Följ ditt samvete

”Allting är rent för de rena. Men för de besudlade och trolösa är ingenting rent.” (TITUS 1:15)

1. Vad hade Paulus för anknytning till församlingarna på Kreta?

NÄR aposteln Paulus hade fullbordat sin tredje missionsresa greps han och sändes till sist till Rom, där han hölls fången i två år. Vad gjorde han när han blev frigiven? Någon tid efter sin frigivning besökte han ön Kreta tillsammans med Titus. Längre fram skrev han till honom: ”Jag [lämnade] dig kvar på Kreta ... [för] att du skulle rätta till det som var bristfälligt ordnat och tillsätta äldste.” (Titus 1:5) Den här uppgiften medförde att Titus skulle ha att göra med kristna vars samveten var mer eller mindre väl övade.

2. Vilket problem måste Titus ta itu med på Kreta?

² Paulus gav Titus anvisningar om kvalifikationerna för församlingsäldste och påpekade att det fanns ”många oregerliga människor”, som pratade nonsens och bedrog sinnet. De undergrävde hela hushåll genom att ”lära ut sådant som de inte borde lära ut”. Titus skulle ”fortsätta ... att tillrättavisa dem”. (Titus 1:10–14; 1 Timoteus 4:7) Paulus sade att både deras sinne och deras samvete var ”besudlade”, och han använde då ett ord som innehåller tanken på att vara fläckig, smutsig, alldeles som ett fint klädesplagg kan ha fått färgfläckar. (Titus 1:15) Somliga av dessa kristna kan ha haft judisk bakgrund, eftersom de höll sig ”till omskärelsen”. Församlingarna i våra dagar utsätts inte för påverkan av sådana som har den speciella uppfattningen, men vi kan ändå lära mycket om samvetet av de anvisningar Paulus gav Titus.

De som har ett besudlat samvete

3. Vad skrev Paulus till Titus angående samvetet?

³ Lägg märke till i vilket sammanhang Paulus nämnde samvetet. ”Allting är rent för de rena. Men för de besudlade och trolösa är ingenting rent, utan både deras sinne och deras samvete är besudlade. Offentligt bekänner de att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom.” Det är tydligt att somliga på den tiden behövde göra förändringar så att de kunde vara ”sunda i tron”. (Titus 1:13, 15, 16) De hade svårt att skilja mellan vad som var rent och vad som var orent, och detta berodde bland annat på deras samvete.

4, 5. Vilken svaghet hade somliga i församlingarna, och hur påverkades de av den?

⁴ Mer än tio år tidigare hade den kristna styrande kretsen kommit fram till att omskärelse inte längre var ett krav för den som ville bli en sann tillbedjare, och de underrättade församlingarna om detta. (Apostlagärningarna 15:1, 2, 19–29) Men somliga på Kreta höll sig fortfarande ”till omskärelsen”. De visade öppet att de ogillade den styrande kretsens beslut genom att ”lära ut sådant som de inte borde lära ut”. (Titus 1:10, 11) Genom ett förvänt resonemang kan de ha förespråkat att man skulle lyda vissa bud i lagen angående mat och ceremoniell renhet. De kan till och med ha gjort tillägg till lagen, precis som deras föregångare på Jesu tid, och fört fram judiska fabler och människobud. (Markus 7:2, 3, 5, 15; 1 Timoteus 4:3)

⁵ Detta tänkesätt hade en negativ inverkan på deras omdöme och känsla för moral, deras samvete. Paulus skrev: ”För de besudlade och trolösa är ingenting rent.” Deras samvete blev så förvrängt att det inte längre var att lita på som vägledning för deras handlingar och värderingar. Vidare dömde de sina medkristna i personliga angelägenheter, i frågor där en kristen kunde ha en viss uppfattning medan en annan kristen kunde ha en annan uppfattning. Dessa kreter betraktade alltså vissa saker som orena trots att de inte var det. (Romarna 14:17; Kolosserna 2:16) De påstod att de kände Gud, men deras gärningar visade att de inte gjorde det. (Titus 1:16)

”Rent för de rena”

6. Vilka två slags människor nämnde Paulus?

⁶ Hur kan vi ha nytta av det Paulus skrev till Titus? Lägg märke till den kontrast som kommer fram i följande uttalande: ”Allting är rent för de rena. Men för de besudlade och trolösa är ingenting rent, utan både deras sinne och deras samvete är besudlade.” (Titus 1:15) Paulus menade inte att allting är rent och tillåtet för en moraliskt ren kristen. Det förstår vi av att Paulus i ett annat av sina brev gjorde klart att den som bedriver otukt, avgudadyrkan, spiritism och så vidare ”inte [skall] ärva Guds kungarike”. (Galaterna 5:19–21) Vi måste därför dra slutsatsen att Paulus framhöll en allmän sanning om två slags människor, de som är moraliskt och andligt rena och de som inte är det.

Samvetet kan få oss att fatta olika beslut

9. Om ”allting är rent”, var kommer då samvetet in i bilden?

⁹ Vad menade då Paulus när han skrev att ”allting är rent för de rena”? Han syftade på kristna som hade fört sitt tänkesätt och sin känsla för moral i linje med Guds normer, som vi finner i hans inspirerade ord. Dessa kristna inser att det bland de troende finns plats för variation när det gäller sådant som inte direkt fördöms av Gud. I stället för att vara dömande betraktar de det som Gud inte fördömer som ”rent”. De förväntar inte att alla andra skall tycka och tänka på exakt samma sätt som de i frågor där det inte ges någon direkt vägledning i Bibeln.