vi köper maten i en affär eller om vi äter på en restaurang eller hos vänner. Vi förväntar att de som hanterar eller serverar maten har höga normer för renlighet. Smutsiga händer – deras eller våra – kan orsaka många sjukdomar. Hur är det då med sjukhusen? Vi räknar ju med att de skall vara renare än alla andra platser. Men enligt The New England Journal of Medicine smittas många sjukhuspatienter av sjukdomar på grund av att läkare och sjuksköterskor inte tvättar händerna, och det kostar samhället upp till tio miljarder dollar om året. Men vi borde egentligen räkna med att vår hälsa inte skall äventyras på grund av att någon brister i sin personliga hygien.

Det är också mycket allvarligt när någon – avsiktligt eller tanklöst – förorenar vårt vatten. Och hur säkert är det att strosa barfota längs en strand där det kan ligga sprutor som narkomaner och andra har lämnat efter sig? Och en fråga som kanske är ännu viktigare: Håller vi oss själva rena?

I sin bok Chasing Dirt frågar Suellen Hoy: ”Är vi lika rena som vi var förr?” Hon svarar: ”Förmodligen inte.” Hon menar att förändrade sociala värderingar är den främsta orsaken. Eftersom många tillbringar mindre och mindre tid hemma, är det en del som anställer någon som städar hemmet. Så att hålla rent tycks inte längre vara enbart en personlig angelägenhet. ”Jag rengör inte duschen – jag rengör mig själv”, sade en man. ”Om mitt hus är smutsigt, är åtminstone jag ren.”

Men renlighet gäller mycket mer än det yttre. Det handlar om att på alla sätt leva ett sunt liv. Det är också en sinnesinställning som har att göra med vår moral och vår tillbedjan. Vi skall nu se närmare på det här.

Vad renhet egentligen innebär

PÅ GRUND av de mycket ohygieniska förhållandena i Europa och USA under 1700- och 1800-talen predikade många missionärer det som kan kallas ”en renlighetslära”. Den här läran jämställde smuts med synd, och man menade att om man var ren, drogs man närmare Gud. Därför menade många att renhet kommer näst efter gudsfruktan.

Frälsningsarmén, som grundades av William och Catherine Booth, förespråkade renlighet. Enligt boken Health and Medicine in the Evangelical Tradition var ett av deras tidigaste slagord: ”Soap, Soup, and Salvation” (”Tvål, soppa och frälsning”). När Louis Pasteur sedan klart påvisade sambandet mellan sjukdomar och bakterier, fick man vetenskapliga argument för att påskynda utvecklingen av folkhälsovården.

Man gjorde också en hel del förändringar – bland annat krävde man inte längre att domstolsvittnen skulle kyssa Bibeln, och man avskaffade de gemensamma bägarna i skolorna och på järnvägsstationerna. Man försökte även avskaffa den gemensamma kalken vid nattvarden och i stället ge en bägare åt var och en. Ja, de här tidiga föregångsmännen kunde med stor framgång ändra människors inställning till renlighet. De hade faktiskt så stor framgång att många utvecklade ett slags ”passion för renhet”, som en författare uttryckte det.

Men den här passionen för renhet var tydligen bara ytlig. Det dröjde inte länge förrän företagsamma affärsmän marknadsförde vanlig tvål som skönhetsmedel. Smart reklam fick många att tro att om de använde vissa hygienprodukter, skulle de få en social status som andra skulle bli avundsjuka på. Och TV håller den här illusionen vid liv. Man ser sällan de framgångsrika och glamorösa människorna i såporna och reklamen städa huset, sopa gården, plocka upp skräp eller städa upp efter sina katter och hundar.

Det finns också de som menar att förvärvsarbete ger pengar i plånboken, medan hushållsarbete eller städning inte betalar några räkningar. Och en del undrar varför de skall bry sig om miljön, när de inte kan tjäna några pengar på det. Det här tänkesättet har lett till att en del tror att renhet bara handlar om personlig hygien.

Guds syn på renlighet

Det råder inget tvivel om att de här tidiga strävandena att lära ut renlighet bidrog till att förbättra människors levnadsförhållanden. Och det är lovvärt, eftersom renhet är en egenskap som Jehova, den helige och rene Guden, har. Han lär oss att vara heliga och rena i allt vi gör, något som är till nytta för oss. (Jesaja 48:17; 1 Petrus 1:15)

Jehova Gud är exemplarisk i detta. Renhet och hans andra osynliga egenskaper ses tydligt i hans synliga skapelse. (Romarna 1:20) Vi kan se att skapelsen själv inte orsakar några bestående föroreningar. Jorden med sina många ekologiska cykler är ett självrengörande under, och den är utformad för liv under rena och hälsosamma förhållanden. Sådan renhet kan bara komma från en formgivare som är ren till sinnes. Vi kan därför dra slutsatsen att de som tillber Gud måste vara rena när det gäller livets alla sidor.

Fyra sidor av renhet

Bibeln visar oss fyra sidor av renhet som tillbedjare av Gud måste tillämpa i sitt liv. Vi skall nu se närmare på dem.

