LIN, LINNE

(hebr.: pẹsheth, pishtạh; grek.: lịnon)

Lin (Linum usitatissimum) är en 30–120 cm hög växt som har odlats sedan urminnes tider och av vars fibrer man framställer linne.

Linne. Av linet gjorde man garn och tyger. (2Mo 25:4; Dom 15:14) Bland hebréerna var de flesta klädesplagg gjorda av antingen ull eller lin. (3Mo 13:47; Ord 31:13, 22; Hos 2:5, 9) Enligt den mosaiska lagen fick israeliterna inte blanda de två materialen i andra kläder än i prästkläder. (5Mo 22:11) Man tillverkade också andra saker av lin, bland annat bälten (Jer 13:1) och segel. (Hes 27:7) Israeliterna framställde av allt att döma sitt eget linne, men de importerade också en del från Egypten. (Ord 7:16)

Det fanns linne av olika kvalitet. Det talas till exempel i Bibeln om ”fint linne” och ”fin vävnad”. (Hes 16:10; 27:16) Förmögna människor, kungar och höga ämbetsmän bar linnekläder av mycket hög kvalitet. (1Mo 41:42; 1Kr 15:27; Est 8:15; Lu 16:19) En rik man från Arimatea som hette Josef svepte in Jesu döda kropp i rent fint linne. (Mt 27:57–59)

Fint lingarn som israelitiska kvinnor hade spunnit användes till de tio tältdukarna till tältboningen, förhänget som skilde det heliga från det allra heligaste, avskärmningen vid tältboningens ingång, förgårdens omhängen och avskärmningen till förgårdens port. (2Mo 35:25; 36:8, 35, 37; 38:16, 18) Fint tvinnat lingarn användes till översteprästens gördel, efod och bröststycke. (2Mo 39:2, 3, 5, 8) Dessutom tillverkades tunikor av fint linne till prästerna. (2Mo 39:27–29) När det gäller förhängena och kläderna som användes i helgedomen, verkar det som om man till övervägande del använde linne och att färgad ull och guld broderades på som dekoration. (2Mo 35:35; 38:23)