Andlig renhet. Man kan säga att den andliga renheten är den viktigaste renheten, eftersom den påverkar våra utsikter till evigt liv. Men den andliga renheten är ofta den mest försummade sidan av renhet. Enkelt uttryckt betyder andlig renhet att man aldrig överskrider den gräns som Gud har dragit mellan sann och falsk tillbedjan, för han ser varje slag av falsk tillbedjan som oren. Aposteln Paulus skrev: ”’Gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena’; ’och jag skall ta emot er’.” (2 Korinthierna 6:17) Lärjungen Jakob är också mycket specifik när det gäller det här: ”Den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: ... att bevara sig utan fläck från världen.” (Jakob 1:27)

Gud har klart och tydligt visat att han inte godkänner att man blandar falsk tillbedjan med hans sanna tillbedjan. Falsk tillbedjan inbegriper ofta orena vanor och avskyvärda avgudar. (Jeremia 32:35) Sanna kristna uppmanas alltså att undvika all inblandning i oren tillbedjan. (1 Korinthierna 10:20, 21; Uppenbarelseboken 18:4)

Moralisk renhet. Också här drar Gud en tydlig gräns mellan det som är rent och det som är orent. Som helhet har världen kommit att passa in på beskrivningen i Efesierna 4:17–19: ”De är i mörker vad sinnet angår och utestängda från det liv som hör Gud till. ... Eftersom de har förlorat all moralisk känsla, har de hängett sig åt tygellöshet för att i girighet åstadkomma allt slags orenhet.” Sådant omoraliskt tänkande kommer till uttryck på många sätt, både öppet och dolt, så de kristna måste vara på sin vakt.

De som älskar Gud vet att prostitution, homosexualitet, sex före äktenskapet och pornografi strider mot Jehovas normer för moralisk renhet. Men de här företeelserna är vanliga i nöjesindustrin och modevärlden. De kristna måste därför vara på sin vakt mot sådant. Om man vid församlingsmöten eller bjudningar har avslöjande kläder, drar man onödig uppmärksamhet till kroppen och visar att man i det här avseendet brister i moralisk renhet. Om man klär sig på det sättet, för man in ett orent, världsligt tänkande i den kristna församlingen, och man kan få andra att tänka orena tankar. Det här är ett område där de kristna måste arbeta hårt för att ge uttryck åt ”visheten från ovan”. (Jakob 3:17)

Mental renhet. Man får inte låta sina innersta tankar kretsa kring det som är orent. Jesus varnade för orent tänkande, när han sade: ”Var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han grips av begär till henne, ... har [redan] begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Matteus 5:28; Markus 7:20–23) De här orden visar också hur fel det är att se på pornografiska bilder och filmer, att läsa skildringar om oanständiga sexuella handlingar och att lyssna till musik med texter som anspelar på sex. De kristna måste undvika att befläcka sig genom att nära orena tankar som kan ge upphov till orent och oheligt tal och orena och oheliga handlingar. (Matteus 12:34; 15:18)

Fysisk renhet. Bibeln förknippar helighet med fysisk renhet. Paulus skrev till exempel: ”Ni älskade, ... låt oss rena oss från varje förorening av kött och ande, i det vi fullkomnar heligheten i Guds fruktan.” (2 Korinthierna 7:1) Sanna kristna bör därför sträva efter att hålla kroppen, bostaden och omgivningen ren och prydlig i den mån som omständigheterna tillåter det. Även där det inte finns så gott om vatten att man kan bada eller tvätta sig regelbundet, bör de kristna göra sitt bästa för att vara rena och presentabla.

Herden som beskrivs i Höga Visan njöt av den ljuva doften från den sulamitiska flickans kläder. (Höga Visan 4:11) Det är mycket lovvärt att vi sköter vår personliga hygien, så att andra inte skall tycka att vi luktar illa. Parfymer och rakvatten kan förstås lukta gott, men de ersätter inte att man duschar regelbundet och har rena kläder. Fysisk renhet utesluter också att man använder tobak i någon form, att man dricker överdrivet mycket alkohol eller missbrukar droger, vilket förorenar och skadar kroppen.

Att ha en balanserad syn

När det gäller fysisk renhet, kan man gå till ytterligheter. Å ena sidan kan städmani beröva oss livsglädjen, och det kan dessutom ta mycket tid. Å andra sidan kan det kosta mycket att rusta upp vanskötta hem. Mellan de här båda ytterligheterna finns den praktiska och sunda inställningen att hålla hemmet rent och presentabelt.

Låt hemmiljön vara enkel. Belamrade hem eller rum är svåra att städa, och smutsen kan vara svår att komma åt när det är mycket saker överallt. Anspråkslösa hem som inte är belamrade med prylar tar mindre tid att städa. En enkel livsstil rekommenderas i Bibeln: ”När vi har vad som när och skyler, skall vi vara nöjda med dessa ting.” (1 Timoteus 6:8)

Håll hemmet rent och snyggt. Alla som bor i ett hem har ansvaret att hålla det rent. Ostädade hem börjar oftast med ostädade rum. Att det är rent och snyggt innebär att allt är på sin rätta plats. Smutsiga kläder, till exempel, skall inte ligga på sovrumsgolvet. Ännu allvarligare är att låta leksaker och verktyg ligga och skräpa, eftersom det kan vara farligt. Många olyckor i hemmet sker på grund av att man inte håller det rent och snyggt.

Det är tydligt att renlighet måste ingå i den kristna livsstilen. När Jesaja talade om att leva ett liv enligt Guds normer, nämnde han ”Helighetens väg”. Han sade dessutom: ”Den orene kommer inte att dra fram på den.” (Jesaja 35:8) Ja, att vi nu är noga när det gäller renlighet visar att vi har en stark tro på Guds löfte om att han snart kommer att upprätta ett rent paradis på jorden. Då kommer alla i hela världen att prisa Jehova Gud genom att till fullo följa hans fullkomliga normer för renhet. (Uppenbarelseboken 7:9)

[Bild på sidan 6]

Alla som bor i ett hem har ansvaret att hålla det rent

[Bild på sidan 6]

Jorden är ett självrengörande under